Ändrade regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus

Betänkande 1990/91:BoU8

Bostadsutskottets betänkande 1990/91:BOU08

Ändrade regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1990/91
BoU8

Sammanfattning

I betänkandet föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna att reglerna för bedömning av självrisken avseende
bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador ändras. Vid
fastställande av självriskens storlek skall en beräkning göras
av vad som kan anses vara normalt underhåll. En beräkning skall
också göras av det låneutrymme som fastigheten anses kunna bära
inom ett på visst sätt beräknat marknadsvärde. Det högsta av
dessa båda belopp -- dock minst ett basbelopp -- föreslås utgöra
självrisken. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1
februari 1991. De föreslagna reglerna bör dock kunna tillämpas
på ärenden som anhängiggjorts efter den 13 december 1990.

Ett särskilt yttrande har avgivits.

Propositionen

Regeringen har i proposition 1990/91:61 föreslagit riksdagen
att godkänna vad i regeringsprotokollet föreslagits om det
statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus.

Motionerna

I betänkandet behandlas de med anledning av propositionen
väckta motionerna

1990/91:Bo16 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att
riksdagen, med avslag på regeringens förslag i denna del,
beslutar att godkänna att de nya reglerna om det statliga stödet
till fukt- och mögelskadade småhus skall tillämpas på ärenden
som inkommer sedan ifrågavarande regler har trätt i kraft.

1990/91:Bo17 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen, med avslag på prop. 1990/91:61 om ändrade
regler för bidrag till avhjälpande av fukt- och mögelskador i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om självriskens utformning,
2. att riksdagen med anledning av prop. 1990/91:61 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förutsättningar och villkor för bidrag i syfte att åtgärda fukt-
och mögelskador i småhus,
3. att riksdagen med avslag på prop. 1990/91:61 i denna del
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om tidpunkten för tillämpning av de nya bidragsreglerna för
avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus.

1990/91:Bo18 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen med
ändring av berörda förslag i prop. 1990/91:61 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts.

Uppgifter med anledning av förslag i propositionen

Stöd för avhjälpande av fukt- och mögelskador -- gällande
ordning m.m.

I syfte att bistå ägare till småhus med omfattande fukt- och
mögelskador inrättades den 1 januari 1986 en särskild nämnd --
småhusskadenämnden -- i enlighet med ett avtal som staten ingått
med Svenska kommunförbundet och med Byggentreprenörerna.
Samtidigt inrättades också en statlig fond med egen styrelse och
delvis självständiga uppgifter. De regler som vägleder
verksamheten finns i förordningen (1985:1192) om den statliga
fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m.

Avtalet med Byggentreprenörerna och Svenska kommunförbundet
omfattar för närvarande hus som vid ansökningstillfället är
yngre än tio år och gäller i huvudsak skador i hus som före den
1 september 1985 sålts till eller uppförts på total- eller
generalentreprenad åt en enskild konsument enligt avtal med ett
företag anslutet till Byggentreprenörerna eller med en kommun
eller ett kommunalt företag (2 § fondförordningen). Finner
nämnden att skadan beror på vårdslöshet av företaget skall
skadan avhjälpas av företaget -- och i annat fall av staten.
Enligt förordningen skall fondstyrelsen fullgöra de
förpliktelser som åläggs fonden genom beslut i
småhusskadenämnden. Husägaren skall själv svara för
reparationskostnaderna upp till ett belopp som motsvarar ett
basbelopp.

Enligt fondförordningen kan fondstyrelsen också efter egen
prövning lämna ekonomiskt stöd för att avhjälpa fukt- och
mögelskador i småhus, om huset av vissa skäl inte omfattas av de
ovan nämnda avtalen (4 och 5 §§ fondförordningen). Det kan t.ex.
vara fråga om hus byggda av företag som inte är medlemmar i
Byggentreprenörerna eller av företag som har gått i konkurs.
Även i ärenden som beslutas av fondstyrelsen får ägaren själv
svara för en del av reparationskostnaden, vanligen med ett
belopp som motsvarar ett basbelopp. I dessa fall gäller i övrigt
de regler för stöd som redovisats i föregående stycke.

