Obehöriga i spårområdet
Interpellation 2025/26:474 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-05-05
- Överlämnad:
- 2026-05-06
- Anmäld:
- 2026-05-07
- Sista svarsdatum:
- 2026-05-27
- Svarsdatum:
- 2026-06-17
- Besvarad:
- 2026-06-17
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Tågförseningar är ett växande problem i Sverige, med stora konsekvenser för såväl resenärer som näringsliv. Enligt Trafikverket orsakas en betydande del av förseningarna av obehöriga personer i spårområdet. Dessa händelser uppgår till cirka 7 600 förseningstimmar och har ökat kraftigt de senaste åren.
Enligt gällande järnvägssäkerhetslagstiftning är det förbjudet att vistas i spårområdet utan tillstånd. När obehöriga personer observeras måste tågtrafiken stoppas av säkerhetsskäl. I praktiken innebär detta ofta att polisen måste tillkallas för att avlägsna personer eller bekräfta att spåret är fritt. Endast polisen har i dag rättslig befogenhet att ingripa, vilket leder till att trafiken ofta står stilla i väntan på polisinsats.
Trafikverket har själva pekat på att denna ordning bidrar till de ökande förseningstiderna, då polisen inte alltid har möjlighet att snabbt vara på plats.
I flera jämförbara länder, såsom Danmark och Norge, finns en annan ordning där särskilt utbildad järnvägspersonal har mandat att friförklara spåret när ingen fara längre föreligger. Polisen tillkallas endast vid kvarvarande personer eller misstanke om brott. Detta möjliggör en snabbare återupptagning av trafiken.
Därtill vittnar personal inom järnvägen om att det redan i dag finns kompetens att visuellt kontrollera spårområdet från förarhytten, exempelvis genom passage i reducerad hastighet. Denna kompetens skulle kunna nyttjas mer systematiskt.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
- Avser ministern och regeringen att se över regelverket för att möjliggöra att utbildad järnvägspersonal kan friförklara spår utan att invänta polis i samtliga fall?
- Vilka åtgärder planerar ministern för att minska förseningar kopplade till obehöriga i spårområdet?
- Hur ser ministern och regeringen på behovet av ett enhetligt nationellt regelverk för hantering av obehöriga i spårområdet, i stället för dagens varierande tillämpning mellan olika aktörer?
- Avser ministern och regeringen att ta initiativ till att bättre tillvarata den operativa kompetens som finns hos lokförare och annan järnvägspersonal i dessa situationer?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:474
Webb-tv: Obehöriga i spårområdet
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 108 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Eva Lindh har frågat mig om regeringen och jag avser att se över regelverket för att möjliggöra att utbildad järnvägspersonal kan friförklara spår utan att invänta polis i samtliga fall, vilka åtgärder jag planerar för att minska förseningar kopplade till obehöriga i spårområdet, hur jag och regeringen ser på behovet av ett enhetligt nationellt regelverk för hantering av obehöriga i spårområdet, i stället för dagens varierande tillämpning mellan olika aktörer, samt om jag och regeringen avser att ta initiativ till att bättre tillvarata den operativa kompetens som finns hos lokförare och annan järnvägspersonal i dessa situationer.
Jag vill inleda med att understryka att förekomsten av obehöriga personer är ett stort problem för dagens järnvägstrafik. Omkring 15 procent av alla förseningstimmar beror på obehöriga i spår. Därmed är alla slags insatser i syfte att minska andelen obehöriga i spår värda att överväga. Detsamma gäller alla insatser som syftar till att minska de negativa effekterna av den obehöriga närvaro i spår som ändå förekommer.
Att utbildad järnvägspersonal ska kunna friförklara spår utan att invänta polis är som utgångspunkt en fråga för tågtrafikledningen. Om tågtrafikledningen ser ett behov av att kalla in polisen är det för att den ser ett behov av någon form av ingripande åtgärd eller bedömning från polisens sida. I en sådan situation bör det vara polisen som häver ett trafikstopp så att trafiken kan släppas på igen.
När det gäller vilka åtgärder som planeras för att minska förseningar kopplade till obehöriga i spårområdet vill jag nämna att Regeringskansliet nyligen remitterade promemorian Enhetligare ordningsregler för kollektivtrafiken.
I promemorian föreslås bland annat att ordningsreglerna för all spårtrafik ska samlas i en lag. Syftet med förslaget är att öka förutsättningarna för att snabbt och effektivt kunna ingripa mot ordningsstörningar, bland annat störningar i form av spårspring. Remissen avslutades i maj, och förslagen bereds för närvarande i Regeringskansliet. Promemorians förslag är att ändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2027.
