Allmän kameraövervakning

Betänkande 1997/98:JuU14

Justitieutskottets betänkande 1997/98:JUU14

Allmän kamerövervakning

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen m.m.
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Innehållsförteckning

1997/98
JuU14

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet ett regeringsförslag om en ny lag om
allmän kameraövervakning. Förslaget innebär en lagreglering av avlyssning och
upptagning av ljud som sker i samband med optisk övervakning. Vidare innebär
förslaget bl.a. att allmän kameraövervakning i banker, postkontor och
butikslokaler undantas från kravet på tillstånd.
Utskottet tillstyrker i huvudsak regeringens förslag. Utskottet föreslår dock
att skyldigheten att upplysa om allmän kameraövervakning skall inträda redan
när övervakningsutrustningen sätts upp och inte, som regeringen föreslagit,
först när den tas i bruk.
Till betänkandet har fogats sex reservationer.

Propositionen m.m.

I proposition 1997/98:64 har regeringen (Justitiedepartementet) föreslagit att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om allmän kameraövervakning,
2. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
I samband med propositionen behandlar utskottet fyra motioner som väckts med
anledning av propositionen samt en motion från den allmänna motionstiden år
1997.
Lagförslagen, som har granskats av Lagrådet, har fogats till betänkandet, se
bilaga 1.

Motionerna

1997/98:Ju910 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kameraövervakning.
1997/98:Ju19 av Kia Andreasson (mp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag att butikslokaler skall undantas från kravet på tillstånd.
1997/98:Ju20 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om att
lagstiftningen i ett första steg genomförs som ett försök i ett begränsat antal
orter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försöket skall utvärderas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpt tillsyn,
4. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om en
sådan ändring i lagförslaget att dold kameraövervakning, med undantag från
övervakning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning,
uttömmande regleras i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
1997/98:Ju21 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen uppmärksamt bör följa vilka eventuella effekter en
ökad användning av övervakningskameror får från integritetssynpunkt,
2. att riksdagen beslutar att butiker undantas från tillståndsplikten för
kameraövervakning av områden omedelbart utanför in- och utgångar i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1997/98:Ju22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår lag om allmän kameraövervakning (prop. 1997/98:64),
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begränsad försöksverksamhet,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar anta lag om
kameraövervakning med den ändring i 4 § som anges i motionen.

Utskottet

Inledning

Ärendet och dess beredning
Den 16 februari 1995 beslutade regeringen att tillsätta en särskild utredare
för att utreda frågor om användningen av övervakningskameror. Enligt direktiven
(dir. 1995:18) skulle utredningen göra en genomgripande översyn av reglerna i
lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. och bl.a. pröva möjligheten att gå
ifrån det nuvarande systemet med tillstånd. Enligt direktiven skulle
utredningen också överväga frågan om en utvidgad rätt för polisen att använda
övervakningskameror. Utredningen överlämnade i juli 1995 delbetänkandet
Polisens användning av övervakningskameror vid förundersökning (SOU 1995:66).
Detta betänkande har lett till lagstiftning om hemlig kameraövervakning (prop.
1995/96:85, 1995/96:JuU11, rskr. 1995/96:125, SFS 1995:1506).
I juli 1996 överlämnade utredningen slutbetänkandet Kameraövervakning (SOU
1996:88). Betänkandet har remissbehandlats.
Slutbetänkandet, remissbehandlingen av det samt en i ärendet inkommen
skrivelse med önskemål om att videoövervakning skall kunna ske i butik på samma
sätt som i bank- och postkontor (Ju 93/580) ligger till grund för förslagen i
propositionen.