I andra fall, när de nu redovisade huvudreglerna för stöd inte
är tillämpbara, kan fondstyrelsen besluta om att bidrag ändå
skall utgå i syfte att avhjälpa mer omfattande fukt- och
mögelskador. Sådant bidrag utgår enligt 12 § i fondförordningen.
Bidrag enligt denna paragraf kan lämnas till ägare av en- eller
tvåbostadshus om huset är yngre än 30 år, huset inte är upplåtet
med hyresrätt eller bostadsrätt och kostnaden för åtgärderna är
skälig med hänsyn till arbetenas art och omfattning. Bidrag
lämnas endast till den del kostnaden för åtgärderna inte kan
bäras av huset i ombyggt skick. Detta innebär att husägaren
innan bidrag utgår först måste utnyttja tillgängligt låneutrymme
i fastigheten. Enligt den praxis som tillämpas av fondstyrelsen
anses en fastighet kunna bära de reparationskostnader som ryms
inom 80 % av fastighetens marknadsvärde. För värderingsuppdrag
anlitas numera lantmäteriet. Bidrag får dock inte lämnas för
skada som omfattas av garantiåtagande, försäkring eller
ansvarsutfästelse. Detta innebär bl.a. att för hus med statlig
belåning bidrag inte lämnas för säljarbyggda egnahem som har
fått bostadslån efter utgången av år 1983 och för låntagarbyggda
egnahem som fått bostadslån efter den 1 juli 1989.

Sammanfattningsvis gäller således att de hus som omfattas av
reglerna enligt 12 § är hus som vid ansökningstillfället är
yngre än 30 år men inte omfattas av reglerna i 2, 4 och 5 §§
fondförordningen. 12 § gäller dock inte i de fall skadan
omfattas av garantiåtagande, försäkring eller ansvarsutfästelse.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att ta i anspråk
sammanlagt 270 milj. kr. för bidrag till fonden för fukt- och
mögelskador. Denna ram avser perioden 1 januari 1986 -- 30 juni
1991.

I anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 avseende
fonden för fukt- och mögelskador anger fondstyrelsen att den av
riksdagen medgivna ramen på 270 milj. kr. beräknas ha tagits i
anspråk under våren 1991 och att fondens fortsatta verksamhet
därför är beroende av att riksdagen under våren 1991 vidgar
ramen.

Sammanfattning av regeringens förslag

Regeringsförslaget gäller bidrag som lämnas med stöd av 12 §
fondförordningen. Såvitt avser förslaget om återbetalning av
bidrag i vissa fall omfattar det även reglerna i 3--5 §§
fondförordningen.

Sammanfattningsvis förordas i propositionen följande. Reglerna
för bidrag föreslås ändras så att husets ålder, förslitning m.m.
-- i propositionen kallat normalt underhåll -- beaktas när
bidragets storlek bestäms. Effekten av sådant underhåll föreslås
i propositionen beaktas genom en självrisk som schablonmässigt
differentieras efter husets ålder och bestäms till 1/30 av
reparationskostnaden per år räknat från färdigställandeåret,
dock lägst ett basbelopp.

Bidrag föreslås lämnas för kostnader som överstiger den på
detta sätt beräknade självrisken till den del de inte ryms inom
det låneutrymme som finns tillgängligt inom det reducerade
marknadsvärdet. Om emellertid den utredning som alltid görs i
skadeärendena visar att huset är väl underhållet eller nyligen
har varit föremål för upprustningsåtgärder i de delar som berörs
av reparationen, bör enligt propositionen husägarens självrisk
jämkas till hans förmån. Även i andra fall bör självrisken kunna
jämkas. Det gäller t.ex. när det tillgängliga låneutrymmet är
mycket litet och kostnaderna för de reparationer som är
oundgängligen nödvändiga är så stora att boendekostnaden skulle
bli oskäligt hög. I propositionen erinras om att fondstyrelsen
med stöd av 13 § fondförordningen -- om det finns särskilda skäl
-- kan lämna bidrag oavsett den i propositionen föreslagna
regeländringen.

Vidare anges i propositionen att reglerna i fondförordningen
bör utformas så att fondstyrelsen bör kunna besluta om förhöjd
självrisk eller -- vid allvarliga försummelser -- helt avslå
ansökningen om den som ansöker om bidrag åsidosatt den
undersökningsplikt som denne enligt jordabalken har att iaktta.
Det föreslås också att bidraget skall kunna återkrävas om
fastigheten överlåts till ett pris som med mer än ett basbelopp
överstiger det högsta av beloppen för den låneskuld eller det
reducerade marknadsvärde som låg till grund för fondstyrelsens
beslut. Ett sådant återbetalningskrav föreslås, med gradvis
fallande belopp, kunna ställas om huset säljs inom tre år från
utbetalningen av bidraget.

