Fredsprocessen i Israel-Palestina

Motion 2018/19:1367 av Björn Söder m.fl. (SD)

av Björn Söder m.fl. (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör återkalla sitt erkännande av Palestina och förklara det ogiltigt och tillkännager detta för regeringen.
  2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inte betrakta en statsledning i Palestina där Hamas ingår som legitim och tillkännager detta för regeringen.
  3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om principerna för en tvåstatslösning och tillkännager detta för regeringen.
  4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ställa krav på palestinska myndigheten och PLO och tillkännager detta för regeringen.
  5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om villkor för bistånd till palestinska myndigheten och tillkännager detta för regeringen.
  6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att formellt erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och tillkännager detta för regeringen.
  7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att flytta Sveriges ambassad i Israel till Jerusalem och tillkännager detta för regeringen.

1 Inledning

Det internationella samfundets övergripande målsättning i Mellanösternkonflikten måste vara en långsiktigt hållbar fred. Om en tvåstatslösning kan lösa konflikten i IsraelPalestina och leda till långsiktig fred är det något Sverigedemokraterna ställer sig bakom. En grundförutsättning för detta är fredsförhandlingar, där det ställs krav på båda parter och där båda parter är beredda och ges möjlighet att kompromissa för hållbara lösningar. I den mångåriga konflikten i Israel–Palestina är den viktigaste målsättningen en varaktig fred, där båda parter kan leva i fred och säkerhet. Det hastiga erkännandet som statsminister Löfven och utrikesminister Wallström tillsammans med Miljöpartiet pressade fram var ett förhastat beslut. Det skapar inte bra förutsättningar för fred och det kan inte ses som representativt för Sverige då regeringen inte hade en riksdagsmajoritet bakom sig. Tvärtemot anser vi att Sverige endast bör fatta sådana symboliskt viktiga beslut om det finns ett brett, blocköverskridande stöd som kan garantera en långsiktig, svensk linje i frågan. Vi vill därför för det första att regeringen Löfven återkallar sitt erkännande av Palestina och förklarar deklarationen som ett misstag som saknade parlamentarisk förankring.

Dessutom ser vi att beslutet saknar folkrättslig grund. Ett grundläggande krav för att erkänna en stat, enligt folkrätten, är att de styrande kontrollerar sitt territorium. Även om de två tidigare fienderna Fatah och Hamas ingått ett avtal ser vi inga tecken på att detta kommer att leda till en långsiktigt fungerande regering, att Hamas kommer släppa kontrollen över Gaza eller att de kommer att kunna styra en stat i enlighet med demo­kratiska principer och respekt för mänskliga rättigheter. Dessutom är det orimligt att Israel ska behöva acceptera Hamas som trovärdig och legitim förhandlingspartner. Hamas är en terrororganisation och har länge varit tydliga med att de vill förinta staten Israel och döda alla judar. Sedan 2005 har de beskjutit Israel med tiotusentals raketer.

Hamas urskillningslösa våldsanvändning begränsas däremot inte till Israel. Enligt Amnesty Internationals rapport för 2014 har terrorgruppen gjort sig ansvarig för ett stort antal fall av tortyr, kidnappning och summariska avrättningar, riktat mot politiska motståndare bland det egna folket.

Ett erkännande av Palestina med Hamas i en samlingsregering har därför varit uteslutet för Sverigedemokraterna, då vi inte kan betrakta en regering med Hamas som legitim. Sveriges regering borde åtminstone i sitt erkännande tydligt ha tagit avstånd från Hamas och tydligt ha deklarerat att Hamas inte kan ses som en legitim part i en samlingsregering. Sverige måste ta avstånd från all form av terrorism. Att statsminister Löfven i sin regeringsförklaring sade sig vilja ta krafttag mot terrorismen och samtidigt har erkänt ett område som delvis styrs av en terrororganisation speglar dubbelmoral. Det är motsägelsefullt att vilja stå för fred i Israel–Palestina och samtidigt vilja erkänna ett Palestina, där förutsättningarna för en relation till Israel som präglas av fred och erkän­nande är så gott som obefintliga. Därför menar Sverigedemokraterna att regeringen i Sverige tydligt bör deklarera att den inte kan betrakta en statsledning där Hamas ingår som legitim.

Sverigedemokraternas viktigaste målsättning är att skapa en varaktig fred för båda parter. För att en sådan lösning alls ska vara möjlig att uppnå krävs förhandlingar där både palestinier och israeler tvingas till uppoffringar och avstår från provocerande handlingar. De palestinska grupperna måste vara beredda att erkänna Israel som en judisk stat, upphöra med terrorism och ta avstånd från antisemitism, medan Israel måste förhindra sammandrabbningar mellan bosättare och palestinier på Västbanken. Sam­tidigt måste omvärlden ge parterna utrymme att komma fram till varaktiga lösningar. Målsättningen för alla måste vara en långsiktig fredslösning, inte att vinna kortsiktiga politiska poäng genom att erkänna en stat som delvis styrs av en terrororganisation.