Gällande rätt m.m.
År 1977 infördes lagen (1977:20) om TV-övervakning (prop. 1975/76:194, bet. JuU
1976/77:14, rskr. 1976/77:93). Dessförinnan saknades i princip lagstiftning om
sådan övervakning. Lagen kom till för att stärka den enskildes skydd mot
integritetskränkningar i samband med övervakning och bevakning med hjälp av TV-
apparatur. Lagen om TV-övervakning föreskrev att övervakning inte fick ske dolt
och att det krävdes tillstånd av länsstyrelsen för att en plats som var
upplåten för eller annars nyttjades av allmänheten skulle få övervakas.
År 1990 ersattes lagen om TV-övervakning av den alltjämt gällande lagen
(1990:484) om övervakningskameror m.m. (prop. 1989/90:119, bet. 1989/90:JuU34,
rskr. 1989/90:320). Den nya lagen syftade bl.a. till att stärka
integritetsskyddet men innebar inte några genomgripande förändringar av den
dittills gällande regleringen. De grundläggande principerna att övervakning av
enskilda med kamera i de flesta fall inte får ske utan deras vetskap och att
det som huvudregel krävs tillstånd för att få övervaka utrymmen som används av
allmänheten behölls sålunda.
Enligt den nuvarande lagen avses med övervakningskamera TV-kameror, andra
optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är
uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för
personövervakning. Vad som i lagen sägs om övervakningskameror gäller i
tillämpliga delar även för separata tekniska anordningar som är avsedda att
användas för att behandla eller bevara bilder som tas upp av en
övervakningskamera (1 §). Enligt lagen krävs det tillstånd för att en
övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit
allmänheten har tillträde (4 §). Tillstånd får bara meddelas om sökanden kan
anses ha ett befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta
intresse inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt. Vid
tillståndsgivningen skall alltid prövas vilken betydelse övervakningen kan ha
för enskildas personliga integritet (5 §).
Upplysning om en övervakningskamera skall som huvudregel lämnas genom tydlig
skyltning eller på något annat verksamt sätt. Undantag från upplysningsplikten
görs i lagen beträffande polismyndighets användning av övervakningskamera vid
automatisk hastighetsövervakning och vid övervakning av vissa skyddsobjekt
enligt lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. Undantag
från upplysningsplikten får i övrigt medges endast om det finns synnerliga skäl
för det (3 §).
Tillstånd att använda övervakningskamera får i vissa fall förenas med en rätt
att behandla eller bevara bilder som tas upp av kameran. Sådant tillstånd får
meddelas när risken för integritetsintrång är liten och då övervakningskameran
är avsedd att användas för att förebygga brott, förhindra olyckor eller
tillgodose något annat därmed jämförligt ändamål. Härutöver krävs att sökanden
av särskilda skäl behöver behandla eller bevara bilderna (6 §).
Länsstyrelsen är tillstånds- och tillsynsmyndighet. Innan tillstånd meddelas
skall yttrande inhämtas från berörd kommun utom i fall då risken för
integritetsintrång får anses liten. Yttrande från skyddsombud, skyddskommitté
eller organisation som företräder de anställda skall fogas till ansökan om
tillstånd i de fall kameran är avsedd att kunna riktas mot en arbetsplats (7-10
§§). Justitiekanslern får överklaga beslut som meddelats med stöd av lagen.
Beslut om tillstånd och undantag från upplysningsplikten får också överklagas
av den berörda kommunen samt, i vissa fall, av en arbetstagarorganisation.
Överklagande sker till allmän förvaltningsdomstol (18 §).
Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot bestämmelserna i lagen kan
dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
Straff kan sålunda drabba den som bryter mot upplysningsplikten eller
tillståndskravet. Vidare kan den straffas som utan rätt bevarar eller behandlar
bilder eller som inte iakttar av länsstyrelsen meddelade villkor för tillstånd.
I ringa fall döms inte till ansvar. Övervakningsutrustning som använts vid
brott mot lagen skall förklaras förverkad, om det inte är oskäligt (15-16 §§).
Frågan om ljudupptagningar i samband med kameraövervakning är inte reglerad i
lagen om övervakningskameror.
Genom lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning, som trädde i kraft den 1
februari 1996, infördes ett nytt tvångsmedel, hemlig kameraövervakning. Lagen
innebär att polisen kan bedriva spaning mot en person genom att använda dolda,
fjärrstyrda övervakningskameror. Regleringen ansluter nära till
rättegångsbalkens bestämmelser om hemlig teleavlyssning. Hemlig
kameraövervakning får användas vid förundersökning angående brott för vilket
minimistraffet inte understiger två års fängelse samt vid försök, förberedelse
eller stämpling till sådant brott om sistnämnda slag av gärningar är
straffbara. Tvångsmedlet får endast användas om någon är skäligen misstänkt för
brottet och åtgärden är av synnerlig vikt för utredningen. Frågor om tillstånd
till hemlig kameraövervakning prövas av rätten på ansökan av åklagaren.
Tillstånd skall avse viss tid och plats. Lagen (1952:98) med särskilda
bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål omfattar också hemlig
kameraövervakning. Tvångsmedlet kan således i vissa fall användas även vid
utredning av vissa allmänfarliga brott, vissa högmålsbrott och vissa brott mot
rikets säkerhet även om det för brottet är föreskrivet lindrigare straff än
fängelse i två år. Lagen om hemlig kameraövervakning är tidsbegränsad och
gäller till utgången av år 1998 (prop. 1996/97:26, bet. 1996/97:JuU5, rskr.
1996/97:40).
Regeringen beslutade den 12 september 1996 om direktiv till en särskild
utredare med uppgift att utreda ett antal frågor om kriminalpolisiära
arbetsmetoder inom ramen för straffprocessuella tvångsmedel (Utredningen om
hemlig avlyssning m.m., Ju 1996:07, dir. 1996:64). Utredaren skall bl.a. se
över tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning. Utredaren skall avsluta
sitt arbete senast den 1 april 1998.

Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny lag om allmän kameraövervakning som skall
ersätta lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. Det huvudsakliga syftet
med förslaget är att reglera användningen av kameraövervakning på ett sådant
sätt att detta hjälpmedel för att förhindra brott och minska risken för olyckor
kan utnyttjas på ett effektivt sätt samtidigt som ett tillfredsställande skydd
mot integritetskränkningar upprätthålls.
Den nya lagen föreslås omfatta även avlyssning eller upptagning av ljud som
sker i samband med optisk övervakning. Avlyssning eller upptagning av ljud
skall enligt förslaget aldrig få ske utan att upplysning lämnas om det.
Enligt förslaget utvidgas rätten att, främst i brottsförebyggande syfte,
bedriva allmän kameraövervakning efter tillstånd.
Det föreslås vidare att allmän kameraövervakning i banklokaler, postkontor
och butiker skall undantas från kravet på tillstånd. Kraven för den
tillståndsfria kameraövervakningen regleras i lagen och innebär bl.a. att en
anmälan skall göras till länsstyrelsen.
I propositionen behandlas även polisens rätt att utan tillstånd bedriva
allmän kameraövervakning om det av särskild anledning föreligger risk för att
allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa eller för allvarlig
förstörelse av egendom kommer att utövas på viss plats.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1998.