Reglerna bör enligt propositionen träda i kraft den 1 januari
1991 och tillämpas på ärenden som kommer in till fonden efter
den 16 november 1990.

Utskottet

Riksdagen föreslås godkänna vad i proposition 1990/91:61
föreslagits om det statliga stödet till fukt- och mögelskadade
småhus. Som framgått ovan avser förslaget huvudsakligen sådana
hus som skall prövas enligt 12 § förordningen (1985:1119) om den
statliga fonden för avhjälpande av fukt- och mögelskador i
småhus m.m. Såvitt rör regeringsförslaget om återbetalning av
bidrag i vissa fall gäller dock förslaget även 3--5 §§
fondförordningen. För de regler som gäller i ärenden som prövas
enligt 12 § och för förslaget i propositionen har
sammanfattningsvis redogjorts ovan. Utskottet hänvisar till
denna redovisning.

Utskottet vill inledningsvis konstatera att i motionerna ingen
grundläggande kritik riktas mot regeringsförslaget om att det
kan finnas skäl att ur bidragssynpunkt skilja på fukt- och
mögelskador å ena sidan och vad som i propositionen kallas
normalt underhåll å den andra.

I propositionen och i vissa motioner tas upp frågan hur
självrisken i bidragsärendena bör bestämmas. Enligt
propositionen bör självrisken schablonmässigt differentieras
efter husets ålder och bestämmas till 1/30 av
reparationskostnaden per år räknat från färdigställandeåret,
dock lägst till ett basbelopp. Bidrag föreslås lämnas för
kostnader som överstiger den på detta sätt beräknade självrisken
till den del de inte ryms inom det låneutrymme som finns
tillgängligt inom det reducerade marknadsvärdet.

I motion Bo17 (c) yrkande 1 föreslås att självrisken
konstrueras med ett fast belopp på 5 000 kr. plus en tredjedel
av kostnaden för åtgärder upp till ett basbelopp. I motionens
yrkande 2 anförs att beslut om bidrag inte skall knytas så hårt
till lånebilden och att bidrag bl.a. av sociala skäl i princip
skall kunna lämnas till alla. I motion Bo18 (fp) såvitt nu är i
fråga föreslås att den schabloniserade självrisken bör utgå från
fastighetens framräknade marknadsvärde efter reparationen. Den
värderingsmetodik som nu används i skadeärendena anges i den
sistnämnda motionen baseras på ett marknadsvärde före
bidragsgivningen. Denna metod anges kunna ge dålig
överensstämmelse med förhållandena i det enskilda fallet. Bl.a.
anförs att det är svårt att beräkna vad som de facto är fukt-
och mögelsanering och vad som är bristande underhåll.

Med anledning av vad i propositionen och i motionerna anförts
får utskottet anföra följande. Det finns enligt utskottets
mening goda skäl för uppfattningen att det är angeläget att
försöka finna en metod som gör det möjligt att skilja på
åtgärder orsakade av fukt- och mögelskador och på åtgärder som
kan hänföras till normalt underhåll. Även om utskottet
accepterar den relativt enkla och okomplicerade schablonregeln
för att beräkna vad som i det enskilda fallet bör betraktas som
normalt underhåll anser utskottet att självrisken bör
fastställas annorlunda än vad i propositionen förordats. Enligt
utskottets mening bör följande gälla. En beräkning görs med
användande av den ordning som föreslås i propositionen av vad
som skall anses vara normalt underhåll. En beräkning görs också
av det låneutrymme som finns inom det reducerade marknadsvärdet.
Det högsta av dessa båda belopp -- dock minst ett basbelopp --
skall enligt utskottets mening utgöra självrisken. Utskottet
finner det också motiverat att de kommande reglerna utformas så
att det blir möjligt att i vissa fall ta berättigade hänsyn till
sociala skäl utöver vad en tillämpning av den nu förordade
huvudregeln ger vid handen. Utskottet vill erinra om vad i
propositionen anförts (s.4) om att självrisken i vissa fall
bör kunna jämkas till husägarens förmån. Så föreslås kunna ske
om det t.ex. konstateras att det tillgängliga låneutrymmet är
mycket litet, och kostnaderna för de reparationer som
oundgängligen är nödvändiga är så stora att boendekostnaden bli
oskäligt hög.

