Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.

Betänkande 1991/92:UbU21

Utbildningsutskottets betänkande 1991/92:UBU21

Ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1991/92
UbU21

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag
angående särskolan och särvux samt sju motioner som väckts med
anledning därav.

Förslagen i propositionen innebär i huvuddrag att ansvaret
för särskolan och särvux successivt skall föras över från
landstingen till kommunerna. Särskolan behålls som särskild
skolform, liksom den formella prövningen av om elev tillhör
särskolans personkrets. Dock anpassas skolplikten inom
särskolan till vad som gäller för grundskolans elever. En
motsvarande anpassning till gymnasieskolan görs i vad avser
åldersgränsen för rätt till utbildning i den frivilliga
särskolan. Möjlighet öppnas för särskoleelever till utbildning
inom gymnasieskolans individuella program. Särvux utvidgas till
att omfatta även yrkesutbildning.

Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda förslagen.
Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet har fogats två
reservationer från s-ledamöterna samt meningsyttring från
v-suppleanten i utskottet. I den ena reservationen begärs
förnyade överväganden i syfte att ge elevs vårdnadshavare rätt
att avgöra valet av skolform, i den andra en översyn av
konsulentorganisationen för flerhandikappade utvecklingsstörda
elever.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1991/92:94

dels föreslagit

1. att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om

2. vissa personalfrågor (avsnitt 3),
3. utveckling, utvärdering och tillsyn (avsnitt 4)
4. ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan
och särvux (avsnitt 5).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1991/92:Ub55 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om statsbidraget till Dammsdalskolan i
Vingåker.

1991/92:Ub56 av Ingegerd Sahlström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att elev vid övergång från obligatorisk
särskola till gymnasieskolans individuella program vid behov
skall ha möjlighet att under en tid förbereda studier vid
gymnasieskolan i frivillig särskola.

1991/92:Ub57 av Hans Karlsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vårdnadshavares och elevs rättighet
att få ha ett avgörande inflytande på val av särskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunernas skyldighet att erbjuda
berörd personal anställning vid kommunaliseringen.

1991/92:Ub58 av Christina Linderholm (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föräldrars företräde vid beslut om
skolform för sina barn,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fristående särskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om upprättande av en långsiktig
utbildnings- och utvecklingsplan för varje elev.

1991/92:Ub59 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att statens institut för handikappfrågor
SIH också bör erbjuda särskola och särvux konsulentstöd för
elever med flerhandikapp.

1991/92:Ub60 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att vårdnadshavarens medgivande skall inhämtas för avgörande om
placering av elev i särskola eller särskild undervisningsgrupp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att flerhandikappade utvecklingsstörda elevers behov av
konsulenter tillgodoses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att behovet av en särskild genomföranderesurs bör beaktas i
kommande budgetproposition.

1991/92:Ub61 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om alla elevers rätt till nioårig
skolgång på hemorten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överföring av Dammsdalskolan och
Salbohedskolan till kommunalt huvudmannaskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en portalparagraf för kommunernas
arbete med särskoleverksamheten,
4. att riksdagen enligt vad i motionen anförts avslår
regeringens förslag om ändringar i 6 kap. 7 § skollagen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring av
21-årsregeln för kommunens skolansvar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskoleelevers deltagande i
gymnasieskolans nationella program,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om individuella program när det gäller
särskolans frivilliga del,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om föräldrainflytandet i särskolan,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om översynen av konsultorganisationen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktade statsbidrag till kommunernas
särskoleverksamhet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidareutbildningen inom
särskoleverksamheten,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om pengar till informationsverksamhet.

Utskottet

I propositionen föreslås att ansvaret för särskolan och
vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) förs
över från landstingen till kommunerna. Överförandet avses kunna
ske successivt men skall vara genomfört före utgången av år
1995. Huvudmannaskapet för ett par skolor samt för en viss
yrkesutbildning skall dock enligt förslaget tills vidare ligga
kvar hos resp. landsting.

Särskolan som särskild skolform inom det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom behålls enligt propositionen
med uppdelning i en obligatorisk och en frivillig del. Den
formella prövningen av personkretstillhörigheten behålls också.
Varje kommun skall således besluta om en elev skall tas emot i
särskolan. Detta föreslås gälla elever såväl i kommunala som i
fristående särskolor.

Regeringen föreslår att skolplikten inom särskolan minskas
från tio till nio år och därmed anpassas till vad som gäller
för grundskolans elever. De särskoleelever som så önskar avses
emellertid få rätt till ett frivilligt tionde skolår i den
obligatoriska särskolan. Enligt förslaget skall varje kommun
vara skyldig att erbjuda samtliga elever som fullgjort sin
skolplikt i särskolan fortsatt fyraårig utbildning i den
frivilliga särskolan. Elever, som gått i särskolan och som
bedöms kunna tillgodogöra sig utbildning inom gymnasieskolans
individuella program, skall beredas möjlighet till sådan
utbildning.

Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan föreslås i
propositionen förändrad efter modell av den nya grundläggande
vuxenutbildningen i komvux. Vidare föreslås att särvux utvidgas
till att omfatta även yrkesutbildning.

Slutligen bereds riksdagen tillfälle att ta del av
regeringens överväganden i vad gäller vissa personalfrågor samt
frågor om utveckling, utvärdering och tillsyn. Det anmäls att
nuvarande statsbidragssystem för särskolan och särvux behålls
tills vidare i avvaktan på en kommande särskild proposition på
området.

Till grund för regeringens förslag i förevarande proposition
ligger särskolekommitténs betänkande (SOU 1991:30) Särskolan --
en primärkommunal skola och, till viss del, särvux-kommitténs
betänkande (SOU 1990:11) Vidgad vuxenutbildning för
utvecklingsstörda samt inhämtade remissyttranden över dessa.

Kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux, m.m.

I huvudmannaskapsfrågan meddelar föredragande statsrådet att
regeringen efter ansökan medgivit ett antal kommuner att ta
över ansvaret för särskolan och särvux från resp. landsting.
Fr.o.m. den 1 juli 1991 krävs inte längre regeringens
medgivande utan det står landsting och kommuner fritt att komma
överens om ändrat huvudmannaskap. Tiden är nu mogen, anför
statsrådet, att generellt föra över ansvaret för dessa båda
skolformer till kommunerna i enlighet med särskolekommitténs
förslag. Överförandet avses ske successivt men vara genomfört
före utgången av år 1995.

