Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande Betänkande 2013/14:SfU20Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Betänkande 2013/14:SfU20

Var är betänkandet nu?

  1. 1, Förslag1 av 4, Förslag, genomförd
  2. 2, Beredning2 av 4, Beredning, genomförd
  3. 3, Debatt3 av 4, Debatt, genomförd
  4. 4, Beslut4 av 4, Beslut, genomförd

Betänkandet är färdigbehandlat

Debatt
2014-06-16
Avgörande
2014-06-17
Beslut fattades
2014-06-17

Hela betänkandet

Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande(pdf, 427 KB)
Visa hela dokumentet för

Beslut i korthet

Ändringar i utlänningslagen på grund av Dublinförordningen (SfU20)

Utlänningslagen ändras så att en ansökan om asyl i Sverige kan nekas prövning om den som söker asyl redan har fått status som alternativt skyddsbehövande i ett annat EU-land. Den som har ansetts vara alternativt skyddsbehövande i ett EU-land har fått sin ansökan om skydd prövad och beviljad och får därför inte sin sak prövad igen i Sverige. Detta innebär att utlänningslagen anpassas till EU:s omarbetade asylprocedurdirektiv och den omarbetade Dublinförordningen.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2014. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela betänkandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 2 propositioner och 6 motioner.

Från regeringen

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 6 maj 2014, justerades 3 juni 2014 och fick trycklov 5 juni 2014.Reservationer: 3

Alla beredningar i utskottet

2014-05-06

Ändringar i utlänningslagen på grund av Dublinförordningen (SfU20)

Utlänningslagen ändras så att en ansökan om asyl i Sverige kan nekas prövning om den som söker asyl redan har fått status som alternativt skyddsbehövande i ett annat EU-land. Den som har ansetts vara alternativt skyddsbehövande i ett EU-land har fått sin ansökan om skydd prövad och beviljad och får därför inte sin sak prövad igen i Sverige. Detta innebär att utlänningslagen anpassas till EU:s omarbetade asylprocedurdirektiv och den omarbetade Dublinförordningen.

De nya reglerna börjar gälla den 1 augusti 2014. Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.

Förslagspunkter

1. Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
Reservationer:
  • Reservation 1 (S)
  • Reservation 2 (SD)
  • Reservation 3 (V)

Debatt, Genomförd

Betänkandet bordlades 13 juni 2014 och debatterades i kammaren 16 juni 2014.
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:SfU20, Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Debatt om förslag 2013/14:SfU20

