Anslag till åklagarväsendet

Betänkande 1993/94:JuU23

Justitieutskottets betänkande 1993/94:JUU23

Anslag till åklagarväsendet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1993/94
JuU23

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till åklagarväsendet för budgetåret 1994/95 samt ett
antal motioner om medelstilldelningen m.m. med anknytning till
åklagarväsendet.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelstilldelning. Motionerna avstyrks. Till betänkandet har
fogats tre reservationer varav två från (s) och en från (nyd).

ANDRA HUVUDTITELN

Propositionen

I proposition 1993/94:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen

till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 27 528 000 kr (punkt C 1, s. 118),

till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 554 948 000 kr (punkt C 2, s. 119).

Motionerna

1993/94:Ju301 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om befogenheten att fatta beslut rörande sekretess vid
förundersökningar.

1993/94:Ju612 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

3. att riksdagen under andra huvudtiteln, anslaget C 2, till
Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar 15 000 000
kr utöver regeringens förslag eller således 569 948 000 kr.

1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rekrytering och utbildning av åklagare.

1993/94:Ju810 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om relativ åtalsplikt,

33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtalsunderlåtelse och
förundersökningsbegränsning,

53. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om summarisk straffprocess.

1993/94:Ju811 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att garantera resurserna till den
särskilda utredningsgruppen angående brottsmisstankar i samband
med utredningen av finanskrisen.

Utskottet

Inledning

Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av
rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot
brottsligheten. Liksom andra delar av den offentliga sektorn har
åklagarväsendet ställts inför uppgiften att med begränsade
resurser klara av en växande arbetsmängd. I syfte att anpassa
åklagarverksamheten till framtidens krav har ett betydande
utredningsarbete ägt rum under senare tid.

År 1990 tillsatte regeringen en parlamentariskt sammansatt
kommitté för att se över åklagarverksamheten och
förundersökningsreglerna. Kommittén, som antog namnet
Åklagarutredningen -90, redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag i
betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. I
betänkandet behandlas bl.a. frågor om avkriminalisering samt om
åtalsplikten, förundersökningsförfarandet och åklagarväsendets
organisation. Betänkandet har remissbehandlats och bereds nu
vidare inom Justitiedepartementet.

I budgetpropositionen (s. 34) gör regeringen mot bakgrund av
det nämnda utredningsarbetet bedömningen att åklagarväsendets
grundläggande organisatoriska uppbyggnad på regional och lokal
nivå inte skall ändras. Regeringen har därför i november 1993
uppdragit åt Riksåklagaren att i enlighet med vissa närmare
angivna riktlinjer bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt,
utreda behovet av förändrad gränsdragning mellan olika
åklagardistrikt samt ange dimensioneringsprinciper. Huvudsyftet
med uppdraget är att åstadkomma en mer effektiv organisation och
ett optimalt utnyttjande av resurserna. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 september 1994.

I sammanhanget bör också nämnas att Riksåklagaren har fått
regeringens uppdrag att följa upp och redovisa konsekvenserna
för åklagarväsendet av att polisdistriktsindelningen för
närvarande ändras. Detta uppdrag skall slutredovisas den 1
september 1994.

Mot bakgrund av den organisationsöversyn på den lokala och
regionala nivån som Åklagarutredningen -90 genomfört uppdrog
regeringen i juli 1992 åt Statskontoret att se över
åklagarväsendets centrala organisation. Statskontoret redovisade
uppdraget i februari 1993 genom rapporten (1993:3)
Riksåklagarens framtida roll och organisation. Rapporten har
remissbehandlats.

Riksåklagaren har vidare haft regeringens uppdrag att se över
Riksåklagarens tillsynsverksamhet. Uppdraget redovisades i mars
1993 i promemorian (ÅD 208-93) Tillsynsverksamheten i
Riksåklagarens kansli. Promemorian har remissbehandlats.

