Tobinskatt

Motion 2004/05:Fi220 av Lars Ohly m.fl. (v)

av Lars Ohly m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Bakgrund2

3.1Spekulation drabbar kvinnor och män olika3

3.2Folkstyret minskar3

4Bromsa spekulationsekonomin3

4.1Inför en Tobinskatt3

4.2Det krävs politisk vilja för att införa en Tobinskatt5

4.3Kombinera en Tobinskatt med en spärr vid större kriser5

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang aktivt agerar för att det införs en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen och Sida tar initiativ till en dialog med folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på hur de resurser som Tobinskatten genererar skall fördelas.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör agera för att en transaktionsskatt på valuta påbörjas i Sverige och bland EU:s medlemsstater.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i internationella sammanhang aktivt agerar för att en låg transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt, kombineras med en högre avgift när valutakurser rusar iväg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd.

3 Bakgrund

Under förra seklets tre sista decennier växte bubblan av, mer eller mindre, spekulativt inriktade finansiella transaktioner långt snabbare än produktion och världshandel. År 1977 uppgick valutahandeln till 4 600 miljarder US-dollar och 20 år senare var den siffran uppe i 373 000 miljarder US-dollar. Om man jämför det med utvecklingen av varu- och tjänstehandeln blir utvecklingstendensen tydlig. År 1977 uppgick varu- och tjänstehandeln till 1 300 miljarder US-dollar och 1998 till 7 000 miljarder US-dollar. Det betyder alltså att varu- och tjänstehandelns andel av valutahandel 1977 var 28 %. År 1998 var samma siffra endast 2 %.

Vad som kännetecknar valutahandeln är att den är mycket kortsiktig. Ca 80 % av transaktionerna på den globala valutamarknaden har en omloppstid på mindre än sju dagar. 40 procent av transaktionerna har mindre än två dagars omloppstid. Endast en procent (1 %) har ett perspektiv på mer än ett år. Det handlar alltså inte om en marknad där företag gör långsiktiga investeringar i ett land. Snabba pengar är rättesnöret här.

De skakningar i världsekonomin som inträffade under 1990-talet - t.ex. den s.k. Asienkrisen - var inget nytt. Kasinoliknande spekulativa vågor hotade både produktion och ansvarsfull ekonomisk politik redan i mitten av 1970-talet. Det hängde samman med framväxten av den s.k. euromarknaden, där tillgodohavanden i utländsk valuta, huvudsakligen US-dollar, på bankfilialer i Västeuropa kunde lånas ut nästan utan begränsningar. Det var på denna marknad som de s.k. petro-dollarna placerades efter Opecs höjning av oljepriset 1973-1974. Följden blev en spiral av utlåning, framför allt till länder i tredje världen, vilket bäddade för den skuldkris som kom ett knappt årtionde senare.

3.1 Spekulation drabbar kvinnor och män olika

Kriser och skakningar i världen drabbar män och kvinnor olika. Det är i princip enbart män som står för spekulationerna, men det är kvinnorna som drabbas i vardagen av detta beteende. APEC (Asia-Pacific Economic Cooperation) gjorde vid ett ministermöte i oktober 1998 följande uttalade:

Mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen i vår region är vi bekymrade över dess olika följder för kvinnor och män. Den fulla vidden av krisens sociala och ekonomiska konsekvenser står ännu inte klar, men vi tror att en oproportionerlig del av bördan faller på unga flickor och kvinnor, särskilt där det har förekommit nedskärningar i utbildning av olika slag, hälsovård och social service, liksom brister i grundläggande behov som mat och medicin, och en allmän nedgång i sysselsättningen. Vi understryker att kvinnor har en avgörande roll för en lyckad planering, utformning och genomförande av program för ekonomisk återhämtning, inte bara som mottagare utan också som beslutsfattare. (Fritt översatt).

3.2 Folkstyret minskar

Den ökade globaliseringen av finansmarknaden leder till svårigheter för företag och stater att planera långsiktigt, till ökad ekonomisk otrygghet för enskilda och till ökade köns- och klassklyftor. Det som är allvarligast långsiktigt sett är att de snabba penningrörelserna reducerar parlamentens och andra demokratiska institutioners handlingsutrymme samt minskar deras legitimitet i allmänhetens ögon. Till och med den nya högerns högljudda profeter, vilka i början av 1990-talet framställde den växande finansmarknaden som sund och nödvändig, har i dag börjat darra på manschetten. Även en och annan storkapitalist, George Soros är ett exempel, har uppmärksammat finansbubblans skadlighet och kräver en demokratisk motmakt.

