Grundlagsskydd för äganderätten, de immateriella rättigheterna och näringsfriheten

Motion 1999/2000:K233 av Ola Karlsson m.fl. (m, c, fp, kd)

Grundlagen ger i dag ett visst skydd för äganderätten och även för de
immateriella rättigheterna och näringsfriheten (2 kap. 18-20 §§ regerings-
formen). Skyddet är mycket ofullständigt för äganderätten, och i det
närmaste formellt i fråga om de immateriella rättigheterna och närings-
friheten.

Fri- och rättighetskommitténs utredning (SOU 1993:40) ledde fram till
nuvarande formulering i grundlagen fr.o.m årsskiftet 1994/95. Sedan dess
har riksdagen behandlat ett stort antal motioner som berör stärkt skydd för
såväl äganderätten som för de immateriella rättigheterna och näringsfriheten.

Det visar på nödvändigheten av en samlad översyn av dessa rättigheter, där
de immateriella rättigheterna och näringsfriheten i formell, juridisk mening
inte ingår men där sambanden är starka och skillnaderna för den enskilde
rättsinnehavaren i praktiken inte är särskilt stor.

Grundlagens främsta uppgift är att ge ramförutsättningarna för det
politiska livet. Dess uppgift ses emellertid i de flesta länder vidare än så.
Grundlagen skall också ge uttryck för värderingar som är grundläggande för
staten och bereda medborgarna skydd för särskilt väsentliga fri- och
rättigheter.

Egendom enligt Europakonventionen

Europakonventionen skyddar äganderätten. Lika viktig som konventions-
texten är den praxis som har utvecklats av Europadomstolen i Strasbourg.
Konventionen införlivades med nationell svensk rätt från den 1 januari
1995. Sedan dess gäller att både konventionen som sådan och
Europadomstolens tolkning av den skall beaktas av våra domstolar och
myndigheter på samma sätt som andra delar av det vanliga rättssystemet.

Europadomstolen har gett en vidsträckt tolkning av begreppet egendom.
Alla rättigheter som innefattas i begreppet lös egendom enligt svensk rätt ges
sålunda skydd. Immateriella rättigheter ses sålunda i detta sammanhang som
egendom.

Äganderätten

Enskilt ägande är en av grundpelarna för ett fritt och demokratiskt
samhälle. Ett fritt samhälle kan inte existera utan ett rättssystem som
skyddar liv och egendom. Personligt ägande kräver och skapar
individuellt ansvar.

Det är därför i första hand angeläget att stärka grundlagsskyddet för
äganderätten och göra det likvärdigt med skyddet för de s.k. politiska fri- och
rättigheterna. Ett viktigt inslag i grundlagsskyddet är rätten till ersättning
vid
intrång. Det bör stärkas så att det finns ett klart stöd för full ersättning.

Äganderätten - de immateriella rättigheterna

Här behandlas inte juridiska definitioner av fast egendom och andra
egendomskategorier. Uppmärksamheten riktas istället på att variationen
av sådana egendomsslag måhända kan ha varit en av orsakerna till att en
samlad diskussion hittills inte tagits upp i grundlagsarbetet. Fast
egendom är lättare att avgränsa och det gör det i sin tur lättare att utforma
generella regler.

När immaterialrätterna diskuteras, måste den grundläggande juridiska
distinktionen mellan fast och lös egendom beaktas. Marken med vad därtill
hör är fast egendom liksom byggnader som tillhör markägaren och andra s.k.
tillbehör till fast egendom. Till lös egendom räknas till en början lösa saker
men också t.ex. arrende- och hyresrätter, andra nyttjanderätter, fordringar,
värdepapper, panträtter och immaterialrätter av olika slag, överhuvudtaget
allt det som ingår i förmögenheten utan att vara fast egendom.

Alla immateriella rättigheter ingår således, liksom t.ex. aktieägarnas eller
bostadsrättsägarnas andelsrätter, i kategorin lös egendom.

Ett stärkt grundlagsskydd skall utgå från samma grundsyn, samma
betraktelsesätt, och vara vägledande oavsett vilken slags egendom eller
immateriella rättigheter det rör sig om.

Äganderätten - näringsfrihet

Allmän näringsfrihet och fri konkurrens är grundläggande värden i en
fungerande marknadsekonomi. Enskilt företagande är den bästa och
effektivaste formen att driva företagsamhet.

Klart är emellertid att äganderätt och näringsfrihet är två medborgerliga
fri- och rättigheter av olika karaktär. I ena fallet gäller det den enskildes
frihet att verka; i det andra fallet kan man fokusera på någonting som han
äger - materiellt eller, med ett vidsträcktare språkbruk, immateriellt.

Det leder till att man även här får söka andra lagtekniska lösningar än för
äganderätten.

I vissa avseenden är det emellertid lätt att jämföra äganderätt och
näringsfrihet. Ett exempel ger frågan om statliga ingrepp och om ersättning
för sådana ingrepp. Intrång i näringsfriheten bör motverkas och, om speciella
omständigheter inte föreligger, principen bör vara att full ersättning skall
utgå till den som är föremål för sådana intrång.

En samlad översyn

Vid utformningen av lagregler på olika områden förbises ofta
äganderättssynpunkterna. En gemensam översyn av grundlagsskyddet för
äganderätten, de immateriella rättigheterna och näringsfriheten måste
självklart också iaktta andra hänsyn men alla ingrepp i dessa rättigheter
måste ske med rimligt beaktande av de drabbades intressen.

Eftersom god förvaltning kräver långsiktig planering, måste det fria
förfogandet över enskild egendom regleras av en varsam och försiktig
lagstiftning. Den utredning som regeringen beslutat tillsätta med uppgift att
bl.a. se över äganderätten, dir. 99:71, bör få utvidgat uppdrag att omfatta
frågor som berörs i motionen.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en samlad översyn av grundlagsskyddet för att
stärka äganderätten, de immateriella rättigheterna och näringsfriheten.

Stockholm den 30 september 1999

Ola Karlsson (m)

Holger Gustafsson (kd)

Marianne Andersson (c)

Kenth Skårvik (fp)

Inga Berggren (m)

Inger Strömbom (kd)

Kerstin Heinemann (fp)