Handikappolitiken

Motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 22

2 Förslag till riksdagsbeslut 23

3 Inledning 24

4 Tillgänglighet 24

5 Utbildning 25

6 Arbete 26

7 Medicinsk trygghet 27

8 Social trygghet 28

8.1 Lagen om assistansersättning – LASS 29

8.2 Lagen om stöd och service – LSS 29

8.3 Psykiskt funktionshindrade och LSS 29

8.4 Stöd enligt socialtjänstlagen 30

9 Dolda funktionshinder 30

10 Att vara hörselskadad 31

11 De dövas situation 31

12 Bilstöd 31

13 Färdtjänst 32

14 Avslutning 33

2 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att äldre och funktionshindrade bör särskiljas i lagstiftningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utredningen kring diskrimineringslagstiftningen bör få ett tilläggsdirektiv att utreda huruvida bristande tillgänglighet kan vara diskriminerande.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning kring plan- och bygglagen.2

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskap om funktionshinder skall ingå i vissa utbildningar.3

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ansvarfördelningen mellan myndigheter vid rehabilitering.4

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hjärnskadade barns behov av rehabilitering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om praxis vid tilldelningen av hjälpmedel.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett förtydligande av LSS vad gäller bedömningen av barns omvårdnadsbehov.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med direktiv till en utredning med syfte att se över LSS tillämpning för psykiskt funktionshindrade.

10. Riksdagen begär att regeringen utreder den sammanlagda effekten av LSS och SoL beträffande personligt stöd.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principerna för bilstödet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att teknisk och ergonomisk kompetens måste finnas hos dem som handlägger bilstödet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att färdtjänsten skall vara ett likvärdigt alternativ till kollektivtrafiken.5

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en instans för överklaganden av färdtjänstärenden.5

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring i 1 § färdtjänstlagen (1997:736).5

1 Yrkande 2 hänvisat till AU.

2 Yrkande 3 hänvisat till BoU.

3 Yrkande 4 hänvisat till UbU.

4 Yrkande 5 hänvisat till SfU.

5 Yrkandena 13–15 hänvisade till TU.

3 Inledning

Graden av handikapp är inte statisk utan snarare en följd av samhällets beredvillighet och förmåga att gå människor med funktionshinder till mötes. Funktionshindret blir i själva verket ett handikapp för den enskilde först när samhället inte förmår kompensera bristerna. I riksdagen råder samstämmighet om målen för handikappolitiken – d.v.s. att funktionshindrade ska ha likvärdiga levnadsförhållanden som resten av befolkningen. Trots den breda politiska enigheten brister det svenska samhället fortfarande i detta avseende.

Den kristdemokratiska handikappolitiken är förankrad i en människosyn som både tillmäter människan okränkbart värde och erkänner att alla människor är olika med olika begåvning, intresse och förutsättningar. Utifrån sina egna villkor ska alla handikappade ha rätt till delaktighet och gemenskap i samhället.

Man räknar med att var femte person i Sverige har någon form av funktionshinder. Det är således ett stort antal människor som berörs av den handikappolitik som förs. En enträgen kamp för att förbättra de handikappades liv har också gett resultat, men mycket väntar fortfarande på att åtgärdas.

Betänkandet Funktionshinder och välfärd av Kommittén Välfärdsbokslut (SOU 2001:56) visade att funktionshindrade har en sämre välfärd än övriga befolkningen. En stor del av de funktionshindrade lever under knappa ekonomiska omständigheter – trots fasta anställningar. Anledningen är att handikappade människor har merkostnader p.g.a. sitt funktionshinder.

Funktionshindrade människor har också svårare att hävda sin rätt gentemot myndigheter av olika slag. En utredning från Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar visar att hälften av föräldrarna till handikappade barn har överklagat ett eller flera myndighetsbeslut. De handikappade upplever många gånger att de inte har det inflytande över sitt liv som lagen ger dem rätt till.