Webb-tv: Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 62 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1 från Socialdemokraterna. Inom Europeiska unionen skapas möjligheter för en harmoniserad asyl- och migrationspolitik. Det är viktigt att denna harmonisering kännetecknas av de värderingar som Sverige stått för. Sverige tar i dag ett stort ansvar för effekterna av lidandet av krig och konflikter som pågår runt om i världen, inte minst i Syrien. Det skapar ett tryck på både Migrationsverket och Sveriges kommuner. Vi menar att alla EU-länder måste vara med och ta sitt ansvar. EU har efter många år antagit nya minimiregler för ett gemensamt asylsystem. Syftet är att skapa ett rättvisare och mer likartat mottagande för asylsökande i medlemsländerna. Den utveckling vi ser på det europeiska området pekar på stora behov och hårt arbete under kommande år, inte minst när det gäller mottagningsförhållandena, för att det ska finnas trovärdighet i viljan att ha ett gemensamt asylsystem. Vi från utskottet besökte Grekland för några år sedan. Det var för många av oss en ganska skräckinjagande upplevelse. Vi förstår hur de som är migranter kan ha det. Den svenska hållningen måste vara pådrivande för en humanitär och kraftfull hållning som gör att man ger skydd och skapar stabilitet i en alltmer globaliserad värld. I ett gemensamt asylsystem måste en hörnsten vara att asylsökande får en rättvis och rättssäker behandling oavsett vilket land i EU de kommer till. Asylsystemet ska innebära respekt för mänskliga rättigheter och bygga på tillit mellan länderna. Vi måste ha ett solidariskt system där vi gemensamt delar på ansvaret för detta. Rättsakterna inom det europeiska asylsystemet har omförhandlats, och omarbetade versioner har antagits. Omarbetningarna har syftat bland annat till en ökad harmonisering och till att flyktingar alternativt skyddsbehövande i största möjliga utsträckning ska behandlas lika såväl vad gäller förfarandet vid fastställande av status som vad gäller innehållet i det internationella skyddet. Vi socialdemokrater vill i detta sammanhang därför understryka behovet av att utveckla och förbättra Dublinsamarbetet för att skydda familjers sammanhållning, garantera rättsäkerheten samt värna mänskliga rättigheter. Vår uppfattning är att det i Dublinförordningen ska ingå att överföringar tillfälligt ska kunna upphöra och att man framöver också ska fokusera på mottagandet när överföringar sker i enlighet med förordningen. Vi vill peka på det problem som vi har sett, att en hel del inte klarar av att sköta sig. Det är viktigt att den som företräder Sverige i EU verkligen har en diskussion om vad som händer om man medvetet bryter mot Dublinförordningen. Man kan fundera ibland över varför alla länder inte tar sitt ansvar. Vi anser att det måste diskuteras nya möjligheter att rikta sanktioner mot de medlemsländer inom EU som inte respekterar mänskliga rättigheter. Det är inte acceptabelt att man först ställer upp på en gemensam politik och sedan helt och hållet struntar i överenskommelser. Herr talman! Jag vet inte om jag sade det, men jag vill i alla fall yrka bifall till reservation 1 från Socialdemokraterna. (Applåder)
David Lång (SD)
Anf. 63 David Lång (SD)
Herr talman! I betänkandet Ändringar i utlänningslagen med anledning av den omarbetade Dublinförordningens ikraftträdande har Sverigedemokraterna en reservation, som jag ber att få yrka bifall till. Det är reservation nr 2. I propositionen föreslås ändringar i utlänningslagen mot bakgrund av det omarbetade asylprocedurdirektivet. Regeringen menar att en sådan ändring är nödvändig för att bestämmelserna om när en asylansökan får avvisas ska stämma överens med bestämmelserna om när ett beslut om överföring av en asylsökande kan fattas i enlighet med den omarbetade Dublinförordningen. Gällande den här propositionen kan vi konstatera två saker bland annat. För det första efterlever inte Sverige Dublinförordningen så som förordningen är tänkt att fungera. Det yttersta syftet med denna förordning är att "asylanten" ska få sin asylsökan prövad i det första medlemsland som denne når fram till. Vi vet att ca 70 procent av alla asylansökande som kommer till Sverige kommer hit landvägen via ett annat EU-land. Vi vet också att ytterligare ett antal kommer till Sverige via flyg, ca 16 procent. Dessa kommer också från ett annat EU-land. Det är alltså 86 procent av alla som söker asyl här som borde få sin asylansökan prövad någon annanstans. Det kanske inte är så konstigt att Sverige är ett populärt mål för flyktingar när regeringen delar ut permanenta uppehållstillstånd utan minsta eftertanke eller regelverk. Sedan Alliansen och Miljöpartiet gick ut med att erbjuda alla syriska flyktingar permanent uppehållstillstånd har denna grupp ökat ganska