Undantaget i sjukförsäkringen efter dag 180
Interpellation 2025/26:450 av Jessica Rodén (S)
Interpellationen är besvarad
- Start
- Interpellation är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-04-24
- Överlämnad:
- 2026-04-27
- Anmäld:
- 2026-04-28
- Sista svarsdatum:
- 2026-05-18
- Svarsdatum:
- 2026-05-22
- Besvarad:
- 2026-05-22
Interpellationen
till Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Den socialdemokratiska regeringen införde ett undantag i sjukförsäkringen som gör det möjligt att skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden efter dag 180, om det finns skäl att tro att den sjukskrivne kan återgå i arbete hos sin arbetsgivare.
Syftet var enkelt: att ge människor en verklig chans att bli friska och komma tillbaka till sitt jobb.
Riksrevisionen har visat att förändringen fungerade och ökade möjligheten att återgå i arbete.
Samtidigt finns det tecken på att tillämpningen blivit mer restriktiv och att avslagen ökar.
Jag vill därför ställa följande frågor till äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje:
- Avser regeringen att förändra eller ta bort undantaget i sjukförsäkringen efter dag 180?
- Vilka andra konkreta åtgärder avser regeringen att vidta för att ge människor möjlighet att komma tillbaka i arbete efter sjukdom?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:450
Webb-tv: Undantaget i sjukförsäkringen efter dag 180
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 8 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
God morgon, herr talman! Jessica Rodén har frågat mig om regeringen avser att förändra eller ta bort undantaget i sjukförsäkringen efter dag 180 och vilka andra konkreta åtgärder regeringen avser att vidta för att ge människor möjlighet att komma tillbaka i arbete efter sjukdom.
Herr talman! Regeringen har bedrivit en aktiv politik och vidtagit en rad åtgärder på området. Under mandatperioden har vi lanserat ett batteri av åtgärder och lagförslag men även flera uppdrag till Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Arbetsförmedlingen och Arbetsmiljöverket i syfte att förebygga sjukskrivningar och främja återgång i arbete.
I november 2025 beslutade regeringen om propositionen Arbetsprövning med bibehållen sjukpenning (prop. 2025/26:53). Lagändringarna trädde i kraft den 1 mars 2026, och de innebär att den som har hel sjukpenning kan få arbetspröva hos sin arbetsgivare med bibehållen sjukpenning under en begränsad period, efter överenskommelse med arbetsgivaren. De nya bestämmelserna har sänkt trösklarna för återgång i arbete och underlättar dessutom för arbetsgivaren att stödja medarbetare tillbaka till arbete.
Det är viktigt att alla berörda aktörer tar ansvar, både var för sig och i samverkan, för att förebygga och förkorta sjukfallen. Arbetsgivarens ansvar för en god arbetsmiljö och ledningens engagemang för arbetsmiljöfrågor är centrala för att minska sjukfrånvaron. Samtidigt behövs mer kunskap om effektiva insatser för återgång i arbete.
I forsknings- och innovationspropositionen (prop. 2024/25:60) aviserades satsningar på forskning kring just arbetsåtergång. Tre nya forskningscentrum har nyligen bildats, och de kommer att bidra till värdefull kunskap både för arbetsgivarens och för hälso- och sjukvårdens arbete med rehabilitering. Det verksamhetsnära stödet till hälso- och sjukvårdens arbete med sjukskrivning och rehabilitering, som för närvarande utvecklas av Socialstyrelsen på uppdrag av regeringen, bidrar till att stärka hälso- och sjukvårdens förutsättningar för arbete med sjukskrivning och rehabilitering.
Regeringen har också stärkt det så kallade arbetsplatsinriktade rehabiliteringsstödet som syftar till att stödja arbetsgivare som anlitar expertstöd för att förebygga sjukfall och för att underlätta återgång i arbete efter sjukdom. Stödet används i ökande utsträckning. Även arbetsgivares planer för återgång i arbete ökar och används i ökad utsträckning av Försäkringskassan som underlag i sjukpenningärenden. Försäkringskassans kärnverksamhet stärktes med 490 miljoner kronor i budgetpropositionen för 2025 (prop. 2024/25:1), vilket har möjliggjort rekryteringar och utvecklingsarbete.
Regeringens arbete och åtgärder ger också resultat. Det kan konstateras, herr talman, att sjukfrånvaron har minskat under 2025. Minskningen syns i både färre påbörjade sjukfall och i en högre andel som lämnar sjukpenningen. Under året var det en markant minskning av antalet sjukfall med psykiatriska diagnoser, vilket är mycket viktigt. Den tidigare ökningen av antalet långa sjukfall har i stort sett avstannat, vilket är ett trendbrott jämfört med tidigare år.
