Liberala åtgärder mot unga lagöverträdare

Motion 2004/05:Ju500 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

1Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om snabba och tydliga konsekvenser när det gäller ungdomsbrottslighet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av socialtjänstens insatser för unga lagöverträdare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda huruvida unga lagöverträdare skall vara en statlig angelägenhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att socialtjänstens information om en icke straffmyndig persons brottslighet skall kunna göras tillgänglig för polisen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat samarbete mellan polis och socialtjänst gällande unga lagöverträdare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler samverkansgrupper som bedriver föräldrastödjande verksamhet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagen tydligt bör föreskriva att föräldrar i allmänhet är skyldiga att närvara vid en huvudförhandling.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbetet mot ungdomsbrottslighet skall prioriteras.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kraftfulla åtgärder skall sättas in när det gäller unga lagöverträdare.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka samarbetet mellan polis, åklagare och socialtjänst.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta ungdoms- och jourdomstolar.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ungdomsrånkommissioner vid fler polismyndigheter i landet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler specialinriktade och samverkande modeller för att angripa ungdomsbrottslighet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa bötesstraffet för ungdomar under 18 år.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva ett system där unga lagöverträdare döms till helgavskiljning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga kommuner i landet snarast skall erbjuda medling.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stöd till modellkommuner som hjälper andra kommuner att etablera medlingsverksamhet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen bör få möjlighet att utföra blod- eller urinprov vid misstanke om att en ung människa missbrukar narkotika.

2Inledning

Samhällets reaktioner när en ung människa begår brott måste vara snabba, konsekventa och tydliga. Föräldrar och hela vuxenvärlden har en mycket betydelsefull uppgift i att förmedla normer och överföra värderingar. Det är ofta i skolan som konflikterna under uppväxtåren ställs på sin spets. Barn och ungdomar måste i skolan lära sig att grundläggande normer upprätthålls och att samma regler gäller för alla. Dagens situation, där det inte ens är självklart att mobiltelefoner skall vara avstängda på lektionstid, är inte förenlig med en fungerande normöverföring. Det är viktigt att tidigt identifiera de barn som har svårigheter. Skolans uppdrag bör alltså bli tydligare i detta avseende.

Det behövs förändringar i fråga om förfarandet där unga är misstänkta för brott. Det är särskilt viktigt med snabba reaktioner. För att den unge skall förstå allvaret i samhällets reaktioner måste konsekvenserna vara tydliga och snabba.

3Skall kommunerna ha ansvaret?

Under de senaste åren har det framkommit att det nuvarande omhändertagandet av unga lagöverträdare inom socialtjänsten har stora brister. Ett exempel på detta är genomförandet av s.k. ungdomstjänst i landets kommuner. År 1999 skärptes lagstiftningen vad gäller ungdomsbrott. Påföljden ungdomstjänst infördes. Informationen från socialtjänsten skulle förbättras och konsekvenserna för den som missköter sig efter en dom skulle rapporteras till domstol. Hälften av landets kommuner saknar dock idag rutiner för att genomföra ungdomstjänst. Detta innebär att de unga lagöverträdarna inte är lika inför lagen. Vilken påföljd man får beror på var man bor och inte på vilket brott man har begått. En tredjedel av socialsekreterarna i Sverige har ingen utbildning när det gäller ungdomstjänst. En tredjedel har fått viss, men otillräcklig, utbildning. Särskilt bekymmersamt är att många av dem som överlämnas till vård inom socialtjänsten snabbt återfaller i brott. Av dem som dömdes till överlämnande till vård inom socialtjänsten 1999 hade 70 procent återfallit i brott tvåår senare.

Det är därför hög tid att göra en översyn av socialtjänstens insatser för unga lagöverträdare. Kanske är det så att ansvaret för dömda, unga lagöverträdare inte skall vara ett kommunalt ansvar. Inte minst med tanke på att det även för unga lagöverträdare skall råda likhet inför lagen, borde insatserna kunna göras till en statlig angelägenhet. Denna fråga måste omgående utredas.

4Registrering

För att myndigheterna skall kunna vidta åtgärder krävs att de har tillgång till all relevant information när en ung person misstänks för ett brott. Det är därför inte tillfredställande att en 14-åring som grips av polisen kan synas ha ett fläckfritt förflutet trots att han eller hon gjort sig skyldig till en omfattande brottslighet. Den information som finns hos socialtjänsten angående en icke straffmyndig persons brottslighet skall kunna göras tillgänglig för polisen, i de fall personen misstänks för brott efter 15-års dagen.

5Bekymringsbrev och samtal

Ju tidigare man stöttar en ung människa på glid, desto större är förutsättningarna för att lyckas förhindra en framtida brottsbana. I flera av våra grannländer, och även på vissa håll i Sverige, har man börjat med s.k. bekymringsbrev och samtal. I korthet går arbetet ut på att så fort polisen, eller de sociala myndigheterna, identifierar en ung människa i en olämplig miljö eller omgivning, informeras föräldrarna. I brevet informerar polisen föräldrarna om var och när den unga människan befann sig i en miljö, som man bedömer som olämplig. Bekymringsbrevet eller samtalet kommer alltså oftast till stånd innan ett brott har hunnit begås. Föräldrarna uppmanas att samtala med sitt barn om det inträffade och erbjuds att kontakta polisen. Detta ställer stora krav på samarbete mellan polis och socialtjänst. I exempelvis Eslöv sitter några av socialtjänstens ungdomshandläggare på polisstationen. Detta gör att samarbetet underlättas. Detta är en modell som med fördel kan prövas på flera orter i Sverige.