kraftigt, från ca 8 000 år 2012 till drygt 16 300 år 2013, en hundraprocentig ökning på ett år. Under bara detta års första fem månader, från januari till maj, har 8 800 kommit. Det är att vänta ytterligare en kraftig ökning under året. Trots att vi vet att så många kommer till Sverige via ett annat EU-land var det bara ungefär 18 procent som förra året fick sin asylansökan prövad i enlighet med Dublinförordningen, 18 procent när det borde ha varit 86 procent. Jag har ställt frågan här i kammaren: Varför är vi nästan ensamma i Europa om att inte efterleva den förordning som vi har skrivit under? Jag brukar aldrig få något svar. Jag är ganska övertygad om att de flesta här inne är väl medvetna om detta, men de vill helt enkelt inte tala om det. Men det jag säger är dess värre sant. Hur kommer det sig att Sverige inte efterlever den här förordningen? Ja, bland annat har regeringen tagit för vana att aktivt misstolka det här direktivet, precis som man gjort i många andra fall. Artikel 33 är en av hörnstenarna i Dublinförordningen, som innebär att asylprövningen ska göras i det första medlemsland som flyktingen kommer till. Men regeringen har översatt förordningen till svensk lag i termer av möjligheter. Det handlar inte om att vi ska följa det utan om att vi kan , när regeringen så önskar. I 5 kap. 1 b § utlänningslagen står det att en asylansökan får avvisas om sökanden i en annan EU-stat har förklarats vara flykting eller alternativt skyddsbehövande. Det är alltså ordet får i stället för ska. Sverigedemokraterna föreslår att det ska ändras till ska. Vi sverigedemokrater har i många år arbetat för en reglerad och ansvarsfull invandringspolitik. I det ligger ett riktmärke om att minska invandringen, asyl- och anhöriginvandringen, med ca 90 procent. Ofta har företrädare för de andra partierna i Sveriges riksdag ställt sig frågan, och ställt frågan till oss: Hur är detta möjligt? Herr talman! Det är möjligt genom att reformera arbetskraftsinvandringen och göra den behovsprövad. Det är möjligt genom att våga ställa krav vid anhöriginvandring, och det är möjligt, kanske framför allt, genom att följa Dublinförordningen. För oss är det en självklarhet att hjälpa men att fokusera hjälpen så att den når ut till så många som möjligt. Vi kan vara stolta över det ansvar som Sverige har tagit i många år, men vi måste också våga erkänna att det finns en gräns. Sverige kan inte ta hela Europas ansvar. Det här ser ut att bli riksdagsårets sista debatt i socialförsäkringsutskottet. Om jag skulle sammanfatta vad det här året mest har handlat om, i alla fall när det gäller just migrationspolitiken, skulle jag vilja påstå följande: Inte under något år som jag har varit med har en regering gjort så mycket för att prioritera bort det svenska samhället. Gång efter annan har nya förslag lagts fram för att utöka en redan omfattande invandringspolitik - det har gjorts ännu mer än tidigare. Och inte någon gång har regeringen satsat så stora resurser på ökad migration och integration som just under det senaste året. Det är snart val till riksdagen. Ett litet tips till samtliga skulle kunna vara att man kanske skulle ändra inställning lite grann och tänka en liten smula även på svenska behov, på svenska pensionärer, på svenska barn och på den svenska skolan, där det faktiskt behövs ökade resurser, och inte enbart på dem som vill komma hit utifrån. Jag yrkar som sagt bifall till reservation 2.
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 64 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Vi pratar om ändringar när det gäller Dublinförordningen, men jag måste med anledning av det David Lång säger poängtera något. Jag är beredd att hålla med om att diskussionen under de senaste åren har varit märklig, men jag tycker framför allt att det är Sverigedemokraternas inlägg som har förskräckt och som skrämmer mig ganska mycket. Man ställer människor mot varandra, arbetare mot arbetare. Det handlar om varifrån de kommer och var de är födda någonstans. Man vill sätta upp gränser och ifrågasätta personer som kommer hit och söker asyl, beroende på om de är lönsamma eller inte. Den här diskussionen har vi haft tidigare, men David Lång fortsätter att försvara Sverigedemokraternas syn och det människoförakt som man visar upp genom att ställa människor mot varandra. Det är ett rasistiskt parti du företräder, David Lång. Jag vill bara ha sagt här i kammaren att Socialdemokraternas ideologi står så långt från Sverigedemokraternas som man kan komma. Det är därför jag har begärt ordet i den här frågan.
David Lång (SD)
Anf. 65 David Lång (SD)
