Andra Kammaren* Tillfälliga Utskott* (i\:o 2) betänkande N:o 28.
1
N:o 28.
Anis. till Riksd. Kansli d. 19 Mars 11167, kl 9 e. m.
Ändra Kammarens Tillfälliga Viskotts (N:o 2) Belänkande N:o
5, i anledning af motioner angående förändrade grunder
för embels- och tjenstemäns aflöning samt om
ändring i gällande författning rörande expeditionslösen.
Uti särskilda hos Andra Kammaren väckta motioner har blifvit föreslaget:
1:o. af Herr M. Ahlgren (N:o 91), »att Riksdagen mä ingå till Kongl
»Maj:t med underdånig anhållan derom, att en komité måtte blifva förordnad, med
»uppdrag att taga i öfvervägande den frågan, huruvida ett förändradt allönings»sätt
lör de nu med sportler till större eller mindre del allönade civila embeten
»och tjenster ändamålsenligt kan införas, samt att, i sådant fall, derom afgifva
»förslag, som borde en framdeles blifvande Riksdag för vidare behandling del—
»gilvas»;
2:o. af Herr Joh. Fr. Kjeltson (N:o "113), »att Riksdagen, med gillande af
»den utaf motionären uttalade grundsatsen», (att till undvikande af nuvarande sportclsvstemet
samt! ige embets- och tjenstemäns löner borde till beloppen bestämmas),
»ville hos Kongl. Maj:t göra underdånig anhållan, det Kong!. Maj:t täcktes låta
»utarbeta och till nästa Riksdag framlägga förslag för reglering af samtlige em»bets-
och tjenstemäns aflöning»;
3:o. al Herr G. von Froschwitz (N:o 259), »det Riksdagen ville vidtaga
»sådana åtgärder, att all expeditionslösen hos Konungens Refallningshafvande må
»utgå i form af stämpladt papper, i likhet med hvad i Kongl. Maj:ts Kansli eger
»rum, och Landssekreterarne tillerkännas bestämd lön af Statsverket»;
4:o. al Herr Jöns Pährsson (N:o 11), »att Riksdagen ville besluta en ned»sättning
i nu gällande taxa för expeditionslösen med en fjerdedel eller 25
»procent»; och
Bih. till Riksd. Prof. 1867. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 15 Höft.
1
2
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 28.
5:o. af Herr Åke Andersson (N:o 177), »att Riksdagen ville besluta, att
»bouppteckningslösen må beräknas och utgå endast af den dödes egendom; jemte
»upphäfvande af det för sådan lösen bestämda maximum.»
Ofvan omförmäla fem motioner åsyfta samtligen, i mer eller mindre mån,
förändringar i nu gällande normer för finansförvaltningen Denna har nemligen
till uppgift, dels att tillvägabringa de pekunier» medel, som erlordras för tillfredsställande
af Statens behof, deribland embetsmål^ aflöning, dels ock att aflemna
medlen till vederbörande förvaltningsmyndigheter. Herrar Ahlgren och
Kjellson öfverensstämma, med afseende å hvad de föreslagit, deruti, att begge i
allmänhet ogilla och utdöma det så kallade sportelsystemet, såsom förkastligt,
och önska, i stället derför, fastställande af bestämda aflöningsbelopp för civile
embets- och tjenstemän. (Andra hafva hafva nemligen motionärerne icke afsett).
Till samma åsigt sluter sig Herr von Proschwitz, så vidt angår upphörande af de
för närvarande hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, genom upptagande af expeditionslösen,
inflytande sportler och tillerkännande åt Landssekreterarne af bestämd
lön. Deremot hafva Herrar Jöns Pährsson och Åke Andersson intet att invända
emot sjclfva sportelsystemet, men önska, den förre en allmän och den sednare en
speciel nedsättning uti expeditionslösen.