Överväganden

Avslag på propositionen
I motion Ju22 (v) yrkas avslag på propositionen. I samma motion och i motion
Ju20 (fp) begärs att den föreslagna lagen skall tillämpas försöksvis under en
begränsad tid och på ett begränsat antal orter. Om riksdagen beslutar att lagen
skall tillämpas försöksvis, begärs i motion Ju20 att försöket skall utvärderas.
Till stöd för sina yrkanden om försöksvis tillämpning anför motionärerna
framför allt att förslagets effekter är otillräckligt analyserade såväl när det
gäller den brottsförebyggande effekten som i fråga om intrånget i enskildas
integritet.
När det gäller de grundläggande motiven för det nu förevarande lagförslaget
anför regeringen i huvudsak följande i propositionen. Den nu gällande lagen om
övervakningskameror bygger på principen att upplysning om övervakningskameror
måste lämnas och att en kamera inte får användas för övervakning av utrymmen
som allmänheten har tillträde till, om inte intresset av att tillgodose
ändamålet med övervakningen väger tyngre än integritetsintresset. Denna
grundprincip ligger till grund även för förslaget. Lagstiftningen skall vara
utformad på ett sådant sätt att den enskildes intresse av integritetsskydd
tillgodoses även i fortsättningen.
Avlyssning och upptagning av ljud regleras inte i den nuvarande lagen och är
således tillåten så länge den inte sker i hemlighet. Avlyssning och
ljudupptagning kan vara värdefulla komplement till optisk övervakning men
innebär också risk för intrång i den personliga integriteten. Förslaget
reglerar därför rätten att avlyssna och göra ljudupptagningar i samband med
kameraövervakning.
Det är, framhåller regeringen, en grundläggande uppgift för staten att
förhindra brott och att motverka otrygghet. Brottsligheten i Sverige har ökat
på ett oroväckande sätt under de senaste årtiondena och ligger på en
oacceptabelt hög nivå. Under samma tid har också andelen uppklarade brott
minskat. Undersökningar som utförts visar dessutom att rädslan för att utsättas
för brott är ett påtagligt problem för många människor. Det är angeläget att
man försöker förbättra möjligheterna att förebygga och avslöja brott.
Undersökningar som gjorts i bl.a. Storbritannien tyder på att användning av
övervakningskameror kan bidra till att minska brottsligheten och att öka
uppklarningsprocenten. En viktig förutsättning för att uppnå brottsförebyggande
effekter är dock att kameraövervakningen används tillsammans med andra
brottsförebyggande åtgärder. Bland annat har man konstaterat att förekomsten av
tillgreppsbrott kan reduceras med hjälp av användning av övervakningskameror.
Kameraövervakning är en metod bland andra som kan bidra till att reducera
brottsligheten och därmed ge medborgarna ökad säkerhet och trygghet.
Enligt vad regeringen anför bör intresset av att förebygga och utreda brott
få spela en mer framträdande roll vid utformningen av lagstiftningen. En ökad
möjlighet till användning av övervakningsutrustning i detta syfte bör därför
införas.
Enligt den nu gällande lagen krävs med några få undantag alltid tillstånd för
att en övervakningskamera skall få vara uppsatt så att den riktas mot en plats
dit allmänheten har tillträde. En stor del av ansökningarna om tillstånd avser
bevakning i banklokaler, postkontor och butiker. Övervakning i dessa typer av
lokaler sker i allmänhet i brottsförebyggande syfte. Den som i dag i sådant
syfte söker tillstånd att med kamera övervaka banklokaler, postkontor och
butiker kan, framhåller regeringen, under vissa förutsättningar räkna med att
få sin ansökan beviljad.
Regeringen anför i propositionen att kameraövervakning i banklokaler,
postkontor och butiker bör undantas från tillståndsplikten. Kraven för den
tillståndsfria användningen skall regleras i lagen. Även i övrigt anser
regeringen det motiverat att i viss utsträckning öka möjligheterna att efter
tillstånd använda kameraövervakning till exempel i entréer till restauranger
och hotell.
Eftersom de föreslagna lagändringarna är omfattande såväl sakligt som
språkligt, anser regeringen att lagen om övervakningskameror bör ersättas av en
helt ny lag (prop. s. 17 f).
Utskottet vill för sin del erinra om att 1977 års lag om TV-övervakning
tillkom för att förstärka den enskildes skydd mot integritetskränkningar i
samband med övervakning och bevakning med hjälp av TV-apparatur. Även under
riksdagsbehandlingen av den nu gällande lagen om övervakningskameror framhölls
syftet att stärka integritetsskyddet samtidigt som hänsyn togs till den snabba
tekniska utvecklingen på området (1989/90:JuU34 s. 10).
Det nu förevarande förslaget kan sägas innebära att ökad vikt läggs vid den
betydelse kameraövervakning kan ha för att förebygga och avslöja brott. Sålunda
utvidgas möjligheten att efter tillstånd få använda kameraövervakning, och
banker, postkontor och butiker undantas från kravet på tillstånd. Utskottet
anser att de skäl som regeringen anfört för att nu införa en ny lagstiftning
med denna inriktning är övertygande. Förslaget innebär enligt utskottets mening
såväl att förutsättningar för en effektivare användning av kameraövervakning
tillskapas som att erforderlig hänsyn tas till den enskildes intresse av
integritet. Någon anledning att först tillämpa lagen försöksvis kan utskottet
inte finna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Ju20 och Ju22 i nu berörda
delar.
Det sagda innebär att utskottet redan här är berett att i princip ställa sig
bakom förslaget. Till några enskildheter i detta återkommer utskottet i det
följande.