När det gäller hur regeringen och jag ser på behovet av ett enhetligt nationellt regelverk för hantering av obehöriga i spårområdet och om vi avser att ta initiativ till att bättre tillvarata den operativa kompetens som finns hos lokförare och annan järnvägspersonal i aktuella situationer vill jag framhålla följande:
Sett ur ett övergripande perspektiv uppfattar jag att dagens regler är väl avvägda. Järnvägsbranschen kraftsamlar nu i en kampanj för minskat spårspring som bland annat Trafikverket har varit med och tagit fram och som Järnvägsbranschens samverkansforum, JBS, står bakom. Det är en nationell kampanj som lanseras i sociala medier och genom samordnade kommunikationsinsatser i hela landet. Jag välkomnar kampanjen.
Om det visar sig finnas otydligheter i dagens system eller om närmast berörda behöver tydligare befogenheter kommer regeringen att vara beredd att åtgärda detta.
Slutligen vill jag uppmana personer som genar över spåren för att spara tid att genast sluta med det. Obehöriga i spårområdet orsakar tusentals förseningstimmar varje år.
Anf. 109 Eva Lindh (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!
Ingen gillar tågförseningar, särskilt inte när man har bråttom för att hämta barn eller ta sig till jobbet eller när det är ruskväder ute. Det spelar stor roll i människors vardag.
Vi talar ofta om behovet av att rusta järnvägen. Det gjorde vi också i en tidigare debatt här. Det behövs förstås. Vi behöver investera i underhåll, i moderna signalsystem och i en robust infrastruktur.
Det som intresserar mig och det som vi pratar om här är de 15 procent som beror på spårspring. Där är vi ändå på ett sätt överens, om än kanske inte om hur och var och allt det där, men det är inte det debatten handlar om nu. Det handlar om förseningar som vi faktiskt kan göra något åt redan nu.
Jag har tagit del av statistik. Enligt Trafikverket orsakar obehöriga personer i spårområdet omkring 7 600 förseningstimmar. Problemen har dessutom ökat kraftigt under senare år. Säkerheten måste naturligtvis alltid komma först. Ingen ska behöva riskera livet på våra järnvägar, och ingen vill att tåg ska köra när det finns osäkerhet kring om någon befinner sig på spåret. Det är självklart. Det är därför vi har en säkerhetsmarginal, för vi vet inte om det är någon som genar.
Det kan hända att man inte genar så snabbt som man hade tänkt. Det kan ge upphov till fara för liv och hälsa när sådant händer. Jag håller därför med och vill verkligen understryka det som statsrådet sa sist. Han uppmanade personer som genar över spåren för att spara tid att genast sluta med det. Absolut! Jag håller verkligen med.
Min fråga handlar också om vad det här innebär för tågtrafiken. När trafiken står still i dag är det ofta i väntan på polis, inte för att personen finns kvar utan för att någon måste bekräfta att spåret är fritt. Polisen gör ett viktigt arbete. Det är vi överens om. Men de har många andra uppgifter och kan inte alltid vara på plats snabbt. Konsekvensen blir att tusentals resenärer påverkas av ett system som i praktiken blivit trögt.
Det som vi har föreslagit i vår kommittémotion är att titta på detta därför att vi ser att i våra grannländer Danmark och Norge, som vi ofta jämför med och som också är jämförbara, kan särskilt utbildad järnvägspersonal i större utsträckning själv konstatera att spåret åter är säkert att använda. Polisen kopplas naturligtvis in, men det är när personen finns kvar eller när brott misstänks. Det här kan innebära att antalet förseningstimmar minskar.
Jag har också tagit del av synpunkter från yrkesverksamma lokförare. De beskriver att man historiskt sett har synat av spåren från förarhytten med reducerad hastighet och att sådan kontroll i viss utsträckning förekommer än i dag. Men det görs lite olika, och det är också olika mellan de olika bolagen.
Jag vet att man har en kampanj och allt det här andra. Det är jättebra, men skulle det vara möjligt att titta på hur våra grannländer gör?
Anf. 110 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Ja, det är förstås viktigt att göra det.
Samtidigt tror jag att man ska titta lite djupare på hur det oftast ser ut i Sverige. Det här är en angelägen fråga, men den vanligaste situationen i dag eller det som ofta händer är att de allra flesta fall av obehöriga i spåret eller spårspring hanteras av trafikledning, tågbolag eller entreprenörer. Det kan handla om personer som genar, som man ser har klottrat, som plockar burkar, som fotograferar eller som är nära spåret. Då är det ofta så att det är lokförare som meddelar att personerna har lämnat platsen, och sedan kan trafiken köras som vanligt.
