Studenters trygghet

Motion 2003/04:Ub516 av Torsten Lindström m.fl. (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att se över studiemedelssystemet och dess sociala konsekvenser för de studerande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att särskilt se över gränsdragningsproblematiken mellan studiestödssystemet och samhällets trygghetssystem.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om högskolornas lokala regelverk och studenters rättssäkerhet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång till studentbostäder vid fördelning av högskoleplatser.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lärosätena bör utbilda faddrar och förebygga alkoholmissbruk.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av tydliga nationella riktlinjer för Studenthälsan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om barntillägg i studiemedelssystemet.

1Yrkande 4 hänvisat till BoU.

Inledning

Samhället är och blir i allt högre grad ett kunskapssamhälle – ett samhälle där förmågan att lära nytt blir en överlevnadsfråga för välfärden. Ett redskap för att möjliggöra kunskapssamhällets utveckling och göra det tillgängligt för fler är studiestödet. Genom ett väl fungerande studiestöd ges fler tillfälle att lära och vara aktiva och delaktiga i kunskapssamhället.

Ett studiestöd ska göra det ekonomiskt möjligt för alla att studera oavsett bakgrund. Med tanke på behovet av utbildad arbetskraft är ett väl fungerande studiestödssystem nödvändigt. Det handlar även om att attrahera nya grupper till högre studier. Den sociala och könsmässiga snedrekryteringen består. Det går inte att förneka de ekonomiska faktorernas betydelse i detta sammanhang. Det måste vara möjligt att ha en dräglig vardagstillvaro även under studieåren.

Kristdemokraterna vill se ett nytt studiemedelssystem. Den ekonomiska situationen under studietiden får inte avskräcka från högre utbildning. Ett övergripande problem med studiemedelssystemet är att det är dåligt integrerat med övriga delar av trygghetssystemet. De studerande i Sverige behöver ett finansieringssystem som är tryggt, rättvist och förutsägbart.

Det nuvarande studiemedelssystemets brister

Det nuvarande studiemedelssystemet har stora brister. Den ansvariga myndigheten, Centrala studiestödsnämnden (CSN), har också under flera år dragits med problem. Studenter har fått vänta alldeles för länge på att få ut sina studiemedel. Det har särskilt drabbat ekonomiskt svaga grupper bland studenterna som inte själva eller med hjälp av släkt och vänner kan ordna tillfällig finansiering av studierna. En statlig myndighet är en del av det demokratiska offentliga samhället. Om den har problem under en längre tid som inte löses innebär det att förtroendet för myndigheten och i förlängningen för staten minskar.

Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av CSN vars resultat förelagts riksdagen. Skrivelsen innehöll kritik mot myndigheten och regeringen. Riksdagens revisorer menar att en strategi behöver utarbetas hos både regering och CSN för att klara hårda belastningar. CSN måste ges ett ändamålsenligt regelverk för att ha en realistisk möjlighet att ge den service som förväntas av den. En del av den kontroll som i dag görs innan studierna påbörjas bör ersättas av efterkontroll. Därigenom kan beslutskvaliteten bli bättre, samtidigt som måluppfyllelsen och effektiviteten också förbättras. CSN:s intäkter består till en tredjedel av påminnelseavgifter. Det är olyckligt att en myndighet för sin ekonomi är beroende av administrationsavgifter. Kristdemokraterna instämmer i denna kritik.

Den studiesociala utredningen

Kristdemokraterna har under flera år riktat kritik mot att studiemedelssystemet är diskriminerande mot olika grupper, exempelvis småbarnsföräldrar. Regeringen har sent omsider tillsatt en utredning för att kartlägga studenters studiesociala situation. Problemet är att direktiven (dir. 2002:120 Studiesocial utredning) endast i begränsad omfattning ger utredningen mandat att själv lägga förslag till förändringar. Utredningen ska till exempel endast kartlägga hur arbetslöshetsförsäkringen samspelar med studiestödssystemet. Därmed fördröjs reformarbetet som syftar till att hjälpa utsatta studenter.

