Andra Kammar ma Tillfälliga Utskotta (N:o 3) Betänkande N:o 13.
1
N:o 18.
Ank. til! Riksd. Kansli d. 20 Febr. 1872, kl. 2 e. m
Andra Kammarens Tredje Tillfälliga Utskotts betänkande (N;o 6), i
anledning af väckt motion derom, att kronohemmans lösen
eller omgöring till skatte skall genom kungörelse i kyrkorna
offentliggöras.
Uti en inom Andra Kammaren vackt motion (N:o 76) har Herr 11. Bexelius,
på anförda skal, föreslagit, att det skulle åligga Konungens Befallningshafvande, att
s<\ snart en kronolägenhet varder från krono till skatte löst eller omförd, derom
uti häradets kyrkor utfärda allmän kungörelse, hvarigenom den, som från kronolägenheten
betingat sig födorådsförmåner, om hvilkas utgående från lägenheten
Konungens Befallningshafvande, med stöd af Kong]. Kammarkoilegii kungörelse af
den 29 Februari 180b, meddelat stadfästelsc-resolution, blifver om eu sådan omföring
underrättad och sättes i tillfälle att å det lagtima ting, som derefter först inom
håiadet infaller, hos Häradsrätten låta inteckna det om födorådsförmånernas utgörande
träffade aftal.
Hen af motionären åberopade kungörelsen är i "8:de punkten af donna
lydelse:
“Har någon åbo, som et kronohemman länge innehaft och väl häfdadt,
öfverlåtit detsamma til något af sina barn, arfvingar eller oskyld man, med förbehåll
af undantag eller lifstid sförsörjning, och samma hemman, efter vederbörlig
pröfning, skulle tilläggas någon annan, som til åborätten finnes närmare berättigad;
må (Ten åtgången åboen, sådant oaktadt, til godo njuta det förbehållno undantaget
Bill. till Riksd. Prot. 1872. 8 Sami, 2 Åfd. 2 Band, 0 Höjt. 1
2 Andra Kammaren# Tillfälliga Utskotts (A'';o 3) Betänkande N:o 13.
eller försörjningen; dock att lundshöfdiugen bör pröfva, huruvida do betingade
vilkor med hemmanets och den tillträdde åboens bestånd äro förénlige, i saknad
hvaraf do derefter mågc minskas och rättas. Et lika förhållande i denna del äger
rum i anseende til hädanefter skeende a {''handlingar^
Med stöd af detta stadgande lärer i allmänhet inom de nordligaste länen i
riket blifvit brukligt, att vid öfverlåtelse åt åborätt till ett kronohemman eller nybygge
afträdande åboen sökt och erhållit Konungens Befallningsliafvandes stadfästelse
å vid hemmanet eller nybygget betingade undantagsförmåner. Den, som
erhållit en dylik resolution, har ansett sig fullt betryggad uti åtnjutandet under sin
återstående lifstid af dessa förmåner, samt derföre ej ansett sig härutinnan behöfva
vidtaga någon ytterligare åtgärd, äfven om hemmanet öfvergått till skatte, kvilket
dessutom lätt kunnat ske, utan att undantags tagaren derom erhåller någon kunskap.
I kvilketdera fallet som helst lärer, efter hvad Utskottet inhemta!, denna
undantagstagarens tillit och okunnighet må,ngen gång ledt derhän, att han vid
skeende försäljning af det till skatte lösta hemmanet gått miste om sina derifrån
förut utgående förmåner samt på sin sena ålderdom sett sig nödsakad att anlita
fattigvården. Detta sorgliga slut på mångens lefnad, som under sina kraftigaste år
å oröjd skog brutit nya hemman, skulle dock så lätt kunnat undvikas, om inteckning
i hemmanet, vid dess lösen eller omföring till skatte, i tid blifvit sökt till
säkerhet för erhållna undantagsförmåner. Till undanrödjande af dessa missförhållanden
äro, efter Utskottets förmenande, åtgärder från lagstiftningens sida af behofvet
högt påkallade. Dock tror Utskottet ej, att den här åsyftade större tryggheten
för äldre kronoåboer tillförsäkrade födorådsförmåner skulle ernås genom en
blott pålysning i sockenkyrkan om kronohemmans omföring till skatte, då födorådstagare
dels för sin högre ålder, dels för det stora afstånd hvarpå hemmanen
ofta äro belägna från kyrkan, der sällan inträffa, hvarförutan do ej kunna med säkerhet
erhålla kunskap om i kyrkan upplästa kungörelser. Deremot skulle det af
motionären åsyftade målet otvifvelaktigt vinnas, om det ålåge Konungens Befallningshafvande,
att vid ett kronohemmans eller nybygges lösen eller omföring till
skatte, derom genom kronobetjeningen underrätta den eller de födorådstagare,
hvilka vid samma hemman eller nybygge möjligen finnas, med uttrycklig påminnelse
derom att födorådstagaren, derest''lian ville blifva betryggad för födorådsförmånernas
framtida utgående från hemmanet, borde vid näst i häradet infallande
lagtima ting inteckna sitt i berörda hänseende erhållna kontrakt. På dessa skäl
får Utskottet vördsamt föreslå,
att Riksdagen för sin del villo besluta samt i underdånig skrifvelse till
Kong!. Maj:t anhålla, det Kong]. Maj:t täcktes låta förordna, att, för den
händelse ett kronohemman eller nybygge, från hvilket födorådsförmåner
utgå, löses eller oroföres till skatte, Konungens Befallningshafvande i
3
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 3). Utlåtande N:o 14.
länet ofördröjligen genom kronobetjeningen derom skall underrätta födorådstagaren
jemte förständigande för denne, att vid näst i häradet infallande
lagtima ting söka i hemmanet inteckning för den handling, hvarpå
de betingade födorådsförmånerna sig grunda.
Stockholm den 20 Februari 1872.
På Utskottets vägnar:
(1. af Sclmiidt.
N:o 14.
Ank. till Riksd. Kansli d. 20 Febr. 1872, kl. 2 e. m.
Andra Kammarens Tredje Till)alliga Utskotts utlåtande (N:o 7), med
anledning af lierr Sam. Johnsons motion, N:o 174, angående
förhöjning af legan för gästgifveri-, håll- och reservskjuts till
1 riksdaler 20 öre milen, der entreprenad icke kunnat komma
till stånd.
Motionären andrager såsom egentligt motiv för sin framställning, att “det
finnes nemligen icke så få gästgifverier, der skjuts förekommer mycket sällan, ja
endast 2 å 3 gånger i månaden, men de skjutsskyldige äro det oaktadt nödsakade
att dagligen stå i beredskap med hästar och åkdon. Yid sådana mindre gästgifverier
kunna entrepenader icke inrättas, dels emedan icke någon vill under sådana