Elöverkänslighet

Motion 2001/02:So621

av Marianne Andersson och Gunnel Wallin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en helhetssyn på miljö och hälsa och sambandet mellan tungmetaller, kemikalier, strålning och sjukdomstillstånd som utbrändhet, elöverkänslighet och kronisk trötthet.1

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att myndigheterna måste inta en mer öppen attityd till behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter med elöverkänslighet.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en specialutrustad klinik för att ta bort den skadliga belastningen av tungmetaller, kemikalier och dolda infektioner bör inrättas i Sverige.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen måste ta hänsyn till forskning från båda sidor i elöverkänslighetskonflikten och även till vittnesmålen från drabbade människor.

  5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att försiktighetsprincipen skall tillämpas vid alla installationer och planering samt strålningsfria zoner i kommunerna.2

  6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återigen fastslå att elsanering skall berättiga till bostadsanpassningsbidrag.2

1 Yrkande 1 hänvisat till MJU.

2 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till BoU.

Motivering

Det finns en oerhörd paradox i det svenska samhället som är större än i de flesta andra länder. Vi brottas med problemen med galopperande ökning av långtidssjukskrivningar och förtidspensioneringar till kostnader som riskerar att knäcka välfärdssystemet, som orsakar stort personligt lidande och bortfall av arbetskapacitet. Ändå finns en obegriplig motvilja hos såväl myndigheter som regering till att se nya orsakssamband och använda nya metoder för att förebygga och minska sjukligheten. Vi menar då att man måste ha en helhetssyn på miljö och hälsa och man måste ta vara på den forskning och den erfarenhet som finns. Det handlar om sambandet tungmetaller, kemikalier, strålning och sjukdomar som utbrändhet, elöverkänslighet, fibromyalgi, kronisk trötthet m.m. Detta bör ges regeringen till känna.

Behandling av elöverkänsliga

Idag är behandlingen av elöverkänsliga i det närmaste obefintlig. Elöverkänsliga skickas av försäkringskassorna på utredning på bl.a. Karolinska sjukhuset för en kostnad på ca 30 000 kr. Hittar man inga traditionella sjukdomar som man kan behandla får patienten ett erbjudande om psykoterapi och inget mer. Det är dåligt använda pengar.

Det finns behandlingar som i vetenskapliga studier har visat positiv effekt. 23 av de drygt 40 ingenjörer på Ellemtel som blev elöverkänsliga i slutet på 80-talet fick då pröva akupunkturbehandling. Behandlingen som visade sig öka halten av serum cortisol i blodet hos försökspersonerna minskade både hudproblemen och de neurologiska symptomen som minnesstörningar och sömnstörningar. Den positiva effekten höll i sig ända upp till 6 månader efter avslutad behandling.

I Stockholms län har elöverkänsliga tidigare fått erbjudande om shiatsu – det är en akupressurbehandling kombinerad med massage som ska stödja kroppens avgiftning och stärka immunförsvaret. En studie har gjorts som visat mycket positiva resultat. Ett antal behandlade kunde återgå till arbetet. Det är alltså en behandling som är bra för patienten och lönsam för samhället. Men den har stoppats av Socialstyrelsen.

Det har i flera studier visats att hälsan förbättras betydligt efter en rätt genomförd tandsanering, där patienten får medel som hjälper leverns och njurarnas avgiftningsförmåga samt antioxidanter för att stärka allmäntillståndet före, under och efter själva ingreppet, samt av tandläkaren skyddas för ytterligare metallbelastning under ingreppet. Enligt civilekonomen Lena Erikssons rapport Amalgam, hälsa och pengar så tjänar samhället ca 2 miljoner i minskad sjukskrivning per patient med misstänkt metallbelastning från sina tandfyllningar som får dessa utbytta på ett bra sätt. Bland dessa patienter finns många elöverkänsliga som borde erbjudas denna behandling.

En studie i Västerbotten visar att en del personer med sjuka-hus-syndrom (5–30 % beroende på vilken utlösande faktor det gäller) reagerar med symtom på lysrör, bildskärmar och tv. De är alltså elöverkänsliga. Vidare har en studie vid Umeå universitet påvisat att det finns en skillnad på de kemiska substanserna i inomhusmiljön i så kallade sjuka hus och andra hus. Sjuka hus är verkligen sjuka och bland de som drabbas finns de som blir elöverkänsliga. Återigen en koppling med kemikalier. Myndigheterna måste inta en mer öppen attityd till behandlingsformer som visar sig hjälpa patienter med elöverkänslighet.

På en nyss avslutad workshop om elöverkänslighet som samlade läkare och forskare från flera länder med olika specialiteter som neurologi, biofysik, radiofysiologi, yrkesmedicin, psykiatri m.m. redogjorde forskare från Arbetslivsinstitutet för sina försök som visar att elöverkänsliga har en obalans i det autonoma (icke viljestyrda) nervsystemet som gör att de reagerar med symtom på bland annat flimrande ljus, skarpa ljud m.m.

Flera av deltagarna pekade på belastningen av miljögifter som orsak till rubbningen i nervsystemet.