Kristdemokraterna menar att denna begränsning är orimlig och att utredningen borde ha getts fullt mandat att komma med förslag till förbättringar. Sveriges Förenade Studentkårer har bland annat pekat på att det är mycket svårt att kombinera föräldraskap och studier med rådande regel- och trygghetssystem. Vidare skapar sommaruppehållen ekonomisk osäkerhet. Studiemedlet är inte avsett att täcka sommarperioden. Studenterna är hänvisade till socialnämnderna för försörjningsstöd om de inte kan få arbete – och bedömningen varierar mellan kommuner. Sjukdom eller skada i samband med studier är en lika omöjlig ekvation, eftersom studenter inte har rätt till sjukpenning från försäkringskassan om han eller hon blir sjuk. Regeringen borde ha tagit ett helhetsgrepp på det studiesociala trygghetssystemet. Kristdemokraterna ser stora problem i det nuvarande studiemedelssystemet. Vi menar därför att en parlamentarisk utredning som ser över och föreslår ett nytt studiemedelssystem bör tillsättas. De sociala konsekvenserna för studenterna ska särskilt beaktats.

Många studenter har i dag andra förutsättningar under sin studietid än tidigare generationer hade. Det handlar till exempel om de studerande som har barn. 52 000 studenter i Sverige har barn. De stöter på en rad problem. Så sent som 1998 fick 33 procent av alla studenter med barn och 87 procent av ensamstående studenter med barn socialbidrag. Det är ett grundläggande fel i systemet när så många är hänvisade till socialbidrag för sin vardagliga försörjning trots heltidsstudier. Yngre studenter drabbas av att föräldraförsäkringen är relaterad till tidigare inkomst. Har man ingen tidigare inkomst får man endast garantinivån i föräldraförsäkringen. Kristdemokraterna föreslår införandet av ett barntillägg från och med höstterminen 2005 på ca 250 kr per student och barn. Se för övrigt vår riksdagsmotion Ub513 Studiestödet, utgiftsområde 15.

Dagens studiemedelssystem präglas i alltför hög grad av oklarheter och otydliga gränsdragningar mellan utbildningspolitiken och andra politiska områden som arbetsmarknadspolitiken. Exempelvis beslutade Kammarrätten i Stockholm år 2000 att det inte längre är möjligt att klassificeras som ”arbetslös” under längre studieuppehåll, eftersom arbetslösheten kringgärdas av studieperioder och man då i egentlig mening inte står till arbetsmarknadens förfogande. Regeringsrätten meddelade inte prövningstillstånd i målet. Ändringen av praxis slår hårt mot de studenter som redan har en pressad situation. Följden blir till exempel att studenter som läser kurser som inte ges varje termin och som på så sätt får ofrivilliga studieuppehåll inte kan få arbetslöshetsersättning om de inte får arbete. Samordningen mellan studiemedelssystemet och samhällets trygghetssystem bör ses över av den utredning vi ovan föreslagit.

Rättssäkerhet

I samband med 1993 års universitets- och högskolereform togs många av de centrala reglerna i högskoleförordningen som direkt berörde studenterna bort. Även ett fungerande system för att tillämpa reglerna och för att kontrollera hur de tillämpades försvann. Dessa regler och detta system hade stor betydelse för studenternas rättssäkerhet. Intentionen med reformen var att den statliga regleringen skulle ersättas med reglering på lokal nivå. Erfarenheten är dock att bortfallet av den statliga regleringen i mycket liten utsträckning kompenserats med lokal reglering. Detta har i sin tur skapat ett rättsligt vakuum där varken studenter eller högskolans företrädare vet vilka regler som gäller.

En bred kunskap om lokala system och regelverk finns inte idag. Det är viktigt att lärosätena ser till att de lokala regelsystemen är väl kända för både studenter och personal, och att oreglerade områden snarast regleras.