Polisen kontaktas vid problem eller när man uppfattar att det skulle kunna vara problem. Det kan handla om sabotage, hot, intrång eller andra saker. Det kan också handla om risk för suicid. Det är då man larmar polis, och det är i de lägen då polisen kommer in som man behöver invänta att polisen ger klartecken för att häva trafikstoppet.
Det som leder till de omfattande förseningarna är personpåkörningar, och det vill förstås alla undvika. Därför är kampanjen för att undvika spårspring viktig, men det är förstås också viktigt att lära av grannländer där det är möjligt.
Jag vill dock föra fram i debatten att det ofta är lokförare som meddelar att de personer de har sett har lämnat platsen, och då får de klartecken från tågtrafikledningen. Det kan se lite olika ut. Man behöver ha stort förtroende för att de som är ytterst ansvariga på plats, alltså lokförarna, kan bedöma detta. När polisen är inkopplad är det polisen som häver trafikstoppet.
När det gäller om man kan göra mer för att effektivisera och göra mer lika vill jag gärna invänta Järnvägsbranschens samverkansforum, som nu fokuserar mycket på spårspring tillsammans med Trafikverket, och dem som arbetar med detta i vardagen och sitter med beslutet om man ska tillkalla polis eller inte. Frågan lämpar sig för en fördjupad diskussion mellan dem som har det ansvaret.
Jag tycker att det är oerhört positivt att den här frågan lyfts upp i Sveriges riksdag, för den är angelägen. Det är en fråga som framför allt handlar om liv eller död. Det är också en fråga om något som leder till omfattande förseningar. Som jag sa är det 15 procent av förseningarna i Sverige som orsakas av spårspring.
Nu rustar vi upp järnvägen på punkt efter punkt. Vi gör historiskt stora satsningar på underhållsarbete i år. Punktligheten går nu upp. Vi ser att en del av orsaken till det är att det har blivit tre gånger så många växelbyten och att kontaktledningsbyten och rälsbyten har ökat. Då måste vi givetvis ta tag i andra orsaker till förseningar, och därför är det här en angelägen fråga.
Jag fortsätter gärna den här dialogen och diskussionen, men jag tycker framför allt att det är positivt att järnvägsbranschen nu samlar sig. Det är där olika bolag kan lära av varandra. Det är där Trafikverket och aktörerna med gemensamma krafter kan ta ansvar för att vi ska kunna rädda liv men också minska tågförseningarna.
Anf. 111 Eva Lindh (S)
Herr talman! Jag vill börja med några ord om något som kanske inte riktigt är det debatten handlar om men som ändå berörs och som jag verkligen vill säga någonting om. Det är suicid, detta tragiska och sorgliga.
Jag är socialarbetare i grunden. Det är det jag har ägnat större delen av mitt liv åt. När man är självmordsbenägen är man inte alltid kapabel att fatta rätt beslut, så det här säger jag inte för att skuldbelägga på något sätt. Men jag vet ju vad det här gör med många lokförare som har varit med om det. Det är helt fruktansvärda situationer som de hamnar i. Jag kan inte undgå att säga något om det, för det är verkligen ett djupt tragiskt människoöde när någon beslutar att ta sitt eget liv. Men det påverkar också lokförare under väldigt lång tid framöver. En del har svårt att komma tillbaka till jobbet efter att ha varit med om något sådant.
Men det vi pratar om nu är framför allt spårspringet och att undanröja det. Jag blev faktiskt lite häpen när jag hörde detta, även om jag själv åker mycket tåg och ganska ofta hör att det är spårspring: Varje dag stoppas eller sänks hastigheten för upp till 80 tåg på grund av obehöriga personer i spårområdet. Det är väldigt många stopp. Det förklarar att det, som statsrådet säger, orsakar 15 procent av förseningarna.
Det här innebär en ständig oro för lokförarna över att köra på någon. För resenärerna innebär det som sagt missade anslutningar och förseningar. Men det innebär också att polisen i de fall där den tillkallas inte kan ägna sig åt annat, så det är också en resursfråga. Det är därför jag har ställt den här frågan.
Jag hör vad statsrådet säger, och det är positivt att man kan titta vidare på detta. Det handlar ju om att minska förseningarna men också hitta bättre sätt, för vad jag hör från lokförarna är att man gör ganska olika och att det finns en del skillnader mellan de olika företagen. Det vet inte jag, för jag är inte lokförare, men jag litar på att de bilder som jag har fått till mig stämmer.
Vad kan vi göra som stat? Ja, vi ska inte gå in och säga exakt hur det här ska genomföras. Vad jag efterfrågar, och jag tolkar statsrådet som att det finns en möjlighet till det, är att vi ser över detta och ger förutsättningar för ett ändrat arbetssätt. Det skulle göra att polisen kan ägna sig åt det den ska göra, det vill säga insatser vid brott eller när någon faktiskt finns kvar på spåret. Det skulle minska förseningarna därför att det kan gå lite snabbare om man själv kan lösa det här på annat sätt, också för lokförarnas del. Jag vet att det finns stor kapacitet och att man skulle kunna göra det antingen med lokförare eller med annan utbildad personal, för det ser lite olika ut. Vad jag förstår har man i Danmark och Norge löst det på lite olika sätt.
Anf. 112 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag tackar för den här debatten.
När man närmar sig den här frågan gör man det med respekt för komplexiteten i frågan. Det finns många olika skäl till spårspring, och ett som vi har varit inne på i den här debatten är suicid.
Av det totala antalet självmord i Sverige genomförs cirka 5 procent på statlig järnväg. Det är en liknande andel i andra länder i Europa, men det är självklart en signal om att det här är ett problem som vi alla behöver ta på allvar.
Regeringen har gett Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen i uppdrag att under 2025–2028 samordna, stödja och följa upp genomförandet av den nationella strategin inom området psykisk hälsa och suicidprevention.
Ett tjugotal myndigheter, bland annat Trafikverket, medverkar i uppdraget. En myndighetsgemensam handlingsplan har tagits fram och kommer att följas upp årligen fram till och med 2028. Jag vill ha detta sagt eftersom Eva Lindh också tar upp det egna engagemanget och sin tidigare yrkesbakgrund inom detta. Det är ett engagemang som jag verkligen värdesätter och där regeringen har gett uppdrag där Trafikverket ingår.
När det gäller frågan om i vilka lägen polis ska tillkallas och inte är det kanske inte konstigt att det kan se lite olika ut, för det kan ju bero på det enskilda fallet. Det som framstår som ett enkelt spårspring kanske i själva verket inte är det. Det man känner oro inför som lokförare och kan vilja larma polis om behöver ju inte innebära en risk för suicid, utan det kan vara någonting annat.
Detta är ett av grundproblemen när det gäller om man ska ha en likabehandling i hela landet, eftersom det kan se olika ut. Jag är dock helt öppen för att det finns mer att göra för att lära av varandra i de nordiska länderna och inom järnvägsbranschen i Sverige. Jag vet att det pågår ett arbete där detta fokuseras ännu mer än tidigare, och det tycker jag är rimligt.
När vi nu rustar upp infrastrukturen och när tågbolag gör nyinvesteringar i vagnar som ska hålla är det också rimligt att på ett effektivt sätt ta sig an frågan om hur vi kan minska spårspring i Sverige. Då är en sådan här debatt en viktig signal. Det är också viktigt att vi kan utbyta erfarenheter, och jag kommer i min fortsatta dialog med Trafikverket och Järnvägsbranschens samverkansforum att lyfta fram detta och vad man kan lära av andra länder – precis som ledamoten har tagit upp i den här debatten. Det här är en angelägen fråga.
Anf. 113 Eva Lindh (S)
Herr talman! Jag vill säga tack för att statsrådet visar att det finns en öppenhet för att titta på de här frågorna. Jag ska följa det här med stort intresse.
Jag vill säga att vårt gemensamma medskick är: Sluta gena över spåren – av respekt för lokförarna och av respekt för människor. Ingen gillar ju förseningar, så lägg av!
Vi stöttar kampanjen, och vi tycker att detta är bra. Om vi kan göra mer från statligt håll för att underlätta och minska förseningstimmarna, även i det lilla – eftersom det har ökat så mycket – tror jag att det vore bra att vi gör det och att vi gör gemensam sak av detta.
Anf. 114 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Tack, Eva Lindh, för den här debatten!
Jag vill understryka att det här är en viktig och angelägen fråga, precis som vi har varit inne på. Jag gläder mig över denna samsyn och att vi med gemensamma krafter över blockgränserna i Sveriges riksdag kan enas om att spårspring är en viktig fråga att prioritera.
Jag kommer att följa upp de olika exempel som har lyfts fram i den här debatten med järnvägsbranschen och Trafikverket, men det pågår som sagt redan ett arbete som nu förstärks i och med den kampanj som man har tagit initiativ till för att minska spårspringet.
Jag vill upprepa det jag sa redan i inledningen: Sluta gena över spåren! Sluta springa över spåren! Det är en fara för det egna livet, och det orsakar tusentals förseningstimmar – 15 procent av förseningarna i Sverige – bara för att man själv tycker sig ha rätten att gena för att man inte orkar gå en kort bit för att gå över en säker övergång. Det måste vi få ett slut på.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
