Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Betänkande 1990/91:JuU2

Justitieutskottets betänkande 1990/91:JUU02

Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91
JuU2

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om
lagstiftning på kriminalvårdens område. Ett syfte med förslaget
är att åstadkomma delegering av beslutsbefogenheter inom
kriminalvården. Den föreslagna lagstiftningen innebär också
bl.a. att sysselsättningsplikten för intagna i anstalt utvidgas
till att avse arbetsträning och vidare att hälso- och
sjukvårdspersonal vid häkte utan hinder av eljest gällande
sekretess -- på motsvarande sätt som vid en kriminalvårdsanstalt
-- skall kunna lämna uppgift till chefen för häktet om intagen
lider av t.ex. HIV-smitta. Regeringsförslaget innebär vidare en
skärpning av lagregleringen i fråga om avskildhet under
utredning av ett disciplinärende.

Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden med
anknytning till regeringsförslaget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionsyrkandena. Utskottet föreslår en konsekvensändring i
utlänningslagen.

Ett antal reservationer -- bl.a. i fråga om
sysselsättningsplikten och sjukvårdssekretessen samt rörande
stramare permissionsbestämmelser och särbehandling av
långtidsdömda -- har fogats till betänkandet.

Propositionen m.m.

I proposition 1989/90:154 har regeringen
(justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit
riksdagen att anta genom propositionen framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt,
3. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl.,
4. lag om ändring i brottsbalken,
5. lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av
straff m.m.,
6. lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i
brottmål,
7. lag om ändring i passlagen (1978:302),
8. lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet,
9. lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472).

Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 22.

I samband med propositionen behandlar utskottet sex med
anledning av propositionen väckta motioner samt en motion från
den allmänna motionstiden i år. Motionsyrkandena redovisas på s.
21.

Lagförslagen är av följande lydelse.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:371) om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall
iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas
honom så snart det kan ske.

Läkares anvisning rörande vården av häktad som är sjuk skall
iakttagas. Behöver den häktade sjukhusvård, skall sådan beredas
honom så snart det kan ske. Får hälso- och sjukvårdspersonal
inom kriminalvården kännedom om att en häktad lider av sådan
smittosam sjukdom som enligt smittskyddslagen (1988:1472) utgör
en samhällsfarlig sjukdom, skall chefen för förvaringslokalen
underrättas om detta, om det behövs med hänsyn till fara för att
smittan skall spridas.

Kan det befaras att transport medför skada för den häktades
hälsa, skall läkares medgivande till transporten inhämtas.

Förlossning av häktad kvinna skall såvitt möjligt ske på
sjukhus.

Om anledning föreligger därtill, skall den som enligt andra
eller fjärde stycket vistas på sjukhus stå under bevakning.

7 §3

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Ju47 av Göran Ericsson (m) vari yrkas att riksdagen
ger regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att
uppgiftsskyldighet rörande smittsamma sjukdomar skall bli
generellt tillämplig även i fråga om polisarrester i enlighet
med vad som i motionen anförts.

1989/90:Ju48 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen med ändring av regeringens förslag beslutar
att klientärenden beslutade på lokal nivå först skall prövas av
regional myndighet innan de når kriminalvårdsstyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om permissionsreglerna och deras tillämpning,
3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i tillämpliga lagar
att förutsättningarna ökar att särbehandla intagna dömda till
fängelse i lägst två år.

1989/90:Ju49 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar att personal vid polisarrester skall omfattas av
uppgiftsskyldighet om en intagen lider av en som samhällsfarlig
betecknad sjukdom, enligt motsvarande regler som föreslås gälla
för häktespersonal.

1989/90:Ju50 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om tillämpningen av vissa ändrade regler i
kriminalvårdslagstiftningen.

1989/90:Ju51 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad
sysselsättningsplikt för intagna i kriminalvårdsanstalt,
2. att riksdagen avslår förslaget om utvidgad avskildhet vid
utredning i ett disciplinärende.

1989/90:Ju52 av Berith Eriksson (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om ändringar i 26, 29 och
30 §§ i Kval och den nya 17 a § i HäL,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om regler som
tillgodoser kravet på att den intagne alltid har rätt till
kontakt med advokat.

Motion väckt under den allmänna motionstiden 1990

1989/90:Ju512 av Ann-Cathrine Haglund (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av beslutsprocessen i rutinärenden
inom kriminalvården.