4 Bromsa spekulationsekonomin

4.1 Inför en Tobinskatt

Nobelpristagaren James Tobin föreslog redan 1972 att det skulle införas en transaktionskatt på valutahandel. Tanken var att bromsa farten i spekulationerna genom att, så att säga, kasta lite grus i maskineriet och därmed ge mer tid för eftertanke i staternas, företagens och individernas planering. En avgift på valutatransaktioner skulle automatiskt missgynna kortsiktiga och spekulativa placeringar, medan turism och mer långsiktiga placeringar i företag och vanlig varuhandel bara skulle påverkas marginellt.

En effekt av en s.k. Tobinskatt är även att det ökar den offentliga politikens handlingsutrymme. När kortsiktigheten i valutahandeln dämpas såökar möjligheterna till politiska motåtgärder vid stora valutaomsättningar. Centralbankernas reserver får en ökad relativ betydelse, vilket inte varit fallet under de senaste 25 åren. År 1977 motsvarade centralbankernas reserver 16 dagars valutaomsättning. 20 år senare motsvarade reserverna endast en dags omsättning. Om reservernas andel av omsättningen ökar blir det alltså lättare att motverka skadliga händelseförlopp.

En s.k. Tobinskatt där inkomna medel används till att bekämpa den globala fattigdomen innebär en omfördelning av medel från män till kvinnor. Av dagens 1,3 miljarder människor som är fattiga, utgör hela 70 % kvinnor. En omfördelning mellan den rika och fattiga delen av världen ger alltså en direkt positiv effekt för jordens många fattiga kvinnor.

En s.k.Tobinskatt som bromsar spekulationsekonomin, leder till mindre risker för kriser och börskrascher, vilket påverkar de flesta kvinnor och män. Som vi tidigare nämnt slår krisens effekter olika mellan kvinnor och män. Om ett land drabbas av en ekonomisk kris, sker det så gott som alltid nedskärningar i de offentliga utgifterna, och den privata konsumtionen ökar på bekostnad av den offentliga. Jan Jindy Pettman (Gender Issues, ur boken The Globalization of World Politics - An Introducation to International Relations, av John Baylis och Steve Smith, 1997) anser att det leder till tre effekter:

För det första påverkar nedskärningar i offentlig service, såsom hälsovård, utbildning och sociala trygghetssystem, särskilt kvinnors möjligheter att arbeta. För det andra är kvinnor överallt de som har det övergripande ansvaret för familj och hushållsarbete, och när det (ofta otillräckliga) statliga stödet skärs ner eller dras in måste kvinnorna kompensera det genom egen tid eller eget arbete. För det tredje är kostnaden för globaliseringen ojämnt fördelad: begreppet "feminisering av fattigdomen" syftar på den ökande andelen, likaväl som antal, av kvinnor och deras barn som lever i fattigdom. (Fritt översatt).

Med Sveriges tradition av internationalism och solidaritet med fattigare länder har vi ett stort ansvar för att lyfta fram frågan om en s.k. Tobinskatt i olika internationella fora, inte minst utifrån ett jämställdhetperspektiv. Sverige bör därför i internationella sammanhang aktivt agera för att det införs en transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad intäkterna av en transaktionsskatt skulle användas till, diskuterades inte av Tobin själv, men många efter honom har lyft vikten av att använda intäkterna för att bekämpa den globala fattigdomen. Förslagen har t.ex. varit skuldavskrivningar, utbildnings-, hälso- och sjukvårdsinsatser i fattigare länder och/eller för att bekämpa den globala miljöförstöringen. James Tobins första förslag till nivå på transaktionsskatten var 1 %. Det skulle innebära intäkter i storleksordningen 1 000 miljarder US-dollar. Men de flesta idag talar om en mycket lägre nivå, mellan 0,1-0,2 %, vilket uppskattningsvis skulle inbringa mellan 30 och 300 miljarder US-dollar. För att förstå storleken på beloppet kan man jämföra det med i-ländernas samlade bistånd, som uppgår till ca 50 miljarder US-dollar. Mot bakgrund av ovanstående bör regeringen ta initiativ till att regeringen och Sida tar initiativ till en dialog med folkrörelser från syd och nord för att ta fram konkreta förslag på hur de resurser som Tobinskatten genererar ska fördelas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.2 Det krävs politisk vilja för att införa en Tobinskatt