Med ett kommunalt huvudmannaskap för särskolan och särvux
får varje kommun ansvar för att ordna utbildning för de
psykiskt utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna som finns
inom den egna kommunen. Skyldigheten att ge barn och ungdomar
utbildning kan tillgodoses genom att särskolans elever antingen
undervisas i särskilda klasser och grupper i särskolan eller
integreras i klasser av grundskolan och gymnasieskolan. Om
behoven inte kan tillgodoses inom den egna kommunen skall,
uttalas det i propositionen, kommunerna samverka och finna
gemensamma lösningar på samma sätt som de gör i fråga om
gymnasieskolan och komvux. Även när det gäller utbildning inom
särvux kommer det enligt statsrådet utan tvivel att behövas
samplanering över kommungränserna för att åstadkomma en
kvalitativt högtstående utbildning.

Statsrådet påpekar att en naturlig konsekvens av det ändrade
huvudmannaskapet blir att såväl särskolan som särvux skall
behandlas i de kommunala skolplanerna. Vidare måste varje
kommun som huvudman ansvara för alla de verksamheter som är
motiverade av pedagogiska och elevvårdsmässiga skäl. Det
sistnämnda kan också komma att kräva samverkan mellan
kommunerna i en rad hänseenden, anför statsrådet.

Utskottet har samma uppfattning som regeringen, att de båda
skolformerna särskola och särvux bör föras över från
landstingen till kommunerna successivt fram till den 1 januari
1996. Utskottet tillstyrker således att riksdagen antar
förslaget i propositionen till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 1 kap. 5 och 10 §§ samt punkt 2 i
övergångsbestämmelserna.

Tills vidare undantas enligt propositionen två
landstingsdrivna skolor, nämligen Dammsdalskolan i Vingåker
och Salbohedskolan i Sala, samt den yrkesutbildning för
hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda elever som landstinget
bedriver i Örebro från att föras över till resp. kommuner.
Föredragande statsrådet anför att hon under hand erfarit att
Vingåkers och Sala kommuner inte är beredda att driva skolorna.
Däremot har de tre landstingen, likaså under hand, förklarat
sig villiga att -- under förutsättning att statsbidrag lämnas i
ungefär samma omfattning som för närvarande -- tills vidare
fortsätta verksamheten vid skolorna.

Enligt statsrådets mening är skolorna så specialiserade att
det inte är lämpligt från resurs- och verksamhetssynpunkt att
varje kommun anordnar sådan verksamhet. Det kan enligt
statsrådet inte heller begäras att de kommuner där skolorna är
belägna utan vidare skall ta på sig att driva skolorna med
tillhörande elevhem. Det väsentliga är, framhålls det, att
skolorna har en stabil huvudman. Möjligheten till ett ändrat
huvudmannaskap framdeles bör stå öppen. Eftersom skolornas
verksamhet är av påtagligt riksintresse bör de emellertid ha
särskilda statsbidrag vid sidan av det generella, oavsett vem
som är huvudman för dem. Statsrådet avser därför att senare
återkomma till regeringen med förslag till avtal mellan staten
och resp. landsting om särskilt verksamhetsstöd för fortsatt
drift.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 2 uttalar motionärerna att
de är emot centrala särskolor. De hävdar att det är svårt att
finna någon typ av störning hos barn, med undantag möjligen för
vissa döva barn som utvecklar ett eget språk, där skolfrågan
inte skulle kunna lösas så att barnet får gå sina första nio
skolår på hemorten. Därför anser motionärerna att
huvudmannaskapet för Dammsdalskolan och Salbohedskolan snarast
skall överföras till resp. kommuner.

Utskottet har förståelse för vad motionärerna anfört om
betydelsen av att barnet får sin skolgång nära det egna hemmet.
Enligt vad utskottet erfarit är emellertid de elever som
utbildas på här aktuella skolor i lägst 15-årsåldern samt visar
grava beteendestörningar eller omfattande psykiska störningar.
I propositionen anges att dessa skolor fyller en väsentlig
funktion i utbildningssystemet för psykiskt utvecklingsstörda
elever och att kommunerna i fråga endast marginellt utnyttjar
skolorna för sina egna behov. Med hänsyn till att i dagsläget
såväl berörda landsting som kommuner är införstådda med att
verksamheten bör fortsätta som hittills med landstingen som
huvudmän för skolorna, finner utskottet inte skäl att ha någon
avvikande uppfattning i frågan.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens förslag
till lag om ändring i skollagen såvitt avser punkt 3 i
övergångsbestämmelserna och avstyrker motion 1991/92:Ub61
yrkande 2.

I motion 1991/92:Ub55 (s) föreslås att riksdagen skall göra
ett uttalande om det särskilda statsbidraget till
Dammsdalskolan i fråga om bidragets storlek, uppsägningstid
m.m.

När det gäller statsbidraget till Dammsdalskolan pågår enligt
uppgift förhandlingar om avtalets innehåll m.m. Enligt
utskottets mening ankommer det inte på riksdagen att uttala sig
om den närmare avtalsregleringen. Motion 1991/92:Ub55 bör
således avslås av riksdagen.

Särskolan som en egen skolform

I propositionen anförs att särskolan riktar sig till barn och
ungdomar som inte kan gå i grundskolan eller gymnasieskolan på
grund av psykisk utvecklingsstörning. Utbildningen i särskolan
syftar till att ge dessa barn och ungdomar en utbildning som är
anpassad till varje elevs förutsättningar. Särskolans elever
utgör en mycket heterogen grupp. Med hänsyn till elevernas
olika utvecklingsnivåer är särskolan indelad i olika former.
Den obligatoriska särskolan består av grundsärskola och
träningsskola. Den frivilliga särskolan omfattar
yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträning.