I budgetpropositionen (s. 37 f) redogör regeringen mot
bakgrund av de två sistnämnda utredningarna för hur den centrala
åklagarorganisationen bör utformas i framtiden. Enligt
regeringen bör under Riksåklagaren finnas fyra
huvudfunktioner: en för tillsyn, en för metodutveckling och en
för administration. Dessutom skall det, precis som i dag, finnas
en särskild funktion för Riksåklagarens verksamhet i Högsta
domstolen (HD). Var och en av de tre förstnämnda funktionerna
skall ledas av en byråchef. För åklagarverksamheten i HD skall
finnas en eller flera byråchefer. Riksåklagaren skall enligt
regeringen som myndighetschef mer koncentrera sig på
övergripande frågor som att skapa policy och sörja för
utvecklingsfrågor. Biträdande riksåklagaren skall vara
ställföreträdande Riksåklagare och ha som huvudfunktion att
ansvara för den löpande juridiska verksamheten. Regeringen
räknar med att omorganisationen skall vara genomförd den 1 juli
1994.

Här bör också nämnas att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen
på regeringens uppdrag redovisat vilka åtgärder som vidtagits
med anledning av Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36)
Effektivare brottsutredningar. I RRV:s rapport behandlas bl.a.
frågor om bättre samarbete mellan polis och åklagare och om
ökade insatser från åklagarnas sida vid internutbildning inom
polisen. Riksåklagaren har för sin del i allt väsentligt instämt
i de uttalanden som RRV gjort i dessa delar.

I syfte bl.a. att främja samarbetet mellan polis och åklagare
har genom en ändring i polisförordningen den 1 september 1993
cheferna för de lokala åklagarmyndigheterna rätt att vara
närvarande och yttra sig vid polisstyrelsernas sammanträden och
få sin mening antecknad till protokollet. En motsvarande
bestämmelse har införts för överåklagarna när det gäller
länsstyrelsernas styrelser.

Medelsanvisningen m.m.

Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat
budgetansvaret till regional nivå. Detta innebär att samtliga
regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndigheterna i Stockholm,
Göteborg och Malmö samt statsåklagarmyndigheten för speciella
mål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom
anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna. Riksåklagaren har i
september 1993 på regeringens uppdrag redovisat erfarenheterna
och effekterna av decentraliseringen. Av rapporten framgår att
erfarenheterna är mycket positiva och att effektiviteten i
verksamheten höjts.

Regeringen har föreslagit att riksdagen anvisar ramanslag på
dels 27 528 000 kr till Riksåklagaren, dels 554 948 000 kr
till åklagarmyndigheterna.

I motion Ju612 (v) begärs att anslaget till
åklagarmyndigheterna skall räknas upp med 15 miljoner kronor.
Härigenom skulle möjliggöras att 30 nya ekoåklagartjänster kan
inrättas.

Riksåklagaren har i sin anslagsframställning för budgetåret
1994/95 och i en senare upprättad promemoria (ÅD 982-93) begärt
att innevarande års ram räknas upp med 24,1 miljoner kronor. Av
detta belopp avser 16,3 miljoner kronor medel för 30 nya
ekoåklagare. Återstoden av beloppet avser en överföring från
polisens anslag avseende medel för s.k. sambrukskostnader.

Enligt Riksåklagarens statistik har anflödet av EKO-mål till
åklagarmyndigheterna minskat från 3 791 år 1986 till 3 030 år
1990. Därefter har dock en kraftig ökning skett och år 1992
tillkom 4 107 mål. Riksåklagaren bedömer att EKO-målen kommer
att öka ytterligare till såväl antal som omfattning bl.a. som en
följd av effektivare och delvis ökade insatser när det gäller
skatterevisioner och konkursutredningar.

Riksåklagaren konstaterar i den nyssnämnda promemorian att man
inom polisen och skatteförvaltningen är orolig över att
åklagarväsendet är på väg att bli den trånga sektorn vid
bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Särskilt i Stockholm är
läget enligt Riksåklagaren bekymmersamt med ökad
måltillströmning samtidigt som många åklagare redan är uppbundna
av långa huvudförhandlingar. Även för Göteborg redovisas
liknande erfarenheter. Riksåklagaren räknar med att man även i
övriga delar av landet inom en nära framtid kommer att drabbas
av liknande problem.