De sportler, som civile embets- och tjenstemän i vårt land åtnjuta, äro i
allmänhet att hänföra till två hufvudarter, nemligen, dels expeditionslösen eller så
kallade rättssportler, och dels sådana sportler, som, under namn af provision, uppbördsprocent,
remisslage m. m., tillgodokomma uppbördsmän. Det lörra slaget af
sportler utgör åter eu underafdelning af så kallad gebiihr eller sådana personliga
skatter, som Staten upptager af de statsborgare, Indika specielt begagna sig af
offentliga inrättningar (institutioner), eller för hviikas skull desse i ett visst särskilt
tillfälle sätta sig i verksamhet. Det andra slaget sportler innebär icke någon
särskild beskattning, utan utgör det omedelbara afdrag å uppburna medel,
som vederbörande uppbördsman vid medlens redovisning äro berättigade att verkställa
och hvarmedelst de sjellve godtgöra sig en del al deras löneinkomster. Ingen
af motionärerne har ifrågasatt rättsgrunden för den art af beskattning, som
pålägges genom upptagande af expeditionslösen; hvadan också Utskottet undgår
att derom utlåta sig. I fråga om expeditionslösen åsyfta Herrar Ahlgren, Kjellson
och von Proschwitz endast, att den må ingå till Statsverket och att de embets-
och tjenstemän, som ega uppbära sådan lösen, i stället bekomma bestämda
aflöningsbelopp. Hvad åter angår uppbördsprocent, remisslage och andra dermed
jemförliga sportler, borde desamma, enligt Herr Kjellsons och, såsom det vill synas,
äfven enligt Herr Ahlgrens åsigt, alldeles upphöra.
Utskottet tvekar icke heller att lika med dessa begge motionärer alldeles
utdöma sist anmärkta system för embets- och tjenstemäns aflöning; men, såsom
ofvan är vordet antydt, finner systemet uteslutande tillämpning vid aflöning af
3
Andra Kammarens Tillfälliga Viskolls (Av o 2) Betänkande N:o 28.
uppbördsman och företrädesvis dem, som tillhöra landsstaten, Postverket och Tullverket.
Men just för de till dessa verk och stater hörande embets- och tjensteman
äro, enligt hvad allmänt är kändt, löneregleringar å bane. På sätt bilagan
N:o 5 till Kongl. Maj:ts den 11 sislidna Januari gifna nådiga Proposition angående
Statsverkets tillstånd och behof (sid. 14 och 15) utvisar, inkommo under loppet
af sistlidna riksdag Kammar-kollegium och Statskontoret till Kongl. Maj:t
med underdånigt förslag till definitiv lönereglering för landsstatens tjenstemän, innefattande
jemväl framställning om sådan förändring i nu gällande grunder för
landsstatstjenstemännens aflöning, att alla de till en del af dem, såsom Landskamererare,
Landträntmästare, Kronofogdar och Häradsskrifvare nu utgående provisioner
af stämpelpappers-, bränvinstillverknings-, minuthandels- och utskänknings-,
möteskostriader, salpeter-, båtsmansrote- och hästvakans-, tidningsstämplings- och
testamentsbevillnings-medel samt arfvoden utaf fångvårdsmedel och af allmänna
bevillningen, äfvensom remisslage vid leverering af stats- och andra allmänna
medel, skulle upphöra och i stället derför fastställas, för Landskamererare och Landträntmästare
till siffran bestämda arfvoden, efter föreslagen klassifikation, i tre
klasser, samt för Kronofogdar och Häradsskrifvare löneförhöjningar till belopp, motsvarande
dem, hvartill extra inkomsterna i nu gällande lönestat äro beräknade, i
förening med särskilt anslag till skrifvarebiträde. Genom beslut den 2 Februari
1866 befallde Kong! Maj:t, dels att dess Befallningshafvande i länen skulle öfver
Kammar-kollegii och Statskontorets förslag med underdåniga yttranden till Kongl.