Enligt statsrådets mening behöver de flesta psykiskt
utvecklingsstörda elever undervisas i särskilda
undervisningsgrupper och klasser och följa särskilda kursplaner
för att få sina specifika behov tillgodosedda. Statsrådet säger
sig därför inte vara beredd att avveckla särskolan som egen
skolform och i stället reguljärt låta eleverna följa
undervisningen enligt grundskolans och gymnasieskolans
kursplaner. Hon finner det mycket angeläget att alla barn och
ungdomar skall ha möjlighet att få den utbildning som bäst
tillgodoser deras förutsättningar. Särskolan skall således
enligt förslaget i propositionen även i fortsättningen rikta
sig till en viss personkrets och ha egna kursplaner och
timplaner.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 3 efterfrågas en ideologisk
målformulering i form av en portalparagraf för kommunernas
arbete med särskoleverksamheten. En sådan skall definiera
syftet med undervisningen. Motionärerna vill att det klart
skall framgå att verksamheten utgår från varje elevs behov och
förmåga och att inlärning skall ske i varje enskild elevs takt.

Utskottet anser att motionsyrkandet redan är tillgodosett i
gällande lydelse av 6 kap. 1 § skollagen. Där stadgas att
utbildningen i särskolan syftar till att ge psykiskt
utvecklingsstörda barn och ungdomar en till varje elevs
förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möjligt
motsvarar den som ges i grundskolan och gymnasieskolan. I
propositionen föreslås inte någon ändrad lydelse av denna
paragraf. Motion 1991/92:Ub61 yrkande 3 bör alltså avslås.

En utbildnings- och utvecklingsplan bör enligt motion
1991/92:Ub58 (c) yrkande 3 upprättas i samarbete mellan elev,
föräldrar och skola redan när ett begåvningshandikapp
konstateras hos ett barn. En sådan plan skall långsiktigt ange
de olika insatser som bör göras för eleven och därigenom skapa
en planerad och trygg tillvaro som främjar elevens utveckling.

Utskottet vill erinra om att enligt läroplanen för den
obligatoriska särskolan (Lsä 90), som gäller från läsåret
1991/92, skall individuella utvecklingsprogram upprättas för
varje elev. Programmet, som bör utarbetas av skola, elev och
föräldrar tillsammans, skall utgå från elevens behov och ange
önskade mål i fråga om såväl känslomässig och social utveckling
som begåvnings-, kunskaps- och färdighetsutveckling. Av
programmet bör dessutom framgå med vilka medel och metoder
uppsatta mål skall nås. Med det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1991/92:Ub58 yrkande 3.

Enligt gällande bestämmelser i 3 kap. 4 § skollagen prövar
huvudmannen för särskolan om ett barn skall tas emot i
särskolan under sin skolpliktstid. Fråga om mottagande får i
dag väckas av barnets vårdnadshavare eller av barnets
hemkommun. I propositionen anför föredragande statsrådet att
frågan om tillhörighet till särskolans personkrets bör prövas
även i fortsättningen. När ansvaret för särskolan förs över
till kommunerna, ankommer det på den kommunala nämnd som enligt
2 kap. 1 § skollagen utsetts till styrelse för denna utbildning
att besluta om elever skall tas emot i särskolan.

Statsrådet betonar särskilt vikten av att beslut om placering
av elev i särskolan skall föregås av samråd med eleven och
dennes vårdnadshavare. Vidare måste kommunerna för att kunna
bedöma personkretstillhörigheten ha tillgång till kompetent
personal med goda kunskaper både om psykiskt utvecklingsstörda
elever och om särskolan. Endast elever som tillhör särskolans
personkrets skall tas emot i särskolan.

Ett flertal motionsyrkanden behandlar frågor rörande
vårdnadshavares inflytande vid prövningen om eleven tillhör
särskolans personkrets.

I motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 1 kritiseras att i
propositionen föreslås en bibehållen möjlighet till tvång från
styrelsens för särskolan sida vid beslut om mottagande av elev
i särskola. Motionären anser att grundförutsättningarna för en
god skolsituation skapas i samverkan mellan skola, föräldrar
och elev. Placering i särskola skall därför endast kunna ske
genom samtycke av föräldrarna. Vid oenighet skall föräldrarnas
önskan om skolform ha företräde. I motionerna 1991/92:Ub60
(kds) yrkande 1 och 1991/92:Ub61 (v) yrkande 8 framhålls att
den för eleven bästa placeringen bör bestämmas genom en dialog
mellan eleven, vårdnadshavaren och skolan. I den dialogen måste
vårdnadshavarens synpunkter tillmätas betydligt större tyngd än
som är fallet i dag. Det är vårdnadshavarna som bäst kan bedöma
barnets sociala mognad. Därför bör vårdnadshavares medgivande
inhämtas för att en elev skall kunna placeras i särskola eller
i en särskild undervisningsgrupp. Också i motion 1991/92:Ub57
(s) yrkande 1 uttalas att eleven och vårdnadshavaren måste ges
ett avgörande inflytande i frågan om eleven skall gå i särskola
eller integreras i den vanliga undervisningen. Enligt
motionären är det i regel dessa som bäst kan avgöra vad som är
det lämpligaste skolalternativet.

Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.

Genom riksdagens beslut om ansvaret för skolan (prop.
1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) har i skollagens 1 kap. 2 §
slagits fast att verksamheten i skolan skall utformas i
överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar.
Utbildningen skall bl.a., i samarbete med hemmen, främja
elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor
och samhällsmedlemmar. De värderingar som kommer till uttryck i
paragrafen förutsätts genomsyra all verksamhet inom det
offentliga skolväsendet för barn och ungdom och tjäna som
underlag för tolkningen av övriga regler (prop. 1990/91:18 s.
43). Detaljregleringar om samråd mellan skola samt elever och
föräldrar i olika situationer har därför ansetts kunna slopas.
I den nu föreliggande propositionen har således i lagtexten
inte föreslagits någon bestämmelse om samråd med elevs
vårdnadshavare inför beslut om mottagande i särskola. I
specialmotiveringen till förslaget om ändring av 3 kap. 4 §
skollagen (prop. s. 37) har emellertid gjorts en markering av
lagstiftarens intentioner i denna fråga. Där uttalas att det är
en självklarhet att stor vikt alltid måste tillmätas den
uppfattning som en elevs vårdnadshavare har när det gäller att
bedöma vilken skolform som är bäst för eleven. Samråd med
eleven och dennes vårdnadshavare skall därför alltid ske före
beslut om att placera eleven i särskola.

