Flygvapenmuseum i Linköping

Motion 2002/03:Kr251 av Linnéa Darell (fp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att Flygvapenmuseum i Linköping får en framtida permanent lösning.

Historisk bakgrund

Flygvapenmuseum i Linköping har sitt ursprung i Flygvapnets Malminsamlingar. Dessa samlingar uppstod genom att flygpionjären, sedermera flottiljchefen, överste Gösta von Porat och översten och flottiljchefen Hugo Beckhammar insåg värdet av att för framtiden bevara signifikant materiel som använts i flygvapnet. Det var ett arbete som under 40- och 50-talen möttes med stor skepsis och inte fick något stöd från flygvapenledningen. Trots detta har arméflygets första flygplan från 1912 kunnat bevaras.

Genom att flyghistoriskt intresserade officerare och annan personal på Malmen agerade för att rädda flygplan och materiel till eftervärlden kom samlingarna att kontinuerligt växa. Andra förband insåg också värdet av detta och kom till Malmen med utgående flygmateriel. På grund av platsbrist i hangarer kom många flygplan att få stå utomhus, medan de känsligaste kunde få en plats inomhus.

Under 60-talet väcktes ett visst intresse hos allmänheten för flyghistoria. I Östergötland började man arbeta regionalt och lokalt på att bygga upp ett flygmuseum i staden. En påtryckarorganisation, med dåvarande landshövding Per Eckerberg som ordförande, agerade för ett museum i Linköping. Planer fanns att samlokalisera ett dylikt med friluftsmuseet Gamla Linköping.

Emellertid pågick statliga utredningar om museiorganisationen i Sverige. MUS 65 (Museisakkunniga) avgav sitt slutbetänkande 1976. Men redan genom delbetänkanden hade inrättandet av ett statligt flygmuseum i Linköping befunnits vara en lämplig utveckling. Genom beslut 1976 bestämdes det att från och med den 1 juli 1977 skulle Flygvapenmuseum organiseras och lokaliseras till Linköping. Museet skulle ingå i myndigheten Statens försvarshistoriska museer (SFHM) som hade tillkommit året innan och där Armémuseum i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona ingick. I och med detta beslut lämnade Linköpings kommun ärendet.

Då myndigheten organiserades lades den under överbefälhavaren (ÖB) som en s.k. Huvudprogram 5-myndighet. Denna ordning rådde till 1992, då SFHM blev en under Försvarsdepartementet självständig myndighet. Sedan den 1 juli 1996 tillhör myndigheten Kulturdepartementet, och ett år senare skildes Marinmuseum från SFHM för att i stället tillhöra myndigheten Statens sjöhistoriska museer (SSHM).

En första utställningshall invigdes den 8 mars 1984. Den mer än fördubblades fem år senare, och idag är utställningsytan 5 700 kvadratmeter. I denna byggnad finns inte utrymme för administration och bibliotek. De funktionerna inryms i lokaler som hyrs av Fortifikationsverket och är lokaliserade till det angränsande militära området. En konserveringsverkstad och ett modernt magasin, dock inte hangar, kunde tas i bruk 1995. Den barack som administrationen är inrymd i skall rivas om något år.

Nuläge

Enligt regeringens instruktion (SFS 1997:337) skall SFHM, utöver de för alla statliga kulturmyndigheter gemensamma kulturella målen, svara för att främja kunskapen om det svenska försvaret genom tiderna och om försvarets roll i samhällsutvecklingen. För Flygvapenmuseet innebär detta att museet skall fullgöra uppgifterna rörande flygstridskrafterna. Med flygstridskrafterna förstås i detta sammanhang allt militärt flyg, d.v.s. förutom flygvapnets också arméns och marinens flyg.

Flygvapenmuseet är under museichefen organiserat i tre avdelningar och ett kansli. Den pedagogiska avdelningen svarar för den utåtriktade verksamheten med framför allt utställningen som huvuduppgift, men också programverksamhet. Forskningsavdelningen innehåller bibliotek, arkiv och bildarkiv, vilka är tillgängliga för forskare och allmänhet. Biblioteket är ett forskningsbibliotek, vilket innebär att utlåning ej sker. Föremålsavdelningen svarar för insamling, vård och förvaring av föremål som ej visas. Man svarar också för depositioner (utlåning) av föremål till andra museer.