Sammanfattningsvis bedömer Riksåklagaren att minst 30 åklagare
för handläggning av ekomål skulle behöva tillföras under
budgetåret 1994/95.

Regeringen instämmer i budgetpropositionen (s. 119) i
Riksåklagarens bedömning att åklagarväsendet på grund av
bristande resurser riskerar att bli den trånga sektorn vid
bekämpning av ekonomisk brottslighet. Det framstår, anför
regeringen, som uppenbart att åklagarväsendet måste tillföras
resurser för att möjliggöra en ökad satsning på bekämpandet av
ekonomisk brottslighet. Av det skälet bör ramen för
åklagarmyndigheterna enligt regeringen förstärkas med 16,3
miljoner kronor.

Utskottet kan härutöver konstatera att regeringen i
tilläggsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105) och
i budgetpropositionen (bil. 8 s. 42) har föreslagit att 45
respektive 100 miljoner kronor skall satsas för att få till
stånd en effektivare skattekontroll.

Vidare har utskottet vid behandlingen av budgetpropositionens
förslag till anslag till polisväsendet (se 1993/94:JuU19) tagit
ställning för att Rikspolisstyrelsens budgetram skall utökas med
sammanlagt 52 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit
för utbyggnad och effektivisering av polisens verksamhet när det
gäller att bekämpa ekonomisk brottslighet. Utskottet har också
hemställt om att 10 miljoner kronor skall avsättas för en
nationell upplysnings- och informationskampanj om ekonomisk
brottslighet.

Utskottet kan, inte minst mot bakgrund av de nu nämnda
uttalandena om resursförstärkningar inom polis- och
skatteväsendet, instämma i bedömningen att även åklagarväsendet
behöver utökade resurser för att inte bli den trånga sektorn vid
bekämpande av ekonomisk brottslighet. Utskottet tillstyrker med
det anförda bifall till regeringens förslag till medelsberäkning
för Riksåklagaren och Åklagarmyndigheterna. Motion Ju612 bör
inte föranleda någon riksdagens åtgärd och den avstyrks.

I motion Ju811 (s) anförs att Riksåklagarens specialoperation
(RÅSOP) måste garanteras tillräckliga resurser för sitt arbete.

I en skrivelse till regeringen i november 1992 hemställde
Riksåklagaren om extra resurser för att tillskapa en särskild
utredningsgrupp som under begränsad tid, två år, skulle ta sig
an undersökningar i ärenden om kvalificerad ekonomisk
brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Till den
särskilda gruppen skulle knytas några högt kvalificerade
åklagare och ett par ekonomiskt utbildade personer.

Arbetet med att bilda en sådan särskild utredningsgrupp
påbörjades redan i december 1992. Gruppen, som benämns RÅSOP,
knöts administrativt till Statsåklagarmyndigheten för speciella
mål och ställdes därigenom under ledning av överåklagaren vid
denna myndighet.

Riksdagen beslutade vid behandlingen av budgetpropositionen
våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 3, JuU23, rskr. 288) att
tillföra åklagarväsendet en anslagsförstärkning för budgetåret
1993/94 om fyra miljoner kronor för ändamålet.

I budgetpropositionen (s. 91) anförde regeringen att anslaget
till åklagarmyndigheterna bör förstärkas med samma belopp även
nästföljande budgetår för finansiering av RÅSOP-gruppen.

Riksåklagaren har på regeringens uppdrag i november 1993
lämnat en redovisning av erfarenheterna med RÅSOP. I
redovisningen finns bl.a. en beskrivning av hur arbetet inom
gruppen lagts upp. Enligt Riksåklagarens bedömning utgör
gruppens arbete ett mycket värdefullt inslag i granskningen av
de stora kreditförlusterna i banksystemet.