Utskottet, som ställer sig bakom uttalandena i lagmotiven,
konstaterar att ett beslut om mottagande av elev i särskola
således inte kan fattas utan att samråd har skett med elevens
vårdnadshavare. Utskottet är dock inte berett att som yrkats i
motionerna ge vårdnadshavare det avgörande inflytandet. Ett
beslut om särskoleplacering baseras på såväl pedagogiska som
medicinska och psykologiska utredningar. Enligt utskottets
mening bör möjlighet finnas för styrelsen för särskolan i
hemkommunen att placera en elev i särskolan utan
vårdnadshavares samtycke, om styrelsen finner att det behövs
för att ge eleven en god utbildning anpassad efter elevens
förutsättningar. Motsvarande ordning gäller i dag. Frågan om
den formella prövningen diskuterades i särskolekommittén, vars
betänkande (SOU 1991:30) legat till grund för propositionen.
Kommittén föreslog att prövningen skulle bibehållas.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att elevens
vårdnadshavare enligt 3 kap. 5 § skollagen får överklaga beslut
om mottagande i särskolan hos skolväsendets överklagandenämnd.
Vidare hänvisar utskottet till bestämmelsen i 3 kap. 6 §
skollagen om försöksperiod i annan skolform. Där stadgas att
den som är elev i grundskolan eller motsvarande del av
särskolan eller specialskolan kan på försök under högst sex
månader tas emot som elev i en annan av dessa skolformer, om de
skolhuvudmän som berörs är överens om detta och barnets
vårdnadshavare lämnar sitt medgivande.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör
avslå motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande
1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61 yrkande 8 och anta
regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 4 § skollagen.

Varje kommun som anordnar särskola är, liksom tidigare
huvudman, enligt 6 kap. 6 § skollagen skyldig att så långt det
är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen
att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. I
propositionen föreslås nu att i ett nytt andra stycke till
paragrafen införs en bestämmelse att kommunen skall eftersträva
att eleverna vid fördelningen på olika skolor med
särskoleutbildning placeras så att de får så kort skolväg som
möjligt. Vidare föreslås en bestämmelse som ger vårdnadshavare
ökat inflytande i fråga om deras barns placering vid en viss
skola inom kommunen med särskoleutbildning. Bestämmelser med i
huvudsak samma innehåll finns för grundskolans del i 4 kap. 6 §
skollagen.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 1 anförs att alla elever
skall ha rätt till nioårig skolgång på hemorten inom
kommunen.

Utskottet instämmer med vad föredragande statsrådet anför i
denna fråga, nämligen att närhetsprincipen inte kan ges så hög
prioritet att den enskilde elevens behov kommer i andra hand.
Det kan således vara befogat att placera en elev vid en annan
skola än den som är närmast hemmet, om en sådan placering
bättre skulle tillgodose elevens behov av en utbildning som är
anpassad till dennes förutsättningar och behov. Utskottet vill
vidare erinra om att utskottet -- vid behandlingen av
motsvarande bestämmelse för grundskolan om val av skola då
enskilda elever behöver särskilt stöd -- ställt sig bakom
uttalanden om att kommunen ytterst måste ha möjlighet att även
mot vårdnadshavares vilja placera eleven i en skola där sådant
stöd kan lämnas (prop. 1990/91:115 s. 60, bet. UbU17, rskr.
357). Riksdagen bör enligt utskottets mening med avslag på
motion 1991/92:Ub61 yrkande 1 anta det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 6 kap. 6 §.

Skolplikt och rätt till fortsatt utbildning

För närvarande gäller 10-årig skolplikt inom särskolan. I
propositionen uttalar föredragande statsrådet att det nu finns
goda skäl att successivt anpassa skolplikten för särskolans
elever till vad som gäller för grundskolans elever. En 9-årig
skolplikt bör därför införas även inom särskolan. Den nya
ordningen bör tillämpas med början läsåret 1993/94 för de
elever som då påbörjar årskurs 7 i särskolan. För att inte
försämra möjligheterna till en god grundläggande utbildning bör
kommunerna åläggas en skyldighet att fr.o.m. läsåret 1996/97
erbjuda alla elever med endast 9-årig skolgång i särskolan ett
frivilligt tionde skolår. Enligt statsrådet kan alltså de
elever som så önskar gå över till den frivilliga särskolan
efter nio år, medan de elever som har behov av ett tionde
skolår har rätt att fortsätta utbildningen i den obligatoriska
särskolan ytterligare ett skolår.

Statsrådet anför vidare att eleverna efter avslutad 9-årig
resp. 10-årig skolgång skall ha rätt till fortsatt utbildning i
den frivilliga särskolan med motsvarande skyldighet för
kommunen att erbjuda sådan utbildning. Den frivilliga särskolan
skall enligt förslaget liksom hittills omfatta fyra år. För att
anpassa bestämmelserna till dem som gäller för gymnasieskolan,
föreslår statsrådet att en elev får påbörja utbildning i den
frivilliga särskolan t.o.m. det första kalenderhalvåret det år
eleven fyller 20 år med rätt att fullfölja utbildningen där,
dvs. i fyra år. Är utbildningen avsedd att påbörjas först
fr.o.m. det andra kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år,
skall eleven i stället vara behörig att delta i särvux. De nya
bestämmelserna om åldersgränser föreslås börja tillämpas
fr.o.m. den 1 juli 1992 oavsett om kommunerna eller landstingen
har ansvaret för särskolan och särvux.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 5 begärs att riksdagen
avslår regeringens förslag om ändring av 21-årsregeln för
kommunens skolansvar. Motionärerna anser att det är fel att
minska elevs möjlighet att påbörja yrkesutbildning inom den
frivilliga särskolan med ett år, särskilt som vuxenutbildningen
enligt motionärerna är mycket dåligt utbyggd.