Trots denna utveckling kvarstår utmaningar, framför allt med de längre sjukfallen. Vi vet att sannolikheten för återgång till arbete avtar ju längre tid sjukfallet pågår. Att långa sjukfall har ackumulerats över tid är delvis en följd av de regeländringar som infördes i sjukpenningen under 2021 och 2022, bland annat undantagen vid dag 180 i rehabiliteringskedjan. Därför är det angeläget att regeringens arbete för ett starkt stöd för återgång i arbete fortsätter hos alla berörda i sjukskrivningsprocessen. Ingen, herr talman, ska gömmas och glömmas i sjukförsäkringen.
Anf. 9 Jessica Rodén (S)
Herr talman! Stort tack till ministern för möjligheten att debattera frågan i dag, och jag tackar för svaret så här långt.
Herr talman! De allra flesta människor vill arbeta. De vill gå till jobbet, känna sig behövda och vara en del av gemenskapen. Men det finns människor som inte orkar hela vägen genom dagens arbetsliv. Just den stressrelaterade psykiska ohälsan och långa sjukskrivningar har vi under en tid sett öka. När människor blir sjuka måste sjukförsäkringen ge verkliga möjligheter att komma tillbaka, inte bara pröva människor bort från deras arbete. Det var just därför den socialdemokratiska regeringen införde undantaget efter dag 180 i sjukförsäkringen.
Grundtanken var enkel. Människor som har möjlighet att komma tillbaka till sitt ordinarie arbete ska få rimliga förutsättningar att rehabiliteras färdigt först. Människor är inga maskiner. En utmattad undersköterska blir inte frisk bara för att Försäkringskassan börjar prata om normalt förekommande arbete. En lärare som har gått in i väggen blir inte frisk av ekonomisk oro, och en förälder till ett barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar blir inte mindre stressad av att behöva kämpa mot systemet.
Riksrevisionens rapport visar faktiskt att reformen hade positiva effekter – eller har positiva effekter. Den som fick sin arbetsförmåga bedömd med stöd av begreppet övervägande skäl har haft större möjlighet att återgå till sitt arbete. Det är viktigt, och det visar att rehabilitering och trygghet hänger ihop.
Men vi ser också att avslagen vid dag 180 återigen ökar. Jag noterar att statsrådet egentligen inte gav mig ett svar på min fråga. I stället blir det uppräkningar av satsningar, strategier och myndighetsuppdrag. Det är bra, men människor behöver också få veta.
Vi behöver jobba på flera fronter samtidigt. Ja, vi behöver forskning om stressrelaterad ohälsa och utmattning för att förstå varför så många människor går sönder i arbetslivet. Vi behöver stärka det systematiska arbetsmiljöarbetet. Vi behöver fler kollegor i välfärden så att undersköterskor, socialsekreterare och lärare orkar göra sitt jobb utan att bli sjuka själva.
Sanningen är att människor inte blir sjuka i ett vakuum. Försäkringskassan konstaterar att stressrelaterad psykisk ohälsa står för en allt större del av de långa sjukfallen och att just arbetsbelastningen är en central orsak, och därför räcker det inte att diskutera kontrollstationer i sjukförsäkringen.
Vi behöver prata om arbetsvillkor, arbetsmiljö och hur pressen i samhället ser ut. Jag noterar också att statsrådet i sitt svar sa att de längre sjukfallen delvis är en följd av regeländringarna kring undantaget vid dag 180. Därför är det rimligt att fråga vad regeringen och Sverigedemokraterna egentligen vill göra med undantaget. Tänker man göra tillämpningen hårdare? Tänker man begränsa möjligheten att få arbetsförmågan bedömd mot ordinarie arbete? Står regeringen bakom grundtanken att människor ska få en verklig möjlighet att rehabiliteras tillbaka till sitt arbete?
Anf. 10 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag tackar återigen för möjligheten att debattera dessa viktiga frågor. Ledamoten Rodén lyfter upp många aspekter av denna fråga som jag och samtliga partier i kammaren definitivt instämmer i.
Mitt inledningsanförande var alldeles för kort för att hinna gå igenom alla reformer och förbättringar som har skett under mandatperioden. Jag har räknat upp en del, men jag skulle särskilt vilja lyfta fram en viktig pusselbit i det arbete som sker inom Försäkringskassan på området.
