Återanvändning

Motion 2008/09:MJ291 av Birgitta Eriksson och Catharina Bråkenhielm (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ett varaktighets- och omställningsbarhetskriterium bör föras in i producentansvaret.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att företag som omhändertar avfall bör åläggas att också verka för återanvändning och återbruk genom reparation, lagning eller andra motsvarande processer.

Motivering

Miljöbalkens regelverk utgår från ett producentansvar. Det är producenten som ska ha skyldigheten att se till att avfall samlas in, transporteras bort, återvinns, återanvänds eller bortskaffas på ett sätt som kan krävas för en hälso- och miljömässigt godtagbar avfallshantering.

Avfall bör ses som en resurs. I så hög grad som möjligt bör avfallet återanvändas och återvinnas. Det kommersialiserade konsumtionssamhället utgår dock tyvärr från en helt annan logik. Våra sopcontainrar, återvinningscentraler och deponier (soptippar) fylls tyvärr delvis av saker som inte slutgiltigt skulle behöva kastas. Av reklam och moden uppmanas vi att konsumera mer genom att byta och kasta. Produkter anpassas också i viss mån för att bytas ut, de ska inte ha för lång livslängd.

I producentansvaret borde det också föras in ett element av att produkter ska ha viss varaktighet samt vara omställningsbara. Det kan inte vara korrekt att produkter, som exempelvis elektronik, konstrueras med kortvarig hållbarhet. Eller att produkter tillverkas som snabbt förslits och inte kan repareras.

Vi vet redan att möbler, husgeråd och kläder inte nödvändigtvis behöver bli sopor utan ofta kan återanvändas av andra. Ibland behöver detta förenas med viss reparation och lagning. Det finns redan en second hand-marknad som borde utvecklas. Det gammalmodiga blir inte sällan också högsta mode i en senare tid. En rad ideella organisationer sysslar också på kommersiell basis med att samla in och sälja begagnat, t.ex. Frälsningsarmén genom Myrorna samt Stadsmissionen. Återanvändning borde kunna engagera fler och göras till en större ”rörelse” vilket skulle främja miljö, klimat och långsiktig hållbarhet.

Två grundläggande problem för återanvändning är ofta sortering och matchning. När människor inte orkar, hinner eller kan sortera så blandas det som ska kastas och blir avfall som till nöds kan återvinnas som bränsle. Trots olika mötesplatser slängs alltför ofta produkter som någon annan skulle kunna vara intresserad av. Kommunala och privata avfallsföretag borde ha ett mer utvecklat samarbete med olika entreprenörer som kunde reparera och sälja sådant som samlas in.

Stockholm den 1 oktober 2008
Birgitta Eriksson (s)	Catharina Bråkenhielm (s)