6Snabbhet i processen

När unga människor begår brott måste samhället ingripa snabbt och tydligt. Brottsförebyggande arbete på lång sikt är också en central del. Samhället måste skapa goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar. Otrygga uppväxtförhållanden, dålig normbildning från vuxenvärlden, bristfälliga skolor och otillräckliga resurser till barn med problem är i sig en grogrund för brottslighet. Mobbning och våld hör inte hemma i skolan. Våld och kriminalitet i skolan skall polisanmälas.

Föräldrar måste uppmuntras till engagemang på ett tidigt stadium - det har visat sig att en god relation till barnen och styrka i föräldrarollen minskar risken för ungdomskriminalitet. Fler samverkansgrupper mellan polis, socialtjänst, skola och fritidsverksamhet som bedriver föräldrastödjande verksamhet bör startas i landet och utgöra en del av det kommunala arbetet mot ungdomsbrott. Rättsväsendet måste alltid sträva efter föräldrarnas medverkan i polisutredningar och rättsprocesser med unga lagöverträdare. Ett sätt att understryka detta är att kalla den tilltalades vårdnadshavare till huvudförhandlingen. Det är också viktigt att föräldrar och andra som står den unge nära medvetandegörs om den unges förehavanden för att på så sätt kunna ta sitt ansvar. Lagen bör tydligt föreskriva att föräldrar i allmänhet är skyldiga att närvara vid en huvudförhandling. Det bör åligga domstolen att göra en lämplighetsbedömning av om båda föräldrarna skall kallas till huvudförhandling med beaktande av vad som i förundersökningen framkommit om den unges personliga förhållanden.

Arbetet mot ungdomsbrottsligheten måste prioriteras och kraftfulla åtgärder sättas in när det gäller unga lagöverträdare. Samhället har misslyckats när det finns ett stort antal ungdomar som har hunnit bli tungt kriminellt belastade. Samarbetet mellan polis, åklagare och socialtjänst måste utökas, inte minst när det gäller att leva upp till lagens krav på snabba utredningar. Vikten av att rättsväsendet reagerar snabbt och effektivt mot unga lagöverträdare kan inte nog betonas. Ett system med jourdomstolar bör inrättas för att kunna garantera en snabb behandling av brott begångna av ungdomar. För att förbättra förutsättningarna för en skyndsam handläggning av ungdomsbrottmål, utan att för den skull ge avkall på rättssäkerheten, menar vi fortfarande att speciella ungdoms- och jourdomstolar - specialrotlar inom tingsrätterna - bör inrättas.

7Specialinsatser

Ungdomsrånkommissioner, efter modellen som används i Stockholm (t ex i Västerort), har visat sig vara en framgångsrik väg att angripa denna typ av brottslighet och bör inrättas vid fler polismyndigheter i landet. Fler specialinriktade och samverkande modeller måste få stöd och nya bör kunna prövas.

8Avskaffa bötesstraffen för unga lagöverträdare

Unga lagöverträdare kan få en avsevärd ekonomisk börda när de åläggs betala skadestånd eller när ett bötesstraff utdömts. Skadeståndet eller påföljden är i och för sig riktig men frågan är om det är rimligt eller effektivt att en ung människa som ofta inte har de ekonomiska möjligheterna att betala ändååläggs detta. Ett bötesstraff kan dessutom sända fel signaler till ungdomar om att de "kan köpa sig fria" från brottet. Straffet måste främst ha ett pedagogiskt och avhållande syfte. Gällande bötesstraffet borde ett avskaffande av denna påföljd för ungdomar under 18 år därför utredas.

9Helgavskiljning

Brottslighet måste få tydliga konsekvenser - även för unga lagöverträdare. Att inte reagera tydligt på ett brottsligt beteende är att sända fel signaler till en ung människa. Ett exempel på en tydlig och verkningsfull insats är att avskilja den unge lagöverträdaren från dennes normala miljö under t.ex. helger. Avskiljningen kan kombineras med olika påverkans- och attitydprogram. Ett system där unga lagöverträdare döms till helgavskiljning under en definierad tidsperiod bör prövas.

10Medling

Det första svenska medlingsprojektet började i slutet av 1980-talet. Försöksverksamhet inleddes i hela landet 1997. Sedan 2002 gäller en lag (2002:445) om medling med anledning av brott. Lagen reglerar förutsättningarna för medling men inte formerna för verksamheten. Det är idag inte obligatoriskt för kommunerna att tillhandahålla medling.

Det är avgörande att på ett tidigt stadium arbeta med att se till att unga lagöverträdare inte fortsätter den brottsliga banan. Lika hänsyn måste tas till både brottsoffret och gärningsmannen och medlingsverksamheten bör således fortsätta vara frivillig för båda parter. Det är dock viktigt att möjligheten till medling inte ska begränsas beroende på vilken kommun de berörda parterna bor i. Samtliga kommuner i landet ska snarast kunna erbjuda medling. Det är också väsentligt med stöd till de modellkommuner som hjälper andra kommuner att etablera samt utveckla medlingsverksamhet.

11Drogtest

Drogmissbruk och kriminalitet följs ofta åt. Om det föreligger misstanke om att en ung människa missbrukar narkotika bör en möjlighet för polisen att utföra ett blod- eller urinprov införas, efter godkännande av åklagare. Denna möjlighet skulle kunna användas på barn mellan 12 och 15 år, när barnet eller dess föräldrar inte vill medverka till att ett sådant prov tas. Syftet med provet är att ge föräldrar, skola och socialtjänst möjligheter att rätt anpassa erforderliga stödåtgärder.

Stockholm den 5 oktober 2004
Johan Pehrson (fp)
Torkild Strandberg (fp)	Karin Granbom (fp)
Jan Ertsborn (fp)	Helena Bargholtz (fp)
Cecilia Wigström (fp)