Kameraövervakning i butikslokaler
I motion Ju19 (mp) begärs att det alltid skall krävas tillstånd för
kameraövervakning i butikslokaler medan det i motion Ju910 (c) yrkas att det
skall bli lättare att få tillstånd till kameraövervakning i butikslokaler.
Enligt vad regeringen anför i propositionen i denna del bör tillståndsplikten
tas bort i de fall där det finns ett mycket starkt objektivt intresse av
kameraövervakning för att förebygga brott eller förhindra olyckor och där det
således inte är påkallat med individuell prövning i varje enskilt fall. För att
en särreglering skall vara motiverad krävs att de grupper som undantas från
kraven på tillstånd generellt sett har ett starkt intresse av att kunna använda
övervakningsutrustning. Det krävs vidare att särregleringen täcker in en stor
del av de fall av övervakning som den utvalda kategorin kan ha intresse av att
bedriva.
De lokaler som enligt regeringens uppfattning i första hand bör komma i fråga
för en särreglering är banklokaler, postkontor och butiker. Dessa grupper har
omkring 60 % av de nu löpande tillstånden. Den som i dag ansöker om tillstånd
att i brottsförebyggande syfte använda övervakningskamera för övervakning i
banklokaler, postkontor och butiker torde med nuvarande ordning kunna räkna med
att få sin ansökan beviljad; när det gäller butiker dock under förutsättning
att ansökan inte avser rätten att behandla eller bevara bilder.
Regeringen framhåller att begreppet butikslokal saknar en enhetlig
definition. Den stora variationen mellan verksamheter i olika butikslokaler gör
det avsevärt svårare att avgränsa bevakningsobjektet än när det gäller banker
och postkontor. Samtidigt finns det ett beaktansvärt behov av att kunna
förenkla kameraanvändningen inom detaljhandeln, inte minst på grund av den
stöld- och rånbrottslighet som den är utsatt för. Enligt regeringens mening bör
därför också butikslokaler undantas från kravet på tillstånd (prop. s. 35 f).
I enlighet med det anförda föreskrivs i förslagets 12 § första stycket att en
övervakningskamera efter anmälan får sättas upp för allmän kameraövervakning i
en butikslokal under förutsättning att övervakningen har till enda syfte att
avslöja och förebygga brott. Vidare krävs att övervakningskameran är fast
monterad och försedd med fast optik och att den som avser att bedriva
övervakningen träffat en skriftlig överenskommelse om övervakningen med
skyddsombud, skyddskommitté eller en organisation som företräder de anställda
på arbetsplatsen. I paragrafens andra stycke definieras en butikslokal som en
lokal där konsumenter kan köpa varor eller tjänster eller hyra varor, dock inte
restauranger eller andra näringsställen. Enligt paragrafens tredje stycke får
endast bilder av kassaområdet och av in- och utgångar behandlas eller bevaras
utan tillstånd.
Den tillståndsfria kameraövervakningen får, enligt vad regeringen anför,
endast ske i den del av lokalen där försäljning äger rum. Om det t.ex. i ett
köpcentrum ryms flera butiker med gångstråk mellan affärerna, utgör gångstråken
inte del av butikslokalen. I ett varuhus utan avgränsade affärslokaler får hela
varuhuset anses utgöra butikslokal i den mån inte särskilt utrymme avskilts för
annat ändamål.
En förutsättning för den tillståndsfria övervakningen i bl.a. butikslokaler
är att en skriftlig anmälan görs till länsstyrelsen innan övervakningskameran
sätts upp. Upplysningarna i anmälan kommer att utgöra grunden för
länsstyrelsens bedömning av i vilken grad tillsyn bör utövas över det aktuella
objektet (prop. s. 36 f).
Som utskottet framhållit i det föregående, kan kameraövervakning utgöra ett
effektivt hjälpmedel för att förebygga brott. Inte minst torde detta gälla i
fråga om butiksrån och annan tillgreppsbrottslighet i butiker. Av förslaget
framgår att övervakning i bl.a. butikslokaler får ske utan tillstånd endast om
syftet är att avslöja eller förebygga brott och under förutsättning att
samtycke lämnats av företrädare för de anställda. Härtill kommer att
kameraövervakningen skall anmälas till länsstyrelsen, som har att utöva tillsyn
över det sätt på vilket kameraövervakningen bedrivs. Enligt utskottets
uppfattning innebär utformningen av förslaget i denna del en lämplig avvägning
mellan intresset av att förebygga och avslöja brott å den ena sidan och
intresset av att skydda den enskildes integritet å den andra. Utskottet
avstyrker motion Ju19.
Genom utformningen av förslaget får motion Ju910 i nu ifrågavarande del anses
tillgodosedd. Motionen avstyrks.
I motion Ju21 (m) begärs att även området omedelbart utanför in- och utgångar
till butikslokaler skall få övervakas med övervakningskamera utan att något
tillstånd skall erfordras; anmälan skall alltså även i sådant fall vara
tillräcklig. Motionärerna menar att det ökade antalet butiksrån visar att
butikslokaler i detta hänseende inte bör behandlas annorlunda än banker och
postkontor.
Regeringen framhåller i propositionen att det skulle leda för långt att låta
butiker bevaka områden utanför in- och utgångarna. Detta skulle i praktiken
kunna medföra att stora delar av vägar och trottoarer i en stads mest centrala
delar blev utsatta för övervakning och att det skulle kunna bli svårt att röra
sig på offentliga platser i områden med många butiker utan att bli övervakad
(prop. s. 39).
Utskottet delar regeringens bedömning. Här måste alltså intresset av skydd
för den enskildes integritet få väga tyngst. Utskottet avstyrker motion Ju21 i
denna del.

Upplysningspliktens inträde
Enligt 3 § första stycket lagen om övervakningskameror m.m. skall upplysning om
en övervakningskamera lämnas genom tydlig skyltning eller på annat verksamt
sätt. Upplysningsplikten avseende kameraövervakning är i 3 § första meningen
förslaget formulerad på samma sätt.
Enligt förarbetena till den nu gällande lagen riktar sig upplysningsplikten
enligt 3 § inte bara mot den som använder en övervakningskamera utan även mot
den som över huvud taget har en övervakningskamera uppsatt på i lagen angivet
sätt. Att upplysningsplikten fått denna utformning - vilket skedde på förslag
av Lagrådet - har betydelse i det fall att det inte går att visa att kameran
har använts. Och om den som har kameran uppsatt är någon annan än den som
brukar den omfattas båda av upplysningsplikten. Detta förhållande får betydelse
också i straffrättsligt avseende, eftersom upplysningsplikten är
straffsanktionerad i 15 § i den nu gällande lagen (se prop. 1989/90:119 s. 41
f).
I den förevarande propositionen uttalar regeringen en annan mening om när
upplysningsplikten bör inträda. Såväl i allmänmotiveringen som i
författningskommentaren uttalas sålunda att upplysningsplikten bör inträda när
övervakningsutrustningen tas i bruk (prop. s. 24 och 53). Även i
författningskommentaren till förslagets straffbestämmelse framhålls att vid den
straffrättsliga bedömningen måste beaktas om övervakningsutrustningen tagits i
bruk (prop. s. 67). Sistnämnda uttalande torde dock ta sikte på fall där
tillstånds- eller anmälningsplikten försummats.
Utskottet anser för sin del att de skäl som anförts i propositionen till
lagen om övervakningskameror för att låta upplysningsplikten inträda redan då
övervakningsutrustning sätts upp alltjämt är tungt vägande. Särskilt de
bevissvårigheter som kan uppstå när det gäller att avgöra om en
övervakningsutrustning tagits i bruk eller ej talar för att stå fast vid den
lösning som valts i förarbetena till gällande lag. Utskottet anser således att
den i förslagets 3 § angivna upplysningsplikten skall inträda redan när
övervakningskameror och tillhörande övervakningsutrustning sätts upp. Detta bör
komma till uttryck i lagtexten.