Utskottet har på eget initiativ gjort en uppföljning av
arbetet inom RÅSOP (rapport 1993-12-16). Utskottet fann vid sin
granskning bl.a. att tillgängliga medel såvitt kunde bedömas
budgeterats och använts på ett sätt som torde ge maximal
måluppfyllelse. Utskottet kunde vidare konstatera att gruppens
uppgifter är av sådan omfattning och svårighetsgrad att arbetet
med stor sannolikhet inte kommer att kunna slutföras utan att
resurser utöver det resurstillskott som hittills beräknats
tillförs och att längre tid än planerade två år anslås.

Utskottet anser att RÅSOP-gruppens arbete utgör ett viktigt
inslag i bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Som utskottet
tidigare konstaterat kommer gruppen med stor sannolikhet att
behöva utökade resurser och förlängd tid för att kunna slutföra
sina uppgifter. Utskottet vill redan nu framhålla betydelsen av
att erforderliga resurser avsätts för gruppens fortsatta arbete.
Något riksdagsinitiativ i frågan behövs dock inte. Motion Ju811
avstyrks i denna del.

I motion Ju809 (s) påtalas det problem som lönerelationen till
poliser och domare innebär för rekryteringen av åklagare. Vidare
uppmärksammas behovet av medel för utbildning av åklagare.

Riksdagens revisorer har den 24 februari 1994 avlämnat
rapporten (1993/94:6) Den ekonomiska brottsligheten och
rättssamhället. I rapporten anförs (s. 222) att åklagarna -- som
är en numerärt liten grupp -- har blivit en låglönegrupp inom
rättsväsendet trots sin utbildning, arbetsbörda och centrala
position som drivande kraft i såväl brottsutredningar som
rättegångar. Revisorerna konstaterar att åklagaren förfogar över
de flesta tvångsmedlen och beslutar ensam om åtal. Den nuvarande
lönesättningen rymmer därför enligt revisorerna risker för
rättssäkerheten.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 för
Riksåklagaren ett liknande resonemang som Riksdagens revisorer.
Enligt Riksåklagaren måste en höjning av åklagarnas löner
prioriteras före en utökning av antalet åklagare.
Riksåklagaren konstaterar samtidigt att det attraktiva
innehållet i åklagaryrket och på senare tid det rådande
arbetsmarknadsläget har medfört att rekryteringarna till yrket
varit lyckosamma.

Enligt vad utskottet inhämtat från Riksåklagaren pågår inom
dennes kansli för närvarande ett särskilt arbete med
lönepolicyfrågor för åklagarväsendet. Dessutom ligger inom ramen
för det tidigare nämnda regeringsuppdraget till Riksåklagaren
att se över indelningen i åklagardistrikt m.m. att också
överväga olika frågor om åklagarnas tjänstgöring lokalt och
regionalt.

Härutöver har inom Justitiedepartementet nyligen tillsatts en
arbetsgrupp med uppgift att se över tjänstestrukturen m.m. inom
åklagarväsendet. Gruppen, som leds av biträdande riksåklagaren,
innehåller företrädare för åklagarkåren, Justitiedepartementet
och Finansdepartementet. Ett syfte med gruppens arbete är att
överväga om ytterligare befordringstjänster vid sidan av de
nuvarande bör inrättas för att förbättra karriärmöjligheterna
inom yrket. Gruppen skall även belysa frågan om
åklagarutbildningens omfattning och beskaffenhet. En rapport
skall avlämnas senast den 2 maj 1994.

I sammanhanget bör också framhållas att regeringen med verkan
från den 1 juli 1993 har inrättat en tjänsteförslagsnämnd för
åklagarväsendet (SFS 1993:523). Syftet med reformen är att
stärka åklagarkåren. Nämnden, som har sin förebild inom
domstolsväsendet, skall ge ökad stadga åt
tjänstetillsättningarna genom beredningsformen och ett bättre
underlag. Samtidigt med att nämnden tillskapades fick
skicklighetskriteriet genomslag för samtliga ordinarie
åklagartjänster. Reformen kommer, enligt vad som anförs i
budgetpropositionen (s. 38), att följas upp.

