Ändring i fiskelagen (1993:787)

Betänkande 1996/97:JoU3

Jordbruksutskottets betänkande 1996/97:JOU03

Ändring i fiskelagen (1993:787)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Utskottet
• Hemställan

1996/97
JoU3

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition
1995/96:223 Ändring i fiskelagen
(1993:787). Inga motioner har väckts med
anledning av propositionen.

Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till lag om ändring i
fiskelagen.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition
1995/96:223 att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om ändring
i fiskelagen (1993:787). Förslaget
innebär att lagens geografiska
tillämpningsområde vidgas. Vissa
bestämmelser som i dag gäller för
svenskt havsfiske på internationellt
vatten utanför Sveriges ekonomiska zon
utsträcks till att också gälla sådant
fiske i andra länders territorialvatten.

Lagändringen föreslås träda i kraft den
1 januari 1997. Lagrådet har avgett
yttrande över lagförslaget. Lagförslaget
fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Propositionen

Fiskelagen (1993:787) reglerar rätten
till fiske samt fisket inom Sveriges
sjöterritorium och inom Sveriges
ekonomiska zon. I de fall som anges
särskilt gäller lagen även svenskt
havsfiske på internationellt vatten
utanför den ekonomiska zonen. Denna
möjlighet att utsträcka
tillämpningsområdet utnyttjas i fråga om
lagens bemyndiganden att meddela
föreskrifter om fiskevård, hänsyn till
naturvården, begränsningar i
användningen av fiskeredskap,
fartygstillstånd, uppgiftsskyldighet
samt märkning och utmärkning av
fiskeredskap. Även bestämmelserna om
vilken hänsyn den som fiskar skall ta
till andra som vistas i samma område
gäller för svenskt havsfiske i
internationellt vatten utanför den
ekonomiska zonen.

Svenskt havsfiske bedrivs även i våra
grannländers territorialvatten med stöd
av internationella överenskommelser om
fiske samt inom ramen för Sveriges
deltagande i den gemensamma
fiskeripolitiken. Enligt artikel 1 i
rådets förordning (EEG) nr 3760/92 av
den 20 december 1992 om ett
gemenskapssystem för fiske och
vattenbruk (grundförordningen) omfattas
alla vatten inom ett medlemslands
sjöterritorium och ekonomiska zon av den
gemensamma fiskeripolitiken. Vidare
omfattas gemenskapsfartygens fiske i det
fria havet och, inom ramen för träffade
fiskeöverenskommelser, även fisket i
vatten under tredje lands jurisdiktion.

Behörigheten att besluta om åtgärder
för att nyttja fiskresurserna i havet
tillkommer gemenskapen, som beslutar
ramar för fisket. Medlemsländerna får
endast reglera fisket i sina vatten om
gemenskapen överlåter uppgiften på dem.
Detta sker ofta genom att det överlämnas
till medlemsländerna att meddela
detaljföreskrifter i olika frågor.
Enligt artikel 10 i grundförordningen
får medlemsländerna t.ex. rätt att vidta
åtgärder för att bevara och förvalta
fiskeresurserna i de egna vattnen om
åtgärderna rör lokala bestånd eller om
åtgärderna är tillämpliga enbart i fråga
om landets egna fiskare. Däremot får
medlemsländerna inte reglera övriga
länders fiske som utövas med stöd av
grundförordningens bilaga 1 eller med
stöd av anslutningsfördraget. I den mån
det erfordras bestämmelser som
kompletterar EG:s föreskrifter för det
fiske som bedrivs i andra medlemsländers
vatten ankommer det på fiskefartygets
eget land att utfärda sådana
bestämmelser.