Undantag från upplysningsplikten
I motionerna Ju20 (fp) och Ju22 (v) yrkas avslag på förslaget att länsstyrelsen
skall få medge undantag från upplysningsplikten om det finns synnerliga skäl.
Motionärerna anser att det finns en risk att regeln kommer att användas för att
låta polisen få använda övervakningskameror vid förundersökning, trots att
förutsättningarna enligt lagen om hemlig kameraövervakning inte är uppfyllda.
Enligt 3 § förslaget skall upplysning om kameraövervakning lämnas genom
skyltning eller på annat tydligt sätt. Upplysning behöver dock, enligt 4 §,
inte lämnas i vissa i lagen särskilt angivna fall och inte heller om
länsstyrelsen finner synnerliga skäl att medge undantag från
upplysningsplikten. I huvudsak överensstämmer förslaget i denna del med
gällande rätt.
I propositionen erinrar regeringen om att länsstyrelsens rätt att medge
undantag från upplysningsplikten vid synnerliga skäl tillkom vid införandet av
den nu gällande lagen om övervakningskameror. Enligt vad som uttalades i det
lagstiftningsärendet avsåg bestämmelsen undantagssituationer där det fanns ett
starkt behov av att använda en övervakningskamera utan att behöva informera om
den. Som exempel på sådana situationer angavs sådana där hänsynen till allmän
ordning och säkerhet gjorde sig särskilt starkt gällande såsom övervakning av
här i landet anordnade internationella sammankomster, vissa utländska
statsbesök och liknande arrangemang (prop. 1989/90:119 s. 43).
Regeringen framhåller vidare att lagen om hemlig kameraövervakning ger
polisen rätt att vid förundersökning avseende vissa brott övervaka en misstänkt
med dolda, fjärrstyrda övervakningskameror. Det finns emellertid andra fall där
det skulle framstå som stötande om möjligheten att använda dold
kameraövervakning saknades. Som exempel nämner regeringen det fall som prövats
i praxis då ett antal butiker utsattes för sabotage genom att främmande föremål
placerades i matvaror, liksom andra fall av sabotage, t.ex. mot sjukhus eller
allmänna kommunikationer, bombhot eller andra allvarliga hot som riktas mot
vissa platser eller en begränsad krets av personer. En kameraövervakning i
dessa fall torde vara önskvärd av ett flertal skäl: att förebygga ytterligare
brott, av hänsyn till allmän ordning och säkerhet och i syfte att utreda brott.
En öppen kameraövervakning kan förfela sitt övervakande syfte genom risken för
att gärningsmannen, då han får reda på att brottsplatsen är övervakad, väljer
att rikta sin brottsliga verksamhet mot ett annat objekt.
Enligt regeringen har möjligheten att medge undantag från upplysningsplikten
endast utnyttjats ett fåtal gånger; regeringen bedömer därför att det inte
föreligger någon risk för att undantagsbestämmelsen tillämpas på ett sådant
sätt att det i praktiken innebär en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen
om hemlig kameraövervakning.
Avsikten med bestämmelsen är, understryker regeringen, att den skall kunna
tillämpas i speciella undantagssituationer där det finns ett starkt behov av
att bedriva allmän kameraövervakning utan att behöva informera om det. Det kan
t.ex. vara fall där hänsyn till allmän ordning och säkerhet eller behovet av
att förebygga allvarlig brottslighet gör sig särskilt starkt gällande. Avsikten
är inte att bestämmelsen skall användas för att övervaka en misstänkt
gärningsman med anledning av ett begånget brott.
Samtidigt, fortsätter regeringen, torde förundersökning i många fall ha
inletts när bestämmelsen kan komma att tillämpas. Normalt torde det också röra
sig om situationer i vilka polisen genomför övervakningen. Dessa skäl talar för
att regleringen införs i lagen om hemlig kameraövervakning. Emellertid är den
lagen föremål för översyn och utredaren, som skall avsluta sitt uppdrag före
den 1 april 1998, skall bl.a. undersöka möjligheterna att utvidga
tillämpningsområdet för lagen. Enligt regeringens uppfattning är det inte
lämpligt att i förevarande lagstiftningsärende föregripa utredarens bedömning i
dessa frågor. Regeringen anser därför att länsstyrelsens möjlighet att vid
synnerliga skäl medge undantag från upplysningsplikten bör behållas till dess
att frågan om att utvidga tillämpningsområdet för hemlig kameraövervakning har
prövats (prop. s. 24 f).
Utskottet vill för sin del anföra följande. Hemlig kameraövervakning är ett
straffprocessuellt tvångsmedel som kan användas vid förundersökning mot den som
är skäligen misstänkt för brott av viss svårhetsgrad under förutsättning att
det är av synnerlig vikt för utredningen. Polisens rätt att i andra fall
använda övervakningskameror kommer alltså att regleras av det nu förevarande
förslagets bestämmelser. I vissa fall medger förslaget att polisen bedriver
kameraövervakning utan tillstånd. Enligt 9 § förslaget får sålunda polisen
bedriva allmän kameraövervakning utan tillstånd, om det av särskild anledning
finns risk för att allvarlig brottslighet som innebär fara för liv eller hälsa
eller omfattande förstörelse av egendom kommer att utövas på en viss plats och
syftet med övervakningen är att förebygga eller förhindra brott. Övervakningen
får bedrivas under högst en månad utan att ansökan om tillstånd ges in till
länsstyrelsen. Har ansökan gjorts inom denna tid, får övervakningen bedrivas
utan tillstånd till dess att länsstyrelsen har prövat ansökningen. I övriga
fall - med vissa undantag i förslagets 7 och 8 §§ avseende automatisk
hastighetsövervakning respektive avvärjande av hotande olyckshändelser - kräver
polisens användning av övervakningskameror redan från början tillstånd, såvida
övervakningen skall riktas mot en plats dit allmänheten har tillträde. Oavsett
om övervakningen fordrar tillstånd eller ej måste emellertid polisen lämna
upplysning om övervakningen. Denna skyldighet kan polisen således undgå endast
om länsstyrelsen efter ansökan finner synnerliga skäl att bevilja undantag från
upplysningsskyldigheten. Inte sällan torde detta bli aktuellt i sådana
situationer som beskrivs i förslagets 9 §.
Utskottet delar regeringens uppfattning att polisen i vissa fall bör ha
möjlighet att använda dolda övervakningskameror för att förebygga eller avslöja
brott trots att det inte finns någon som är skäligen misstänkt för brottet.
Eftersom användning av dolda övervakningskameror i dessa fall förutsätter
medgivande av länsstyrelsen, anser utskottet att det från
rättssäkerhetssynpunkt inte kan riktas några vägande invändningar mot den
föreslagna ordningen, vilken för övrigt överensstämmer med gällande rätt.
Utskottet vill emellertid instämma i regeringens bedömning att en samordning av
regleringen i de nu angivna fallen med bestämmelserna om hemlig
kameraövervakning bör övervägas. Här ansluter sig dock utskottet till
regeringens uppfattning att de förslag som kan komma att läggas fram av
Utredningen för hemlig avlyssning bör avvaktas. Med det anförda avstyrker
utskottet såväl motion Ju20 som motion Ju22 i nu ifrågavarande delar.

