Koncentrerad handläggning av arbetsskadeärenden

Motion 2002/03:Sf307 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om minst en arbetsskadeenhet per län.

Motivering

Under de år som arbetsskadeförsäkringen har funnits har ett antal grundläggande problem i handläggningen och tillämpningen av försäkringen påtalats vid såväl granskningar som utredningar. Detta sammanhänger bland annat med de komplexa och svåra bedömningar som ofta måste göras i ett arbetsskadeärende. Kunskapsbrister inom administrationen och behovet av gemensamma utgångspunkter vid bedömningen av arbetsskador framstår som centrala faktorer i sammanhanget.

Rätt utförd skulle en koncentrering underlätta utbytet av kunskaper mellan försäkringsspecialister och företrädare för medicinsk och annan vetenskap. Det enklaste, sett ur perspektivet kunskapsöverföring, vore att inrätta en arbetsskadeenhet för hela riket. En sådan grad av koncentration kan dock vara negativ ur andra aspekter. Ett exempel kan vara att brister i hanteringen lättare cementeras i en miljö där jämförelseobjekt saknas. Tillämpningen och handläggningen kan berikas av att det finns flera enheter med ansvar för samma sakområde och att dessa utbyter erfarenheter. Det finns stora fördelar med en koncentrerad handläggning där gemensam kunskap kan utvecklas. Om det finns mer än en enhet finns förutsättningar att skapa nätverk för kvalitativ värdering av verksamheten utöver den värdering som görs i samband med Riksförsäkringsverkets tillsyn. En organisatorisk lösning som underlättar fortlöpande kvalitetsarbete i samverkan bör eftersträvas.

I en ökad koncentration av arbetsskadehandläggningen ingår att anpassa beslutsfunktionen till den nya organisationen. För att underlätta den fackliga bevakningen i olika branscher och regioner får inte antalet enheter bli för litet. Handläggningen är inte bara en fråga om administrativ hantering utan också en del i arbetet mot ohälsa. Både de som söker ersättning och andra aktörer kring arbets- och ohälsofrågor måste kunna ha en aktiv roll kring arbetsskadefrågor.

Utredningsförslag

I dagarna har en utredare lagt sitt förslag om hur en koncentrerad handläggning av arbetsskadeärenden skulle kunna se ut. Förslaget innebär att handläggningen koncentreras till tre enheter i landet. De orter som föreslås är Göteborg eller Malmö/Lundområdet, Linköping eller Örebro samt Umeå. Försäkringskassan skall, som idag, ta emot anmälan som sedan skickas till någon av de tre enheterna. Därefter sköts all kommunikation med arbetsskadeanmälaren via e-post eller telefon.

Vänsterpartiet har erfarit att det pågår ett arbete med koncentrerad handläggning hos försäkringskassorna. Under 80-talet gick Riksförsäkringsverket ut med ett decentraliseringspåbud av alla olika typer av ärenden: pensionsuträkning, arbetsskador, vårdbidrag, bilstöd m fl. Försäkringskassorna är väl medvetna om den kritik som riktats mot dem vad gäller långa handläggningstider och olika bedömningar. Kassornas sätt att möta detta är att omorganisera ärendehandläggning och koncentrera. Innan utredningen tillsattes hade några kassor påbörjat ett centraliseringsarbete. Detta har fortsatt under de gångna 2–3 åren. De åtgärder som vidtagits är allt från kompetensutveckling av personalen till att omorganisera handläggningen. Många kassor har nu koncentrerad handläggning och utredning av arbetsskadeärenden inom länet, och i flera försäkringskassor pågår sådana diskussioner. Handläggningen har minskat från flera hundra kontor till ett 80-tal platser i år. Detta arbete med att koncentrera handläggningen berör flera ärendeslag, t.ex. handikappersättning och vårdbidrag.

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att det arbete mot en koncentrad handläggning av arbetsskadeförsäkringen som försäkringskassorna påbörjat får fortsätta. Vi menar därtill att den försäkrade bör ha möjlighet att besöka sitt kontor. Framför allt är detta viktigt för de arbetsskadade som bor i kommuner utan bredband och för äldre som föredrar en levande människa framför ett telefonsamtal.

Mot denna bakgrund bör en ökad koncentration till minst en arbetsskadeenhet per län beslutas. Inom ramen för detta kan de olika enheterna ha specialkompetenser kring mer komplicerade och sällan förekommande ärenden. Detta bör regeringen beakta i beredningen av kommande proposition. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Stockholm den 17 oktober 2002
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Kalle Larsson (v)
Elina Linna (v)	Gunilla Wahlén (v)