Fru talman! Länsstyrelsernas roll är betydande för att hela Sverige ska leva, utvecklas och hållas ihop. Riksrevisionens rapport om regeringens styrning av länsstyrelserna är därför befogad. Den har också, såvitt jag förstått, välkomnats av länsstyrelserna och tagits emot på ett konstruktivt sätt av regeringen, vilket ju framgår av den skrivelse vi i dag har att ta ställning till.
Jag vill yrka bifall till förslaget i KU:s betänkande KU2, som föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse med anledning av rapporten till handlingarna.
Fru talman! Riksrevisionen gav titeln Vanans makt åt sin granskningsrapport, och det kanske kan ha sin poäng. En vana är ju sådant som ibland sker utan att man tänker särskilt mycket på det - det bara sker av rutin, tradition och erfarenhet, men det fungerar i allmänhet hur bra som helst.
Självklart gäller det dock att hela tiden blicka framåt - hur kan en i stora stycken väl fungerande verksamhet ytterligare förbättras? Den samlade kompetens och kunskap som finns hos respektive länsstyrelse är därför värd att lyfta fram.
Att granskningen har tagits emot med stort intresse och också diskuterats framkom inte minst för konstitutionsutskottet då vi för en tid sedan besökte länsstyrelserna i Västernorrland och Gävleborg, men det har också framkommit genom andra kontakter som jag - och säkerligen även andra ledamöter - har haft med länsstyrelser i olika delar av Sverige.
Riksrevisionens rekommendation till regeringen handlar om att i den mån det är möjligt samla uppdragen till länsstyrelserna i det gemensamma regleringsbrevet och i detta formulera uppdrag till länsstyrelserna som i dag enbart framgår av andra myndigheters regleringsbrev och särskilda beslut som rör just länsstyrelserna.
Det framhålls att länsstyrelserna ska ges goda förutsättningar att planera sin verksamhet och att förutsebarheten ska öka. Större hänsyn ska också kunna tas till regionala förhållanden och förutsättningar.
Det är ju på det viset att förutsättningarna skiljer sig åt i olika delar av landet. Vissa länsstyrelser har korta avstånd och hög befolkningstäthet. Andra har stora områden med glesbygd och landsbygd. En del har mest inland; andra har mest kust. Även socioekonomiskt kan det skilja sig åt mellan olika landsändar.
De 21 länsstyrelserna är självständiga myndigheter med ett gemensamt uppdrag, och de bedriver verksamhet inom en rad områden. Den regionala utvecklingen bygger på ett nära och ömsesidigt samarbete mellan staten, i form av länsstyrelserna, centrala myndigheter och folkvalda regionfullmäktige.
Eftersom Regeringskansliet är organiserat i departement med olika verksamhetsgrenar är i princip varje departement ansvarigt för någon verksamhet som utförs av länsstyrelserna. Av det skälet är behovet av samordning betydande.
Fru talman! Utskottet anser att Riksrevisionens granskning ger ett bra underlag för regeringen att vidareutveckla styrningen av länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör enligt utskottet ges större möjligheter att ta hänsyn till regionala förhållanden och förutsättningar. Det bör också tydligare anges vilka frågor som är prioriterade för länsstyrelserna samt vilken roll länsstyrelserna ska ha i statsförvaltningen.
KU framhåller värdet av att det inom Regeringskansliet finns en samlad bild av länsstyrelsernas uppdrag.
Av instruktionen för länsstyrelserna framgår att de ska samordna olika samhällsintressen och statliga myndigheters insatser. Utskottet vill därför betona - och gör det i sitt ställningstagande, vilket särskilt kan poängteras - att de berörda statliga myndigheterna också behöver samarbeta med länsstyrelserna.
En annan sak som tas upp i rapporten är att finansieringen av länsstyrelserna är svår att överblicka, eftersom den består av ett förhållandevis litet förvaltningsanslag och en mängd olika kompletterande finansieringskällor. En inte obetydlig del av finansieringen utgörs av bidrag från andra myndigheter och av öronmärkta medel.
Av rapporten framgår att regeringen har gett länsstyrelserna utökad dispositionsrätt på vissa sakanslag. Därigenom har man skapat bättre förutsättningar för länsstyrelserna att planera sin verksamhet.
Fru talman! I sammanhanget kan också särskilt pekas på länsstyrelsernas uppdrag att vara sammanhållande för krisberedskapen inom sitt geografiska område samt att före, under och efter en kris verka för samordning och gemensam inriktning av de åtgärder som behöver vidtas. Ett exempel som kan nämnas är den omfattande skogsbrand som härjade i Hälsingland för en tid sedan och där länsstyrelsens roll särskilt lyftes fram. Ett annat exempel är samarbete över länsgränserna i Skåne och södra Halland, där länsstyrelserna samarbetar för att bemästra stranderosionens påverkan.
Regeringskansliet har en interdepartemental arbetsgrupp för länsstyrelsefrågor. Denna kan enligt regeringen användas i en större utsträckning för att stärka helhetsperspektivet i styrningen av länsstyrelserna. Regeringen framhåller också att den ser ett behov av att principerna som bör ligga till grund för styrningen av länsstyrelserna görs mer transparenta och kända.
Det finns anledning att välkomna de åtgärder som regeringen avser att vidta med anledning av granskningsrapporten. Man instämmer också i flera av problemformuleringarna. Utskottet kommer självklart att följa arbetet och effekterna av de åtgärder som vidtas.
