Till innehåll på sidan

med anledning av prop. 2003/04:3 Allmän inpasseringskontroll i vissa kriminalvårdsanstalter och häkten

Motion 2003/04:Ju3 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

Ärendet är avslutat

Motionskategori
Följdmotion
Motionsgrund
Proposition 2003/04:3
Tilldelat
Justitieutskottet

Händelser

Inlämning
2003-10-17
Bordläggning
2003-10-21
Hänvisning
2003-10-22

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.

Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna till och förutsättningarna för att inrätta besöksrum med glasruta på ett antal anstalter.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att använda ny teknik och fler narkotikahundar i sökandet efter narkotika på anstalter och häkten.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den föreslagna lagen inte skall begränsa tillståndsgivningen till tre månader utan att tillståndstiden i stället bestäms tills vidare med återkommande utvärderingar.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utgångspunkten i den föreslagna lagen bör vara att möjligheten till en allmän inpasseringskontroll skall finnas på alla anstalter.

Ställ krav, ge förutsättningar och kontrollera

Svensk kriminalvård brottas med stora utmaningar. Överbeläggningar och strama ekonomiska ramar sätter tvångströja på goda ambitioner från såväl engagerad personal som motiverade intagna. Utöver detta försvåras all positiv verksamhet av ett oacceptabelt betydande inslag av våld, narkotika och andra pågående brottstyper på våra fängelser. Detta lägger ytterligare en våt filt över förutsättningarna för rehabilitering och en praktisk återanpassning. Vidare är det rådande tillståndet ett ständigt arbetsmiljöproblem för personalen.

I den här aktuella propositionen läggs förslag fram om en ökad möjlighet till en allmän inpasseringskontroll vid slutna anstalter. Detta sker efter att ökade kontrollmöjligheter under många år efterfrågats för att förbättra bl a säkerheten. Frågan har dessutom utretts vid ett flertal tillfällen.

En god kriminalvård bygger på att de intagna i största möjliga mål själva finner sig motiverade att förändra sin livssituation. De bästa säkerhetsåtgärderna och rehabiliteringsåtgärderna kommer således alltid att vara en tillräcklig tillgång på kraftfulla program för behandling av bl a missbruk samt utbildning och arbete. Det är när dessa ambitioner inte når fram som grogrunden för narkotika, våld och andra brottstyper växer sig stark. Dessvärre kommer det dock inom överskådlig framtid fortsätta finnas behov av repressiva åtgärder.

Problemet med narkotika

Utöver vapen, mobiltelefoner och andra brottsverktyg på anstalterna är narkotikaproblematiken det överhängande problemet inom svensk kriminalvård. Trots att propositionen på ett tydligt sätt redovisar de omfattande narkotikaproblemen på våra anstalter tar inte de föreslagna lösningarna sikte på just detta. Inpasseringskontrollen får endast användas om ”det är n ö d v ä n d i g t för att kriminalvården skall kunna upprätthålla säkerheten vid anstalten”. Att definiera vad som är att betrakta som ”nödvändigt” är inte helt enkelt i praktiken. Att det lär omfatta mobiltelefoner och vapen är förhoppningsvis att betrakta som självklart. Svårare är om detsamma gäller narkotikaflödet. Det finns ett antal verklighetsbeskrivningar om att problemen ökar på anstalter om personalen verkligen bestämmer sig för att göra någonting åt tillgången på narkotika eller alkohol med omfattande visitationer för att rensa upp en anstalt eller en avdelning. Trots att frågan om narkotika och kriminalvårdens beställning av sex nya narkotikahundar redovisas i kapitel 5, framgår det inte i övrigt hur man verkligen skall kunna stoppa narkotikan med hjälp av metallbågar för kroppsvisitation. Den som är bevandrad i föreslagna tillvägagångssätt inser snabbt att nu föreslagna åtgärder inte har någon avgörande effekt på införseln av narkotika till våra anstalter.