Ibland handlar det om attityder från myndigheter, ibland om bristande kunskap och ibland om en kombination av dessa. De handikappades situationen är komplicerad, vilket myndigheter och samhälle måste ta hänsyn till. Ofta jämställs äldre och funktionshindrade i lagstiftningen eftersom båda grupperna har behov av stöd. Som olika grupper med olika behov bör de särskiljas i högre utsträckning.

4 Tillgänglighet

Handikappolitiken syftar till att skapa ett likvärdigt medborgarskap för funktionshindrade. En uppgift i det arbetet är att åtgärda bristande tillgänglighet i samhället.

Var fjärde lokal där kommunfullmäktige håller sina sammanträden uppfyller inte minimala krav på tillgänglighet för rörelsehindrade. De utestängs därmed från en central del av den svenska demokratin. I bara 10 procent av kommunerna kan man kommunicera direkt med kommunens växel med hjälp av en texttelefon. Sex av tio kommuner saknar program för tillgänglighet. Många grundskolor saknar minimal anpassning för rörelsehindrade. Bankomater kan inte utnyttjas av rullstolbundna. Fortfarande saknas ett handikappolitiskt handlingsprogram i hälften av landets kommuner.

Det anses idag inte diskriminerande om en elev på grund av sitt funktionshinder inte kan komma in i skolan. Detta exempel är en verklighet för funktionshindrade elever i 40 procent av landets gymnasieskolor, enligt handikappombudsmannens tillgänglighetsrapport.

Det byggs fortfarande otillgängligt och därmed oanvändbart för funktionshindrade i Sverige. Plan- och bygglagen (1987:10) anger att man ska bygga lättillgängligt för handikappade personer. Det krävs förtydliganden i bygglagen, vilket bör utredas snarast.

Som yttersta ram i arbetet med att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade vill Kristdemokraterna ha en lagstiftning som slår fast att bristande tillgänglighet är diskriminering. Den utredning som ska se över diskrimineringslagstiftningen bör få ett tilläggsdirektiv att utreda huruvida bristande tillgänglighet i samhället är diskriminering.

5 Utbildning

En viktig uppgift för skolan är att öka medvetandet om funktionsnedsättningar bland eleverna. Förståelsen för de funktionshindrades situation och behov ska förklaras för eleverna i ett tidigt skede. Skolan ska kraftfullt motverka diskriminering av elever och personal med funktionsnedsättning.

Enligt FN:s barnkonvention ska alla barn ha rätt till utbildning. Många elever med funktionshinder behöver särskilt stöd och mer hjälp. De har rätt till anpassade läromedel och hjälpmedel som de ska få vid samma tidpunkt som andra elever får sina läromedel. Samma villkor ska gälla för alla barn, oavsett om barnet är funktionshindrat eller ej.

Den fysiska tillgängligheten i skolor och högskolor är inte bra. Bristerna blir många gånger särskilt tydliga i grundskolan. Medfödda handikapp är vanligtvis kända innan barnet börjar skolan, men ofta saknar skolorna beredskap när funktionshindrade barn börjar i skolan.

Barn med funktionshinder och mindre synliga handikapp måste få den hjälp och den uppmärksamhet som de utifrån sina behov av särskilt stöd behöver. Vi är därför kritiska till regeringens nedläggning av några av specialskolorna. På grund av att många kommuner saknar kunskap och förmåga att ta emot barn med funktionshinder kan integreringen av dessa barn lätt leda till segregering. Innan en integrering sker måste mer resurser satsas på att förbereda kommunerna på att möta barn med funktionshinder.

Vi anser att särskolan ska finnas kvar för de elever som på grund av utvecklingsstörning har behov av en anpassad undervisning. Tyvärr tyder många uppgifter, bland annat från Skolverket, på att alltfler barn placeras i särskolan på tveksamma grunder. Det har bland annat drabbat många så kallade bokstavsbarn.

Kommunerna har ett stort ansvar för att tillse att barn med behov av särskilt stöd får den hjälp de behöver.