Utskottet

Inledning

I propositionen läggs fram förslag om ändringar i
kriminalvårdslagstiftningen, dvs. lagen (1974:202) om beräkning
av strafftid m.m. (StidL), lagen (1974:203) om kriminalvård i
anstalt (KvaL) och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade
och anhållna m.fl. (HäL). Till grund för ställningstagandena i
propositionen ligger olika framställningar från
kriminalvårdsstyrelsen och remissbehandlingen av dem ävensom
framställningar från riksdagens ombudsmän (JO) och Föreningen
Sveriges frivårdstjänstemän.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till de lagändringar som
behövs för att åstadkomma delegering av beslutsbefogenheter inom
kriminalvården.

Även andra ändringar i kriminalvårdslagstiftningen föreslås.
De innebär bl.a. att en intagen i kriminalvårdsanstalt skall
kunna åläggas, förutom som nu att utföra arbete eller delta i
undervisning eller utbildning, att delta i arbetsträning eller
ha någon annan sysselsättning.

Vidare föreslås att hälso- och sjukvårdspersonal vid häkte, på
motsvarande sätt som nu vid en kriminalvårdsanstalt, skall kunna
lämna ut uppgift till chefen för häktet om någon som är intagen
där är bärare av en smittsam sjukdom som är samhällsfarlig,
t.ex. HIV-infektion, utan hinder av den sekretess som annars
gäller inom hälso- och sjukvården.

Det föreslås också att en intagen i kriminalvårdsanstalt,
under utredningen av ett disciplinärende, skall få hållas
avskild, förutom som i dag från övriga intagna, från andra
personer när det gäller kontakter genom brev, telefon eller
besök.

I propositionen föreslås slutligen att benämningen
skyddskonsulent skall ersättas av begreppet frivårdsmyndighet.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.

Utskottets ställningstaganden

Delegering inom kriminalvården

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 4, s.
85--91) bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad
justitieministern anfört om grundläggande principer för en
decentralisering av beslutsbefogenheter inom kriminalvården.
Samtidigt aviserades lagändringar som behövs för att genomföra
den nya ordningen. Riksdagen lämnade utan erinran vad
justitieministern anfört (1989/90:JuU22, rskr. 155).

I propositionen läggs sådana lagförslag fram.

De förändringar inom kriminalvården som riksdagen ställt sig
bakom innebär sammanfattningsvis att tyngdpunkten inom
kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av
klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter,
häkten och skyddskonsulentdistrikt. Den regionala organisationen
koncentreras till kraftfullare enheter och förstärks i
förhållande till kriminalvårdsstyrelsen. Denna organisation får
som uppgift att bl.a. leda kriminalvården i regionerna enligt
styrelsens riktlinjer och att stödja verksamheten vid de lokala
myndigheterna.

I motion Ju512 begärs ett tillkännagivande om översyn av
beslutsprocessen i rutinärenden inom kriminalvården. Motionären
anser att beslutsbefogenheten i rutinärenden inom t.ex. en
anstalt inte bör ligga på chefen.

Av en framställning från kriminalvårdsstyrelsen till
regeringen i juni 1989, vilken bl.a. ligger till grund för
propositionen, framgår i fråga om organisations- och
dimensioneringsfrågor på lokal nivå att målet måste vara att i
görligaste mån frigöra ledningen för mer arbetsledande uppgifter
och för uppgifter att företräda enheten utåt. Tillsyns- och
vårdpersonalen bör, enligt framställningen, i någon form få
beslutanderätten i merparten av klientärenden tillsammans med
bl.a. behandlingsfrågor. Ett arbete har därför initierats med
syfte att få fram ett mer ändamålsenligt arbetssätt än det
nuvarande. Arbetet pågår, och något förslag i den delen har
därför inte lagts fram.

Den översyn som efterlyses i motionen pågår således redan, och
utskottet anser att motionen därmed får anses tillgodosedd.
Utskottet vill tillägga att de i propositionen föreslagna
lagändringarna, såvitt avser delegeringen av beslutsbefogenheter
inom kriminalvården, också öppnar möjlighet till sådan
delegation som motionären eftersträvar. Motionsyrkandet
avstyrks.

När det gäller överklagande av beslut på lokal nivå har i
propositionen (s. 25 f), i enlighet med de tidigare fastlagda
riktlinjerna, förordats att sådana beslut skall överklagas
direkt till kriminalvårdsstyrelsen och inte till regional nivå
(jfr prop. 1989/90:100, bil. 4, s. 88). Den nya ordningen
återspeglas i 61 § förslaget till lag om ändring i KvaL.

I motionerna Ju48 och Ju50 tas denna fråga upp. I motion Ju48
begärs att lokala beslut skall överklagas till regional
myndighet. I motion Ju50 begärs att regional myndighet skall
kunna ges ansvar att följa upp lokala beslut och i vissa fall
ändra lokala beslut.