Maj:t inkomma, dels ock att, — enär i sammanhang med regleringen af öfriga
landsstats-tjenstemännens löneförmåner äfven borde komma i öfvervägande, huruvida
icke åtgärd lämpligen kunde vidtagas, för att med afseende å de inom olika
län för Landssekreterarne förekommande, till beloppen betydligt olika extra inkomster
af expeditionslösen m m., bestämma en fördelning, mera än den nuvarande
derefter lämpad, af lönebidragen till Landssekreterarne från Statsverket, —
Länsstyrelserna, med ledning af vederbörandes uppgifter, skulle tillika inkomma
med utredning, för de sednaste fem åren, af å ena sidan beloppet utaf de Landssekreterarne
för hvarje år tillfallna extra inkomster och, å den andra, beloppet
af de utgifter, som för göromåleris gång tilläfventyrs blifvit af desse tjenstemän
betridda, utöfver den aflöning på stat, som vore underlydande tjenstemän
vid Landskanslien tillagd; hvarjemte Kongl. Maj:t förordnade, att de Landssekreterare,
som derefter blefve i nåder utnämnda, skulle vara pligtige att underkasta
sig den reglering af löneförmånerna vid tjensten, som framdeles kunde blifva
fastställd.
Vidare inhemtas af den utaf Rikets Ständers Revisorer den 14 Oktober
1865 afgifna berättelse om verkställd granskning af Statsverkets samt andra af
allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1863,
hurusom Revisorerne dels förmält, att de väl icke hade sig bekant, om nådigt
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande N:o 28.
förslag till stat för Post- och Tullverken komme att för Rikets Ständer framläggas,
men funne den omständighet, att dessa verks utgifter hufvudsakligen bestredes
med den uppbörd utaf vissa statsinkomster, som i samma verk inflöte,
icke föranledde till något undantagsförhällande i afseende å den pröfningsrätt,
Rikets Ständer grundlagsenligt borde utöfva vid bestämmandet af samtliga statsutgifterna;
dels ock, jemväl med hänsyn till det sätt, hvarpå en del af dessa
verks inkomster dittills blifvit, uppå förslag af vederbörande Styrelser, uti hvilka
Cheferne egde allena beslutanderätt, utan Rikets Ständers hörande disponerade,
funnit sig ega giltig anledning hemställa, huruvida icke tiden måtte vara inne
för Rikets Ständer att, i afseende å den vigtiga frågan om bestämmande af
nämnda verks utgiftsstater, utöfva den rättighet, som genom Grundlagen blifvit
dem tillförsäkrad.
I anledning häraf hafva Rikets sednast församlade Ständer, i skrifvelse den
19 Juni 1866, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, att förslag till utgiftsstater
för Post- och Tullverken måtte, i sammanhang med den öfriga statsregleringen,
till innevarande Riksdag afgifvas för att underkastas behörig pröfning och
fastställelse, samt att derefter förekommande förslag till ändringar i dessa stater
likaledes framdeles måtte, i enahanda ordning som för embetsverkens utgiftsstater
i allmänhet egde rum, varda för sagda ändamål Riksdagen dclgifna; och
har Kongl. Maj:t, genom nådigt Rref till Post- och Tullstyrelserna den 16 påföljde
November, anbefallt dessa embetsverk att afgifva förslag till normalstater
för deras årliga utgifter.
Vidkommande härefter expeditionslösen, får Utskottet erinra, hurusom, sedan
Rikets Ständer vid 1834 och 1835 årens riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts
derom framställda Proposition, beslutat, att de tjenstemännen inom Kongl. Majtts
Kansli förut tillfallna sportler, skulle, emot förhöjning af lönerna, upphöra, åtgärder
tid efter annan vidtagits, härigenom sportler, som åtföljt vissa tjenster,
blifvit indragna eller till bestämda aflöningsbelopp förvandlade. I sammanhang
med den lönereglering, som vid 1856 —1858 årens riksdag skedde, upphörde
också sportlerna vid (lera embetsverk, deribland alla Rikets Kollegier, så att tjens''emännen
der endast åtnjuta till beloppet bestämda löner, utom hvad angår den
obetydliga lösen för diariibevis. De sportler af ifrågavarande beskaffenhet, hvilka
nu mera återstå, äro hufvudsakligen sådana, som utgå enligt Kongl, Maj:ts förnyade
nådiga Förordning angående expeditionslösen af den 30 November 1855.
