Folkparken som kulturarv

Motion 2018/19:1266 av Runar Filper (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att rädda folkparkerna genom ett statligt bidrag och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Folkparkerna är en viktig del av det Sverige som fanns en gång i tiden och har varit en central del av människors helgnöje i över hundra år. Det är en viktig del av berättelsen om Sverige, som handlar om folkhemmet och om kulturarvet och som är väl värd att bevara till eftervärlden.

När folkrörelserna växte fram och började engagera sig i medlemmarnas fritidssysselsättning tillkom Folkets hus, nykterhetsloger och senare folkparker. Att träffas på Folkets park och dansa, äta, dricka och umgås blev en mycket viktig mötesplats över generationerna, för familjer, vänner, nöjeslystna och framför allt dansanta.

Många av forna tiders artister har fortfarande mer eller mindre oslagbara besöksrekord i folkparkerna och för att nämna några så minns de äldre generationerna fortfarande Calle Jularbo, Gösta ”Snoddas” Nordgren och Yngve Stoor, som tillsammans med så många andra har bidragit till parkernas status som svensk kulturbärare.

Underhållningsbranschen och folkparkerna fick successivt konkurrens av förströelser som radio, biografer, television och senare av discon, nattklubbar, datorer och mobiltelefoner. Vikande besökarantal och dansbandens allt högre gager blev så småningom slutet för många folkparker. I dag har många scenbyggnader och tak till dansbanor förfallit, raserats eller rivits eftersom det inte funnits ekonomiska möjligheter eller incitament för att renovera anläggningarna. Underhållet är oftast eftersatt och trävirket inte sällan murket. För att rädda det som räddas kan krävs riktade insatser utöver det som ägarföreningarna har möjlighet till.

De folkparker som ännu idag bedriver verksamhet gör det dock inte med samma intensitet vad gäller festkvällar och spelande orkestrar, utan det handlar alltmer om nostalgiska tillställningar några gånger om året, då människors vanor har förändrats över generationernas lopp. Därigenom är det också svårt att få ekonomisk vinning i verksamheten.

Jag vill relaterat till ovanstående att regeringen utreder möjligheten att införa ett statligt bidrag, förslagsvis efter Sverigedemokraternas modell för en kulturarvsfond dit organisationer, föreningar, privatpersoner och i särskilda fall även kommuner ska kunna vända sig för att äska medel för verksamheter som bevarar och levandegör det traditionella svenska kulturarvet.

Folkparkerna är djupt rotade i den svenska folksjälen. Det vore en viktig kulturgärning att kunna rädda dem från att förfalla.

Runar Filper (SD)