Tvångssterilisering och lobotomi

Motion 1997/98:So294 av Eva Goës (mp)

av Eva Goës (mp)

Samband rasism – tvångssteriliseringar?

Mordet på 14-årige John Hron var helt uppenbart ett rasistiskt dåd. Mördarna var unga nynazister, som såg offret som rasmässigt mindervärdig eftersom denne ej delade mördarnas värderingar. Det väckte uppseende och protester när domstolen ej tillämpade straffskärpning p g a rasistiska motiv. Offret ansågs tillhöra samma ras som gärningsmännen!

Vi hamnar härigenom i den egendomliga situationen, att en domstol måste avgöra vilken ras ett brottsoffer tillhör, innan straffet utmäts. Vilka rasskillnader är då avgörande för domstolens bedömning? Finns det några officiellt fastställda rasskillnader oberoende av den forskning som bedrevs av Statens Rasbiologiska Institut?

Om pratet om olika människoraser över huvud taget skall ha någon mening, så måste väl en definierbar grupp som är avvikande både genetiskt och kulturellt utgöra en särskild ras. En slutsats av dessa frågeställningar kan var att det är fel att alls tala om olika människoraser – men följden därav skulle bli att straffskärpning p g a rasistiska motiv aldrig skulle kunna tillämpas – såvida inte gärningsmännens subjektiva rasföreställningar (det objektiva uppsåtet) blir utslagsgivande.

I debatten om tvångssteriliseringarna görs försök att bortförklara att dessa dåd var rasistiska, just med motivering att steriliseringsoffren inte tillhörde någon särskild ras. Men denna statsterrorism motiverades med att offren hade avvikande levnadsmönster samt tänkesätt som inte passade in i myndigheternas politik. Men varför tvångssterilisering? Jo, man ansåg att dessa kulturella avvikelser var genetiskt betingade och alltså ärftliga! Man ansåg vidare att detta genetiska arv frambringade en allmän under­målighet, som mättes i intelligensålder och uttrycktes i termer såsom sinnesslö, imbecill osv.

Märk väl att under 30-talet – när steriliseringslagen förbereddes – fanns det höga jurister som protesterade och ansåg att det var stympning dvs misshandel, vilket de ej ansåg förenligt med grundlagen! Om en viss handling (tvångssterilisering) är påbjuden i vanlig lag men förbjuden enligt grundlagarna, så torde handlingen vara straffbar. Men självfallet låg det inte i de politikerns intresse, som påbjudit de grundlagsstridiga handlingarna, att någon straffades eller klandrades.

Nu görs dessutom försök att bortförklara att det var fråga om tvångs­steriliseringar, samt att bortförklara de bakomliggande rasistiska motiven.

Samband rasism – lobotomering?

I den rasbiologiska litteraturen från den tiden före och under tvångssteriliseringarna omnämns ett flertal metoder för att nå de uppställda avvikelsemålen. Resonemangen har i åtskilliga fall slående likheter med motsvarande avelsmetoder inom lantbruket.

De åtgärder som jämte sterilisering omnämns som vägar till avelsmålen är bl a

  • Internering

  • Isolatbrytning genom omflyttning

Man får anta att internering drabbade de mest undermåliga och att det uppstod stort behov av nya sinnessjukhusplatser medan isolatbrytning genom omflyttning drabbade dem som ansågs duga som arbetskraft. Oavsett myndigheternas motiv har utan tvekan en oerhörd isolatbrytning genom omflyttning gått fram över landsbygden särskilt i Norrland – samtidigt med tvångssteriliseringarna och utbyggnaden av sinnessjukvården.

I en historik över Sidsjöns sjukhus framhålls att lobotomeringar, dvs förstörelse av patienternas hjärnor, användes flitigt i Norrland. T ex år 1946 sattes ett kusligt Sverige-rekord i lobotomeringar vid de två norrländska sinnessjukhusen Sidsjön och Umedalen.

