Anf. 47 Jens Holm (V)
Herr talman! Jag välkomnar mycket av det som regeringen gör. Det finns ju i budgeten, och den har regeringen förhandlat om med oss i Vänsterpartiet.
Men det finns ett anslag i det som Per Bolund säger som jag inte riktigt tycker räcker. Jag tycker att det handlar mycket om att vi som individer och konsumenter ska göra medvetna val. Vi ska få mycket information, det ska märkas och sådana saker. Det är jättebra att göra medvetna val, men detta är en så pass viktig fråga att vi måste ta ett större ansvar och inte bara rulla över det till individerna.
Jag tänker lite på hur vi har agerat tidigare i Sverige när det gäller hållbarhets, effektivitets- och energifrågor. Nu spolar vi tillbaka tiden till 1973. Då inträffade en oljekris i världen. Oljepriserna sköt i höjden, och alla blev medvetna - kanske mer utifrån ett självförsörjningsperspektiv - om att vi inte kan vara beroende av olja från diktatoriska stater i Mellanöstern, om jag får generalisera lite.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Här i Sverige gjorde vi en massa saker för att snabbt fasa ut oljan. Vi byggde ut fjärrvärmen, vi höjde energiskatten, vi införde byggnormer för lokaler och bostäder och så vidare - allt med perspektivet att vi skulle bort från oljeberoendet. Och det var väldigt effektivt. Mellan 1970 och 1990 minskade utsläppen i Sverige från 100 miljoner ton till 70 miljoner ton; 30 procent av utsläppen försvann alltså. Det är faktiskt en snabbare minskning än den vi har sett de senaste 20 åren, som vi också brukar tycka är ganska bra. Detta var ändå före klimatpolitikens tid.
Varför gick det så fort då? Jo, jag tror att det var för att staten agerade väldigt tydligt. Man hade en väldigt tydlig målbild av vart man ville någonstans.
Jag tror att Per Bolund fortfarande är ute och springer en del i joggingspåret. Det brukar jag också göra, och något vi löpare vet är att man måste veta vart man ska. Man måste ha en klar bild av det; annars springer man vilse.
Jag tycker att det är likadant med klimatpolitiken. Om man inte sätter upp en målsättning för hur mycket man vill att utsläppen ska minska, och när, blir det ärligt talat lite ad hoc. Det blir lite si och så. Man kastar ut lite åtgärder och hoppas att det ska bli något av det.
Därför vill jag återigen ställa frågan till Per Bolund. Hela miljörörelsen, Klimatmålsinitiativet och mängder av experter och sakkunniga inom ramen för Miljömålsberedningens arbete har sagt: Vi behöver ett etappmål för minskningen av utsläppen från vår konsumtion. Varför kan inte Sverige vara berett att införa det, Per Bolund? Det skulle på ett väldigt elegant sätt komplettera den konsumtionsstrategi som regeringen nu har tagit fram och som jag som sagt välkomnar.
Sedan har jag en fråga om köttkonsumtionen. Köttkonsumtionen har ökat med mer än 40 procent sedan 1990. I dag står animaliekonsumtionen för lika stora utsläpp som våra bilar. När det gäller bilarna har vi målsättningen om en fossilfri fordonsflotta, och vi har en mängd åtgärder på plats för att minska utsläppen. Både Bolund och jag vet att mer behöver göras, men vi är i alla fall på väg. Men detta med köttkonsumtionen känns ärligt talat som något av en helig ko. Det är ingenting som man får göra där.
När miljöminister Karolina Skog kommenterade Världsnaturfondens förslag om att halvera utsläppen från den svenska köttkonsumtionen var det inget som regeringen ville kännas vid.
Vi i Vänsterpartiet vill ha en handlingsplan för att minska köttkonsumtionen, både för djurens skull och för att minska utsläppen. Kan inte regeringen införa detta, Per Bolund?