12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 46

Betänkande 1872:LU46

12 Lag-Utskottets Betänkande N:o 46.

iigt störa fördelar för att uppväga den oreda och de olägenheter, hvartill en sådan
åtgärd ofta kunde gifva anledning; och som antagandet af det metriska systemet endast
för vissa eller för de af motionären uttryckligen nämnda statsinstitutioner ej heller synes

lämpligt, får Utskottet vördsamt hemställa.

att herr Wa i len berg» berörda motion ej matte åt Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

J¥io

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1872, kl. 5 e. m.

Betänkande, i anledning aj aterremiss af Bag-Utskottets Utlåtande
S:o 26, angående ändring af gällande stadganden rörande
skyldigheten att deltaga i byggnad och underhåll af tingshus
och häradsfängelse.

Begge Hamra me hafva till Utskottet återremitterat om förmälda Utlåtande, hvari
Utskottet på anförda skal hemställt, att Riksdagen måtte genom underdånig skrifvelse
hos Kong). Maj:t anhålla, att Kong). Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till sådana förändrade stadganden angående deltagande i byggnad och
underhåll af tingshus och häradsfängelse, att dessa åligganden blefve för medlemmarne
af tingslagen efter billiga grunder gemensamma.

På sätt diskussionsprotokollen utvisa, bär Utskottets berörda hemställan mött ett
öfvervägande motstånd inom Första Kammaren, der åter den mening synes hafva gjort
sig gällande, att ifrågavarande onus borde af staten öfvertagas; och har Andra Kamma -

Lag-Utskottets Betänkande N:o 46.

13

reo genom sin återförvisningsåtgärd påtagligen syftat åt samma mål, ehuru några direkta
anmärkningar emot Utskottets förslag der icke förekommit.

Utskottet kan icke annat än medgifva, att rättstillståndets upprätthållande är eu
statsangelägenhet, och att det följaktligen torde tillkomma staten att bekosta tingshus
och häradsfängelse. En sådan lösning af frågan medförde ock den fördel, att ett ändamålsenligt
ordnande af domskretsar och tingslag derigenom i betydlig mån underlättades.

Med föranledande af återremissen får Utskottet alltså vördsamt hemställa.

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse, med uttalande af
den åsigt att. staten bör öfvertaga skyldigheten att bygga och
underhålla tingshus och häradsfängelse, anhålla, att Kongl. Maja
täcktes i sådant afseende låta tillvägabringa erforderlig utredning
angående sättet och vilkoren för sakens genomförande samt derefter
för Riksdagen framställa förslag i ämnet.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

Reservation:

af Herr Eibbing: »Utan att anse nödigt eller lämpligt att i öfrigt ingå i pröfning af
Utskottets förslag, att, med anledning af afgifna motioner att deltagande i byggande
och underhåll af tingshus och häradsfängelse måtte blifva för medlemmarne i tingslagen
efter billiga grunder gemensamt, föreslå, att nämnda åliggande må öfverflyttas till staten —
får jag mot detsamma reservera mig af det skäl, att jag ej anser Utskottet, med anledning
af de väckta motionerna, vara grundlagsenligt befogadt till förslagets afgifvande.
Min mening är ingalunda att påstå, det Utskottets rätt och skyldighet vore inskränkta
till att, utan någon slags förändring i till Utskottet remitterade propositioner eller motioner,
sådana dessa kommit Utskottet till hända, återsända dera till Karnrarne, endast försedda
med ett — tillstyrkande eller afstyrkande — utlåtande från Utskottets sida. Tvärtom
vet jag mycket val, att Lag-Utskottets betänkande!] ganska ofta innehålla lag- eller skrifvelseförslag,
som ganska betydligt afvika från yrkandena i de propositioner och motioner,
öfver hvilka betänkandet afgifvits, och jag anser ett sådant förfarande å Utskottets sida
kunna vara fullt befogadt. Men vilkoret och gränsen för dess rätt och åliggande i sådant
hänseende äro dock, att det förslag, Utskottet sålunda med anledning af en remitterad
proposition eller motion framlägger, skall kunna visas på något sätt utgöra en bearbetning,
förändring eller modifikation af den remitterade propositionen eller motionen, ej vara ett

14

Lag-Utskottets Betänkande N:o 46.

nytt eller helt annat förslag,, än denna innehåller, möjligen med endast den likhet att
angå samma föremål eller angelägenhet. Ett sådant förfarande skulle nemligen innebära
alt Lag-Utskottet skulle ega iniativ i lagfrågor, blott ett förslag beträffande samma föremål
vore framståIdt. Men till en sådan Lag-Utskottets rätt eller skyldighet gifva grundlagarne
ingen anledning, under det Utskottets åliggande, sä bestämdt och begränsad! som nyss ofvan
angifvits, synes mig otvetydigt framgå ur en sammanställning af uttrycken i Rikdagsordningen
§ 42: »meddela utlåtande öfver remitterade lagförslag» och i Regeringsformen
§ 53: »utarbeta remitterade förslag till lagarnes förbättring.» — Man har anmärkt, att
hutvudmotivet vid de motioner, öfver Indika närvarande betänkande är afgifvet, skulle
vara att fa jordbruksnäringen befriad från nu den åliggande skyldighet att ensam bekosta
tingshus- och häradsfängelsebyggnad, och att följaktligen motionärernas afsigt vore
fullt tillgodosedd genom Utskottets nu afgifna förslag, att nämnda skyldighet öfvertoges
af staten, hvilket förslag sålunda i motionerna hade fullt berättigande. Deremot är dock
först att erinra, att Lag-Utskottet har att afgifva utlåtande ej öfver motionärs motiver,
utan öfver hans på grund af motiverna framställda förslag. Giltigheten af denna erinran
och distinktion är så mycket mera i ögonen fallande, som här motiverna, såsom i föreliggande
motioner, äro öfvervägande negativa eller innehålla klander mot det bestående,
de såsom motiver kunna användas för hvilket som helst och de mest olika förslag, blott
dessa innebära ändring i detsamma bestående. Dermed skulle åter inträda stadgande
eller godkännande af iniativ från Utskottets sida. För det andra är att erinra, att de
ifrågavarande motionernas motivering alldeles icke är så helt och hållet negativ. Båda
omtala Lag-Utskottets vid 1868 års riksdag i ämnet afgifna förslag, med hvilket motionärernas
fullt öfverensstämmer, beklaga att förenämnda förslag ej då kom till fastställande
såsom lag, och i motionen N:o 10 yttras om detsamma att det har både rättvisa och
billighet för sig samt att motionären derföre ånyo framställer det. — Man har vidare
anmärkt, att Lag-Utskottet ej är berättigadt att vägra efterkomma Kamrarnes, i och
med återremissen gifna, befallning att utarbeta eller framlägga sina afgifna förslag. Utan
att inlåta mig i undersökning om huruvida återremissen verkligen innehåller en befallning
att framlägga detta förslag, hvilket jag anser mycket väl kunna sättas i fråga
vill jag blott nämna, att Utskottets ställning härvid synes mig vara fullt analog med
dess ställning till dit remitterad motion. Utskottet kan enligt grundlagen lemna en sådan
ifrån sig, ej såsom eu vägran att lyda Kamrarne, utan såsom eu erinran från Utskottet,
att det anser den remitterade motionen ej tillhöra det att behandla. Detta hindrar ej
att Utskottet till behandling upptager samma motion, om Kamrarne återsända den. Förhållandet
synes mig ej vara annorlunda vid ett till Utskottet återremitteradt ärende.»