När det gäller utbildningsinsatser redovisar Riksåklagaren i
årsredovisningen för budgetåret 1992/93 att åklagarna och den
administrativa personalen inom åklagarväsendet vardera deltog i
över 4 000 timmar utbildning under budgetåret.

Av Riksåklagarens anslagsframställning framgår att ett
tjugotal åklagare under år 1994 skall få en längre
grundutbildning i handläggning av mål om ekonomisk brottslighet.
Utbildningsinsatser kommer även att göras för att ekoåklagare
och åklagarekonomer skall kunna använda ADB-stöd på ett
effektivare sätt. Härutöver kommer särskilda seminarier att
anordnas för utbyte av erfarenheter om handläggning av mål som
rör ekonomisk brottslighet.

Utskottet vill framhålla betydelsen av att åklagarväsendet
förmår rekrytera kompetent personal och att utbildningen av
personalen har tillräcklig omfattning och kvalitet. Utskottet
konstaterar att dessa frågor på olika sätt är under utredning
samt att en tjänsteförslagsnämnd som har att ta hänsyn till
skicklighetskriteriet har inrättats för åklagarväsendet. Det
saknas mot denna bakgrund skäl för riksdagen att ta något
initiativ med anledning av motion Ju809. Motionen avstyrks.

Övriga frågor

Åtalsregler m.m.

I motion Ju810 (nyd) förordas att den absoluta åtalsplikten
skall ersättas med relativ åtalsplikt. Vidare föreslås utökade
möjligheter för åklagarna att underlåta att åtala och att
begränsa förundersökningarna. Härutöver föreslås ökade
möjligheter att använda strafföreläggande och ordningsbot.

Utskottet behandlade liknande motionsyrkanden i ett betänkande
föregående vår (1992/93:JuU23 s. 5 f). I betänkandet finns en
utförlig redogörelse för bestämmelserna m.m. på området.
Utskottet konstaterade i ärendet att det med tanke på den
pågående beredningen av Åklagarutredningens betänkande var för
tidigt att ta ställning till de aktuella motionerna och
avstyrkte dessa.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker bifall
till motion Ju810 i denna del.

Sekretess vid förundersökning

I motion Ju301 (m) föreslås att Rikspolischefen eller
Riksåklagaren skall ha möjlighet att fatta beslut om sekretess
vid förundersökning för det fall det finns olika meningar om
sekretess skall råda.

Bestämmelserna om sekretess är tämligen omfattande och
utskottet anser det inte erforderligt att i detta sammanhang i
detalj redogöra för vad som gäller i detta avseende hos polis,
åklagare och domstolar.

Inom åklagar- och polisväsendet finns emellertid bestämmelser
om sekretess vid förundersökning med hänsyn dels till intresset
att förebygga och beivra brott, dels till skyddet av enskildas
förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur.

Således stadgas i 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)
sekretess för uppgift som hänför sig till förundersökning i
brottmål, angelägenhet som avser användning av tvångsmedel i
sådant mål eller i annan verksamhet för att förebygga brott,
eller bl.a. åklagar- eller polismyndighets verksamhet i övrigt
för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott om det kan
antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder
motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften
röjs.

Enligt 9 kap. 17 § samma lag gäller motsvarande sekretess för
uppgift om enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden,
om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående
lider skada eller men om uppgiften röjs.

Ett beslut om sekretess med stöd av de aktuella lagrummen
fattas av den myndighet som innehar de handlingar som begärs
utlämnade. Myndighetens beslut kan enligt 15 kap. 7 §
sekretesslagen överklagas hos kammarrätten.

Utskottet finner från sina utgångspunkter inte skäl till
ändring av den angivna ordningen. Motion Ju301 avstyrks.