I enlighet med de tidigare överväganden som lämnats utan
erinran av riksdagen talar regionkansliernas nya funktion som
stödjande organ i förhållande till den lokala organisationen mot
att de också skall överpröva lokala beslut. Därtill kommer, även
enligt utskottets uppfattning, att den centrala
förvaltningsmyndigheten bör vara ansvarig för att praxis i
klientärenden utvecklas lika i hela landet. I likhet med
justitieministern anser utskottet också att det är mindre
välbetänkt att beslut i klientärenden skall kunna prövas av fem
instanser. Detta skulle bli fallet om beslut som fattas på lokal
nivå kan överklagas först till regional och därefter till
central nivå. De flesta beslut av kriminalvårdsstyrelsen i
klientärenden kan nämligen överklagas till kammarrätt och i
vissa fall även prövas av regeringsrätten. Utskottet tillstyrker
således det i propositionen framlagda förslaget att beslut som
fattas på lokal nivå skall överklagas direkt till central nivå.
Yrkandena i motionerna Ju48 och Ju50 avstyrks i motsvarande
delar.

Delegering vid upptagande av nöjdförklaring

Enligt 4 § StidL får den som är häktad avge nöjdförklaring
såvitt angår den ådömda påföljden inför styresmannen vid den
kriminalvårdsanstalt där han är intagen eller föreståndaren för
det häkte eller chefen för den rättspsykiatriska klinik där han
förvaras. Om den som sålunda får motta nöjdförklaringen inte är
närvarande, får förklaringen avges inför den som är i hans
ställe. Även den som är på fri fot får avge nöjdförklaring inför
bl.a. styresmannen vid en kriminalvårdsanstalt eller
föreståndaren för ett häkte (6 § StidL).

Som ett led i decentraliseringen inom kriminalvården föreslås
i propositionen att befogenheten för ovannämnda myndighetschefer
att motta nöjdförklaring får överlåtas på andra tjänstemän vid
myndigheten (4, 6 och 10 §§ StidL).

I motion Ju50 begärs ett uttalande om vikten av tillräcklig
kompetens hos berörd personal med hänsyn till de konsekvenser en
nöjdförklaring får för den dömde.

En nöjdförklaring beträffande en dom på fängelse innebär att
fängelsestraffet kan börja verkställas trots att domen ännu inte
vunnit laga kraft. En nöjdförklaring får inte återtas, och har
den dömde redan fullföljt talan mot domen anses nöjdförklaringen
utgöra en återkallelse av denna talan. Nöjdförklaringen har
således en stor betydelse för den dömde, och utskottet delar
uppfattningen att det är viktigt att den personal som skall ta
emot nöjdförklaringen har de kunskaper som krävs för att de
skall kunna fullgöra sina åligganden på ett korrekt sätt. Enligt
vad utskottet inhämtat planeras inom kriminalvårdsstyrelsen
utbildningsinsatser för att möta detta behov. Något särskilt
uttalande från riksdagens sida påkallas inte. Utskottet
avstyrker med det anförda bifall till motion Ju50 i nu behandlad
del.

En nöjdförklaring som avges enligt StidL gäller enbart den
ådömda påföljden, och den dömde kan trots nöjdförklaringen
fullfölja talan mot domen i andra avseenden, t.ex. såvitt gäller
utvisning.

Den dömde kan emellertid avge nöjdförklaring också beträffande
utvisning. Regler härom finns i utlänningslagen (1989:529).
Enligt 7 kap. 13 § första stycket 3 utlänningslagen kan sådan
nöjdförklaring avges inför styresmannen vid en
kriminalvårdsanstalt eller föreståndaren för ett häkte eller den
som tjänstgör i stället för styresmannen eller föreståndaren. Av
praktiska skäl bör denna bestämmelse nu ändras på motsvarande
sätt som föreslås i fråga om StidL. Utskottet lägger i det
följande fram förslag om sådan ändring.

Sysselsättningsplikten för intagna i anstalt

I propositionen föreslås att en intagen utöver vad som följer
av den nuvarande s.k. arbetsplikten skall vara skyldig att delta
i arbetsträning eller ha den sysselsättning i övrigt som anvisas
honom. Ålderspensionärer skall dock inte kunna åläggas att ha
någon sysselsättning, och den som har förtidspension eller
sjukbidrag skall få åläggas sysselsättning bara av den art och i
den omfattning som kan anses lämplig. Regleringen upptas i
förslaget till 12 § KvaL.

I motion Ju51 yrkas avslag på propositionen i denna del.
Sammanfattningsvis ifrågasätter motionärerna om den utvidgade
sysselsättningsplikten är av den karaktären att det kan främja
de intagnas anpassning i samhället.

Enligt motion Ju50 bör i nuvarande sammanhang
förtidspensionärernas situation särskilt uppmärksammas. Enligt
motionären är det angeläget att dessa erbjuds lämplig
sysselsättning.