1993 års högskolereform byggde på idén om den goda institutionen. En god institution ska bejaka och följa de regler som bestäms av statsmakten och av högskolan själv. Institutionen ska utreda regelbrott, i synnerhet när de drabbar högskolans svaga grupp – studenterna – och vidta åtgärder för att förebygga att samma fel uppstår igen samt göra erforderlig uppföljning. Erfarenheten visar att få institutioner uppfyller idén om den goda institutionen. Ett vanligt scenario är att högskolan vidtar rättelse i enskilda fall, men inte rättar till det bakomliggande felet eller utreder hur felet kunnat uppkomma. Det har lett till onödigt stor arbetsbelastning på studentkårerna.

En skadeståndsansökan mot staten har under året avgjorts av Justitiekanslern. Det handlar om en student som inte fick den utbildning i radiojournalistik i digital miljö som hade utlovats i kursplanen och av den kursansvarige. Ansökan avstyrktes, vilket bland annat visar på svårigheterna att som student kunna utkräva ansvar för bristfällig kvalitet i högskolan. Högskoleverket har på regeringens uppdrag lagt förslag till 20 åtgärder för att stärka studenternas rättssäkerhet och ärendet har under året beretts i Utbildningsdepartementet. Kristdemokraterna anser att det är mycket angeläget att kvaliteten på högskolornas lokala regelverk och studenternas rättssäkerhet blir föremål för genomgripande förslag och beslut.

Studentboende och fördelning av högskoleplatser

Det saknas minst 50 000 studentbostäder i Sverige idag enligt SFS årliga studentbostadsrapport. Den visar också att endast 5 943 studentbostäder kommer att byggas de närmaste tre åren. Dessutom uppger 85 procent av de tillfrågade bostadsbolagen att regeringens nya investeringsstöd för att stimulera byggandet av små hyreslägenheter och studentbostäder inte kommer att leda till nya studentbostäder.

Undersökningar visar att personer från studieovana miljöer är mer känsliga för olika typer av risker som högskolestudier är förknippade med. En ogynnsam och osäker bostadssituationen ger negativa rekryteringseffekter, som blir särskilt allvarliga för grupper som saknar akademisk tradition. Bristen på studentbostäder försvårar dessutom den geografiska rörligheten, och motverkar ambitionen att skapa ett decentraliserat och konkurrensutsatt högskolesystem som regeringen säger sig ha. Brister på studentbostäder permanentar den sociala snedrekryteringen.

Studentbostäder är till stor del också studenternas arbetsplats. Tillgången till och priset på studentbostäder blir därmed en viktig akademisk kvalitetsfråga. Eftersom studenter lever under en pressad ekonomisk situation föredrar de flesta att bo billigt och enkelt. Bland studenter finns allt från ungdomar som får sin första egna bostad till etablerade par med barn. Många är också funktionshindrade. Därför är det viktigt att studentbostäder präglas av flexibilitet och mångfald. Således ska både korridor- och kollektivboende och traditionella lägenheter erbjudas, liksom boende med olika standard och olika hyresnivåer.

Utbyggnaden av studentbostäder bör följa utbyggnaden av högskolan och inte vara frikopplad från studieplatstilldelningen. Kristdemokraterna vill se ett system där en antagning garanterar studenten en enklare bostad. Bostadssituationen på de olika högskoleorterna bör beaktas vid fördelningen av nya utbildningsplatser. Om två högskoleorter i övrigt bedöms vara lika lämpliga, anser vi att den ort som kan erbjuda studenterna de bästa boendealternativen bör prioriteras. Det är också viktigt att de orter som tilldelas nya utbildningsplatser får besked om detta så tidigt som möjligt, så att de kan beakta detta i sin bostadsplanering på bästa sätt.