Hemställan

1. beträffande anslag till Riksåklagaren
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna
del till Riksåklagaren för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 27 528 000 kr,

2. beträffande anslag till åklagarmyndigheterna
att riksdagen med bifall till proposition 1993/94:100 i denna
del och med avslag på motion 1993/94:Ju612 yrkande 3 till
Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 554 948 000 kr,

3. beträffande resurser för RÅSOP
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju811 yrkande 11,
res. 1 (s)

4. beträffande rekrytering och utbildning av åklagare
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju809 yrkande 31,
res. 2 (s)

5. beträffande åtalsregler m.m.
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju810 yrkandena 32, 33 och
53,
res. 3 (nyd)

6. beträffande sekretess vid förundersökning
att riksdagen avslår motion 1993/94:Ju301.

Stockholm den 29 mars 1994

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik
Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe
Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit
Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl
Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf
Eriksson (s) och Christel Anderberg (m).

Reservationer

1. Resurser för RÅSOP (mom. 3)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet anser" och på s. 6 slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att RÅSOP-gruppens arbete utgör ett viktigt
inslag i beivrandet av den ekonomiska brottslighet inom bank-
och finansvärlden som uppdagades i samband med finanskrisen. Det
är angeläget att gruppens arbete kan föras till ett
framgångsrikt slut. Innan så skett kan det finansiella systemet
inte räkna med att återvinna allmänhetens förtroende. Utskottet
vill därför redan nu framhålla att RÅSOP-gruppen måste
garanteras tillräckliga resurser för att den skall kunna
slutföra sitt arbete. Det ankommer på regeringen att i kommande
budgetarbete se till att så blir fallet. Detta bör riksdagen med
anledning av motion Ju811 i denna del som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande resurser för RÅSOP
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju811 yrkande 11
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Rekrytering och utbildning av åklagare (mom. 4)

Lars-Erik Lövdén, Bengt-Ola Ryttar, Birthe Sörestedt, Nils
Nordh, Göran Magnusson, Sigrid Bolkéus, Alf Eriksson (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet vill" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Åklagarväsendet spelar en central roll i brottsbekämpningen.
Det är därför av största vikt att åklagarna ges bästa möjliga
arbetsförutsättningar inom ramen för knappa resurser. Utskottet
kan konstatera att åklagarnas löneutveckling inte hållit jämna
steg med löneutvecklingen för bl.a. domare och poliser och att
detta på senare tid kommit att försvåra rekryteringen till
yrket. Utskottet anser att regeringen måste vidta konkreta
åtgärder för att bemästra den uppkomna situationen innan den
leder till akuta problem. Utskottet vill i sammanhanget också
betona vikten av att tillräckliga medel avsätts för utbildning
och andra kompetenshöjande åtgärder inom åklagarväsendet. Det
ankommer på regeringen att se till att vad utskottet nu anfört
beaktas. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju809 i
denna del som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:

4. beträffande rekrytering och utbildning av åklagare
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju809 yrkande 31
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Åtalsregler m.m. (mom. 5)

Karl Gustaf Sjödin (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att det nu är nödvändigt att vidta åtgärder så
att en större del av åklagarresurserna kan användas för
kvalificerat brottsutredande arbete. Således bör möjligheterna
till åtalsunderlåtelse utvidgas och ett system med relativ
åtalsplikt övervägas. Utskottet har vidare uppfattningen att
utrymmet för strafföreläggande och ordningsbot bör vidgas.
Utskottet anser det både rimligt och rationellt att föreläggande
får uppta även skadestånd och att villkorlig dom kan komma i
fråga också vid strafföreläggande. Regeringen bör få i uppdrag
att se till att inriktningen på beredningen av
Åklagarutredningen i denna del blir den här angivna. Detta bör
riksdagen med anledning av motion Ju810 i denna del som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande åtalsregler m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Ju810 yrkandena
32, 33 och 53 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.