Enligt gällande bestämmelser i 6 kap. 7 § skollagen har
ungdomar som inte kan gå i gymnasieskolan därför att de är
psykiskt utvecklingsstörda rätt att efter skolpliktens
upphörande tas emot i särskolan intill utgången av vårterminen
det kalenderår då de fyller 21 år. Utbildningen i
yrkessärskolan påbörjas normalt vid 17 års ålder, dvs. sedan
den 10-åriga skolplikten fullgjorts, och är 4-årig. Eleverna
avslutar således utbildningen vid 21 års ålder. Yrkessärskolan
är indelad i tre grenar, nämligen yrkesutbildning, yrkesträning
och verksamhetsträning. En elev som påbörjat yrkesutbildning
före utgången av vårterminen det år han fyller 21 år, skall
beredas möjlighet att fortsätta i särskolan till utgången av
vårterminen det år han fyller 23, om det behövs för att
slutföra utbildningen. Utskottet har erfarit att det endast är
ett fåtal elever i yrkesutbildningen som fortsätter i särskolan
efter 21 års ålder.

Utskottet anser för sin del att det är ett viktigt led i
samordningen av olika skolformer att åldersgränsen för rätt
till utbildning inom den frivilliga särskolan anpassas till den
som gäller för gymnasieskolans elever. Förslaget innebär enligt
utskottets mening också en fördel för eleven i förhållande till
nuvarande ordning så till vida att eleven får en ovillkorlig
rätt till fyraårig utbildning om utbildningen påbörjas före
utgången av det första kalenderhalvåret det år han fyller 20
år. Därutöver vill utskottet påpeka att förslag läggs fram i
föreliggande proposition om utvidgning av särvux till att
omfatta yrkesutbildning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 5 och antar
förslaget till ändring av skollagens 6 kap. 7 § första stycket
i motsvarande del.

I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 4 ifrågasätts regeringens
förslag om att införa en regel i 6 kap. 7 § första stycket
skollagen, att styrelsen för särskolan i hemkommunen skall
bestämma personkretsen för rätt till utbildning i den
frivilliga särskolan. Enligt motionärerna har det hittills
fungerat utan denna regel. De anser därför att förslaget i
denna del skall avslås.

Utskottet vill påminna om att en prövning av
personkretstillhörigheten sker redan i dag även om det inte
framgår av nuvarande lydelse av 6 kap. 7 §. I 8 § samma kapitel
stadgas nämligen att beslut som styrelsen för utbildningen
fattar enligt 7 §, om att en elev inte skall tas emot i
särskolan därför att denne bedöms kunna gå i gymnasieskolan
trots att eleven är utvecklingsstörd, får överklagas av eleven
eller företrädare för denne hos skolväsendets
överklagandenämnd. Utskottet har inget att erinra mot att ett
förtydligande införs i 6 kap. 7 § skollagen första stycket utan
föreslår att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61
yrkande 4 antar lagförslaget i motsvarande del.

Utbildning i den obligatoriska särskolan ger för närvarande
inte behörighet till vare sig de nationella eller de
individuella programmen inom gymnasieskolan. I propositionen
föreslås nu att elever, som har gått i särskola och som bedöms
kunna tillgodogöra sig utbildning inom gymnasieskolans
individuella program, skall beredas möjlighet till sådan
utbildning.

Enligt motion 1991/92:Ub61 (v) bör eleverna från särskolan
inte bara ha tillgång till gymnasieskolans individuella program
utan i princip också till de nationella programmen inom
gymnasieskolan (yrkande 6). Det bör finnas en öppning kvar
för elever som blivit feldiagnosticerade eller där en
eftermognad skett, anser motionärerna. Vidare vill motionärerna
att inom den frivilliga särskolan skall skapas möjlighet
till individuella program (yrkande 7).

Utskottet vill först erinra om att förslag om utbildning på
gymnasieskolans individuella program begärdes av riksdagen
vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU16 s. 49, rskr. 356).
Utskottet fann det då rimligt att särskoleelever, som kan klara
ett individuellt program, får möjlighet att följa ett sådant.
Utskottet anser även nu att det individuella programmet, genom
sin flexibilitet, är det mest lämpliga för elever som har
särskolan som utbildningsbakgrund. I propositionen anförs att
det knappast kan anses rimligt att generellt garantera elever
från särskolan plats på de nationella programmen. Utskottet
delar denna uppfattning.

När det gäller individuella program i den frivilliga
särskolan kommer regeringen, enligt vad utskottet inhämtat,
framöver att överväga hur den frivilliga särskolan skall
utformas i förhållande bl.a. till gymnasieskolan. Utskottet
anser med hänvisning till det anförda att riksdagen bör avslå
motion 1991/92:Ub61 yrkandena 6 och 7.

I motion 1991/92:Ub56 (s) begärs ett uttalande av riksdagen
om att elev vid övergång från obligatorisk särskola till
gymnasieskolans individuella program vid behov skall ha
möjlighet att under en tid förbereda studier vid
gymnasieskolan i frivillig särskola. Motionären anför att för
vissa elever kommer en övergång från obligatorisk särskola till
gymnasiets individuella program att vara helt naturlig. Andra
elever behöver kanske något år i den frivilliga särskolan innan
ett val till gymnasieskolan blir aktuellt.

Utskottet hänvisar till möjligheten för elev att i
fortsättningen inför övergång till gymnasieskolan utnyttja det
föreslagna frivilliga tionde året i den obligatoriska
särskolan. En viss flexibilitet finns därtill inom ramen för
gymnasieskolans individuella program. Som redovisas i
propositionen finns vidare i dag regler i 20 §
särskoleförordningen (1986:573) som möjliggör integrerad
undervisning. En elev i den frivilliga särskolan kan således,
med det stöd särskolan kan ge, få en individuellt planerad
studiegång som genomförs i gymnasieskolan (s.k. integrerad
elev). Med det anförda avstyrks motion 1991/92:Ub56 av
utskottet.