Herr talman! Vi brukar anklagas för att vi ställer människor mot människor och grupp mot grupp. Dess värre gör faktiskt Socialdemokraterna detta också, även alla andra partier. Det finns begränsningar i de resurser vi har att använda. Om Socialdemokraterna väljer att prioritera utländska grupper framför svenska grupper är de naturligtvis fria att göra det. Vi lever i ett demokratiskt samhälle, och man får uttrycka sin egen åsikt. Men Sverigedemokraterna prioriterar annorlunda. Vi prioriterar svenska behov i första hand. Vi menar att det var det som en gång byggde Sverige starkt, och det är avvikelsen från den inställningen som nu håller på att göra Sverige betydligt svagare. Nu hade egentligen inte någonting av det som Eva-Lena Jansson sade något att göra med just den här debatten, det här betänkandet och den här propositionen. Men vi kan försöka komma in lite grann på det. Sverigedemokraterna föreslår till exempel något så elementärt som att Sverige ska följa de internationella överenskommelser man har skrivit under, i det här fallet Dublinförordningen, och därmed att asylsökande ska få sin asylansökan prövad i det första medlemsland som de kommer till. Varför vill inte Socialdemokraterna ställa upp på att följa internationella överenskommelser som Dublinförordningen?
Eva-Lena Jansson (S)
Anf. 66 Eva-Lena Jansson (S)
Herr talman! Jag tycker faktiskt att David Lång far med osanning. Jag har uppfattat att samtliga partier i kammaren står bakom Dublinförordningen och de regler som finns. Däremot måste man diskutera hur det är när människor kommer hit. Om de står här vid vår dörr och söker asyl ska de ha möjlighet att få ansökan prövad, om det inte finns bevis på att de har varit i något annat land. Det är därför de söker asyl här. Det är för att de inte har fått sin sak prövad i något annat land. Då ska de göra det här. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att Sverige är ett rikt land. Vi har mycket resurser. Men David Lång har i ett tidigare beslut här i riksdagen prioriterat att sänka skatten för honom själv och för mig i stället för att satsa på den välfärd som vi kunde ha valt. Det är naturligtvis ett beslut som Sverigedemokraterna står bakom. Man har aktivt ställt sig bakom en borgerlig politik, som ökar de ekonomiska skillnaderna i samhället och ställer människor mot varandra. David Lång undergräver människors solidaritet, ökar skillnaderna och ställer människor mot varandra. Det är precis vad en borgerlig politik kan åstadkomma. Det borde David Lång skämmas för om han nu tycker att man inte ska göra skillnad på människor. Men om man tillhör ett rasistiskt parti som Sverigedemokraterna kanske man gillar det.
David Lång (SD)
Anf. 67 David Lång (SD)
Herr talman! Först och främst vill jag tillbakavisa allt som Eva-Lena Jansson kastar på mig när det gäller just rasism. Det finns ingenting sådant i våra partiprogram, i våra uttalanden eller i vår politik över huvud taget. Sedan gällde det ett borgerligt parti. Vi är definitivt mindre borgerliga än borgarna. Jag vill påminna Eva-Lena Jansson om att vi i höstas tillsammans stoppade en skattesänkning för de rikaste när vi inte höjde brytpunkten för den statliga inkomstskatten, som borgarna ville göra. Vi stoppade det, som sagt. När det gäller Dublinförordningen tror Eva-Lena Jansson att alla partier i riksdagen är för att den ska efterlevas. Men faktum kvarstår: att den inte efterlevs. Jag vill minnas att Eva-Lena Jansson var i Bryssel samtidigt som jag och träffade EU-kommissionär Cecilia Malmström, som berättade att Sverige är ett av, tror jag, tre länder som omfattas av Dublinförordningen och som väljer att ignorera den, medan alla andra 24 länder håller hårt på att den ska efterlevas. I betänkandet, där jag har föreslagit att vi ska tillkännage för regeringen som riksdagens mening att vi ska börja efterleva den, står det att det enligt utskottets mening saknas skäl för riksdagen att göra ett tillkännagivande om Dublinförordningens efterlevnad. Det tolkar jag som att man struntar fullständigt i detta. Och Eva-Lena Jansson och hennes parti, Socialdemokraterna, struntar högaktningsfullt i om den efterlevs eller inte. Det var det här jag ville ha svar på. Nu fick jag inte det. Jag beklagar det.
Christina Höj Larsen (V)
Anf. 68 Christina Höj Larsen (V)