RBU:s (Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar) undersökning 1999 visade att en tredjedel av ungdomarna inte valt sina studier utifrån det man ville studera. Eleverna valde studieinriktning av praktiska skäl. En femtedel av de funktionshindrade eleverna i undersökningen hade fått anpassad studiemiljö. Hälften av de svarande uppgav att någon anpassning inte gjorts trots att det hade behövts.

Kunskap om olika funktionshinder bör ingå i vissa utbildningar. Särskilt viktigt är det i utbildningen av arkitekter och byggnadsingenjörer. Obligatorisk utbildning om funktionshinder behövs på lärarhögskolorna. Kontinuerlig fortbildning behövs för skolpersonal och skolmyndigheter om barn och ungdomar med funktionshinder. Tillgänglighet till och anpassningen av lärosätenas lokaler ska prioriteras.

För döva studenter är tillgången på dövtolkar helt avgörande för om de ska kunna genomföra sin utbildning. De två senaste åren har fler dövtolkar utbildats, vilket underlättar för de döva studenterna. Det råder dock alltjämt stor brist på dövtolkar – följden blir att det för många döva blir svårt eller omöjligt att studera. Bristen skulle kunna avhjälpas genom ett mer aktivt samhällsstöd. Exempelvis utgår inte studiemedel till dövtolksstuderande före 20 års ålder eftersom all utbildning sker vid folkhögskolor.

6 Arbete

Tillgång till arbete och egen lön ger ekonomisk trygghet, men funktionshindrade har idag inte samma möjligheter att få ett arbete som de som inte är funktionshindrade. Kunskapen om funktionshindrade och deras arbetskapacitet är bristfällig såväl inom näringslivet som inom det offentliga.

Lagstiftningen som förbjuder diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet är ett viktigt framsteg eftersom den är ett starkt uttryck för samhällets attityder och därmed normgivande. Även om det är ett steg framåt saknas fortfarande ett helhetsgrepp.

Funktionshindrade har inte kommit in på arbetsmarknaden på ett sådant sätt som man borde kunna förvänta sig. Det vore därför lämpligt att se över hur arbetsförmedlingarna arbetar med att stödja funktionshindrade för att de ska komma ut i arbetslivet. Det är dessutom angeläget att se över hur Samhall fungerar och vad som kan göras för att Samhall ska lyckas bättre med sitt uppdrag. Det är önskvärt att en ökad tonvikt läggs på användandet av lönebidrag för att hjälpa funktionshindrade in på arbetsmarknaden. Det gör att de som vill och kan jobba på vanliga arbetsplatser får bättre förutsättningar att komma ut i det ordinarie arbetslivet.

Det är också viktigt att de olika handikapporganisationerna får komma till tals när stora förändringar ska göras, till exempel inom arbetsmarknadspolitiken. Därmed har man redan på ett tidigt stadium möjlighet att förhindra beslut som i förlängningen kan leda till diskriminering.

Från många håll kommer nu kritik mot att Samhall dumpar priserna på marknader så att framför allt många småföretagare kommer i kläm. Det finns exempel där Samhall gått in med betydligt lägre anbud än konkurrenter trots att materialkostnaderna stått för den största delen av priset. Syftet med de statliga subventionerna kan väl inte vara att Samhall på ojämlika villkor ska konkurrera ut privata företag?

Till de två arbetsmarknadspolitiska stödformerna till funktionshindrade som beskrivs ovan, lönebidragen och Samhall, avsätter svenska staten cirka 10 miljarder kronor per år. Enligt en rapport från Riksrevisionsverket är dessa stödformer inte tillräckligt effektiva. Det arbetsmarknadspolitiska stödet till funktionshindrade behöver därför reformeras.

Kristdemokraterna har länge drivit kravet på en total översyn av arbetsmarknadspolitiken för arbetshandikappade. Nu har regeringen tillsatt två separata utredningar istället. Vi välkomnar givetvis de utredningar som nu äntligen är tillsatta att se över stödet till funktionshindrade på arbetsmarknaden, även om vi hellre sett en utredning som tog ett samlat grepp om frågorna.