Fristående särskolor

Enligt 9 kap. 1 § skollagen kan skolplikten fullgöras i en
fristående särskola, om skolan är godkänd för ändamålet. Ärende
om godkännande av fristående skola för fullgörande av särskild
skolplikt har hittills prövats av styrelsen för särskolan i det
landsting där skolan är belägen. I propositionen föreslår
föredragande statsrådet att statens skolverk i fortsättningen
skall svara för godkännande av fristående obligatoriska
särskolor. Förslaget överensstämmer med vad som redan gäller
för fristående skolor för fullgörande av vanlig skolplikt.
Liksom för fristående gymnasieskolor krävs inte något
godkännande för att starta eller driva en fristående frivillig
särskola.

Tidigare har i propositionen föreslagits att hemkommunen
skall ha skyldighet att erbjuda psykiskt utvecklingsstörda barn
och ungdomar utbildning i särskolan. Föredragande statsrådet
föreslår i enlighet härmed att styrelsen för särskolan i
hemkommunen i fortsättningen skall pröva
personkretstillhörigheten också för elever i fristående
särskolor, såväl skolor för särskild skolplikt som skolor
motsvarande den frivilliga särskolan. Bestämmelserna föreslås
gälla fr.o.m. den 1 juli 1992. Intill dess att ansvaret för
särskolan förts över till kommunerna bör landstingen pröva
personkretstillhörigheten.

Om elev som hör till särskolans personkrets väljer att få sin
utbildning i en fristående särskola, bör kommunen -- i likhet
med vad som kommer att gälla för övriga fristående skolor --
vara skyldig att ge bidrag till den fristående särskolan.
Statsrådet aviserar att hon i en särskild proposition
återkommer med förslag till bestämmelser om rätt att välja
särskola och om kommuners skyldighet att utge ersättning till
fristående särskolor.

I motion 1991/92:Ub58 (c) yrkande 2 betonas att de fristående
särskolorna givetvis skall betraktas som likvärdiga med övriga
särskolor. Det betyder enligt motionären att om en fristående
skola bedöms kunna ge barnet den bästa hjälpen skall också
möjlighet ges för placering där.

Utskottet noterar att en proposition (1991/92:95) om
valfrihet och fristående skolor nyligen avlämnats till
riksdagen. Däri anmäler statsrådet att hon har för avsikt att
under riksmötet 1992/93 återkomma till regeringen med
ytterligare förslag i syfte att öka valfriheten på skolområdet.
Statsrådet avser då bl.a. att ta upp vissa frågor som rör
fristående skolor på gymnasial nivå och fristående särskolor.
Regeringens förslag i dessa frågor bör enligt utskottet inte
föregripas. Riksdagen bör således avslå motion 1991/92:Ub58
yrkande 2 och anta förslaget till lag om ändring i skollagen
såvitt avser nya och ändrade paragrafer i 9 kap.

Lagförslaget i övrigt

I propositionen föreslås beträffande särvux att den del som
motsvarar grundsärskolan skall förändras efter modell av den
nya grundläggande vuxenutbildningen i komvux och således få nya
kursplaner och nya timplaner. Vidare föreslås att särvux skall
utvidgas till att omfatta yrkesutbildning. Såväl den föreslagna
ändringen som utvidgningen av särvux bör enligt förslaget gälla
fr.o.m. den 1 juli 1992.

Utskottet, som inte har något att erinra häremot eller mot
lagförslaget i övrigt, tillstyrker att riksdagen antar
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån
det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt.

Vissa personalfrågor

Riksdagen har i propositionen beretts tillfälle att ta del av
regeringens överväganden rörande vissa personalfrågor.
Föredragande statsrådet framhåller därvid sammanfattningsvis
att särskolans skolledare, lärare, yrkesvalslärare och
konsulenter har en stor och unik kunskap om psykiskt
utvecklingsstörda elever. Hon utgår från att kommunerna vid
övertagandet av särskolan och särvux tar till vara den resurs
som personalen utgör. Ett ändrat huvudmannaskap får
naturligtvis inte medföra att kommunerna sänker ambitionsnivån
i vad gäller kvaliteten i utbildningen av de psykiskt
utvecklingsstörda, anför statsrådet.

Beträffande landstingens tjänster som konsulent för
särskoleelever med tilläggshandikapp redovisas i propositionen
att särskolekommittén (SOU 1991:30) hade föreslagit att statens
institut för handikappfrågor i skolan, SIH, skulle få ansvaret
för och samordna denna verksamhet. Den del av statsbidraget, ca
10 milj.kr., som landstingen använt för handikappkonsulenterna
skulle enligt kommittéförslaget föras över från anslaget B 9.
Bidrag till driften av särskolor m.m. till anslaget B 2.
Statens institut för handikappfrågor i skolan för inrättande av
statliga tjänster som handikappkonsulent för särskolans elever.
Föredragande statsrådet anför emellertid att tjänster som
konsulent i handikappkunskap enligt hennes mening inte bör
inrättas vid SIH. Statsrådet delar således inte kommitténs
uppfattning att medel bör föras över från särskoleanslaget till
SIH. Hon säger sig vara övertygad om att resurserna kommer att
användas på ett smidigare och mer rationellt sätt, om varje
kommun själv får besluta om vilken personal den behöver för att
tillgodose de psykiskt utvecklingsstörda elevernas behov, t.ex.
genom att ta över lärare som kombinerar sin läraranställning
med konsulentverksamhet. Detta utesluter dock inte enligt
statsrådet att en samlad lösning prövas i samband med att
regeringen behandlar handikapputredningens förslag.

Personalfrågor tas upp i flera motioner. I motion
1991/92:Ub57 (s) yrkande 2 framförs krav att kommunerna skall
ha skyldighet att erbjuda särskolans lärare och övrig personal
anställning vid kommunaliseringen. Enligt motion 1991/92:Ub59
(fp) bör SIH i fortsättningen erbjuda särskolan och särvux det
konsulentstöd för flerhandikappade som landstingens konsulenter
hittills ansvarat för. Konsulentstödet måste enligt motion
1991/92:Ub60 (kds) yrkande 2 utökas för flerhandikappade
utvecklingsstörda elever, särskilt när det gäller
Rh-konsulenter. I motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 9 föreslås
att SIH tillförs kompetens för att kunna ge stöd till elever i
särskolan. Det är vidare enligt motionärerna angeläget med en
snabb översyn i syfte att förstärka konsulentresurserna.