Om lämpligheten eller olämpligheten af dessa sportler kunna meningarne visserligen
vara delade. Så mycket torde dock, hvilkendera meningen man än omfattar,
kunna, utan tvekan, medgifvas, att intet aflöningssätt är mera skickadt att,
med afseende å den rättmätiga fordran, att ett ansträngande och långvarigt arbete
betingar ett högre arfvode än ett lätt och kortvarigt, lämpa lönen efter
5
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande Wto 28.
mödan. Tjenstår af samma slag och värdighet kräfva ofta mycket olika arbete.
Skulle nu de med sådana tjenster förenade löner, sådant oaktadt, sättas
lika, blefve följden deraf otvifvelaktigt, att de fleste sökande anmälde sig till erhållande
af de lättsköttare tjensterna; hvaremot de, som erfordrade en större ansträngning
och sannolikt äfven en högre skicklighet, endast med svårighet
komme att med tjenliga personer besättas; samt att innehafvarne af sistnämnda
slags tjenster blefve ifrige att genom transport söka åtkomma beqvämare befattningar,
hvarigenom eu för det allmänna ofördelaktig omflyttning af tjensteman
komme att ega rum. Annorlunda gestaltar sig förhållandet, när större
delen af lönen intjenas genom sportler, hvilkas storlek naturligtvis beror af göromålens
mängd. Lika mycket som denna afskräcker sökande, lika mycket lockas
de af de deraf betingade högre inkomsterna. Ett fullständigt afskaffande af expeditionslösen
skulle derföre nödvändiggöra en ytterligt noggrann klassifikation
af samma slags tjenster, efter göromålens mängd och beskaffenhet i öfrigt samt
an i sammanhang dermed stående bestämning af olika lönegrader Vid en sådan
reglering finge jemväl lagas i betraktande behofvet för innehafvare af en
svårsköttare tjenst att undfå särskildt anslag till skrifvarebiträde eller hvad man
i Danmark kallar »Contoirhold». Det må äfven betviflas att genom expeditionslösens
indragning till Statsverket skulle beredas fulla tillgångar till de tjenstemäns
anständiga aflöning, hvilka förut varit i åtnjutande af sådan lösen, icke
ringa svårighet skulle ock förete sig vid anordnande af erforderliga kontroller å
uppbörd och redovisning Alla dessa omständigheter hafva säkerligen vållat, att,
så vidt Utskottet har sig bekant, så kallade rättssportler eller expeditionslösen
ännu icke i något land blilvit afskaffade.
Enär sålunda fråga om upphörande af rovisioner, uppbördsprocent, remisslage
och andra dermed jemförliga sportler redan är väckt och på Kong!. Maj:ts
nådiga pröfning beroende;
enär vidare en sådan reglering af civile embets- och tjenstemäns löneförhållanden,
som föreslagits eller att de bland dem, hvilka ännu äro berättigade att
uppbära expeditionslösen, skulle i stället derför undfå bestämda aflöningsbelopp
och sålunda till Statsverket redovisa inflytande expeditionslösen, ehvad den nu
komme att utgå i sin ursprungliga form eller i form af stämpelafgift, möter
sådana svårigheter, som Utskottet här ofvan påpekat och hvilka antagligen föranledde
Rikets Ständer att vid den åren 1836—1858 verkställda, nästan allmänna
regleringen af embets- och tjänstemännens löner, lemna de på expeditionstaxan
grundade löneinkomster oförändrade; samt
enär slutligen, hvad särskildt angår Herr von Proschwitz’ motion, regleringen
af Landssekreterarnes löner ingår i ofvan omförmälda, på Kong! Maj:ts nådiga
pröfning beroende fråga; hemställer Utskottet, att:
6 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Betänkande Av o 28.
l:o
hvarken Herr Ahlgrens motion,
2:o
ej heller Herr Kjellsons motion,
3:o
ej heller Herr von Proschwitz’ motion
må till någon Kammarens vidare åtgärd föranleda.