Det är ett stort antal föremål som Flygvapenmuseum förvaltar. De kan inordnas i flera olika kategorier som till exempel flygplan, helikoptrar, markfordon, markradarstationer, markbaserade navigeringshjälpmedel, flygplansburna vapen (robotar, raketer, kanoner), flygspaningskameror, markteleteknisk utrustning (markbaserad radio, fast och rörlig, telefonväxlar, telefoner), stridslednings- och luftbevakningsmateriel (inredning från olika centraler förlagda i bergrum), uniformer (manliga och kvinnliga), flygoveraller, fältuniformer, pilothjälmar, fallskärmar, livbåtar och mycket, mycket mera. Allt speglar en 90-årig utveckling av det militära flyget.

Den mest efterfrågade föremålskategorin vid Flygvapenmuseet är flygplan och helikoptrar. De kräver stort utrymme oavsett om de står i en utställning eller om de förvaras i magasin (hangar). Flygvapenmuseet är ägare till ca. 130 flygplan och helikoptrar. Av dessa är ca. 30 utlånade till andra museer, i Sverige såväl som utomlands. Flygvapenmuseet är även ansvarigt för alla militära flygplan som finns på andra museer än Flygvapenmuseet. Staten har inte avhänt sig äganderätten till den militära flygmaterielen, utan representeras härvid av Flygvapenmuseet. För närvarande har Flygvapenmuseet flygplan utlånade till museer från Luleå i norr till Madrid i söder. I magasin står flera unika flygplan som väntar på att visas upp för allmänheten. Utanför museibyggnaden står ett antal flygplan som på grund av sin storlek för närvarande inte kan förvaras vare sig i hangar eller i utställning. Några av dem är unika. Det faktum att de står utomhus gör att de sakta korroderar.

Framtiden

Flygvapenmuseum är ett unikt museum. Det är det enda statliga flygmuseet i vårt land. Museets uppgifter är att visa det militära flygets utveckling i Sverige. Flygvapenmuseet är en riksangelägenhet, vars gräns för samlingsområdet endast sätts genom de operationer där svenska flygstridskrafter har verkat. Det innebär också ett ansvar för flygvapnets internationella insatser – de som varit och de som kan komma att bli aktuella i framtiden. Museet har också, genom ett myndighetsdirektiv, ansvar för det totala luftförsvarets historia, d.v.s. det aktiva luftvärnet samt det passiva befolkningsskyddets utveckling. Vid Räddningsverket finns historiskt materiel som väntar på att transporteras till Flygvapenmuseet.

Genom närheten till universitetet och högskolan i Linköping kan museet erbjuda intressanta projekt för studerande där. Gymnasie- och grundskolan kan också bygga upp en meningsfull verksamhet i samarbete med Flygvapenmuseet. Dagens lokalsituation begränsar dock möjligheterna till stora insatser från museets sida.

Ett levande museum byggs upp av dess besökare genom att de ständigt vill återvända till de aktiva utställningar som erbjuds. Ett utbyggt Flygvapenmuseum kan erbjuda upplevelser som görs möjliga med modern teknik integrerat med äldre föremål. Besökaren kan med ”hands on” i flera bemärkelser känna på flygets utveckling och möjligheter.

En kommande utställning kan på ett påtagligt sätt visa hur det militära flyget, som startade 1912 i Sverige, har påverkat samhällets infrastruktur, skolväsende, arbetsmarknad, räddningstjänst, teknikutveckling och mycket mera. Flygvapenmuseet vill också inspirera ungdomar att söka sig till flygets alla yrken, inte bara pilotyrket utan också teknikerns, meteorologens, flygledarens, flygstridsledarens, underrättelseofficerens och andra närliggande yrkeskategorier. Detta kan till exempel åstadkommas med hjälp av en interaktiv studio för ungdomar. (Försvarsindustrin skänkte år 2001 2,3 milj.kr. att användas för detta om utbyggnaden kommer till stånd. Gåvan var till flygvapnet och avsåg dess 75-årsjubileum, men flygvapnet beslutade att överföra gåvan till Flygvapenmuseet med angivet ändamål.)

Flygvapenmuseum, vars lokaler ägs av Specialfastigheter Sverige AB, har i en idéskiss visat en möjlig utbyggnad som innebär en fördubbling av tillgänglig yta. Allt skall dock inte disponeras för utställningar utan även administration, arkiv, bibliotek, hörsal och restaurang skall också inrymmas där. Det är viktigt att Flygvapenmuseum i Linköping får en framtida permanent lösning och att staten tar sin del av ansvaret att åstadkomma detta. Genom att försäkra Flygvapenmuseum Linköping, som är en riksangelägenhet, ett anslag som täcker ökade hyres- och driftskostnader samt möjliggöra ytterligare anställningar kan idén förverkligas. 

Elanders Gotab, Stockholm 2002

Stockholm den 21 oktober 2002

Linnéa Darell (fp)