Utskottet vill påminna om att kommunerna genom riksdagens
beslut om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4,
rskr. 76) fått frihet att organisera sitt offentliga
skolväsende, och därmed särskolan, utifrån sina egna
förutsättningar och behov. I det fortsatta arbetet i riktning
mot decentralisering och målstyrning är det dock viktigt att
följa utvecklingen så att handikappade elevers behov
tillgodoses. När det särskilt gäller handikappkonsulenterna
hänvisar utskottet till statsrådets uttalande om möjligheten
till en samlad lösning när handikapputredningens förslag
behandlas. Utskottet anser att riksdagen utan erinran bör lägga
propositionen i vad avser vissa personalfrågor till
handlingarna samt avslå motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2,
1991/92:Ub59, 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande
9.

Utveckling, utvärdering och tillsyn

En redogörelse lämnas i propositionen för statsrådets
bedömning när det gäller utveckling, utvärdering och tillsyn av
särskolan och särvux. Samma principer bör enligt statsrådet
tillämpas som för det offentliga skolväsendet i övrigt. Därav
följer att skolverket på nationell nivå skall följa upp och
utvärdera verksamheten samt utöva tillsyn över särskolan och
särvux. Kommunerna å sin sida skall kontinuerligt följa upp och
utvärdera de mål och prioriteringar som görs i skolplanen
avseende särskolan och särvux. Slutligen skall på skolnivå de
mål som lagts fast för den enskilda skolans verksamhet och för
undervisningen utvärderas.

Utskottet föreslår att riksdagen utan erinran lägger
propositionen i denna del till handlingarna.

Ett generellt finansiellt stöd till driften av särskolan och
särvux, m.m.

I propositionen anmäls att nuvarande system för statsbidrag
till driften av särskolan och särvux bör behållas tills vidare.
Med anledning av kommunalekonomiska kommitténs förslag (SOU
1991:98) om ett nytt generellt bidragssystem kommer en
särskild proposition att föreläggas riksdagen under våren 1992.
I detta sammanhang bör enligt föredragande statsrådet också
bidragen till särskolan och särvux behandlas.

Ett särskilt statsbidrag till kommunernas särskoleverksamhet
bör enligt motion 1991/92:Ub61 (v) yrkande 10 utgå även i
fortsättningen. Motionärerna menar att ett riktat bidrag bl.a.
markerar ett nationellt ansvar för särskolan.

Utskottet anser att regeringens förslag i statsbidragsfrågan
bör avvaktas, varför motion 1991/92:Ub61 yrkande 10 avstyrks.
Riksdagen bör utan erinran lägga propositionen i denna del till
handlingarna.

Särskolekommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1991:30, s.
176) att alla kommuner med anledning av reformen skulle
tilldelas ett lika stort bidrag för fortbildning av viss minsta
omfattning, riktat till förtroendevalda samt skolledare och
elevvårdspersonal, i handikappkunskap. Medel för en sådan s.k.
genomföranderesurs beräknades till 6 milj.kr. som borde
fördelas under en treårsperiod. Förslaget har inte förts fram i
propositionen.

I motionerna 1991/92:Ub60 (kds) yrkande 3 och 1991/92:Ub61
(v) yrkandena 11 och 12 stödjer motionärerna kommitténs förslag
och begär ett tillkännagivande av riksdagen om att medel bör
anslås för ändamålet.

Utskottet är för sin del inte berett att förorda en
genomföranderesurs. Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje
kommun och landsting se till att fortbildning anordnas för den
personal som har hand om utbildningen. Medel till lokal
skolutveckling ingår i statsbidraget till särskolan. Utskottet
avstyrker således bifall till motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3
och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande kommunalt huvudmannaskap för särskolan och
särvux
att riksdagen antar det i proposition 1991/92:94 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt avser 1 kap. 5
och 10 §§ samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna,

2. beträffande särreglering för Dammsdalskolan i Vingåkers
kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och yrkesutbildningen i
Örebro kommun för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda
elever
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 2
antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser punkt 3 i
övergångsbestämmelserna,

men. (v) - delvis

3. beträffande statsbidrag till Dammsdalskolan i Vingåker
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub55,

4. beträffande portalparagraf för kommunernas arbete med
särskoleverksamheten
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 3,

5. beträffande utbildnings- och utvecklingsplan för
särskoleelev
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub58 yrkande 3,

6. beträffande beslut om elevs mottagande i särskola
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande
1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och
1991/92:Ub61 yrkande 8 antar det i proposition 1991/92:94
framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen såvitt
avser 3 kap. 4 §,

res. 1 (s)

7. beträffande rätt till nioårig skolgång på hemorten
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 1
antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 §,

men. (v) - delvis

8. beträffande ändring av 21-årsregeln för kommunens
skolansvar
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 5
antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i
motsvarande del,

men. (v) - delvis

9. beträffande rätt till utbildning i den frivilliga
särskolan
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 4
antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första stycket i
motsvarande del,

10. beträffande möjlighet att delta i gymnasieskolans
nationella program
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 6,

11. beträffande individuella program i den frivilliga
särskolan
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub61 yrkande 7,

men. (v) - delvis

12. beträffande möjlighet att förbereda studier vid
gymnasieskolan i frivillig särskola
att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub56,

13. beträffande fristående särskolor
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub58 yrkande 2
antar det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen såvitt avser 9 kap. 1, 2 a, 3, 8 a och 9
§§,

14. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad
utskottet hemställt under momenten 1, 2, 6, 7, 8, 9 och 13,

15. beträffande vissa personalfrågor
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande
2, 1991/92:Ub59, 1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61
yrkande 9 utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna
del till handlingarna,

res. 2 (s)

16. beträffande utveckling, utvärdering och tillsyn
att riksdagen utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i
denna del till handlingarna,

17. beträffande ett generellt finansiellt stöd till driften
av särskolan och särvux
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub61 yrkande 10
utan erinran lägger proposition 1991/92:94 i denna del till
handlingarna,