Hvad dernäst beträffar Herr Jöns Pährssons motion, har Utskottet inhemtat,
hurusom fö slag i enahanda syftning förekommit redan vid 1862 och 1865 årens
riksdag och blifvit behandladt af då varande Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet,
som i Betänkande N:o 87, med hemställan att förslaget måtte lemnas
utan afseende, såsom skäl derför hufvudsakligen anfört:
att Utskottet icke kunde instämma uti motionärens omdöme, att den i
Kongl. Förordningen den 30 November 1855 fastställda expeditionslösen vore
obilligt hög, för hvilket påstående motionären ej heller anfört något skäl;
att anledningen till ändring i Expeditionstaxan af den 15 Maj 1821 legat
mindre uti den då gällande expeditionslösens låga belopp, än i det expeditionssätt,
som, utan hinder från författningens innehåll, allmänt i praxis blifvit vedertaget,
att nemligen expeditionerna utskrefvos med dragen stil;
att den förändring till ett bättre, som i sednare hänseendet, genom 1855
års författning, bereddes, kommit de rättssökande till godo; hvarvid det ock
funnits billigt, att de, som i expeditionslösen hade ett ofta väsendtligt bidrag till
påräknade löneinkomster, ej blefvo lidande på förändringen; och att den sednast
fastställda lösen vore, om man jcmförde det afskaffade expeditionssättet med det
nya, endast affattad så, att expeditionshafvande, om densamma blefve lägre satt, i
många fall skulle lidit minskning i sina inkomster; hvilket förhållande Utskottet
ock styrkt medelst ett anfördt exempel;
att ehuru förhöjning af lösen för åtskilliga expeditioner genom 1855 års
taxa egt rum; skal för påståendet, att denna förhöjning vore betydligt högre än
billigt kunde synas, destomindre torde finnas, som den på långt när ej gåfve den
tillökning i löneinkomster, att denna motsvarade samtidigt stegrade lelnadskostnader;
samt slutligen
att hvad anginge frågan om nedsättning af lösen för protokollsutdrag rörande
förmyndares förordnande eller entledigande, domares besvär med förmyndarevården,
till följd af de genom Kongl. Förordningen den 24 September 1861 meddelade
föreskrifter i afseende härå, blifvit i väsendtlig män ökade, utan att särskild vedergällning
derför dem tillgodokomme.
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N: o 2) Betänkande Av o 28 7
Vid behandling af likartad fråga gillade Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
vid sistlidne riksdag ofvan upptagna skäl med tillägg af det omdöme,
att hvarken eu expeditions vigt för den rättssökande eller det besvär, embetsmyndigheten
haft med det ärende, i hvilket samma expedition utfärdats, kunde mätas
ensamt elter det antal rader, expeditionen upptoge.
Enär samtliga förut anförda skäl, enligt Tillfälliga Utskottets åsigt, fortfarande
ega giltighet; samt, genom en allmän nedsättning af expeditionslösen med
vissa procent deral, åtskillige embets- och tjenstemän, hvilkas hufvudsakliga löneinkomster
utgöras af inflytande expeditionslösen, skulle komma att sakna medel
till anständig bergning, torde slik allmän nedsättning af expeditionslösen destomindre
böra vidtagas, som dymedelst förlust älven skulle tillskyndas Statsverket
med afseende å den expeditionslösen, som till detsamma ingår. 1 tvänne särskilda
hänseenden lärer dock, enligt Utskottets åsigt, Herr Jöns Pährssons motion vara
förtjent af uppmärksamhet Det torde nemligen kunna såsom obestridligt antagas,
att den expeditionslösen, Landssekreterarne i åtskilliga län under sednare åren
uppburit, beredt dem inkomster så höga, att allmänna uppmärksamheten, icke fri
från ovilja, derå blifvit lästad. Det lärer ej heller kunna förnekas att nämnda
förhållande halt sin grund deruti, att lagsökningsmåien, föranledde af en betryckt
penningeställning, blifvit till antalet mer och mer ökade, och att det just varit
den minst bemedlade delen af befolkningen, som fått bidraga till den höga summan
af dessa sportelinkomster. Visserligen kan taxan å lösen för exprditioner
hos Konungens Befallningshafvande och andra exsekutionssäten icke anses i allmänhet
öfverstiga eu skälig ersättning för den möda, som embets- och tjenstemännen
å expeditionerna måste nedlägga; men detta omdöme är icke fullt tilllämpligt
å de i enkla lagsökningsmål utgående expeditionerna, hvilka i de flesta
fall uppsättas elter ett antaget formulär, hvartill tryckta blanketter kunna användas.