Liksom andra arbetstagare behöver funktionshindrade rimlig arbetsbelastning, arbetstrygghet och inflytande över arbetssituationen. Effektiv rehabilitering och habilitering leder till ökad arbetsförmåga och därmed ökad självförsörjning. Vissa funktionsnedsättningar kan kompenseras bra med ändamålsenliga hjälpmedel. Ansvaret för arbetshjälpmedel är splittrat på flera huvudmän och fungerar dåligt. Kristdemokraterna anser att en huvudman ska ha hela ansvaret.

Försäkringskassans personal måste vara kunniga och informerade om olika typer av funktionshinder. Ett bättre samarbete måste byggas upp med handikapporganisationerna för att också ta till vara deras kunskaper och erfarenheter. Det gäller för såväl yrkesutbildning som omskolning, anpassning, rehabilitering och bemötandet av anhöriga.

Vi utvecklar hela vår arbetsmarknadspolitik i en särskild motion.

7 Medicinsk trygghet

Alla ska ha rätt till medicinsk, social och arbetslivsinriktad rehabilitering. Det inkluderar även snabb tillgång till hjälpmedel. En verkningsfull rehabilitering kräver en sammanhållen rehabiliteringsprocess med respekt för den enskilde. Ett annat problem är bristerna i det vetenskapliga underlaget för olika rehabiliteringsmetoder. Mer forskning behövs.

Den oklara ansvarsfördelningen mellan inblandade myndigheter är ett hinder för funktionshindrades rehabilitering. Försäkringskassans ansvar sträcker sig fram till dess den försäkrade är arbetsförmögen enligt medicinska kriterier.

Arbetsmarknadsmyndigheten kräver å sin sida, att individen ska vara inte bara frisk utan även anställningsbar. Dessa olika kriterier leder många gånger till att den enskilde slussas mellan myndigheter utan mening eller mål. Individen går miste om en sammanhållen rehabiliteringsprocess. För att få verkningsfulla rehabiliteringar krävs att åtgärder vidtas för att undanröja hindren.

Det behövs konkret forskning kring rehabiliteringen av funktionshindrade. Det behövs också kompetensutveckling. Som en resurs i detta sammanhang kan särskilt nämnas Institutet för handikappvetenskap vid universiteten i Linköping och Örebro där omfattande forskning kring funktionshinder bedrivs.

Det finns stora brister i rehabiliteringen av barn med hjärnskador. Skillnaden beror sannolikt på att vuxna hjärnskadade individer är sjukskrivna och då får hjälp genom försäkringskassan. Epidemiologiska undersökningar har visat att endast en mycket liten andel av alla hjärnskadade barn får någon rehabilitering. Restsymtom finns, enligt internationella publikationer, hos 50–80 procent av de skadade. Restsymtomen är främst av kognitiv karaktär, men även personlighetsmässiga avvikelser förekommer. Det finns ett större antal barn som inte får den rehabilitering de behöver. Antalet barn med förvärvad hjärnskada i Sverige har uppskattats till ca 750 stycken. Hjärnskadade barns behov av rehabilitering måste uppmärksammas.

Landstingen ska enligt 3 a § hälso- och sjukvårdslagen erbjuda hjälpmedel för funktionshindrade. I en del landsting är det mycket långa väntetider för hjälpmedel. Det förekommer att exempelvis köerna till utprovning av hörap-parat överstiger två år. Barns och vuxnas behov av hjälpmedel för att kompensera ett funktionshinder skiljer sig åt i flera avseenden. För att stimulera funktionshindrade barns utveckling är hjälpmedel ofta nödvändiga. Alla barn utvecklas genom lekandet, och det gäller även funktionshindrade barn. Handikappades barns behov av hjälpmedel för fritidsverksamhet är mer omfattande, men tilldelningen är inte tillräcklig. Landstingens hjälpmedelscentraler har mycket olika praxis, och här och var råder det oklara regler ifråga om rollfördelningen och beslutanderätten mellan habiliteringsläkare, habiliteringsorganisation och hjälpmedelscentralerna.