18. beträffande behovet av en särskild genomföranderesurs

att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub60 yrkande 3 och
1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12.

men. (v) - delvis

Stockholm den 23 april 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Bengt Silfverstrand (s),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Bo Arvidson (m),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Stefan Kihlberg (nyd),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Chris Heister (m),
Inger Lundberg (s),
Christer Lindblom (fp),
Tuve Skånberg (kds)
och
Raimo Pärssinen (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Beslut om elevs mottagande i särskola (mom.6)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Raimo
Pärssinen (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.8
börjar med "Utskottet, som" och på s.9 slutar med "3 kap. 4 §
skollagen" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att regeringens förslag innebär att ett
beslut om särskoleplacering således inte kan fattas av
styrelsen för särskolan i hemkommunen utan att samråd
dessförinnan har skett med elevens vårdnadshavare. Utskottet
accepterar tills vidare den föreslagna ordningen, vilken
motsvarar den som gäller i dag, och föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lydelse av 3 kap. 4 § skollagen.

Samtidigt har utskottet förståelse för den uppfattning som
förts fram av motionärerna, att vårdnadshavare bör ha ett
avgörande inflytande på valet av skolform. Att mot föräldrars
vilja placera deras barn i en skolform de inte önskar riskerar
att hindra ett fruktbart samarbete för att ge barnet en så bra
utbildning som möjligt. Utskottet anser därför att frågan om
beslutanderätten vid val av skolform för skolpliktiga barn bör
bli föremål för förnyade överväganden inom regeringskansliet
med inriktningen att ge vårdnadshavare rätt att avgöra valet av
skolform. Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag i ärendet. Detta bör
riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 1,
1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och 1991/92:Ub61
yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.

dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

6. beträffande beslut om elevs mottagande i särskola
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub57
yrkande 1, 1991/92:Ub58 yrkande 1, 1991/92:Ub60 yrkande 1 och
1991/92:Ub61 yrkande 8 dels antar det i proposition
1991/92:94 framlagda förslaget till lag om ändring i skollagen
såvitt avser 3 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om förnyade överväganden,

2. Vissa personalfrågor (mom.15)

Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Ewa
Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Inger Lundberg och Raimo
Pärssinen (allas) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s.14
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "yrkande 9" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att behovet av
konsulentstöd till flerhandikappade utvecklingsstörda elever
inom särskolan i dag inte är tillgodosett. En snabb översyn av
konsulentorganisationen bör därför göras i syfte att förstärka
resurserna och klarlägga huvudmannaskapsfrågan. Vad utskottet
här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
1991/92:Ub60 yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 samt med
avslag på motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2 och 1991/92:Ub59
som sin mening ge regeringen till känna. I övrigt bör
propositionen i vad avser vissa personalfrågor läggas till
handlingarna.

dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:

15. beträffande vissa personalfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub60
yrkande 2 och 1991/92:Ub61 yrkande 9 samt med avslag på
motionerna 1991/92:Ub57 yrkande 2 och 1991/92:Ub59 dels som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels lägger proposition 1991/92:94 i denna del till
handlingarna,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Björn Samuelson (v) anför:

Jag anser att det är fel att särskoleelever placeras i
centrala skolor utanför hemorten. Med undantag möjligen för
vissa grupper av döva psykiskt utvecklingsstörda barn, bör
skolgången kunna lösas inom ramen för hemkommunens resurser.
Därför bör huvudmannaskapet för Dammsdalskolan i Vingåker och
Salbohedskolan i Sala snarast överföras till resp. kommuner.

Vårdnadshavare bör ha ett avgörande inflytande vid beslut
om elevs mottagande i särskola. Jag instämmer alltså med vad
som anförts i reservation 1.

Enligt min mening bör alla elever ha rätt till nioårig
skolgång på hemorten. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett lagförslag med denna innebörd.

Nuvarande åldersgräns, 21 år, för kommunens skolansvar
för särskoleelever anser jag bör behållas. Det är fel att
minska möjligheten för elev att påbörja yrkesutbildning inom
den frivilliga särskolan med ett år, särskilt som
vuxenutbildningen är mycket dåligt utbyggd. Regeringen bör
återkomma med de förslag till ändringar av föreliggande lagtext
som krävs för att bibehålla åldersgränsen.

Inom den frivilliga särskolan finns inte -- som i
gymnasieskolan -- individuella program. Jag anser att en
sådan möjlighet till individualisering bör införas i
regelsystemet.

När det gäller vissa personalfrågor instämmer jag i
reservation 2.

Staten har ett ansvar för att förändringen av
huvudmannaskapet för särskolan och särvux genomförs så smidigt
som möjligt. Jag stödjer därför det förslag som lades fram av
särskolekommittén om en statlig genomföranderesurs på 6
milj.kr. under en treårsperiod för utbildning av kommunernas
förtroendevalda, skolledare och elevvårdspersonal i
handikappkunskap. Medel bör således anslås för ändamålet.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 2, 7, 8, 11 och 18 borde ha hemställt:

2. beträffande särreglering för Dammsdalskolan i Vingåkers
kommun, Salbohedskolan i Sala kommun och yrkesutbildningen i
Örebro kommun för hörselskadade psykiskt utvecklingsstörda
elever
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 2
avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till
lag om ändring i skollagen såvitt avser Dammsdalskolan och
Salbohedskolan i punkt 3 i övergångsbestämmelserna,

7. beträffande rätt till nioårig skolgång på hemorten
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 1
avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till
lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 6 § och som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

8. beträffande ändring av 21-årsregeln för kommunens
skolansvar
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 5
avslår det i proposition 1991/92:94 framlagda förslaget till
lag om ändring i skollagen såvitt avser 6 kap. 7 § första
stycket i motsvarande del och som sin mening ger regeringen
till känna vad ovan anförts,

11. beträffande individuella program i den frivilliga
särskolan
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub61 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

18. beträffande behovet av en särskild genomföranderesurs
att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub60 yrkande
3 och 1991/92:Ub61 yrkandena 11 och 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad ovan anförts.

Regeringens lagförslag

Förslag till
Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga