Ändringsprotokoll till Europakonventionen - en effektivare Europadomstol

Betänkande 2005/06:KU6

Konstitutionsutskottets betänkande

2005/06:KU6

Ändringsprotokoll till Europakonventionen - en effektivare Europadomstol

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag i proposition 2004/05:167. I propositionen föreslås att riksdagen dels godkänner protokoll nr 14 till den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, dels beslutar den ändring i lagen om konventionen som föranleds av godkännandet. Avsikten med protokollet är att effektivisera förfarandet hos den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen). Protokollet innehåller en artikel som gör det möjligt för Europeiska unionen att ansluta sig till konventionen.

Regeringens förslag i propositionen har inte föranlett någon motion. Utskottet tillstyrker förslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.	Godkännande av ändringsprotokoll
	Riksdagen godkänner protokoll nr 14 till den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:167 punkt 1.

2.	Antagande av lagförslag
	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:167 punkt 2.

Stockholm den 27 oktober 2005

På konstitutionsutskottets vägnar

Göran Lennmarker

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Göran Lennmarker (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Tobias Krantz (fp), Pär Axel Sahlberg (s), Inger Jarl Beck (s), Ingvar Svensson (kd), Mats Einarsson (v), Anders Bengtsson (s), Henrik S Järrel (m), Helene Petersson (s), Kerstin Lundgren (c), Billy Gustafsson (s), Karin Åström (s), Gustav Fridolin (mp), Carl-Erik Skårman (m), Liselott Hagberg (fp) och Yoomi Renström (s).

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Sedan Europakonventionen antogs år 1950 och trädde i kraft år 1953 har den justerats ett flertal gånger. Den största förändringen skedde med ändringsprotokoll nr 11, som trädde i kraft den 1 november 1998. Därigenom inrättades en heltidsarbetande domstol, som ersatte den tidigare kommissionen och domstolen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner protokoll nr 14 till den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen).

Protokollet innebär en effektivisering av förfarandet hos den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen), bl.a. när det gäller domstolens domförhetsregler. Kommittéer med tre domare kommer att kunna döma i sak i mer rutinartade mål (hittills har det krävts sju domare). En ensam domare kommer att kunna besluta att mål inte skall tas upp till prövning i sak eller avskriva mål (i dag beslutar tre domare om detta). Ett nytt krav som måste uppfyllas för att mål skall tas upp till prövning i sak införs också. Vidare ges Europarådets ministerkommitté möjlighet att väcka talan inför Europadomstolen mot en stat för bristande efterlevnad av en tidigare dom från domstolen.

Som en följd av ett svenskt godkännande av protokoll nr 14 föreslås vidare en ändring i lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Ändringen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Utskottets överväganden

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen skall godkänna ändringsprotokoll nr 14 till Europakonventionen samt besluta om den ändring i lagen (1994:1219) som föranleds av godkännandet. Lagändringen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.

Protokollet avser ändringar av konventionen på tre huvudområden i fråga om effektiviseringen av domstolen:

-     en förstärkning av domstolens möjlighet att sålla bland inkommande klagomål,

-     ett nytt villkor för upptagande av mål till prövning som innebär att klagomål där den enskilde inte har lidit avsevärt men kan avvisas,

-     åtgärder för att hantera återkommande klagomål avseende samma missförhållanden.

Sållningen av klagomål effektiviseras genom att enskilda domare får befogenhet att avvisa eller avskriva klagomål, om ett sådant beslut kan fattas utan ytterligare prövning. Domarna biträds i dessa fall av s.k. rapportörer, som ingår i domstolens kansli och fungerar under domstolens ordförande.

Möjligheterna att avvisa klagomål utökas. Detta åstadkoms genom att det i artikel 35.3 läggs till en ny punkt som innebär att domstolen skall avvisa varje enskilt klagomål enligt artikel 34, om den anser att den klagande inte har lidit avsevärt men. Bestämmelsen innehåller dock två säkerhetsventiler. För det första får inte respekten för de mänskliga rättigheterna, som de definieras i konventionen och protokollen till denna, kräva en prövning i sak. För det andra får avvisning inte ske om den enskilde inte har fått en vederbörlig prövning av nationell domstol.

Kommittéernas behörighet utvidgas. En kommitté får, om alla tre ledamöter är eniga om det, ta upp ett klagomål till prövning och samtidigt avgöra det i sak genom dom, om den underliggande frågan i målet avseende tolkningen eller tillämpningen av konventionen eller protokollen till denna redan är föremål för domstolens väl befästa praxis.

Huvudregeln blir att alla klagomål som tas upp till prövning samtidigt skall avgöras i sak. Beslut om att ta upp ett enskilt klagomål till prövning får dock fattas särskilt.

Domstolens utrymme att agera för att uppnå förlikning utvidgas. Ett beslut i vilket domstolen avskriver ett mål efter förlikning skall överlämnas till ministerkommittén, som skall övervaka att villkoren i förlikningen verkställs.

Om ministerkommittén finner att en medlemsstat vägrar att rätta sig efter en slutgiltig dom i ett mål där staten är part får kommittén, efter att ha formellt underrättat staten och genom ett beslut fattat med två tredjedels majoritet av de företrädare som är berättigade att sitta med i kommittén, till domstolen hänskjuta frågan om bristande uppfyllelse av skyldigheten att rätta sig efter domstolens slutgiltiga dom.

Ministerkommittén får också möjlighet att, om den finner att övervakningen av verkställandet av en slutgiltig dom hindras av ett problem i fråga om tolkningen av avgörandet, hänskjuta ärendet till domstolen för avgörande av tolkningsfrågan.

Domarnas mandatperiod förlängs till nio år. Omval får inte ske.

Protokollet innebär vidare att en möjlighet införs för Europeiska unionens anslutning till konventionen.

Motioner

Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.

Sammanställning över konventionsändringar

Inom utskottets kansli har som ett hjälpmedel i beredningen av ärendet gjorts en sammanställning över de ändringar som görs i Europakonventionen genom protokoll nr 14. Sammanställningen har fogats till betänkandet som bilaga men är inte föremål för riksdagens beslut.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser den effektivisering av Europadomstolens verksamhet som protokollet föreskriver som välkommen. Riksdagen har tidigare, bl.a. på tillstyrkande av sammansatta konstitutions- och utrikesutskott, uttalat sig för att möjlighet skall ges för Europeiska unionen att ansluta sig till konventionen. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det hinder som legat i att Europakonventionen inte varit öppen för en sådan anslutning undanröjs genom protokollet.

Förslagen i propositionen om godkännande av protokollet och om därav följande lagändring tillstyrks.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2004/05:167 Ändringsprotokoll till Europakonventionen - en effektivare Europadomstol:

1.	Riksdagen godkänner protokoll nr 14 till den europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (avsnitt 6).
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Sammanställning över ändringar i Europakonventionen genom protokoll nr 14