Utskottet, som i likhet med vad som uttalas i motion Ju50
finner det angeläget att intagna med förtidspension eller
sjukbidrag i så stor utsträckning som möjligt kan erbjudas
lämplig sysselsättning, ställer sig bakom förslaget i
propositionen. Något sådant riksdagsuttalande som begärs i
motion Ju50 påkallas inte. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna Ju50 och Ju51 i nu berörda delar.

Sjukvårdssekretessen i verksamheten vid häkten

Enligt 37 § Kval skall hälso- och sjukvårdspersonal inom
kriminalvården -- utan hinder av den sekretess som annars gäller
inom hälso- och sjukvården -- underrätta styresmannen vid
anstalten om en intagen lider av en smittsam sjukdom, som enligt
smittskyddslagen är en samhällsfarlig sjukdom, t.ex.
HIV-infektion. Detta gäller om det behövs med hänsyn till fara
för att smittan skall spridas. Bakgrunden till bestämmelsen är
att det skall kunna vidtas erforderliga skyddsåtgärder (prop.
1986/87:2, SoU 9, rskr. 82).

I propositionen föreslås att en motsvarande bestämmelse om
uppgiftsskyldighet införs i HäL (4 §).

I motionerna Ju47 och Ju49 föreslås att en motsvarande
reglering skall gälla beträffande intagna i polisarrester.
Enligt motionärerna har polisarrestpersonalen lika stort behov
av att ha möjlighet att skydda sig mot smitta som
häktespersonalen.

Som påpekas i propositionen (s. 31) omfattar den föreslagna
bestämmelsen i HäL formellt sett även polisarrester. I praktiken
får emellertid uppgiftsskyldigheten inte någon funktion här
annat än undantagsvis, eftersom den hälso- och sjukvårdspersonal
som anlitas för sjukvårdsinsatser vid polisarrester inte, i
motsats till vad som är fallet vid häktena, är anställd inom
kriminalvården. Den föreslagna regeln träffar således endast
hälso- och sjukvårdspersonal inom kriminalvården och inte t.ex.
den reguljära sjukvården, som normalt anlitas vid
sjukvårdsinsatser i polisarrester.

Som justitieministern anför finns det naturligtvis också hos
polisarrestpersonal intresse av att ha information om vilka
intagna som är smittade med t.ex. HIV-infektion. Emellertid är
-- som justitieministern också framhåller -- frågan om
uppgiftsskyldighet här mer komplicerad med hänsyn till att
hälso- och sjukvårdspersonalen inte är anställd hos huvudmannen
för förvaringslokalen. Tillräckligt underlag saknas därför för
närvarande för att ge uppgiftsskyldigheten en sådan omfattning
att den blir generellt tillämplig även i fråga om
polisarrester.
Såsom justitieministern anför kan det dock finnas anledning
att återkomma till frågan. Utskottet förutsätter att så sker
utan något särskilt uttalande från riksdagens sida och avstyrker
bifall till motion Ju47. Av det anförda följer att yrkandet om
lagstiftning i nu berört hänseende i motion Ju49 avstyrks.

Avskildhet vid utredning i ett disciplinärende

Under utredning av ett disciplinärende får enligt 50 § KvaL en
intagen tillfälligt hållas avskild från andra intagna i den mån
det är oundgängligen nödvändigt för att syftet med utredningen
inte skall äventyras. Åtgärden får bestå i högst fyra dygn.

I propositionen föreslås att den intagne under ett sådant
avskiljande också får hållas avskild från andra personer såvitt
gäller kontakter genom brev, telefonsamtal eller besök. Som
grund för ställningstagandet ligger en framställning från JO, i
vilken påtalas bristerna i den nuvarande lagstiftningen
härvidlag. Regleringen föreslås intagen i 26, 29 och 30 §§ KvaL
samt i en ny 17 a § i HäL.

I motionerna Ju51 och Ju52 yrkas avslag på propositionen i
denna del. Enligt den första motionen är de skäl som anförs i
propositionen för en ökad avskildhet inte tillräckliga, och
förslaget kan också motverka återanpassningssyftet. I den andra
motionen begärs att regeringen skall återkomma med förslag om
regler i nu aktuellt avseende, vilka ger den intagne en
ovillkorlig rätt att alltid få kontakt med advokat. I motion
Ju50 slutligen begärs ett uttalande om en restriktiv användning
av avskildhet enligt de aktuella bestämmelserna.

Som påpekas i propositionen (s. 32) kan det i ett visst
disciplinärende beträffande den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt i vissa fall finnas ett stort behov av att
kunna hindra den intagne från att kommunicera även med andra
personer än intagna, vilket den nuvarande lagstiftningen inte
ger utrymme för. De föreslagna ändringarna undanröjer dessa
brister. Med hänsyn till den korta tid det är fråga om i detta
sammanhang anser utskottet att den ytterligare inskränkning av
den intagnes möjligheter att kommunicera med andra som den
föreslagna lagändringen skulle medföra inte möter några
allvarliga betänkligheter från t.ex. humanitär synpunkt. Som
utskottet uttalat i annat sammanhang (JuU 1980/81:8 s. 14) rör
det sig här uteslutande om mycket kortvariga avskiljanden där
riskerna för negativa effekter för den intagnes psykiska eller
fysiska tillstånd eller för hans samhällsanpassning måste
bedömas som små. Samtidigt vill utskottet gärna understryka --
såsom också görs i motion Ju50 -- att reglerna om avskildhet
självklart inte får användas som bestraffning samt att de nya
reglerna inte skall utnyttjas så snart en intagen hålls avskild
från andra intagna. En noggrann prövning måste naturligtvis äga
rum i varje enskilt fall och beträffande varje kontaktform för
sig.

Med dessa uttalanden tillstyrker utskottet propositionen i nu
berörd del och avstyrker bifall till motionerna Ju50, Ju51 och
Ju52 i motsvarande delar.

När det gäller begäran i motion Ju52 om ett nytt förslag från
regeringen med en sådan utformning av de nya reglerna om
avskildhet som tillgodoser kravet på att den intagne alltid har
rätt till kontakt med advokat vill utskottet endast erinra om
att den nuvarande lagstiftningen inte uttryckligen ger den
intagne en ovillkorlig sådan rätt till kontakt. Det är för
övrigt självklart -- redan av praktiska skäl -- att en intagen
inte kan medges att "alltid" ta kontakt med advokat i form av
besök eller telefonsamtal hur ofta som helst och oavsett
tidpunkt på dygnet. Däremot följer av bestämmelserna om besök
och telefonsamtal avseende intagna i anstalt enligt 29 och 30 §§
Kval en rätt att i all den utsträckning det lämpligen kan ske få
kontakt med advokat som biträder den intagne i rättslig
angelägenhet. I praktiken tillämpas också reglerna generöst.
Enligt utskottets uppfattning bör de nu föreslagna reglerna till
begränsning i kontakter med yttervärlden ej lägga några hinder i
vägen för kontakt mellan den intagne och hans advokat, om inte
situationen är sådan att advokaten själv är berörd av
utredningen i disciplinärendet. Rörande denna situation bör
erinras om att de nya begränsningsreglerna för sin tillämpning
kräver att begränsningen är oundgängligen nödvändig för att
syftet med utredningen inte skall äventyras. Motionsyrkandet
avstyrks.

Övrigt

I motion Ju48 begärs ett tillkännagivande om att reglerna för
permissioner inom kriminalvården bör stramas upp framför
allt vid misskötsamhet av den intagne.

Frågan om stramare permissionsbestämmelser har tidigare vid
flera tillfällen behandlats av riksdagen och senast i våras (se
1989/90:JuU22 s. 14 f och där gjord hänvisning). Utskottet har
då, i sina av riksdagen godkända betänkanden, konstaterat att
kriminalvårdens nya permissionsföreskrifter, vilka trädde i
kraft den 1 juni 1989, i stort sett tillgodoser de önskemål som
framförts i motionerna.

Regeringen uppdrog i maj i år åt kriminalvårdsstyrelsen att se
över tillämpningen av permissionsbestämmelserna för intagna i
kriminalvårdsanstalt. I uppdraget sägs att
kriminalvårdsstyrelsen fortlöpande skall vidta de åtgärder som
bedöms motiverade för att minska andelen misskötta permissioner.
Uppdraget skall redovisas till regeringen före utgången av
december 1990.

I uppdraget redovisas viss statistik när det gäller
misskötsamhet av permissioner som beviljats under budgetåret
1988/89. Bl.a. framgår att andelen misskötta regelbundna
permissioner varierar mellan de olika anstaltskategorierna och
att de slutna lokalanstalterna har den högsta andelen misskötta
permissioner med 27 %. Det redovisas vidare att de särskilda
permissionerna, som är betydligt fler än de regelbundna, inte
missköts i samma omfattning (1 %). Därutöver anförs att det är
mycket stora skillnader i fråga om andelen misskötta regelbundna
permissioner mellan olika anstalter inom samma kategori,
särskilt vad gäller de slutna lokalanstalterna. Av statistiken
framgår att andelen misskötta permissioner vid vissa sådana
anstalter uppgått till mellan 40 och 50 %. Det framhålls att
skälen till att en permission anses som misskött varierar; från
att den intagne återkommer till anstalten på utsatt tid påverkad
av alkohol till att han är avviken under en längre tid eller
begår nya brott. Det går för närvarande inte att ur statistiken
eller av andra uppgifter utläsa vari misskötsamheten i samband
med permissioner består.

Från kriminalvårdsstyrelsen har utskottet inhämtat att man
genom informationsinsatser försöker få de nya reglerna att
tillämpas med konsekvens och stramhet.

Utskottet vill för sin del uttrycka oro för den redovisade
misskötsamheten när det gäller de regelbundna permissionerna,
särskilt från de slutna lokalanstalterna. I sammanhanget bör
emellertid samtidigt noteras att nu angivna uppgifter rör
förhållanden som rådde innan kriminalvårdsstyrelsens nya
permissionsföreskrifter trädde i kraft. Gjorda bedömningar tyder
på att andelen misskötta permissioner därefter minskat inte
obetydligt.

Som tidigare anser utskottet att de permissionsbestämmelser
som nu finns väl tillgodoser de krav som motionärerna ställer i
fråga om beviljande av ny permission efter misskötsamhet. Frågan
om tillämpningen av dessa bestämmelser är dessutom, som framgått
ovan, föremål för en översyn inom kriminalvårdsstyrelsen som
bl.a. går ut på att minska antalet misskötta permissioner. Mot
bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion
Ju48 i nu behandlad del.

I motion Ju48 efterlyses vidare en ordning som innebär att
särbehandling jämlikt 7 § tredje stycket KvaL skall kunna
ske av intagen i kriminalvårdsanstalt, som dömts till fängelse i
lägst två år oavsett brottslighetens karaktär. Allmänhetens
skyddsintresse bör här, enligt motionärerna, sättas i främsta
rummet.

Nämnda bestämmelse gäller intagen som undergår fängelse i
lägst fyra år och den som i annat fall har dömts till fängelse i
lägst två år för grov narkotikabrottslighet.

I samband med att bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse
(prop. 1987/88:130, JuU43, rskr. 361) behandlade utskottet flera
motioner liknande den nu aktuella.

Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända betänkande
bifall till motionerna. Utskottet ansåg därvid bl.a. att
bekämpandet av narkotikabrottsligheten motiverade kraven på
fängelse i lägst två år för sådan brottslighet. När det sedan
gällde frågan om brott av annat slag ansåg utskottet att gränsen
på fängelse i lägst fyra år var väl avvägd. Emellertid uttalade
utskottet att ett önskemål på sikt borde vara att det införs en
så enhetlig reglering som möjligt såvitt gäller samtliga
långtidsdömda (JuU 1987/88:43 s. 11).

Utskottet har också därefter och senast i våras behandlat
liknande motioner (se 1989/90:JuU22 s. 13 f och där gjord
hänvisning), och då vidhållit sin tidigare uppfattning.
Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning.
Motionsyrkandet avstyrks.

I övrigt föranleder propositionen och motionerna inte några
uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande beslutsprocessen i rutinärenden
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju512,

2. beträffande överklagande av beslut
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju48 yrkande 1
och 1989/90:Ju50 i denna del antar det i proposition 1989/90:154
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om
kriminalvård i anstalt såvitt avser 61 §,

3. beträffande nöjdförklaring
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju50 i denna del,

4. beträffande utlänningslagen
att riksdagen antar följande

Förslag till
Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 13 § utlänningslagen
(1989:529) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 §

Nöjdförklaring avges inför
1. den myndighet som har meddelat beslutet eller domen,
2. polismyndighet som inte har meddelat beslutet, eller

3. styresmannen vid en 3. chefen för en
kriminalvårdsanstalt eller kriminalvårdsanstalt eller
föreståndaren för ett chefen för ett häkte
häkte eller den som eller någon annan
tjänstgör i stället tjänsteman där som har
för styresmannen eller förordnats att ta emot
föreståndaren. sådan förklaring.

Nöjdförklaringen får dock avges inför en annan myndighet än
den som har meddelat beslutet eller domen bara i vittnes närvaro
och om den som tar emot förklaringen har tillgång till en
utskrift av beslutet eller domen eller ett bevis om vad
avgörandet innehåller.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.

5. beträffande sysselsättningsplikten
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna
del och 1989/90:Ju51 yrkande 1 antar det i moment 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 10, 12, 17 och 18 §§,
res. 1 (mp)

6. beträffande sjukvårdssekretess
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju47 och
1989/90:Ju49 antar det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. såvitt avser 4 §,
res. 2 (m, fp, c)

7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:Ju50 i denna
del, 1989/90:Ju51 yrkande 2 och 1989/90:Ju52 dels antar det
i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§,
dels antar det i moment 6 nämnda lagförslaget såvitt avser
17 a §,
res. 3 (v)
res. 4 (mp)

8. beträffande stramare permissionsbestämmelser
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju48 yrkande 2,
res. 5 (m, fp, c)

9. beträffande särbehandling av långtidsdömda
att riksdagen avslår motion 1989/90:Ju48 yrkande 3,
res. 6 (m, fp, c)

10. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om
kriminalvård i anstalt i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt
i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

11. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om
behandlingen av häktade och anhållna m.fl. i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av
häktade och anhållna m.fl. i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt ovan,

12. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid
m.m.,
b) lag om ändring i brottsbalken,
c) lag om ändring i lagen (1963:193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff
m.m.,
d) lag om ändring i lagen (1964:542) om personundersökning i
brottmål,
e) lag om ändring i passlagen (1978:302),
f) lag om ändring i lagen (1978:801) om internationellt
samarbete rörande kriminalvård i frihet,
g) lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472).

Stockholm den 23 oktober 1990

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s),
Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s),
Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s),
Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders
Svärd (c), Berith Eriksson (v), Sigrid Bolkéus (s), Barbro
Andersson (s), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp).

Reservationer

1. Sysselsättningsplikten (mom. 5)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Utskottet, som" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:

Som framhålls i motion Ju51 vilar kriminalvårdslagstiftningen
på principen att så långt det är möjligt med hänsyn till kravet
på samhällsskydd och differentiering främja de dömdas anpassning
till samhället och motverka de skadliga följderna av
frihetsberövande. Bl.a. återfallsstatistiken pekar på att
kriminalvården ej lyckats förverkliga denna målsättning, och ett
reformbehov är överhängande. Enligt utskottets mening bör
utgångsläget för en sådan genomgripande förändring av
kriminalvårdslagstiftningen bygga på frivillighet och den
intagnes rätt till ett bestämmande inflytande över sin
situation. Mot denna bakgrund kan utskottet inte ställa sig
bakom en utvidgad plikt att fullgöra en viss sysselsättning
eller delta i viss arbetsträning.

Utskottet anser också i likhet med vad som framhålls i motion
Ju51 det anmärkningsvärt att sysselsättningsplikten nu föreslås
omfatta även intagna förtidspensionärer och intagna som uppbär
sjukbidrag. Dessa skulle ju, om de vore ute i samhället, i
princip inte kunna åläggas sysselsättning. Regeringsförslaget i
denna del tyder på en anmärkningsvärd syn på människor och
strider mot grundsatsen om aktning för den intagnes
människovärde.

Sammanfattningsvis vill utskottet ifrågasätta om förslaget med
en utvidgad sysselsättningsplikt är av den karaktären att det
kan främja de intagnas anpassning i samhället. Snarare finns,
som motionärerna påpekar, skäl att anta att ett utvidgat
sysselsättningstvång i praktiken skulle motverka
återanpassningssyftet.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till
motion Ju51 i denna del och avstyrker bifall till propositionen
i motsvarande del. Vid detta ställningstagande avstyrks yrkandet
i motion Ju50 om ett uttalande om lämplig sysselsättning för
intagna förtidspensionärer.

dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:

5. beträffande sysselsättningsplikten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Ju51 yrkande 1
dels avslår motion 1989/90:Ju50 i denna del, dels avslår
det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 10, 12, 17 och
18 §§,

2. Sjukvårdssekretess (mom. 6)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som
börjar med "Såsom justitieministern" och slutar med "Ju49
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning bör saken emellertid omedelbart
utredas, och regeringen bör snarast vidta åtgärder härför och
därefter skyndsamt återkomma med förslag till riksdagen så att
frågan om uppgiftsskyldigheten för hälso- och sjukvårdspersonal
även vid polisarrester får sin lösning. Vad utskottet nu med
anledning av motionerna Ju47 och Ju49 anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande sjukvårdssekretess
att riksdagen dels antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen
av häktade och anhållna m.fl. såvitt avser 4 §, dels med
anledning av motionerna 1989/90:Ju47 och 1989/90:Ju49 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
utredning om viss uppgiftsskyldighet för hälso- och
sjukvårdspersonal vid polisarrester.

3. Avskildhet i disciplinärenden m.m. (mom. 7)

Berith Eriksson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som
börjar med "Med dessa" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks"
bort ha följande lydelse:

Utskottet kan således i princip ställa sig bakom
regeringsförslaget. Emellertid har, som påpekas i motion Ju52,
grundläggande rättssäkerhetsaspekter inte beaktats vid
regeringsförslagets utformning av de aktuella bestämmelserna.
Dessa måste nämligen, som framförs i nämnda motion, utformas så
att kontakt mellan den intagne och dennes advokat inte
förhindras. Utskottet kan därför inte nu ställa sig bakom
propositionen i denna del. Regeringen bör i stället få i uppdrag
att utforma en lagtext som ger den intagne en ovillkorlig rätt
till kontakt med sin advokat vid ärenden av nu aktuellt slag.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag
härom. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju52 uttalat bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Av det anförda följer att utskottet avstyrker bifall till
motion Ju50 i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m.
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1989/90:Ju51
yrkande 2 och 1989/90:Ju52 yrkande 1 och med avslag på motion
1989/90:Ju50 i denna del avslår det i moment 2 nämnda
lagförslaget såvitt avser 26, 29 och 30 §§ och det i moment 6
nämnda lagförslaget såvitt avser 17 a §, dels med anledning
av motion 1989/90:Ju52 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om förslag till nya bestämmelser
som innefattar rätt till advokatkontakt.

4. Avskildhet i disciplinärenden m.m. (mom. 7)

Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26
börjar med "Som påpekas" och på s. 27 slutar med
"Motionsyrkandet avstyrks" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion Ju51 saknas i propositionen närmare
uppgifter om tillämpningen av 50 § KvaL och i vilka fall
bestämmelsen kommer till användning i praktiken. Av
propositionen framgår heller inte hur stort behovet är av att
kunna avskilja den intagne från kontakter med yttervärlden under
utredningen av ett disciplinärende. Utskottet vill i likhet med
vad som görs i motion Ju51 ifrågasätta systemet med att över
huvud taget hålla en intagen i avskildhet i dessa fall och är
mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom förslaget i
propositionen i denna del.

Härav följer att motion Ju50 i denna del och motion Ju52
yrkande 2 också avstyrks.

dels att utskottets hemställan under moment 7 bort ha
följande lydelse:

7. beträffande avskildhet i disciplinärenden m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Ju51 yrkande
2 och 1989/90:Ju52 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1989/90:Ju50 i denna del och 1989/90:Ju52 yrkande 2 dels
avslår det i moment 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 26, 29
och 30 §§, dels avslår det i moment 6 nämnda lagförslaget
såvitt avser 17 a §.

5. Stramare permissionsbestämmelser (mom. 8)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlad del" bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill först, i likhet med motionärerna, uttrycka sin
oro för den redovisade misskötsamheten när det gäller
permissioner inom kriminalvården även om misskötsamheten minskat
efter införandet av de nya permissionsföreskrifterna.
Misskötsamheten ligger alltjämt på en för utskottet oacceptabel
nivå, särskilt när det gäller de regelbundna permissionerna från
de slutna lokalanstalterna (18,2 % för budgetåret 1989/90).
Såsom förespråkas i motionen bör reglerna om permissioner därför
ytterligare stramas upp på olika sätt. Bl.a. bör
kvalifikationstiderna för ny permission efter misskötsamhet av
olika slag göras längre. Vidare bör obevakade permissioner
starkt begränsas för intagna som gång på gång återfaller i
brott. När det gäller intagna som begått allvarliga våldsbrott
och narkotikabrott bör, enligt utskottets mening, permission få
förekomma endast rent undantagsvis. Regeringen bör ta initiativ
till de författningsändringar och andra åtgärder som påkallas av
denna bedömning. Vad utskottet nu med anledning av motion Ju48 i
berörd del anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande stramare permissionsbestämmelser
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju48 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Särbehandling av långtidsdömda (mom. 9)

Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m),
Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som
börjar med "Utskottet saknar" och slutar med "Motionsyrkandet
avstyrks" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan, när frågan nu återkommer, instämma i det som
framförs i motion Ju48, nämligen att den lagändring som senast
vidtogs i nu aktuellt hänseende var otillräcklig. I likhet med
motionärerna anser utskottet således att särbehandling enligt
7 § tredje stycket KvaL skall gälla alla intagna som har dömts
till fängelse i lägst två år oavsett brottslighetens karaktär.
Som motionärerna påpekar, och vilket utskottet vill framhålla,
har en person som har dömts till ett så långt fängelsestraff som
två år normalt sett gjort sig skyldig till mycket svår
brottslighet, inte sällan allvarliga våldsbrott. Här måste
enligt utskottets uppfattning allmänhetens skyddsintresse sättas
i första rummet. Bestämmelsen bör därför ändras i enlighet med
önskemålen i motionen. Lagändringen bör vidtas utan dröjsmål.
Det bör ankomma på regeringen att utarbeta förslag till denna
lagändring och skyndsamt återkomma till riksdagen därmed. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande särbehandling av långtidsdömda
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Ju48 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.