Medlemsländerna beslutar sålunda själva
i vissa frågor, t.ex. rörande
fiskelicenser enligt förordning (EG) nr
3690/93 av den 20 december 1993 om ett
gemenskapssystem för fastställande av
bestämmelser om vilka uppgifter som
minst måste ingå i fiskelicenser. Vidare
beslutar medlemsländerna själva om
särskilda fisketillstånd enligt
förordning (EG) nr 1627/94 av den 27
juni 1994 om allmänna bestämmelser för
särskilda fisketillstånd för att
möjliggöra styrning av de enskilda
fiskefartygens fiskeansträngningar.
Enligt förordning (EG) nr 3317/94 av den
22 december 1994 om allmänna
bestämmelser om tillstånd att bedriva
fiske i ett tredje lands vatten inom
ramen för ett fiskeavtal faller det på
medlemsländerna att meddela nationella
föreskrifter för administrationen av
sådana tillstånd.

Ett väsentligt inslag i den gemensamma
fiskeripolitiken är kontrollen av
fisket. Grundläggande bestämmelser om
denna kontroll finns i förordningen
(EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993
om ett kontrollsystem för den gemensamma
fiskeripolitiken. Utöver det ansvar
länderna har för kontrollen av fisket i
egna vatten måste de även övervaka de
egna fartygens verksamhet i andra
vatten. En viktig del av kontrollen är
skyldigheten för de fiskande att lämna
uppgifter om fisket. Det gäller bl.a.
uppgifter om fångster, fiskeplatser,
redskapsanvändning, landningar och
omlastningar. Medlemsländerna ansvarar
för att uppgifter lämnas i fråga om de
egna fiskefartygens verksamhet i tredje
lands vatten. Uppgifterna om fångster
används bl.a. för att beräkna när ett
land har utnyttjat sin kvot. När
medlemslandet bedömer att kvoten har
utnyttjats skall landet förbjuda sina
fartyg att fortsätta med fisket. Ett
sådant förbud kan avse fisket i andra
länders territorialvatten.

Det finns följaktligen behov av
nationella föreskrifter som i olika
avseenden kompletterar gemenskapens
bestämmelser om fisket. Fiskelagen ger i
dag stöd för sådana föreskrifter för
fisket i svenska vatten, i det fria
havet och i andra länders ekonomiska
zoner. Svenska fiskefartyg används
emellertid även för fiske i andra
länders territorialvatten. Regeringen
föreslår att bestämmelserna som gäller
för svenskt havsfiske i internationellt
vatten utsträcks till att gälla även
svenskt havsfiske i andra länders
territorialvatten.

Utskottets överväganden

Utskottet delar uppfattningen att
fiskelagens tillämpningsområde bör
utsträckas till att omfatta även svenskt
havsfiske som med stöd av
internationella överenskommelser bedrivs
i andra länders territorialvatten. Såsom
regeringen föreslagit bör nationella
föreskrifter kunna meddelas för att
komplettera EG:s förordningar om fisket
vid svenskt havsfiske i dessa vatten.
Härmed säkerställs att fisket utövas på
ett sätt som är förenligt med Sveriges
skyldigheter enligt den gemensamma
fiskeripolitiken och med internationella
överenskommelser i övrigt.

De föreskrifter som kan komma i fråga
kan avse bl.a. fiskevård, hänsyn till
naturvården, redskapsanvändning,
fartygstillstånd, märkning och
utmärkning av fiskeredskap,
uppgiftsskyldighet och förbud mot
fortsatt fiske när en tilldelad kvot har
fiskats upp. Även lagens bestämmelser om
den hänsyn en fiskande skall visa andra
fiskande bör vara tillämpliga vid
svenskt havsfiske i andra länders
territorialvatten när fisket bedrivs med
stöd av internationella
överenskommelser. Såsom regeringen
anfört bör utvidgningen av lagens
tillämpningsområde begränsas till sådant
fiske som sker inom ramen för de
internationella överenskommelser som
Sverige omfattas av.

Utskottet ansluter sig sålunda till
regeringens överväganden och tillstyrker
den föreslagna lagändringen.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i
fiskelagen (1993:787).

Stockholm den 26 september 1996

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Göte Jonsson (m), Leif Marklund
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Ingemar Josefsson (s), Carl G
Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-
Kristine Johansson (s), Åsa Stenberg
(s), Gudrun Lindvall (mp), Michael
Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola
Sundell (m), Lennart Fremling (fp) och
Hanna Zetterberg (v).

Propositionens lagförslag