Hjälpmedel för utveckling beviljas inte. Trehjuliga cyklar som tidigare hänfördes till ”förflyttningsmedel” betecknas numera som ”fritidshjälpmedel” och beviljas inte. Många barn och ungdomar blir därför hänvisade till rullstolen, trots att de skulle kunna cykla. Datorhjälpmedel beviljas i skolan, men inte i hemmet – där behovet är lika stort.

8 Social trygghet

LSS, LASS och SoL är lagstiftning som reglerar samhällets skyldigheter att ge olika former av stöd till psykiskt och fysiskt funktionshindrade. Denna lagstiftning har stor betydelse för de handikappades möjligheter till självständighet, livskvalitet och inflytande i samhället. Tyvärr kan man konstatera att lagstiftningen i vissa fall brister när det gäller att tillgodose de funktionshindrades rättigheter.

8.1 Lagen om assistansersättning – LASS

För många svårt handikappade är personlig assistans enligt LASS av stort värde. Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet och bättre livskvalitet för dem med omfattande funktionshinder. Reformen med personlig assistans har dock inskränkts i samband med besparingar i statsbudgeten, och det är svårt att rekrytera personliga assistenter. När ersättningen schabloniserades fick det till följd att många inte längre klarade av att anställa en personlig assistent. Ersättningen är för närvarande 184 kr i timmen, men den kan överskridas med högst 12 procent om kostnaderna kräver detta. Schablonisering späder på svårigheterna med att anställa assistenter, vilket leder till en fyrkantig hantering av unika människors behov och inte ett effektivt utnyttjande av begränsade resurser.

En del kommuner anser det vara jäv att förena uppgiften som personlig assistent med uppdraget som god man och har upphävt godmanskapet i sådana fall. Detta har överklagats i flera kommuner. De tingsrätter som hitintills prövat dessa ärenden har inte ansett kombinationen vara förenad med jäv. Kommuner som t.ex. Skellefteå har överklagat tingsrättens beslut. I en interpellationsdebatt våren 2002 gjorde justitieminister Bodström bedömningen att kombinationen inte innebär jäv.

En länge utlovad uppföljning av den senaste lagen om god man påbörjades före sommaren 2002. Det är angeläget att klarlägga rättsläget för föräldrarna till barnen med dessa grava funktionshinder.

8.2 Lagen om stöd och service – LSS

Riksförsäkringsverket rekommenderar i sina allmänna råd att personlig assistans till barn endast ska medges om barnets omvårdnadsbehov är minst 12 timmar per dygn. Det föreligger dessutom ett krav på att barnet ska ha flera funktionshinder samtidigt. Verket ställer alltså strängare krav på omvårdnadsbehov då det gäller personlig assistans till barn än vad som är fallet med vuxna. När försäkringskassorna tillämpar rekommendationen beviljas endast ett fåtal barn assistansersättning.

Då ändringarna i lagarna beslutades 1996, diskuterades personlig assistans och assistansersättning till barn i förarbetena. Någon begränsning avseende barns rätt till LSS och LASS finns dock inte i tilläggen.

Riksdagens beslut från 1996 tillämpas således inte som det var tänkt. Utifrån denna bakgrund är det nödvändigt med en lagändring som förtydligar att samma bedömning av omvårdnadsbehovet ska göras vid ansökan om LSS, oavsett om det gäller ett barn eller en vuxen person.

8.3 Psykiskt funktionshindrade och LSS

De psykiskt funktionshindrade får inte LSS-insatser i den omfattning som lagstiftaren avsett. Psykiatriutredningen från 1992 uppskattade antalet psykiskt funktionshindrade som hade behov av LSS-insatser till ca 20 000 individer. Ytterligare 20 000 personer hade behov av insatser vad gäller daglig social verksamhet. I juni 2000 erhöll 2 590 psykiskt funktionshindrade personer insatser enligt LSS.