2 Palestinska myndigheten

Vårt förtroende för Fatah, PLO och Palestinska myndigheten är också lågt. De har inte visat bättring, utan avlönar terrorister, uppmanar till terrorhandlingar och bidrar till att sprida antisemitisk propaganda. Amnesty Internationals rapport om Gaza och Västbanken 2015/16 ger en tydlig bild av ett skräckvälde, där grundläggande mänskliga rättigheter systematiskt kränks och våld och tortyr mot politiska motståndare tillhör vardagen. Palestinska myndigheten visar också stora brister avseende korruption, yttrandefrihet, rättssäkerhet och diskriminering av kvinnor. Utrikesminister Wallström deklarerade att regeringen tänkte ställa motkrav i utbyte mot ett erkännande, men några sådana krav blev uppenbarligen aldrig verklighet. Både biståndsmiljoner och huvuden fortsätter att rulla.

I samband med att Sveriges regering mycket beklagligt erkände staten Palestina lanserades en ny femårig resultatstrategi för det bilaterala utvecklingsbiståndet. Med strategin ökade man snabbt det svenska stödet med 500 miljoner kronor över en femårsperiod, vilket därmed uppgår till totalt 1,5 miljarder kronor. Tillsammans med det humanitära stödet bidrar nu Sverige med över 500 miljoner kronor per år till Palestina.

Även via EU, som är största biståndsgivaren till Palestinska myndigheten, bidrar Sverige med skattemedel. EU:s skattebetalare har sedan 1994 skänkt över 50 miljarder kronor till Palestina. Enligt den tidigare ordföranden i Palestine International Bank, Issam Abu Issa, är korruptionen inom Palestinska myndigheten enorm. Trots löften från president Abbas om att bekämpa korruptionen har nästan ingenting hänt. Enligt Abu Issa försvinner uppemot hälften av den samlade palestinska statsbudgeten.

Europeiska revisionsrätten publicerade i december 2013 en rapport om biståndet till Palestinska myndigheten. I rapporten bekräftas omfattande brister vad gäller förvaltningen av biståndsmedlen. Revisionsrätten krävde därför, som ett direkt villkor för fortsatta utbetalningar, en fungerande administration och minskad byråkrati på den palestinska sidan. Palestinska myndigheten beskrivs i rapporten som det enda organ i världen som tar emot EU-stöd utan krav på motprestation.

Sverigedemokraterna menar att regeringen bör inta en mer realistisk inställning till PLO och Palestinska myndigheten och kritisera de uppenbara brister som finns, samt ställa mycket tydliga krav. Sådana krav bör också uppfyllas innan något bistånd över huvud taget kan bli aktuellt till Palestinska myndigheten.

För att Sverige på riktigt ska göra skillnad i Israel–Palestinakonflikten bör det palestinska biståndet tydligare granskas. Sverige måste ställa krav på att den palestinska myndigheten bättre uppfyller demokratiska principer, bekämpar korruption och respekterar mänskliga rättigheter för att få bilateralt svenskt bistånd.

Ytterligare krav måste vara att Palestinska myndigheten upphör med alla belöningar för och hyllningar av terrorism, uppmaningar till terrordåd, samt tar tydligt avstånd från antisemitism och visar prov på vilja att styra i enlighet med demokratiska principer och mänskliga rättigheter samt i fredlig relation med Israel.

Sverigedemokraterna föreslår därför en avveckling av biståndsmedlen så länge myndigheten inte lever upp till ovan nämnda krav.

3 Erkännande av Jerusalem som Israels huvudstad och ambassadflytt

FN:s delningsplan av det brittiska palestinamandatet från 1947 innebar att hela Jerusalem med omnejd skulle betraktas som en internationell zon. Detta godtogs dock inte av araberna och när staten Israel utropades 1948 anföll de intilliggande arabstaterna Israel med syfte att utplåna staten. Östra Jerusalem ockuperades av dåvarande Transjordanien och judarna fördrevs, medan västra Jerusalem blev en del av Israel. I samma aggressionskrig ockuperade även Transjordanien Västbanken och Egypten intog Gaza.

När det israeliska parlamentet, Knesset, höll sitt första ordinarie sammanträde 1949 beslutade man att Jerusalem är den judiska statens huvudstad, vilket det har varit sedan 1950 då Israel flyttade sin regering till västra Jerusalem. I dag finns nu parlamentet, presidenten, högsta domstolen och departementen, men även sociala och kulturella institutioner och myndigheter, installerade i Jerusalem.

När arabstaterna 1967 gjorde ett nytt försök att utplåna Israel, tog Israel Västbanken från Jordanien, som då hade ockuperat det illegalt i 19 år. Man tog även Jerusalem som lidit under samma ockupation och sedan dess har Jerusalem varit en odelad huvudstad för Israel. Att staden står under israelisk kontroll har inneburit att människor från alla religioner kunnat komma dit. Så var inte fallet när östra delen stod under arabisk kontroll.

Sverige bör göra det som redan är självklart och som judarna själva känt till i 3000 år (då kung David köpte platsen som i dag är Tempelberget), nämligen att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad och flytta den svenska ambassaden från det finansiella centret Tel Aviv till huvudstaden Jerusalem. Vårt lands ambassad bör givetvis vara förlagd i samma stad som Israel styrs ifrån och Jerusalem är de facto Israels huvudstad.

Björn Söder (SD)

Markus Wiechel (SD)

Ludvig Aspling (SD)

Lars Andersson (SD)

Tobias Andersson (SD)

Sara Seppälä (SD)

Motionen bereds i utskott Motionskategori: Fristående motion Tilldelat: Utrikesutskottet

Händelser

Inlämnad: 2018-11-28 Granskad: 2018-11-28 Hänvisad: 2018-12-05
Yrkanden (7)