Att förhindra spridning av mässling

Svar på skriftlig fråga 2017/18:574 besvarad av Socialminister Annika Strandhäll (S)

S2018/00271/FS

Socialdepartementet

Socialministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2017/18:574 av Sofia Arkelsten (M)
Att förhindra spridning av mässling

Sofia Arkelsten har frågat mig på vilket sätt jag avser agera för att förhindra ytterligare mässlingsutbrott.

Mässling förekommer nuförtiden relativt sällan i Sverige på grund av ett väl fungerande nationellt vaccinationsprogram för barn. Det nationella vaccinationsprogrammet har en hög och stabil täckning och ett gott förtroende hos allmänheten. Detta är något vi ska vara mycket stolta över och fortsatt måste värna. Det finns samtidigt vissa grupper där det är vanligare att inte ha ett fullständigt skydd mot mässling. Det gäller t.ex. vuxna i vissa åldersgrupper där fler varken genomgått sjukdomen eller fått två doser vaccin vilket infördes 1982.

I Världshälsoorganisationens Europaregion har antalet fall av mässling ökat under senare år. Även i Sverige har utbrott förekommit. Folkhälsomyndigheten har tidigare konstaterat att antalet fall inte uppvisar något speciellt mönster. Förekomsten av mässling beror på i vilken utsträckning ovaccinerade personer råkar exponeras för mässlingsvirus utomlands och vilken smittspridning som sker efter hemkomst.

Mässling är enligt smittskyddslagen (2004:168) en anmälningspliktig och smittspårningspliktig sjukdom. Inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Folkhälsomyndigheten ansvarar för samordning av smittskyddet på nationell nivå och ger bl.a. stöd till landstingen. Varje landsting ansvarar för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstingsområdet. Det kan omfatta att erbjuda vaccinationer. I Västra Götaland har man t.ex. nyligen beslutat att införa kostnadsfri vaccination mot mässling, påssjuka och röda hund till vissa grupper med osäker immunitet.

I syfte att tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar krävs framför allt ett aktivt grundläggande smittskyddsarbete. Härutöver är det motiverat att kontinuerligt och omsorgsfullt beakta eventuella behov av kompletterande åtgärder, liksom dessas proportionalitet, effektivitet etc. Vad avser det nuvarande utbrottet visar det återigen på vikten av att fortsatt värna om det nationella vaccinationsprogrammet för barn liksom vikten av att arbetsgivaren, i enlighet med befintligt regelverk, erbjuder personal vaccination vid behov. Jag kommer även framöver följa frågan nära.

Stockholm den 24 januari 2018

Annika Strandhäll