Handläggare på kommunerna har ansett att lagen är svår att tillämpa. Man beviljar därför insatser enligt socialtjänstlagen, vilket innebär att insatserna inte är anpassade efter den enskildes speciella behov. Det råder idag avsevärda kunskapsbrister hos kommuner och försäkringskassor kring psykiskt funktionshindrades behov.

Regeringen bör göra en översyn av hur LSS-lagstiftningen fungerar för psykiskt funktionshindrade. Översynen bör omfatta frågor om t.ex. hur insatserna är preciserade med tanke på gruppens behov och personkretsens avgränsning. En särskild utredare bör får direktiv att se över LSS tillämpning för de psykiskt funktionshindrade.

8.4 Stöd enligt socialtjänstlagen

Det är för den enskilde stor skillnad på de stödinsatser som ges genom LSS respektive SoL. Stöd genom LSS ger sammantaget en bättre livskvalitet på grund av den stödbehövandes möjligheter till inflytande över vilka insatser som ges.

Den enskilde har inte rätt till försörjningsstöd för höga merkostnader som funktionshindret medför. Kristdemokraterna menar att personligt stöd ska vara en rättighet även inom SoL. Höga merkostnader bidrar starkt till en för funktionshindrade sämre välfärd jämfört med den övriga befolkningen.

9 Dolda funktionshinder

Funktionshinder är många gånger dolda. Till de dolda handikappen räknas allergier, psykiska sjukdomar, afasi och demens etc. Att individens handikapp är osynligt kan innebära en särskilt stor belastning för den som är drabbad.

Barn med dolda handikapp såsom DAMP, dyslexi och andra näraliggande diagnoser har fortfarande stora kvarstående behov. Det finns anledning att upprätta en nationell handlingsplan för dessa barn.

Kristdemokraterna ökar bidragen till kommunerna för att bl.a. rymma en satsning på personer med dolda handikapp. Handläggare i kommuner och på försäkringskassor behöver utbildning om dolda funktionshinder. Utbildningsmaterial behöver framställas som kan användas i utbildningen.

10 Att vara hörselskadad

Många hörselskadade tvingas till förtidspension och långa sjukskrivningsperioder för att situationen i arbetslivet blivit ohållbar. Undersökningar om hörselskadade visar att de har en besvärlig situation i arbetslivet och att hörselskadade trots lång anställningstid inte fått möjlighet till kompetensutveckling. Hörselskadade är också överrepresenterade bland dem som har förtidspension. Var femte förtidspensionerad man är, enligt SCB:s välfärdsrapport, hörselskadad. En hörselskadad individ riskerar dessutom att bli isolerad eftersom det ofta är svårt att kommunicera med såväl hörande som döva personer.

11 De dövas situation

För döva – liksom för hörande – är förmågan att kommunicera genom språket inte medfödd utan utvecklas i kontakten med andra människor. Om man växer upp och lever i en språkligt torftig miljö blir den språkliga förmågan sämre. För döva är teckenspråket av stor betydelse för möjligheten till delaktighet i samhället.

Döva elever behöver mycket stöd och resurser under sin skolgång. För sin utveckling måste eleverna ha språklig kontakt även med annan personal än lärarna. Därför är det viktigt att inte bara lärarna utan även övrig personal behärskar teckenspråk. Målet bör vara att all personal som arbetar, och har kontakt med barnen, på dövskolor ska kunna teckentala.

12 Bilstöd

Bilstödet består av tre delar: ett grundbidrag, ett särskilt anskaffningsbidrag och ett anpassningsbidrag. Anpassningsbidraget används för att anpassa bilen till den funktionshindrades behov. Bilstödet kan idag endast ges till en person med funktionshinder i arbetsför ålder (upp till 65 år, förtidspensionerad upp till 50 år) och till förälder till ett handikappat barn. Cirka 25 000 personer är beviljade bilstöd.