I workshopens slutdiskussion enades man om att den mest angelägna forsk­ningen när det gäller elöverkänsliga är att göra breda undersökningar, s.k. screenings, av dessa patienters kemiska belastning (vad gäller tungmetaller, bekämpningsmedel, bromerade flamskyddsmedel, lösningsmedel m.m.) samt att utöka de analyser som görs på elöverkänsliga i den vanliga vården. Regeringen bör initiera forskning om sambandet kemisk belastning och el­överkänslighet.

I Tyskland får patienter med sjukdomar som psoriasis, atopiskt eksem, allergier, multipel kemisk känslighet och elöverkänslighet – ofta har en patient flera av dessa diagnoser – med stöd av sjukförsäkringen komma till en specialklinik för utredning och behandling. Behandlingen går ut på att ta bort den skadliga belastningen av tungmetaller, kemikalier, dolda infektioner. Resultaten som redovisades av professor G. Ionescu på ovan nämnda workshop är slående och de bygger på vetenskapliga studier och klinisk erfarenhet av 18 000 patienter. Det är de goda resultaten på Spezialklinik Neukirchen som fått de tyska försäkringskassorna att inse att det är bättre för alla parter om patienterna får en verksam behandling.

En liknande specialutrustad klinik borde snarast inrättas i Sverige, eventuellt i första hand som en experimentell verksamhet.

Elöverkänslighet är ett funktionshinder som innebär en mycket svår situation för de drabbade. Elöverkänslighet är ett funktionshinder som hindrar rörelseförmågan i samhället. Man är ofta begränsad till den egna bostaden och dess närhet. När som helst kan bostaden bli obeboelig om en ny mobiltelefonisändare sätts upp. De kan inte besöka butiker, läkarmottagningar, myndigheter eller kulturevenemang. De har ständig värk och koncentrationssvårigheter. Det finns barn som blivit elöverkänsliga vid 6 års ålder. Hur kommer deras liv att se ut? Trots detta erkänns inte elöverkänsligheten, orsakssambanden underkänns. Den nyligen avslutade RALF-utredningen (Rådet för arbetslivsforskning) drog slutsatsen att det inte finns några samband mellan människors ohälsa och elektromagnetiska fält. Utredningen tog inte hänsyn till den forskning och de forskare som visar på sambanden, inte heller tog den hänsyn till de drygt 400 vittnesmål från elöverkänsliga personer som kom till utredningen. Mycket pekar på att utredningen inte var objektiv. Det fanns klara bindningar till mobilindustrin. Regeringen måste vid utformandet av sin politik ta hänsyn till forskning från båda sidor i denna konflikt och även till vittnesmålen från drabbade människor. Detta bör ges regeringen till känna.

Försiktighetsprincipen utvecklas i miljöbalkens andra kapitel. Där framhålls att försiktighetsmått ska vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa. Försiktighetsprincipen gäller även när miljöbalkens andra kapitel inte är formellt tillämplig. Av proposition 1997/98:90 framgår att det förväntas att vid beslut enligt plan- och bygglagen ska försiktighetsprincipen tillämpas ungefär på det sätt som beskrivs i miljöbalkens andra kapitel. Det finns kommuner som frivilligt ritar in lågstrålande zoner i sina översiktsplaner med hjälp av försiktighetsprincipen. Zonerna ska skyddas från bygge av kraftledningar och mobiltelefonimaster. Det är lovvärda initiativ som bör ingå i vår miljölagstiftning.

Försiktighetsprincipen ska tillämpas och hälsoeffekterna ska begränsas genom att strålningskällorna utformas så att skadlig strålning undviks eller minimeras och/eller lokaliseras där de gör minst skada. Det handlar om såväl datainstallationer, trådlös telefoni, mobiltelefoni och lokalisering av master som elinstallationer i övrigt. Strålningsfria zoner bör inrättas i kommunerna.

Elsanering av bostäder har visat sig vara en verksam metod för att göra det möjligt för elöverkänsliga att bo kvar i sina bostäder och ha ett någorlunda drägligt liv. Bostadsutskottet har vid flera tillfällen uttalat sitt stöd för elsanering, bl a i betänkandet 1996/97:BoU12:

Möjligheten av att få stöd vid elöverkänslighet skall naturligtvis inte vara avhängig av i vilken kommun den som drabbas är bosatt. Det får enligt utskottets mening förutsättas att kommunerna fortsättningsvis agerar på mer likartat sätt och att detta agerande baseras på den positiva attityd som många kommuner uppvisat. Skulle så inte vara fallet finns det anledning att återkomma till frågan.

Många kommuner lämnar inte bostadsanpassningsbidrag för elsanering. Orsaken står troligen att finna i Boverkets handledning – där det står att bidrag inte lämnas för s k el-sanering. Ytterligare ett exempel på att myndigheter i Sverige har en mer negativ attityd till människors hälsoproblem än vad riksdagen har uttalat. Alltså är det nu hög tid att återkomma till frågan och återigen fastslå att elsanering ska berättiga till bostadsanpassningbidrag. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2001

Marianne Andersson (c)

Gunnel Wallin (c)

Ärendet är avslutat Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Socialutskottet

Händelser

Hänvisningsförslag: 2001-10-05 Utskottsförslag: 2001-10-05 Granskning: 2001-10-05 Inlämning: 2001-10-05 Hänvisning: 2001-10-11 Bordläggning: 2001-10-11
Yrkanden (6)