Det finns tyvärr många exempel på en uppgiven inställning inför att begränsa snabba svängningar i internationella kapitalflöden. När finansutskottet och riksdagen behandlade betänkande 2003/2004:FiU16, avslogs förslaget om införandet en s.k. Tobinskatt med följande motivering:

När man bedömer och värderar Tobinskattens egenskaper som instrument för att skapa finansiell stabilitet måste man beakta dels den omfattande kritiken mot Tobinskattens förmåga att uppnå avsedda effekter, dels det faktum att den förutsätter internationell enighet. Slutsatsen av en sådan genomgång blir enligt utskottets mening att det i praktiken är omöjligt att införa Tobinskatten. Utrikesutskottet delar denna bedömning i sitt yttrande.

Självklart är införandet av en s.k. Tobinskatt en komplicerad historia. Men vi kan inte dela vare sig utskottets eller regeringens pessimism. På senare tid har medvetenheten om den globala finansmarknadens stabilitetsproblem vuxit på den globala arenan. Även företrädare för de globala ekonomiska institutionerna och för regeringar har på senare tid uttalat sig positivt om den s.k. Tobinskatten. Även regeringen själv påtalar i skrivelsen Spelregler för globala marknader - svensk strategi för ökad internationell finansiell stabilitet (2002/03:118), att de stora kapitalflödena visat sig kunna leda till instabilitet och kriser.

Det finns t.ex. gott om exempel på andra områden där det föreligger stora svårigheter att nå framgång i det internationella samarbetet. Det gäller t.ex. Kyotoprotokollet för reduktion av koldioxidutsläpp, regler för rättvis handel inom WTO-förhandlingarna, eller internationella konventioner för att trygga fred, mänskliga rättigheter eller för reducering av den globala fattigdomen. Detta har dock inte avhållit en internationell opinion, Sverige som stat eller andra stater att verka i denna riktning.

Ett naturligt organ för Sverige att påbörja ett agerande mot ett införande av en global transaktionsskatt är i EU. Där finns redan stöd för behovet av en Tobinskatt. Frankrike beslutade 2001 att införa en Tobinskatt när övriga medlemsländer ställer sig bakom förslaget. I Belgien beslutade parlamentet i juli 2004 att anta en lag om Tobinskatt på liknande villkor som i Frankrike. EU är även lämpligt ur ett finansiellt perspektiv, eftersom en så stor del av valutatransaktionerna sker via EU-länder. Sverige bör därför agera för att en transaktionsskatt på valuta påbörjas i Sverige och bland EU:s medlemsstater. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4.3 Kombinera en Tobinskatt med en spärr vid större kriser

Det har framförts kritik mot att en Tobinskatt inte kan rädda länder från akuta kriser eller från större spekulationer. Man har då pekat på att såväl Mexicos som Ostasiens sammanbrott hade skett även om det funnits en Tobinskatt. Den kritiken är riktig såtillvida att syftet med en Tobinskatt är att göra spekulationen trögare, inte omöjlig. Det ska kastas grus i maskineriet, inte stora stenbumlingar. Men det har också lanserats ett förslag av den tyska ekonomen Paul Berndh Spahn, som vill förena en Tobinskatt med ett skydd mot större spekulationer. Han föreslår att den låga nivån på en Tobinskatt övergår till en hög avgift när valutakurser rusar iväg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd. Med en sådan konstruktion kombinerar man Tobins bromsande effekt vid normala tillstånd med en ordentlig spärr vid stora spekulativa förlopp.

Vänsterpartiet föreslog förra året i motion Fi251 av Ulla Hoffmann m.fl. (v), att en sådan spärr vid stora spekulativa förlopp införs i kombination med en Tobinskatt. När finansutskottet behandlade yrkandet om att förena en Tobinskatt med en spärr, valde finansutskottet att inte kommentera yrkandet med ett enda ord, utan avslog det tillsammans med andra yrkanden som berörde Tobinskatten.

Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör Sverige i internationella sammanhang aktivt agera för att en låg transaktionsavgift på valutahandeln, en s.k. Tobinskatt, kombineras med högre avgift när valutakurser rusar iväg uppåt eller nedåt utanför en viss spännvidd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 24 september 2004

Lars Ohly (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Marie Engström (v)

Owe Hellberg (v)

Berit Jóhannesson (v)

Sten Lundström (v)

Alice Åström (v)

Lars Bäckström (v)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Finansutskottet

Händelser

Inlämning: 2004-10-05 Hänvisning: 2004-10-14 Bordläggning: 2004-10-14

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Yrkanden (4)