Kraftfullare selektiva åtgärder behöver därför vidtas. Genom att inrätta besöksrum i vilka den intagne och besökaren hålls åtskilda, t.ex. med en glasruta, kan en del av denna införsel stoppas. Härigenom möjliggörs också besök i de fall det annars, på grund av dokumenterat missbruk, inte vore möjligt. Detta kan vara särskilt effektivt för personer som har relativt korta strafftider och där missbruksproblematiken är väldokumenterad. En sådan ökad slutenhet av anstalterna skulle förhindra en avsevärd del av narkotikainflödet. Vid de kortare strafftiderna väger inte kraven på öppenheten för att minska de skadliga följderna av frihetsberövandet lika starkt. Snarare kan friheten från narkotika i ofriheten vara en förutsättning för att skapa motivation för att bryta med ett tidigare missbruk. Regeringen bör därför vidare utreda möjligheterna och förutsättningarna att inrätta sådana besöksrum på ett antal anstalter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Vidare måste alla möjligheter till inpasseringskontroll med s k elektroniska näsor – den ”konstgjorda hundnosen” – användas. Det är en detektor som kan hitta narkotika, minor och sprängämnen. En maskin som spårar narkotika har för en tid sedan lanserats i USA och kan spåra heroin, amfetamin, kokain och ecstasy. I samarbete med den svenska polisen genomförde företaget Biosensor Applications för en tid sedan tester på 75 beslag av amfetamin med en ”elektronisk näsa”. Samtliga amfetaminprover utom ett kunde detekteras. Tullverket har redan beslutat att gå vidare genom ett samarbete med företaget för tester i skarpa lägen, d.v.s. när man misstänker narkotikasmuggling.

Antalet vanliga narkotikahundar bör dessutom i väntan på teknikutvecklingen utökas utöver de nu sex beställda hundarna. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Invänta inte problemen

Trots omfattande problem på svenska slutna anstalter är förslaget i praktiken att betrakta som en undantagslagstiftning. Tanken är att det endast skall få användas för att kunna upprätthålla säkerheten vid anstalter. Av detta framgår att det främsta målet med kontrollerna är att finna mobiltelefoner, vapen eller andra otillåtna brottsverktyg.

Kontrollen får givetvis inte göras mer omfattande än nödvändigt. I största möjliga utsträckning kan den inskränkas till undersökning med hjälp av metalldetektor eller annan utrustning. Det är inte rimligt att förvänta sig att alla personer kommer att kroppsvisiteras in i minsta detalj. Metalldetektorn kommer sannolikt att vara den övervägande kontrollmekanismen. Själva möjligheten till en noggrann kroppsvisitering är dock viktig i sig för att till viss del avhålla personer att ta med sig otillåtna saker in till anstalten.

Att regeringen väljer att endast tillåta tillstånd till allmän inpasseringskontroll under en så kort tid som tre månader framstår som onödigt krångligt. Behovet av att trygga säkerheten på anstalter är mer eller mindre konstant även med en allmän inpasseringskontroll. Att dessutom behöva vänta på tillstånd för en sådan kontroll tills det är nödvändigt för att ”upprätthålla säkerheten” innebär att där sådan säkerhet uppnåtts skall anstalten åter blotta sig för införsel av otillåtna föremål. Det är lätt att se ett evigt återkommande behov att av tillstånd och att vunnen säkerhet ständigt utsätts för onödiga risker. Detta för att det anses onödigt ingripande att vandra genom en metallbåge och behöva underkasta sig en kroppsvisitation. När man ser detta i ljuset av de kontroller vi underkastar oss vid flygresor framstår det som obalanserat.

Vi menar att den nya lagen inte skall begränsa tillståndsgivningen till tre månader. Tillståndstiden borde i stället kunna bestämmas tillsvidare med återkommande utvärderingar. Utgångspunkter bör vara att möjligheten till en allmän inpasseringskontroll skall finnas på alla anstalter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.

Stockholm den 17 oktober 2003

Johan Pehrson (fp)

Torkild Strandberg (fp)

Karin Granbom (fp)

Helena Bargholtz (fp)

Sverker Thorén (fp)

Cecilia Wigström (fp)


Yrkanden (4)

  1. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna till och förutsättningarna för att inrätta besöksrum med glasruta på ett antal anstalter.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att använda ny teknik och fler narkotikahundar i sökandet efter narkotika på anstalter och häkten.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den föreslagna lagen inte skall begränsa tillståndsgivningen till tre månader utan att tillståndstiden i stället bestäms tills vidare med återkommande utvärderingar.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag
  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utgångspunkten i den föreslagna lagen bör vara att möjligheten till en allmän inpasseringskontroll skall finnas på alla anstalter.
    Behandlas i
    Utskottets förslag
    Avslag
    Kammarens beslut
    Avslag

Motioner

Motioner är förslag som riksdagens ledamöter har lämnat till riksdagen.