Svenska högskolor och universitets utbytesprogram med utländska lärosäten är alltid bilaterala i den meningen att svenska lärosäten måste ta emot studenter från utländska lärosäten om svenska studenter ska få chansen att studera utomlands. I dessa utbytesavtal förbinder sig även den svenska högskolan att ordna bostad till de utländska utbytesstudenterna. Detta leder till att studentbostadsbristen i Sverige kan bli ett hinder för svenska studenters möjligheter att studera utomlands. På flera högskoleorter har man tvingats säga nej till utbytesstudenter för att man inte kunnat garantera dem bostad. Om denna utveckling fortgår riskerar studentbostadsbristen i Sverige att bli ett hinder för högskoleutbildningens internationalisering. Kristdemokraterna föreslår att ett nytt investeringsbidrag inrättas för byggande av studentbostäder, som bör räcka till 1 500 studentlägenheter per år. Vi utvecklar tankarna i vår motion Bo297 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande, utgiftsområde 18.

Studenters alkoholvanor

En studie från Lunds universitet av alkoholvanorna hos 4 000 studenter visar att ungefär en tredjedel av de unga studenterna har en hög alkoholkonsumtion. Hälften dricker sällan och måttligt. De flesta normaliserar sitt drickande efter 25 års ålder, men de som dricker mycket i yngre år fortsätter med det. Förstaårsstudenter tenderar att dricka mer än andra. Yngre studenter dricker också mer vilket bekräftas i en ny rapport av forskaren Lars Sundbom. Hans undersökning, som omfattar 6 000 studenter vid nio lärosäten, visar också att 33 procent av de manliga och 18 procent av de kvinnliga studenterna dricker så pass mycket att de befinner sig i riskzonen för att bli alkoholberoende.

Ungefär hälften av 18–25-åringarna studerar vid landets universitet och högskolor. Det är just i denna ålder många grundlägger sina framtida alkoholvanor. Inom folkhälsovetenskapen talar man om vikten av stödjande miljöer, vilket i hög grad berör den studiesociala miljön vid våra högskolor och universitet. Den bild nya studenter får under sina första veckor är särskilt viktig. Clubmästerier, faddrar och motsvarande är därför särskilt viktiga marknadsförare och kulturbärare. En väsentlig del av arbetet med alkoholprevention är att göra de äldre studenterna medvetna om det ansvar de har för alkoholkulturen inom lärosätet.

Högskoleförordningen säger att högskolorna skall ansvara för att studenterna har tillgång till hälsovård, särskilt förebyggande hälsovård som har till ändamål att främja studenternas fysiska och psykiska hälsa. Studenter som är aktiva inom clubmästeri, publag och fadderverksamhet måste i linje med detta få utbildning i ansvarsfull alkoholhantering. Studenthälsan på olika orter har genom samverkan med högskoleledning och studentkårer arbetat för att minska berusningsdrickande bland studenterna.

1996 flyttades huvudmannaskapet för Studenthälsan från studentkåren till staten som låter det lokala lärosätet sköta uppgiften. Lärosätena väljer själva hur mycket pengar som ska gå till studenthälsan. Fram till dess att ansvaret för studenthälsovården lades på lärosätena fungerade SFS som samordnare. Det finns idag ett ideellt nätverk mellan landets studenthälsor som vuxit fram som ersättning för den tidigare centrala samordningen. Däremot saknas nationellt fastslagna riktlinjer för hur arbetet för studenthälsa ska bedrivas. Det behövs för att kunna mäta behov och utnyttjande av Studenthälsan i ett längre perspektiv. Eftersom ohälsa är ett symptom på bakomliggande stress- och arbetsmiljöfaktorer kan just sådana mätningar blottlägga strukturella problem inom utbildningarna och den studiesociala miljön.

Stockholm den 12 september 2003
Torsten Lindström (kd)
Sven Brus (kd)	Inger Davidson (kd)
Helena Höij (kd)	Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)	Ulrik Lindgren (kd)
Chatrine Pålsson (kd)	Rosita Runegrund (kd)
Olle Sandahl (kd)	Gunilla Tjernberg (kd)