Ändring i produktansvarslagen m.m.

Betänkande 1992/93:LU9

Lagutskottets betänkande 1992/93:LU09

Ändring i produktansvarslagen m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1992/93
LU9

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:38, vari
föreslås vissa ändringar i produktansvarslagen. Ändringarna rör
jämkning av skadestånd vid medvållande och importörsansvaret.
Utskottet behandlar också två med anledning av propositionen
väckta motioner (s och v), vari yrkas avslag på propositionen
när det gäller jämkning av skadeståndet.

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i
produktansvarslagen av innebörd att skadeståndet skall jämkas
efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida
har medverkat till skadan. En motsvarande bestämmelse föreslås
också i lagen (1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar (ellagen).

Beträffande importörsansvaret föreslås -- som en följd av
EES-avtalet -- att skadeståndsskyldigheten skall åvila inte bara
den som importerat en produkt till Sverige, utan även den som
importerat produkten till EES och den som importerat produkten
från EG till EFTA-stat och vice versa, eller från en EFTA-stat
till en annan EFTA-stat. Ansvaret vid import mellan länder inom
EES skall dock inte gälla om en dom i importlandet till den
skadelidandes förmån mot någon som är skadeståndsskyldig är
verkställbar enligt Luganokonventionen i den stat där den
skadeståndsskyldige har hemvist.

I ärendet har inkommit en skrivelse från Lagerlöf & Leman
Advokatbyrå.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker
bifall till motionerna.

Till betänkandet har fogats en reservation från de
socialdemokratiska ledamöterna.

Propositionen

I proposition 1992/93:38 föreslår regeringen
(Justitiedepartementet) -- efter hörande av Lagrådet -- att
riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),

2. lag om ändring i lagen (1992:68) om ändring i lagen
(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar.

Lagförslagen har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:L3 av John Andersson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om ändring
i produktansvarslagen vad avser införande av 10 §,

2. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71,
s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar.

1992/93:L4 av Maj-Lis Lööw m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen avslår 10 § (skadelidandes medvållande) i
propositionens förslag till lag om ändring i produktansvarslagen
(1992:18),

2. att riksdagen avslår propositionens förslag till lag om
ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71 s.1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Utskottet

Jämkning av skadestånd vid medvållande

Enligt 6 kap. 1 § skadeståndslagen kan skadestånd jämkas under
vissa förutsättningar när vållande på den skadelidandes sida har
förelegat. Skilda regler gäller därvid för personskada å ena
sidan och för sakskada å andra sidan. Vid sakskada kan
skadestånd jämkas om den skadelidande genom vållande (dvs.
uppsåtligen eller genom vårdslöshet) har medverkat till skadan.
Vid personskada däremot kan skadestånd jämkas endast om den
skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet
har medverkat till skadan.

I propositionen om produktskadelag (prop. 1990/91:197), som
bygger på ett EG-direktiv om produktansvar, föreslogs bl.a. att
skadeståndslagens regler om jämkning av skadestånd på grund av
medvållande på den skadelidandes sida skulle tillämpas även när
skadeståndsansvaret följer av produktskadelagen. Någon särskild
jämkningsregel hade därför inte intagits i lagförslaget. Enligt
propositionen ansågs EG-direktivet inte utgöra något hinder för
att behålla de generellt gällande jämkningsreglerna. En sådan
lösning framstod också som mer gynnsam för den skadelidande när
det gäller personskada.

EG-direktivet (artikel 8 andra stycket) föreskriver att
skadestånd vid produktskada kan jämkas vid såväl personskada som
sakskada om vållande på den skadelidandes sida har medverkat
till skadan. Härvid bör dock noteras att direktivet också
innehåller en regel (artikel 13) enligt vilken direktivet inte
skall påverka de rättigheter som en skadelidande kan ha enligt
den skadeståndslagstiftning som gäller vid den tidpunkt när
direktivet blir bindande för medlemsländerna.

I en med anledning av proposition 1990/91:197 väckt motion
(mot. 1991/92:L2) framhölls att vid en jämförelse mellan
propositionens förslag och EG-direktivets regel inställningen
inom EG framstår som en rimligare ståndpunkt. Motionären begärde
därför att riksdagen skulle besluta att i lagen införa en
särskild jämkningsregel vid medvållande som överensstämmer med
EG-direktivets regel härom.