Herr talman! Detta är den sista debatten i socialförsäkringsutskottet för den här mandatperioden. Ett av de starkaste minnen jag bär med mig från den här perioden är när ganska många av oss stod tillsammans i flyktingförvaret i Fylakio och såg hur det såg ut när människor fängslades utan att de gjort något annat än att korsa en gräns. Jag minns doften av människor som var instängda i burar. Jag minns hur det lät när människor sträckte sig fram och ropade till oss: Berätta om oss! De försökte sticka fram lappar. Jag minns den tyska polisen, som inte var särskilt medkännande kring någonting. Det där är saker jag bär med mig. Jag har, säkert liksom många andra av er, gett ett löfte att det aldrig ska få se ut så. Det är av det skälet vi inte kan efterleva Dublinförordningen. Vi kan inte gå med på att människor hålls i fängelse. Det är det som David Lång inte förstår. Dagens betänkande handlar också om detta. För oss i Vänsterpartiet är det inte möjligt att följa Dublinförordningen så länge det är så stora skillnader i mottagandet. Vi hoppas att man en vacker dag ska nå fram till en situation där människor får exakt samma behandling vilket land i Europa de än sätter sin fot i, en värdig behandling som människor som behöver skydd. Men till dess ser vi det inte som möjligt att följa Dublinförordningen. Vi vill att alla ska få samma möjligheter till skydd. Vi vill att människor ska behandlas lika. Därför hävdar Vänsterpartiet att det i det nuvarande Europa inte är möjligt att följa en sådan förordning, och det fortsätter vi att hävda. Det vi behöver göra är naturligtvis att se till att alla länder i Europa tar emot flyktingar i mycket högre utsträckning. Vi måste skapa lagliga vägar in i Europa, så att människor inte tvingas i armarna på flyktingsmugglare. Vi måste göra en rad saker. Vi ska inte ha den här ojämlikheten i Europa. Med det yrkar jag bifall till Vänsterpartiets reservation nr 3, som handlar om en översyn av Dublinförordningen. Vi vill ändra den. Asylsökandes egna val ska vara styrande för vilket land de prövas i. Vi ska aldrig behöva tvinga människor tillbaka till den typen av förvar. Vi låter inte folk komma tillbaka till Grekland, men vi hör nu liknande berättelser om några av de nya medlemsländerna i EU. Det var mitt löfte där och då, och det kommer jag att hålla.
Mikael Cederbratt (M)
Anf. 69 Mikael Cederbratt (M)
Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna. Vi moderater tror på ett öppet EU, där en av hörnstenarna är den inre rörligheten. Med en sådan utgångspunkt är det helt naturligt att ha en gemensam asyl- och invandringspolitik. Resan mot ett sådant gemensamt system började 1999, alltså för drygt 14 år sedan, och vi gick i mål i juni förra året. Nu är vi inne i en implementeringsfas i respektive länders lagstiftning. EU:s asylsystem grundar sig på en fullständig tillämpning av 1951 års Genèvekonvention och det så kallade New York-protokollet. Utskottet uttalade under förra mandatperioden att en anledning till att vi ställde oss bakom den EU-gemensamma asyl- och migrationspolitiken var att det ger en möjlighet att påverka EU att höja sin kapacitet att ta emot fler skyddsbehövande. Men det ger också ett verktyg för att höja nivån på asylmottagandet och kvaliteten i prövningen i övriga medlemsländer. Båda dessa uppgifter vilar nu tungt på EU-kommissionen. Från svensk sida har vi även sett vikten av att EU ökar sin kapacitet vad gäller kvotflyktingar. På detta område tar Sverige redan ett mycket stort ansvar. Men det är viktigt att Sverige fortsätter att vara pådrivande. Det gemensamma EU-systemet är en bra spelplan för det. Det vi ska besluta om i dag är en del av det gemensamma asylsystemet, nämligen Dublinförordningen. Dublinförordningen beskrivs ofta i negativa termer. Den sägs vara inhuman gentemot de sökande. Jag tycker inte att det riktigt stämmer. Dublinförordningen är bra; den förhindrar att det görs ansökningar i mer än en medlemsstat och tydliggör vilket ansvar den medlemsstat som har den största delen i inresan har för prövningen. Detta innebär att medlemsstaterna inte kan skicka en asylsökande fram och tillbaka emellan sig; prövningen kommer till stånd. Den asylsökande är garanterad prövning. En grundläggande princip inom det gemensamma europeiska asylsystemet är att en ansökan ska prövas endast en gång. De svenska reglerna bör därför anpassas till det omarbetade asylprocedurdirektivet och den omarbetade Dublinförordningen på så sätt att det blir möjligt att avvisa en asylansökan när den sökande har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Detta måste också anpassas till vad som föreskrivs om avvisningar och utvisningar. (Applåder)
Maria Ferm (MP)
Anf. 70 Maria Ferm (MP)
Herr talman! Den som har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat har redan fått sin ansökan om internationellt skydd prövad och beviljad och bör inte få ytterligare en prövning av ansökan i Sverige. De svenska reglerna bör därför anpassas till det omarbetade asylprocedurdirektivet och den omarbetade Dublinförordningen på så sätt att det blir möjligt att avvisa en asylansökan när den sökande har förklarats vara alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Det som vi debatterar i dag innebär att en bestämmelse med den innebörden kommer att föras in i utlänningslagen. Angående Dublinförordningen som sådan anser Miljöpartiet att den innebär allvarliga inskränkningar i individens rätt att söka asyl och snedfördelar ansvaret för asylprövning mellan EU:s medlemsländer. Det får till följd att medlemsländerna genom dåliga mottagningsförhållanden och fysiska hinder försöker avskräcka eller helt stoppa människor från att söka sig dit. Miljöpartiet delar visionen om att alla EU-länder ska ha lika bra och säkra asylsystem, men skulle vilja reformera Dublinförordningen, så att en asylansökan prövas i det EU-land som den asylsökande vill i stället för i det EU-land dit personen först anlänt. Med det sagt yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)