Enligt budgetpropositionen bereds för närvarande frågan om regelverk och tillämpning av bilstöd i Regeringskansliet. Bilstödet behöver förändras – det är en tillgänglighetsfråga som berör många funktionshindrade människor. Brukarperspektivet är grundläggande – den faktiska funktionsnedsättningen ska utgöra grund för rätt till bilstöd. I de fall då en person inte själv kan framföra ett fordon ska familjemedlemmar eller assistenter kunna fungera som chaufför.

Kristdemokraterna vill bl.a. att

• kompetens måste tillföras handläggare på försäkringskassan och försäkringsläkare,

• teknisk och ergonomisk kompetens måste finnas hos dem som handlägger bilstödet,

• åldersgränserna ska slopas,

• alla anpassningar som är nödvändiga på grund av funktionshindret ska täckas av anpassningsbidrag.

Anslaget till bilstöd har under många år varit för litet. Anslaget har dessutom i föreliggande budgetproposition minskats. Kristdemokraterna höjer anslaget till bilstöd med 20 miljoner kronor per år de närmaste två åren.

13 Färdtjänst

Kristdemokraterna menar att om färdtjänsten ska vara ett alternativ till kollektivtrafiken för funktionshindrade måste förhållandena vara likvärdiga, vilket innebär följande:

• Om färdtjänsten håller samma standard som kollektivtrafiken bör kostnaden vara densamma för den funktionshindrade.

• Om färdtjänsten håller samma standard som egen bil bör kostnaden vara densamma för individen.

• Färdtjänsten med kollektivstandard måste hålla utsatta tider.

• Man måste kunna ta med ledsagare eller barn.

När socialtjänsten fattar beslut i färdtjänstärenden kan dessa inte överklagas eftersom färdtjänst anses vara kollektivtrafik. Det bör finnas en myndighet att överklaga hos. Regeringen bör snarast lösa frågan om instans för överklagande beträffande färdtjänstärenden.

Sedan 1998 driver länstrafikbolagen, i de flesta län färdtjänsten. Kommunerna upphandlar färdtjänsten av länstrafikbolagen. Bolagen anser sig inte kunna ta sociala hänsyn vid transportuppdragen utan menar att kommunen ska betala för detta i upphandlingen. Ansvariga tjänstemän måste ha mycket god kunskap om olika funktionshinder för att göra en bra upphandling och rätt uppdragsbeställning.

Funktionshindrade med orienteringshinder, t.ex. blinda eller synskadade, behöver oförändrat mycket färdtjänst – om de inte beviljas ledsagare. För att stärka även deras rättigheter behöver 1 § färdtjänstlagen ett tillägg som definierar målet med färdtjänstlagen, dvs. att den ska ge lika förutsättningar för människor med funktionshinder att förflytta sig.

Många färdtjänstresenärer med smärttillstånd upplever förvärrade besvär vid transport och önskar därför ha en speciell chaufför med kännedom om besvären eller en särskild bilmodell. Detta behov måste påtalas vid uppdragsgivningen för att kunna beaktas vid transporten.

14 Avslutning

I en alltmer materiell värld med stress och jakt på en hög standard är det oerhört lätt för en funktionshindrad person att uppleva utanförskap. Ibland påminner detta samhällsklimat om ett elitsamhälle i vilket det är de stora och starka, de med bäst förutsättningar, som är normen. Välfärd för alla kräver ett annat synsätt. Vi människor behöver varandra. Vi är unika med samma absoluta värde. Alla är sårbara och har svagheter – det betyder inte att vi är sämre utan att vi har rätt att få det stöd som behövs för att leva ett gott liv.

Kristdemokraterna vill arbeta för en välfärd som omfattar alla. Om vårt samhälle i framtiden inte präglas av medmänsklighet och omtanke lägger vi grunden till ett kallt och okänsligt samhälle.

Stockholm den 22 oktober 2002
Chatrine Pålsson (kd)
Sven Brus (kd)	Inger Davidson (kd)
Helena Höij (kd)	Dan Kihlström (kd)
Ulrik Lindgren (kd)	Torsten Lindström (kd)
Rosita Runegrund (kd)	Olle Sandahl (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)	Kenneth Lantz (kd)