Länsstyrelsens tillsyn
I motion Ju20 (fp) begärs att länsstyrelserna måste få större anslag till sin
tillsynsverksamhet och att denna måste bli mera omfattande. Enligt
motionärernas mening är en utvidgad tillsynsverksamhet nödvändig om
möjligheterna till kameraövervakning utvidgas.
I propositionen framhåller regeringen att ett system med relativt omfattande
tillståndsfri kameraövervakning fordrar att tillsynsverksamheten utökas.
Behovet av ökad tillsyn är särskilt framträdande när det gäller den
tillståndsfria övervakningen av banker, postkontor och butiker. Ambitionen bör
vara att varje övervakningsanläggning skall utsättas för regelbunden
inspektion. Tillsynen bör inte begränsas till vissa angivna uppgifter utan gå
ut på att kontrollera att samtliga bestämmelser i lagen följs (prop. s. 48 f).
Regeringen gör bedömningen att den utökade tillsynsverksamheten medför en
sammanlagd kostnadsökning för landets länsstyrelser med omkring 3 000 000 kr.
Länsstyrelserna bör tillföras dessa medel för att kunna genomföra den utökade
tillsynsverksamheten. Under innevarande budgetår bör, enligt regeringen,
tillsynsverksamheten kunna finansieras inom befintlig ram (prop. s. 51).
Utskottet vill erinra om att länsstyrelsens tillsynsuppgifter enligt den nu
gällande lagen är begränsade till vissa särskilt angivna situationer såsom att
kontrollera att meddelade villkor för tillstånd efterlevs. Förslaget innebär en
utvidgning av tillsynsverksamheten som enligt utskottets uppfattning är väl
motiverad av de ökade möjligheterna till tillståndsfri kameraövervakning.
Utskottet anser förslaget i denna del vara välövervägt och finner inte heller
skäl att ifrågasätta regeringens bedömning i finansieringsfrågan. Motion Ju20 i
nu ifrågavarande del avstyrks.

Utvärdering av lagen
I motion Ju21 (m) anförs att regeringen uppmärksamt bör följa vilka effekter en
ökad användning av kameraövervakning får från integritetssynpunkt.
Regeringen anför i propositionen att förslaget innebär att det är sannolikt
att användningen av övervakningskameror ökar i samhället. För att förhindra
negativa följder av en ökad användning av övervakningskameror är det angeläget
att noga följa utvecklingen och då särskilt från integritetssynpunkt. Eftersom
svensk forskning om effekterna av användning av sådana kameror saknas, finns
det skäl att inom överskådlig framtid överväga en utvärdering av den nu
aktuella reformen (prop. s. 18).
Enligt utskottets mening innebär vad regeringen anfört i propositionen i
denna del att motionärernas önskemål är tillgodosett. Motion Ju21 i berörd del
avstyrks.

Övrigt
Utskottet har ingen erinran mot förslagen till lagar om ändring i
förvaltningsprocesslagen (1971:291) eller sekretesslagen (1980:100).
Utöver det ovan anförda har utskottet ingenting att anföra med anledning av
propositionen eller motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Ju20 yrkandena 1 och 2 samt
1997/98:Ju22 yrkandena 1 och 2,
res. 1 (fp)
2. beträffande kravet på tillstånd för kameraövervakning i
butikslokaler
att riksdagen med bifall till regeringens förslag i denna del och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju19, 1997/98:Ju21 yrkande 2 och 1997/98:Ju910 yrkande
13 antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning såvitt
avser 5, 12, 15 och 26 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna,
res. 2 (mp)
res. 3 (m)
3. beträffande tidpunkten för upplysningspliktens inträde
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning
såvitt avser 3 § med den ändringen att paragrafen erhåller den lydelse
utskottet föreslår i bilaga 2,
4. beträffande undantag från upplysningsplikten
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:Ju20 yrkande 4 och 1997/98:Ju22
yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning
såvitt avser 4, 20 och 29 §§,
res. 4 (fp, mp)
5. beträffande länsstyrelsens tillsynsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju20 yrkande 3,
res. 5 (fp)
6. beträffande utvärdering av lagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Ju21 yrkande 1,
res. 6 (m)
7. beträffande förslaget till lag om allmän kameraövervakning i
övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning i
den mån det inte omfattas av utskottets hemställan ovan,
8. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),
b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Stockholm den 12 mars 1998

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe
Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson
(fp), Ann-Marie Fagerström (s), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf
Åbjörnsson (kd), Helena Frisk (s) och Jeppe Johnsson (m).

Reservationer

1. Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1)
Siw Persson (fp) anför:
Jag är av flera skäl kritisk till regeringens förslag. Förslaget innebär
kraftigt utvidgade möjligheter till användning av kameraövervakning och det kan
ifrågasättas om förslaget tar rimlig hänsyn till skyddet för den enskildes
integritet. Det framstår vidare som oklart om förslaget kommer att få de
brottsförebyggande effekter som regeringen eftersträvar. Någon analys av om de
brottsförebyggande effekterna är sådana att de uppväger de
integritetskränkningar som förslaget medför har regeringen inte presenterat.
Jag vill dock inte ställa mig helt avvisande till en ökad användning av
kameraövervakning. Jag anser däremot att det är rimligt att den föreslagna
lagen först genomförs på försök under en begränsad tid och på vissa orter. När
ett sådant försök utvärderats kommer underlaget för att ta ställning till
lagförslaget att vara betydligt bättre.
Jag anser således att riksdagen bör avslå lagförslaget men samtidigt ge
regeringen i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag av
innebörd att den föreslagna lagen skall tillämpas försöksvis och under
begränsad tid på det sätt jag nu angivit.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen, m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju20 yrkandena 1 och 2 samt
1997/98:Ju22 yrkandena 1 och 2 dels avslår de i propositionen framlagda
lagförslagen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 1.

2. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)
Kia Andreasson (mp) anför:
Miljöpartiet vill inte utöka den tillståndsfria kameraövervakningen i enlighet
med regeringens förslag. Vi anser att det ska krävas tillstånd av länsstyrelsen
för kameraövervakning i butikslokaler. Om inte detta krävs skulle en majoritet
av installationerna i praktiken bli tillståndsfria. Kameraövervakning är inte
den mirakelkur mot brottslighet som den ofta framställs som. Någon analys av om
de brottsförebyggande effekterna är sådana att de uppväger de
integritetskränkningar som förslaget medför har regeringen inte presenterat.
Jag anser därför att riksdagen bör avslå regeringens förslag till lag om
allmän kameraövervakning såvitt avser 12 §.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju19 och med avslag på motionerna
1997/98:Ju21 yrkande 2 och 1997/98:Ju910 yrkande 13 dels avslår
regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning såvitt avser 12
§, dels beslutar att 13-30 §§ skall betecknas 12-29 §§, dels beslutar de
ändringar i paragrafhänvisningarna i 11 § samt nya 22, 25 och 27 §§ som
föranleds härav, dels beslutar att orden ?och 12 §? i 5 § samt orden
?eller 12? i nya 14 och 25 §§ samt punkt 3 i övergångsbestämmelserna skall
utgå ur lagrummen.

3. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Vi är i huvudsak gynnsamt inställda till regeringens förslag. När det gäller
kravet på tillståndsplikt för kameraövervakning av butikers in- och utgångar
anser vid dock att regeringen missbedömt butikernas övervakningsbehov.
Rånbrottslighet riktas ofta mot butiker, vilkas anställda inte sällan arbetar
ensamma. Intresset av att skydda de anställda och förebygga brott talar därför
för att samma reglering skall gälla för butiker i detta hänseende som för
banker och postkontor. Kameraövervakning av området omedelbart utanför butikers
in- och utgångar bör alltså få ske efter anmälan och inte kräva tillstånd.
Vi anser att riksdagen bör besluta att ändra 12 § i regeringens förslag till
lag om allmän kameraövervakning i enlighet med det anförda.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju21 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Ju19 och 1997/98:Ju910 yrkande 13 beslutar att anta
regeringens förslag till lag om allmän kameraövervakning såvitt angår 12 §
med den ändringen att paragrafen erhåller den lydelse reservanterna
föreslår i bilaga 3.

4. Undantag från upplysningsplikten (mom. 4)
Siw Persson (fp) och Kia Andreasson (mp) anför:
I förslagets 4 § andra stycket finns en bestämmelse enligt vilken länsstyrelsen
vid synnerliga skäl får medge undantag från skyldigheten att lämna upplysning
om allmän kameraövervakning. Bestämmelsen överensstämmer med gällande rätt. Vi
delar den uppfattning som uttalats i betänkandet Kameraövervakning att all dold
kameraövervakning bör regleras i lagen (1995: 1506) om hemlig kameraövervakning
utom när det gäller övervakning av skyddsobjekt och automatisk
hastighetsövervakning (SOU 1996:88 s. 153 f). Den ifrågavarande
undantagsmöjligheten kan ge utrymme för polisen att bedriva dold
kameraövervakning utan att rekvisiten i lagen om hemlig kameraövervakning är
uppfyllda. Vidare bör allmän kameraövervakning enligt vår uppfattning bara få
ske i brottsförebyggande syfte och det ligger då i sakens natur att den skall
bedrivas öppet. Vi anser därför att den föreslagna bestämmelsen bör utgå ur
lagen.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande undantag från upplysningsplikten
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Ju20 yrkande 4 och
1997/98:Ju22 yrkande 3 antar regeringens förslag till lag om allmän
kameraövervakning såvitt avser 4, 20 och 29 §§ med den ändringen att
paragraferna erhåller den lydelse reservanterna föreslår i bilaga 3.

5. Länsstyrelsens tillsynsverksamhet (mom. 5)
Siw Persson (fp) anför:
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i sitt remissyttrande över betänkandet
Kameraövervakning (SOU 1996:88) påpekat att de effekter som kan förväntas av
den utvidgade kameraövervakningen inte har analyserats tillräckligt. Trots
BRÅ:s påpekande har regeringen inte gjort någon sådan analys i propositionen.
Enligt min mening är det uppenbart att den kraftigt utvidgade kameraövervakning
som blir följden av regeringens förslag också innebär att tillsynsverksamheten
måste utökas väsentligt. Tillsynsverksamheten måste bli mera omfattande än vad
som föreslås i propositionen. Det belopp om 3 000 000 kr som regeringen vill
tillföra länsstyrelserna för att dessa skall fullgöra sin utökade tillsynsplikt
är enligt min mening otillräckligt. Länsstyrelserna bör tillföras ett
väsentligt större belopp. Detta bör beaktas av regeringen i det kommande
budgetarbetet.
Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag anser att utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande länsstyrelsens tillsynsverksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju20 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 5.

6. Utvärdering av lagen (mom. 6)
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Maud Ekendahl (m) och Jeppe Johnsson (m)
anför:
Det är enligt vår mening inte tillräckligt att i en framtid överväga frågan om
en utvärdering av den nya lagen. Särskilt med hänsyn till intresset av att
upprätthålla ett tillfredsställande integritetsskydd anser vi att det redan nu
bör slås fast att en utvärdering av lagen skall äga rum så snart det finns
tillräckliga erfarenheter av dess tillämpning. Denna utvärdering bör särskilt
avse vilka effekter en ökad användning av övervakningskameror kan få från
integritetssynpunkt. Regeringen bör få i uppdrag att utarbeta en plan för en
sådan utvärdering.
Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vi anser att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utvärdering av lagen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Ju21 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförts i reservation 6.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om allmän
kameraövervakning

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag |
--------------------------------------------------------
| |
| 3 § |
--------------------------------------------------------
|Upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas|
|genom tydlig skyltning eller på något annat verksamt|
|sätt. Om ljud kan avlyssnas eller tas upp vid|
|övervakningen skall särskild upplysning lämnas om|
|detta. |
-------------------------------------------------------
| | Upplysningsplikten |
| |enligt första stycket|
| |inträder när|
| |övervakningsutrustningen |
| |sätts upp. |
-------------------------------------------------------
Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till lag om allmän
kameraövervakning