Politisk psykiatri i Sverige?

De nordiska psykiatrernas ställningstagande väckte stor förvåning hos kollegerna i väst, när de vägrade fördöma den politiska psykiatrin i Sovjetunionen, i all synnerhet som det inte lämnades någon enhetlig motivering.

Även de amerikanska psykiaterna var ovilliga att fördöma kollegorna i öst. De mer eller mindre tvingades till detta i mediedebatten. Endast psykiatrerna i England förefaller självmant ha ifrågasatt Sovjetpsykiatrin. Det kan därför vara av intresse att studera de psykiatriska diagnoserna i olika länder, hur sjukdomsbegreppen vuxit fram och anpassats till olika politiska situationer och krav samt vilken typ av samhälle som behöver politisk psykiatri. Det kan också finnas skäl att granska psykiatrerna som yrkeskår. Det kan inte vara en slump att psykiatrin politiserades i Sovjetunionen under 50-talet, främst under avstaliniseringen, när det politiska förtrycket måste döljas för omvärlden och de egna medborgarna. En regim som obekymrat kan sätta in militär, som skjuter ner oppositionella, torde ha mindre behov av psykiatrins tjänster.

I Sovjetunionen formulerades teorin att varje olaglig handling enbart p g a sin olaglighet fordrar en psykiatrisk diagnos – – – under kapitalismen däremot har brott sitt ursprung i den då härskande disharmonin. (Blomberg)

S k sinnessjuka var den grupp i Sverige som hade störst orsak att kritisera myndigheter och politiker, och var följdriktigt fråntagna medborgerliga rättigheter. Var de protester som förekom verkligen sjukdomsorsakade eller orsakade av reella övergrepp? Klagomål, som når fram till en myndighet, uppfattas ofta av den ansvariga handläggaren som ett symptom på att skribenten är sjuk. Paranoia querulans är en diagnos som flera av brevskrivarna sägs lida av. Detta innebär ju faktiskt att den som protesterar mot missförhållanden bestraffas för sin protest. Om sådana straff hade verkställts på annan plats än ett s k sjukhus hade det kallats övergrepp i rättssak och förgriparen hade själv blivit straffad. Syftet var ju att den klagande skulle avstå från sina grundlagsskyddade rättigheter, vare sig klagomålet gällde behandlingen på sjukhuset eller någon myndighetskonflikt före intagningen.

Som det så fyndigt står i den psykiatriska klassificeringen DMS III: Politiska och religiösa åsikter samt konflikter med myndigheter skall inte anses som personlighetsstörningar, såvida inte de är symtom på dysfunktion hos individen. Och dysfunktion är nästan allting, t o m personligt lidande. Vem kan inte känna sig illa till mods efter en motgång? Eller stressad av en svårhanterlig konflikt med arbetsgivare eller myndigheter? Patienten är fullständigt utlämnad åt bedömarens godtycke.

I praktiken rådde i Sverige ren diktatur över dessa människor, som förutom att de var fråntagna rättsskydd, yttrandefrihet osv även kunde utsättas för kroppslig stympning riktade mot hjärnan eller underlivet. Brist på sjukdomsinsikt har varit diagnos på den som protesterat mot givna diagnoser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med utgångspunkt från dagens etiska värderingar göra en fullständig kartläggning av effekterna på samhälle och människor av den lagstiftning som från 1920-talet och framåt lett till kroppslig och mental stympning, med speciell kartläggning av inslag av rasistiskt tänkande,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att drabbade patienter skall ges full upprättelse och ersättas för all den skada de vållats och att inga preskriptionstider skall gälla eftersom samhället fråntagit de drabbade rätten och möjligheten att klaga.

Stockholm den 5 oktober 1997

Eva Goës (mp)

Ärendet är avslutat Motionskategori: - Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Inlämning: 1997-10-06 Hänvisning: 1997-10-10 Bordläggning: 1997-10-10

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)

Avsändare