Jurisdiktionsregler i tvistemål

Motion 2002/03:Ju247 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över jurisdiktionsreglerna i tvistemål i enlighet med vad i motionen anförs.

Motivering

Det pågår en mycket glädjande internationell utveckling mot ökade möjligheter till lagföring av personer som misstänks för allvarliga övergrepp mot mänskliga rättigheter. Av mycket stor principiell betydelse var beslutet av House of Lords att frånkänna Augusto Pinochet immunitet på grund av hans ställning som statschef vid de misstänkta brottens förövande. Krigsförbrytartribunalen i Haag fortsätter sitt arbete och har numera tillgång till en av de huvudåtalade, Slobodan Milošević, efter att regeringen i Jugoslavien beslutat om utlämning.

Sveriges tillträde till Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen markerar en milstolpe i stärkandet av folkrätten.

Det är naturligt att intresset i första hand fokuseras på straffrätten när det gäller möjligheterna att i Sverige lagföra förövare av grova brott mot mänskliga rättigheter. För offren för krigsförbrytelser och andra grova brott mot de mänskliga rättigheterna är dock åtal och straff för förövarna inte det enda rättsliga medel som finns för att skipa rättvisa och åstadkomma upprättelse. Även skadestånd, som är en civilrättslig sanktion, kan vara betydelsefullt för att ge de drabbade upprättelse.

Reglerna om laga domstol i tvistemål finns i rättegångsbalkens tionde kapitel. Huvudprincipen är att svarandens hemvist avgör vilken domstol som är behörig. Det finns inga särskilda forumregler som gäller anspråk grundade på folkmord, krigsförbrytelser eller tortyr. I kontrast härtill finns i USA federal jurisdiktion gällande ”any civil action by an alien for tort only, committed in violation of the law of nations or treaty of the United States” (fritt översatt: varje käromål från en utländsk medborgare på grund av kränkning som ger rätt till skadestånd, begången i strid mot folkrätten eller ett internationellt fördrag som USA ingått).

Det föreligger jurisdiktion även i enlighet med ”The Torture Victims Protection Act” (fritt översatt: Lagen om skydd för tortyroffer) för skadeståndsanspråk mot ”an individual who, under actual or apparent authority, or color of law, of any foreign nation subjects an individual to torture ... or subjects an individual to extrajudicial killing” (fritt översatt: en person som i enlighet med faktisk eller skenbar myndighet, eller lag av vad slag det vara månde, i något främmande land utsätter en person för tortyr ... eller utsätter en person för utomrättslig avrättning).

Denna jurisdiktionsrätt för domstolar i USA har utnyttjats vid ett flertal tillfällen. För något mer än ett år sedan bifölls i United States District Court for Southern District of New York en grupptalan mot ledaren för bosnienserberna Radovan Karadžić, där grunden för jurisdiktion var den tidigare nämnda Aliens Tort Claims Act. Elva bosniska kvinnor som överlevt ohyggliga förhållanden i bosnienserbiska fångläger kunde inför domstolen avge vittnesmål om utomrättsliga avrättningar, tvångsprostitution, kidnappningar och våldtäkter, en våldscykel som de hävdade var styrd av en man, Radovan Karadžić. Domstolen förpliktade Karadžić att som ansvarig för folkmord, krigsförbrytelser och andra brott mot den internationella humanitära rätten utge 700 miljoner dollar i skadestånd till drabbade kvinnor i Bosnien.

I likhet med andra som dömts att betala mycket höga skadestånd på dessa grunder, t.ex. Filippinernas förre president Ferdinand Marcos, förre försvarsministern i Guatemala, Héctor Gramajo och den förre argentinske generalen Carlos Suarez Mason, är det ytterst osannolikt att domen mot Karadžić kommer att kunna verkställas. Det finns emellertid ett annat och viktigare syfte med rättegången, nämligen att inför hela världen få klarlagt vad som skett. Härigenom får offren en mycket betydelsefull upprättelse. Härtill kommer att de som dömts i praktiken blir förhindrade att i framtiden besöka USA eller investera pengar där. Den motivering som justitieutskottet använde för att i våras avstyrka en motion med liknande innehåll som den nu aktuella saknar därför tillräcklig bärkraft. Härtill kommer att en utvidgning av svenska domstolars jurisdiktionsrätt i enlighet med motionens förslag skulle ligga väl i linje med de riktlinjer för EU:s arbete mot tortyr som antogs av EU-rådet den 4 april i år.

Vänsterpartiet anser att det finns ett behov av en översyn av rättegångsbalkens regler om jurisdiktionsrätt för svenska domstolar i de avseenden som angivits.

Stockholm den 17 oktober 2002
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Lennart Gustavsson (v)
Kalle Larsson (v)	Elina Linna (v)
Rossana Valeria (v)	Gunilla Wahlén (v)
Alice Åström (v)