Vidare har en allmän klagan försports deröfver, att omyndige, hvilka egt en
ringa förmögenhet, tungt drabbats af den lösen, de måst vidkännas för sådana
Underrätts expeditioner, hvarigenom förmyndare lör dem blifvit lörordnade eller
entledigade. Inom Utskottet hafva anförts särskilda fall, i hvilka slik lösen under
årens lopp medtagit den omyndiges alla tillgångar, utan att sådana beklagansvärda
förhållanden förebyggts genom det i 13 § af Kongl. Förordningen den 30
November 1835 införda allmänna stadgande, att den, som saknar tillgång till
betalning, skall hos alla domstolar och myndigheter, utan afgift eller vedergällning,
undfå hvad honom till sin rätts sökande eller värjande nödigt är, då han sin
fattigdom styrker eller den eljest kunnig är. Det torde derföre kunna betecknas
såsom önskvärd!, att rättelse jemväl i sist anmärkta afseende beredes, vare sig
genom eu allmän bestämmelse, att omyndig, hvars förmögenhet icke uppgår till
visst i penningar uppskattadt belopp, är fri från lösen af de Underrätternas expe
-
55 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (A:o 2) Betänkande l\:o 28
ditioner, hvarigenom förmyndare för den omyndige förordnas eller entledigas, eller
ock genom lämplig nedsättning af lösen för dylika expeditioner.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa:
4:o
att Kammaren för sin del, med afslag i öfrigt å Herr Jöns
Pährssons motion, ville besluta underdånig skrifvelse till Kong!.
Maj:t, innefattande:
dels framställning derom, att hos Konungens Befallningshafvande
och andra exsekutionssäten lösen för alla kommunikationsresolutioner
och för utslag i sådana ansökningsmål. hvari den sökte icke
med förklaring inkommit, måtte nedsättas efter hvad skäligt kan
anses; samt att åt de embets- och tjenstemän. hvilkas löneinkomster
genom en sådan allmän jemkning i expeditionstaxan skulle
komma att nedgå till ett belopp, som icke motsvarade deras
ställning och de arbetskrafter, hvilka af dem tagas i anspråk,
måtte beredas ersättning af allmänna medel;
dels och anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, såsom tillägg till
Kongl. Förordningen den 30 November 1853, angående expeditionslösen,
meddela bestämmelser, tjenliga att förekomma för närvarande
ofta inträffande händelser, att omyndigs tillgångar mera än
skäligt medtagas genom lösen för sådana Underrätts expeditioner,
hvarigenom förmyndare för omyndig förordnas eller entledigas.
Beträffande slutligen Herr Åke Anderssons motion, om ändring i crunderna
för beräkning af bouppteckningsman, finner Utskottet, lika med motionären, billigheten
och rättvisan fordra, att denna lösen, hvilken, enär den utgår till viss
procent af tillgången i ett sterbhus, har egenskap af beskattning, bör. i likhet
med hvad för stämplade pappersafgiften numera eger rum. beräknas efter behållna
tillgången af den aflidnes egendom och lott i boet; äfvensom att, ehvad tillgången
utgör mera eller mindre, lösen för inregistrerande af bouppteckning icke bör
inskränkas till nåsot visst maximum, utan erläggas, efter i ölrigt gällande grunder,
för behållningens fulla värde; hvarföre Utskottet vördsamt hemställer:
5:o
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet begära
den rättelse och ändring i nu gällande Förordning angående expeditionslösen
den 30 November 1855, att, vid beräkning af lösen
för domstols bevis om boupptecknings inlemnande och inregistrering,
undantag må ega rum för efterlefvande makas giftorätt,.hval
-
J»*„ K„„,n, mmt„ autMU (N:a 2) ^ ^ #
»r''LlillV»''" U,f!6r m°r e"er mindre'' mä beräkn“s tin Mft“
men att deremot så beskaffad lösen må utgå till obeeränsadt
belopp och icke understiga nu gällande minimum af 50 öre.
Stockholm den 19 Mars 1867.
På Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Mh,. till /tiksd. Prat. 1867. 8 Sami.
2 A/d. 2 Band. 15 Höft.
>