Johan Hedin (C)
Anf. 71 Johan Hedin (C)
Herr talman! Sedan 1999 har EU jobbat för att skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem. Dublinförordningen från 2003 är en del i denna strävan. Den tillkom för att klargöra vilket medlemsland som är ansvarigt för en asylprocess. Strävan efter att skapa ett gemensamt asylsystem är mycket lovvärd. Det ökar rättssäkerheten och kan utjämna de toppar och dalar som följer av de olika oroligheter runt om i världen som tvingar människor på flykt. Ibland får Dublinförordningen kritik, och stundom kan denna kritik kännas berättigad. Men det var verkligen ingen drömsituation innan, då asylsökande kunde skickas fram och tillbaka mellan länder med stor osäkerhet som följd. Ett tydligt regelverk om vem som har ansvaret är av godo, även om jag gärna skulle se att fler europeiska länder hade en lika god syn på vikten av öppenhet som vi har i Sverige. Nu har direktivet omarbetats något, och förändringarna införs i den svenska lagstiftningen. Förändringarna innebär att en asylansökan får nekas prövning om den sökande redan har status som alternativt skyddsbehövande i en annan EU-stat. Med det yrkar även jag bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)
Tobias Billström (M)
Anf. 72 Statsrådet Tobias Billström (M)
Herr talman! Sverige eftersträvar ett fördjupat samarbete mellan EU:s medlemsstater inom asylområdet. Asylsökande ska behandlas på ett likvärdigt sätt, oavsett vilken medlemsstat som har ansvaret för prövningen av asylansökan. Det är därför mycket välkommet att den andra etappen i arbetet med att ta fram ett gemensamt europeiskt asylsystem har slutförts. Syftet har varit bland annat att fastställa ett gemensamt asylförfarande, en enhetlig status för personer som har rätt till internationellt skydd och ökad solidaritet mellan EU:s medlemsstater. Omarbetade versioner av bland annat asylprocedurdirektivet och Dublinförordningen har antagits. Arbetet med att genomföra de beslutade förändringarna pågår nu i Sverige och i de övriga medlemsstaterna. Det förslag som riksdagen nu har att ta ställning till är en del av det svenska genomförandet och följer av att den omarbetade Dublinförordningen har börjat tillämpas. Det är en grundläggande princip inom det gemensamma europeiska asylsystemet att en asylansökan ska prövas av en enda medlemsstat. Vilken medlemsstat som ska pröva en ansökan regleras i Dublinförordningen. Den omarbetade Dublinförordningen innebär att en person som har beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat inte längre kan överföras dit enligt förordningen. För att det gemensamma asylsystemet ska stämma överens i alla delar finns det därför enligt det omarbetade asylprocedurdirektivet en möjlighet att neka prövning av en asylansökan från en person som redan har fått sin ansökan prövad och status som alternativt skyddsbehövande beviljad i en annan medlemsstat. Detta gäller redan för personer som har beviljats flyktingstatus i en annan medlemsstat. Enligt de bestämmelser som nu gäller i Sverige måste en asylansökan från en person som redan har beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat prövas på nytt i Sverige. För att det gemensamma asylsystemet ska stämma överens i alla delar och för att flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska behandlas lika föreslår regeringen i propositionen att bestämmelsen i utlänningslagen om avvisning av en asylansökan ska justeras. Regeringens förslag innebär att det ska vara möjligt att inte pröva en asylansökan från en person som har beviljats status som alternativt skyddsbehövande i en annan medlemsstat. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Betänkandet beslutades i kammaren 17 juni 2014.Förslagspunkter: 2, Voteringar: 1.

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (SD)
    • Reservation 3 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S0100012
    M99008
    MP23002
    FP21003
    C21002
    SD00182
    KD16003
    V00172
    Totalt1801003534
    Ledamöternas röster
  2. Utlänningslagen och den omarbetade Dublinförordningen
    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
    • Reservation 1 (S)
    • Reservation 2 (SD)
    • Reservation 3 (V)

Det här är ett utskottsbetänkande

Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.