Vad utskottet nu anfört om reglerna för bestämmande av
självrisken m.m. bör riksdagen med anledning av
propositionen som sin mening ge regeringen till känna. Även vad
i motion Bo17 (c) yrkande 2 föreslagits får anses omfattas av
detta tillkännagivande. Vad i denna motion i yrkandet 1 och i
motion Bo18 (fp) såvitt nu är i fråga föreslagits om metoden för
att beräkna självrisken får anses i inte ringa grad tillgodosett
vid ett riksdagens bifall till vad nu anförts. Ett
tillkännagivande enligt motionärernas förslag kan därför inte
anses erforderligt. Ett accepterande av vad i den sistnämnda
motionen förordats skulle dessutom innebära att den relativa
enkelhet som eftersträvas i propositionen och av utskottet när
det gäller att beräkna självrisken i inte ringa omfattning
skulle få efterges. Utskottet instämmer med vad i denna motion
anförts om vikten av att värderingen för bestämmande av husens
marknadsvärde görs av kompetent personal.

Även vad i motion Bo18 (fp) såvitt nu är i fråga föreslagits
om en översyn av gällande regler avstyrks. Det får närmast
anses ankomma på regeringen, fondstyrelsen eller
småhusskadenämnden att -- om så befinns erforderligt -- utan
någon riksdagens begäran därom även fortsättningsvis vidta
åtgärder och aktualisera frågor som är ägnade att bringa
verksamheten i överensstämmelse med de mål som gäller för den.
En översyn i nuvarande läge, dvs. inför tillämpningen av delvis
nya regler, är mindre meningsfull.

I propositionen förordas att de där föreslagna reglerna bör
träda i kraft den 1 januari 1991. De föreslås tillämpas på
ärenden som kommer in till fonden efter den 16 november 1990.
I motionerna Bo16 (m) och Bo17(c) yrkande 3 föreslås att
reglerna skall gälla från ikraftträdandet.

Beträffande ikraftträdandet föreslår utskottet att de av
utskottet förordade reglerna träder i kraft den 1 februari 1991;
dock bör avseende ärenden som inkommer till nämnden efter den 13
december 1990 men före ikraftträdandet den för den sökande
gynnsammaste regeln tillämpas. Vad utskottet anfört om
ikraftträdandet bör ges regeringen till känna. Den utformning av
övergångsreglerna som nu föreslås innebär att vad i motionerna
föreslagits får anses tillgodosett. Motionerna avstyrks.

Utskottet finner det lämpligt och erforderligt att i
fondförordningen på ett bättre sätt än i dag klargörs vad som
faktiskt gäller för stöd bl.a. enligt den nuvarande 12 §. Bl.a.
bör i förordningen tydligare anges vilka hus som omfattas av
detta stöd, vilka självriskregler som kommer att gälla samt
under vilka förutsättningar som beloppen för bidrag och
självrisk kan jämkas. Utskottet förutsätter att förordningen i
allt väsentligt ges en nu föreslagen utformning utan någon
riksdagens begäran därom.

Vad i propositionen i övrigt förordats har inte givit
utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande självrisken
att riksdagen med anledning av propositionen såvitt nu är i
fråga och motion 1990/91:Bo17 yrkande 2 samt med avslag på
motionerna 1990/91:Bo17 yrkande 1 och 1990/91:Bo18, denna motion
såvitt nu är i fråga, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

2. beträffande översyn av gällande regler
att riksdagen avslår motion 1990/91:Bo18 såvitt nu är i fråga,

3. beträffande ikraftträdandet
att riksdagen med anledning av propositionen såvitt nu är i
fråga och med avslag på motionerna 1990/91:Bo16 och 1990/91:Bo17
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

4. beträffande propositionen i övrigt
att riksdagen godkänner vad i propositionen föreslagits.

Stockholm den 13 december 1990

På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Magnus
Persson (s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Erling Bager
(fp), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s),
Gunnar Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Siw Persson (fp), Birger
Andersson (c), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt
Ekholm (s) och Eva Zetterberg (v).

Särskilt yttrande

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Vi har kunnat ansluta oss till utskottets uppfattning om hur
självrisken bör beräknas vid bedömningen av storleken av det
bidrag som i det enskilda fallet bör lämnas för avhjälpande av
fukt- och mögelskador i småhus. Eftersom utskottets
ställningstagande innebär att förslaget i propositionen
förbättrats till husägarens förmån har vi inte velat motsätta
oss den av utskottet förordade lösningen, även om det finns fog
för uppfattningen att självriskens storlek borde bedömas i
enlighet med vad i motion Bo17 (c) förordats.