I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1991/92:LU14),
som bl.a. innebar att lagens rubrik ändrades till
produktansvarslagen, framhöll utskottet som sin principiella
uppfattning att lagen inte heller i fråga om jämkning av
skadestånd vid medvållande borde avvika från EG-direktivet.
Också andra skäl talade enligt utskottet för att jämkning av
skadestånd vid produktskada borde ske om den skadelidande genom
vårdslöshet medverkat till skadan oavsett om det är fråga om
personskada eller sakskada. Ett starkt sådant skäl var enligt
utskottets mening att svenska företag skall ha möjligheter att
konkurrera utomlands på likvärdiga villkor med företagen inom
EG-länderna. Utskottet ansåg sig dock inte kunna överblicka de
konsekvenser som en jämkningsbestämmelse i enlighet med
motionärens förslag kunde få för bl.a. de skadelidande. Med
hänsyn till att lagen skall träda i kraft först den 1 januari
1993 fanns det dock utrymme för ytterligare överväganden i
frågan, och utskottet var därför inte berett att då förorda en
särskild jämkningsbestämmelse i produktansvarslagen i enlighet
med EG-direktivet. Regeringen borde efter överväganden av
spörsmålet återkomma till riksdagen med förslag till en särskild
jämkningsregel i produktansvarslagen, om inte starka skäl talade
mot en sådan reglering. Detta borde ske i sådan tid att
bestämmelsen kan träda i kraft samtidigt som produktansvarslagen
i övrigt.

I förevarande proposition redovisas de överväganden av frågan
som gjorts inom justitiedepartementet. Sammanfattningsvis finner
föredragande statsrådet att det visserligen medför en del
nackdelar för de skadelidande om man inför en jämkningsregel i
produktansvarslagen med EG-direktivets innebörd men att dessa
nackdelar inte utgör så starka skäl mot en sådan reglering att
en ändring inte bör komma till stånd. Sålunda föreslås i
propositionen att en ny paragraf (10 §) införs i
produktansvarslagen av innebörd att skadeståndet skall jämkas
efter vad som är skäligt, om vållande på den skadelidandes sida
har medverkat till skadan. Vidare föreslås i propositionen att
en motsvarade bestämmelse införs i ellagen som komplement till
de nyligen beslutade reglerna om produktansvar i den lagen.

I enlighet med Socialdemokraternas och Vänsterpartiets
tidigare ställningstagande i frågan (se bet. 1991/92:LU14) yrkas
nu i motionerna L3 av John Andersson m.fl. (v) och L4 av Maj-Lis
Lööw m.fl. (s) avslag på propositionen i förevarande del.
Motionärerna pekar särskilt på att de föreslagna lagändringarna
innebär försämringar för de skadelidande, dvs. konsumenterna,
och ett sådant förhållande kan inte accepteras.
Vidare framhålls, i motion L4, att ett bibehållande av nuvarande
ordning sannolikt inte heller skulle leda till ett oskäligt
betungande resultat för dem som bär ansvaret för produktskador.
Man bör nämligen kunna kräva av näringsidkarna att dessa har
ansvarsförsäkringar som täcker det skadeståndsansvar, som kan
komma att utkrävas av dem i deras
verksamhet.

Utskottet, som konstaterar att spörsmålet är noggrant
analyserat i propositionen med en utförlig redovisning av såväl
skälen för som emot en särskild reglering av frågan i
produktansvarslagen, vill för sin del instämma i föredragande
statsrådets överväganden. Därvid vill utskottet särskilt peka på
att förhållandena är något speciella på produktansvarets område,
eftersom det här är fråga om strikt ansvar och inte som enligt
skadeståndslagen ansvar på grund av vållande (culpa). Orsaken
till att en produktskada uppkommer är vanligtvis att den
skadelidande tar aktiv befattning med produkten på ett klart
oaktsamt sätt, även om inte oaktsamheten kan bedömas som grov. I
ett sådant fall när det enda vållande som förekommer är
hänförligt till den skadelidande kan det snarast te sig stötande
om skadeståndet inte kan jämkas. Det bör i sammanhanget också
erinras om att i ett internationellt perspektiv
skadeståndslagens bestämmelse om jämkning vid personskada är
närmast unik. Inte ens i övriga nordiska länder är
jämkningsmöjligheterna så begränsade som här i landet. Slutligen
vill utskottet peka på att den föreslagna jämkningsbestämmelsen
i produktansvarslagen skall tillämpas endast när ett
skadeståndskrav skall bedömas enligt den lagen.
Den skadelidande har emellertid full frihet att i stället grunda
sin talan på skadeståndslagen, och i sådant fall blir
skadeståndslagens bestämmelser om jämkning vid medvållande
tillämpliga. Sammanfattningvis finner utskottet att de skäl som
talar mot en särskild reglering av jämkning av skadestånd vid
produktskador inte har sådan styrka att en sådan reglering inte
bör komma till stånd.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
i denna del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna L3
och L4.

Importörsansvaret

Enligt produktanvarslagens nuvarande lydelse gäller i fråga om
importör att skadeståndsskyldighet föreligger för den som
importerat produkten för att sätta den i omlopp här i landet
(6§2).

För EG:s del regleras importörens produktansvar i
EG-direktivet om produktansvar (artikel 3 andra stycket). Regeln
föreskriver att den som importerar en produkt till Gemenskapen
skall anses vara en producent i direktivets mening och ansvara
som producent. Detta innebär att det är endast den som
importerar en produkt från ett land utanför Gemenskapen som bär
produktansvaret. Vid handel mellan länder inom Gemenskapen är
importören inte ansvarig utan endast producenten i exportlandet.

I EES-avtalets bilaga III finns en särskild överenskommelse om
importörsansvaret. Överenskommelsen syftar till att utvidga det
undantag från importörsansvaret som gäller inom EG till att
gälla inom hela EES. Utvidgningen av undantaget är emellertid
avhängigt av att Luganokonventionens regler om domsrätt och om
verkställighet av domar är tillämpliga. Dessa regler ger
nämligen den skadelidande goda möjligheter att få sin talan
prövad i sitt hemland, och domen kan sedan verkställas mot den
skadeståndsskyldige i den stat där denne har hemvist.

Luganokonventionen, som trädde i kraft den 1 januari 1992,
har ratificerats av Frankrike, Luxemburg, Nederländerna,
Portugal, Schweiz, Storbritannien och nyligen också av Sverige.
För svenskt vidkommande gäller att lagstiftningen med anledning
av tillträdet till konventionen träder i kraft den 1 januari
1993.

Till följd av EES-avtalet föreslås i propositionen att
bestämmelsen om importörens ansvar ändras så att den omfattar
dels den som har importerat produkten till EES, dels den
som har importerat produkten från en EFTA-stat till EG eller
från EG till en EFTA-stat eller från en EFTA-stat till en annan
EFTA-stat. Från denna regel föreslås dock ett undantag vid
import mellan stater inom EES som har ratificerat
Luganokonventionen. Undantaget skall gälla under förutsättning
att en dom i importlandet till den skadelidandes förmån mot
annan skadeståndsskyldig enligt produktansvarslagen är
verkställbar enligt konventionen i den stat där den
skadeståndsskyldige har sin hemvist. Vidare föreslås i
propositionen en följdändring i bestämmelsen om ansvaret för
s.k. anonyma produkter (7§).

Utskottet finner för sin del att frågan om importörens ansvar
nu får en för svenskt vidkommande tillfredsställande lösning.
Utskottet tillstyrker således regeringens förslag i nu
behandlade delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande jämkning av skadestånd vid medvållande
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:L3 och
1992/93:L4 antar regeringens förslag till dels lag om
ändring i produktansvarslagen (1992:18) såvitt avser 10§,
dels lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen
(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,
res. (s)

2. beträffande importörsansvaret m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
produktansvarslagen (1992:18), i den mån förslaget inte omfattas
av vad utskottet hemställt ovan under moment 1.

Stockholm den 17 november 1992

På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw

I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Per Stenmarck
(m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson(s), Bengt Harding
Olson(fp), Inger Hestvik(s), Bertil Persson (m), Gunnar
Thollander(s), Lena Boström(s), Stig Rindborg (m),
Carin Lundberg (s), Erik Artur Egervärn (c), Kenneth Lantz
(kds), John Bouvin (nyd) och Widar Andersson (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Jämkning av skadestånd vid medvållande (mom. 1)

Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Gunnar
Thollander, Lena Boström, Carin Lundberg och Widar Andersson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Utskottet, som" och slutar med "och L4." bort ha följande
lydelse:

Utskottets vill för sin del framhålla att den grundläggande
tanken bakom utformningen av produktansvarslagstiftningen är att
varor i det moderna samhället tillverkas och distribueras i
sådana former att det är omöjligt för enskilda människor att
själva undersöka och bedöma varornas egenskaper. Den enskilde
tvingas därför lita på att tillverkaren och distributören
noggrant kontrollerar sina produkter och tydligt informerar om
eventuella skaderisker. Vid produktskador gör sig alltså
intresset av ett fullgott skydd för konsumenterna gällande med
alldeles särskild styrka.

Enligt utskottets mening framgår det emellertid -- med
önskvärd tydlighet -- av propositionen att en särskild
jämkningsregel i produktansvarslagen i enlighet med
EG-direktivet ger de skadelidande ett betydligt sämre skydd vid
personskada än skadeståndslagens regel härom. En sådan
försämring för konsumenterna kan enligt utskottet inte
accepteras. Enligt utskottets mening finns det inte heller någon
anledning att befara att jämkningsbestämmelsen i
skadeståndslagen skulle leda till resultat som blev oskäligt
betungande för dem som bär ansvaret för produktskador. Det bör
nämligen kunna krävas av näringsidkarna att de har
ansvarsförsäkringar som täcker det skadeståndsansvar som kan
uppkomma i deras verksamhet. Ett tillfredsställande
försäkringsskydd får också anses ligga i näringsidkarnas eget
intresse.

Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn till att
EG-direktivet enligt utskottets mening inte utgör något hinder
mot att den allmänna jämkningsbestämmelsen i skadeståndslagen
gäller även vid produktskador avstyrker utskottet bifall till
propositionen i förevarande delar.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande jämkning av skadestånd vid medvållande
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:L3 och
1992/93:L4 avslår regeringens förslag till dels lag om
ändring i produktansvarslagen (1992:18) såvitt avser 10§,
dels lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen
(1902:71 s.1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar,

Propositionens lagförslag

Bilaga