Speciallivsmedel och ämnesomsättningssjukdomar

Motion 2006/07:So272 av Britta Rådström och Helén Pettersson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialdestinerade livsmedel för patienter med medfödda ämnesomsättningssjukdomar.

Motivering

Det finns en liten grupp människor i Sverige som har medfödda ämnesomsättningssjukdomar. Bland dem behöver en del kostbehandling under hela sitt liv. Därför kan läkare förskriva speciella livsmedel till dessa patienter. Denna typ av livsmedel är avsevärt dyrare än vanliga livsmedel.

Förskrivning av speciallivsmedel sker på olika sätt. Det kan ske genom livsmedelsanvisning för barn upp till 16 år och då är kostnaden för en patient 120 kronor för tre månaders förbrukning av visst livsmedel. För denna grupp kan läkare också skriva recept samt licensmotivering för de specialdestinerade livsmedel som ännu inte ingår i listan över livsmedel för särskilda ändamål. Då ingår kostnaden för dessa livsmedel i högkostnadsskyddet för läkemedel.

Barn över 16 år och vuxna kan få landstingsbidrag till sina speciallivsmedel. Bidragen mellan landstingen varierar kraftigt från 120 kronor för en tvåmånadersperiod upp till 1 500 kronor per månad.

Detta system är högst ojämlikt och orättvist för patienterna, som vid vuxen ålder får kraftigt ökade kostnader för sin behandling. Livsmedlen räknas inte längre som medicin, även om kostbehandling sker av medicinska skäl. Det är inte heller rimligt att olika regler gäller i olika delar av landet. Situationen har lett till att unga personer med knappa inkomster inte har råd att sköta den ordinerade medicinska behandlingen just på grund av de höga kostnaderna.

Listan över livsmedel för särskilda näringsändamål har inte heller uppdaterats på ett antal år. Ett antal gamla produkter finns inte längre att köpa och nya produkter har inte kommit upp på listan, vilket begränsar patienternas möjlighet att variera kosten. Anledningen till detta är att Läkemedelsverket inte längre anser sig ha uppgiften att fatta beslut om vilka produkter som ska förskrivas på listan över livsmedelsanvisning.

Frågan har under åren berörts i olika utredningar och i förhandlingar, utan att man funnit en lösning på frågan.

Det är hög tid att se över situationen för denna patientgrupp så att de får samma kostnad för sina speciallivsmedel oavsett bostadsort. Det är också nödvändigt att listan över livsmedel för denna grupp uppdateras så att nya och bättre produkter kan tillhandahållas till ett enhetligt pris i hela landet.

Stockholm den 24 oktober 2006
Britta Rådström (s)	Helén Pettersson (s)