-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
--------------------------------------------------------
| |
| 4 § |
--------------------------------------------------------
|Upplysning enligt 3 § behöver inte lämnas |
| 1. om allmän kameraövervakning sker för att skydda en|
|anläggning eller ett område som enligt 4 § 2-6 eller 5|
|§ lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga|
|anläggningar m.m. har förklarats utgöra skyddsobjekt|
|eller |
| 2. vid allmän kameraövervakning som en polismyndighet|
|utför vid automatisk hastighetsövervakning. |
-------------------------------------------------------
|Om det finns synnerliga | |
|skäl får undantag från | |
|upplysningsplikten i | |
|övrigt medges av | |
|länsstyrelsen. En ansökan | |
|om undantag skall vara | |
|skriftlig. I sådana | |
|ärenden tillämpas, om | |
|övervakningsutrustningen | |
|skall kunna riktas mot en | |
|plats dit allmänheten har | |
|tillträde, 16 § andra | Vad som sägs om undantag|
|stycket och 18 §. |från upplysningsplikten i|
|Länsstyrelsen skall i sitt |första stycket gäller inte|
|beslut om undantag meddela |avlyssning eller|
|de villkor som behövs. |upptagning av ljud. |
| Vad som sägs om undantag | |
|från upplysningsplikten i | |
|första och andra styckena | |
|gäller inte avlyssning | |
|eller upptagning av ljud. | |
--------------------------------------------------------
| |
| 12 § |
-------------------------------------------------------
|En övervakningskamera får | En övervakningskamera|
|efter anmälan enligt 17 § |får efter anmälan enligt|
|sättas upp för allmän |17 § sättas upp för allmän|
|kameraövervakning i en |kameraövervakning i en|
|butikslokal, om |butikslokal och i området|
| |omedelbart utanför in- och|
| |utgångar till en sådan|
| 1. övervakningen har |lokal, om |
|till enda syfte att | 1. övervakningen har|
|förebygga eller avslöja |till enda syfte att|
|brott, |förebygga eller avslöja|
| 2. övervakningskameran |brott, |
|är fast monterad och | 2. övervakningskameran|
|försedd med fast optik och |är fast monterad och|
| 3. den som avser att |försedd med fast optik och|
|bedriva övervakningen har | 3. den som avser att|
|träffat en skriftlig |bedriva övervakningen har|
|överenskommelse om |träffat en skriftlig|
|övervakningen med |överenskommelse om|
|skyddsombud, |övervakningen med|
|skyddskommitté eller en |skyddsombud, |
|organisation som |skyddskommitté eller en|
|företräder de anställda på |organisation som|
|arbetsplatsen. |företräder de anställda på|
| |arbetsplatsen. |
--------------------------------------------------------
|Med butikslokal avses en lokal, där konsumenter kan|
|köpa varor eller tjänster eller hyra varor, dock inte|
|restauranger och andra näringsställen. Vad som sägs om|
|butikslokal gäller även i fråga om sådan bankverksamhet|
|genom ombud eller postverksamhet som bedrivs i en|
|butikslokal. |
-------------------------------------------------------
| | |
| Endast bilder av | Endast bilder av|
|kassaområdet och |kassaområdet och |
|av in- och utgångar får |av in- och utgångar samt|
|behandlas eller bevaras |av området omedelbart|
|utan tillstånd. Avlyssning |utanför in- och utgångar|
|eller upptagning av ljud |får behandlas eller|
|får inte ske utan |bevaras utan tillstånd.|
|tillstånd. |Avlyssning eller|
| |upptagning av ljud får|
| |inte ske utan tillstånd. |
--------------------------------------------------------
| |
| 20 § |
-------------------------------------------------------
|Om förutsättningarna för | Om förutsättningarna för|
|ett tillstånd ändras får |ett tillstånd ändras får|
|länsstyrelsen meddela nya |länsstyrelsen meddela nya|
|villkor eller, om det inte |villkor eller, om det inte|
|längre finns |längre finns|
|förutsättningar för att |förutsättningar för att|
|meddela tillstånd, |meddela tillstånd,|
|återkalla tillståndet. |återkalla tillståndet. |
|Länsstyrelsen får i | |
|motsvarande fall ändra | |
|eller återkalla ett | |
|medgivande om undantag | |
|från upplysningsplikten | |
|enligt 4 § andra stycket. | |
--------------------------------------------------------
| |
| 29 § |
--------------------------------------------------------
|Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän|
|förvaltningsdomstol. |
-------------------------------------------------------
|Justitiekanslern får | Justitiekanslern får|
|överklaga ett beslut för |överklaga ett beslut för|
|att ta till vara allmänna |att ta till vara allmänna|
|intressen. Beslut om |intressen. Beslut om|
|tillstånd till allmän |tillstånd till allmän|
|kameraövervakning och om |kameraövervakning får|
|undantag enligt 4 § andra |överklagas även av den|
|stycket från |kommun där övervakningen|
|upplysningsplikten får |skall ske och, om|
|överklagas även av den |kameraövervakningen skall|
|kommun där övervakningen |avse en arbetsplats, av en|
|skall ske och, om |organisation som|
|kameraövervakningen skall |företräder de anställda på|
|avse en arbetsplats, av en |arbetsplatsen. |
|organisation som | |
|företräder de anställda på | |
|arbetsplatsen. | |
--------------------------------------------------------
|Prövningstillstånd krävs vid överklagande till|
|kammarrätten utom i mål där Justitiekanslern för talan.|
--------------------------------------------------------

Innehållsförteckning

Sammanfattning........................................1
Propositionen m.m.....................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................2
Inledning...........................................2
Ärendet och dess beredning........................2
Gällande rätt m.m.................................3
Propositionens huvudsakliga innehåll................4
Överväganden........................................5
Avslag på propositionen...........................5
Kameraövervakning i butikslokaler.................7
Upplysningspliktens inträde.......................8
Undantag från upplysningsplikten..................9
Länsstyrelsens tillsyn...........................11
Utvärdering av lagen.............................12
Övrigt...........................................12
Hemställan.........................................12
Reservationer........................................14
1. Avslag på propositionen, m.m. (mom. 1)..........14
2. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)14
3. Kravet på tillstånd för kameraövervakning i butikslokaler (mom. 2)15
4. Undantag från upplysningsplikten (mom. 4).......15
5. Länsstyrelsens tillsynsverksamhet (mom. 5)......16
6. Utvärdering av lagen (mom. 6)...................16
Regeringens lagförslag...............................18
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om allmän
kameraövervakning 27
Reservanternas förslag till ändring i regeringens förslag till lag om
allmän kameraövervakning
28