Försäkringskassan har bland annat getts i uppdrag att följa upp arbetsgivarens plan för återgång i arbete för att stärka samordningen av de viktiga rehabiliteringsinsatserna. Det är något som blir extra viktigt för människor som snabbt ska få hjälp och stöd för att komma tillbaka, givet att vi vet att om man är borta en längre tid minskar chansen att faktiskt komma tillbaka i arbete. Snabba insatser och en aktiv arbetsgivare är viktigt. Att det finns en plan, en anpassning och ett stöd gör att vi kan undvika många sjukskrivningar och dessutom de onödigt långa sjukskrivningarna. Det är något som gynnar den enskilde, arbetsgivaren och samhället i stort.
Försäkringskassan och Arbetsmiljöverket har getts i uppdrag att utveckla sin samverkan och tillsyn av arbetsgivarens arbetsmiljö- och rehabiliteringsansvar för att säkerställa att det arbete som sker hos arbetsgivaren faktiskt innebär att ta ansvar. Det ska inte bara bli vackra, fina ord på ett papper och i en plan, utan man ska skrida till verket och genomföra åtgärderna.
Ytterligare ett uppdrag har varit att ge fler personer med aktivitetsersättning arbetsförberedande eller arbetslivsinriktade insatser samt utveckla indikatorer för att följa upp det viktiga arbetet.
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har fått i uppdrag att ta tillvara arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna. Enligt myndigheternas gemensamma redovisning arbetar Försäkringskassan nu mer strukturerat med de längre sjukfallen och har infört rehabiliteringsspecialister, medan Arbetsförmedlingen har förstärkt sitt lokala arbetsgivararbete och sitt samordnade stöd. Detta kan enligt myndigheterna påskynda rehabiliteringen och framför allt förbättra stödet till långtidssjukskrivna som redan har etablerade samverkans- och samarbetsformer.
Försäkringskassan ska även säkerställa genomförandet av socialfondsprojekt som är identifierade inom ramen för samordningsförbundens beredningsstruktur. Bidraget för arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd har inte bara utvecklats med anslagna medel utan har dessutom ökats på med 20 miljoner kronor. Beloppet som kan betalas ut till arbetsgivarna har fördubblats.
Herr talman! Som jag sa tidigare ser vi för närvarande en positiv trend i sjukfrånvarons utveckling. Vi vet dock att detta kan svänga mycket snabbt med stora konsekvenser som följd. Från regeringens sida följer vi frågan mycket noga. Det här har stor påverkan på den enskilda individen och arbetsgivarna men också på samhället i stort. Givetvis är vi beredda att vidta olika åtgärder. Men just nu finns det ingenting mer avancerat, utan lagt kort ligger. Vi jobbar med de här frågorna och flyttar fram positionerna för att få fler att återgå i arbete, för att stärka arbetsgivarnas ansvar och för att se till att planerna efterföljs.
Anf. 11 Jessica Rodén (S)
Herr talman! Arbetsmarknaden har förändrats, och vi ser i dag helt andra typer av sjukfall än tidigare. Den stressrelaterade ohälsan och utmattningen står för en allt större del av de långa sjukskrivningarna, främst bland kvinnor. Många av dessa människor jobbar i kontaktyrken där tempot är högt, återhämtningen liten och arbetsbelastningen konstant. Det handlar om människor som varje dag jobbar med andra människor – i vården, i skolan och i omsorgen.
När arbetslivet förändras måste också synen på rehabilitering och återgång i arbete göra det. Arbetsskadeförsäkringen är dock fortfarande dåligt anpassad till dagens arbetsliv och dess sjukdomsmönster och skademönster. Vi är många som väntar på att regeringen ska gå från ord till handling. Statsrådet har i en tidigare interpellationsdebatt sagt till en kollega att det är oceaner av tid kvar. Vi får väl se vad regeringen och ministern hinner presentera på området. Vi väntar med spänning!
Fackförbundet Kommunal har länge vittnat om att det är för hög arbetsbelastning, för få kolleger, stress och brist på återhämtning – anställda går hem från jobbet med känslan av att inte ha räckt till. När välfärden pressas hårdare år efter år är det människor som får bära konsekvenserna i sina egna kroppar. Det är ingen slump att det framför allt är kvinnor i välfärdens yrken som blir sjukskrivna.
Det som provocerar är att ansvaret hela tiden hamnar på den som blivit sjuk. Kvinnor i välfärdens yrken slits ut av för hög arbetsbelastning och stress. Men när rehabiliteringen brister, när arbetsanpassningarna uteblir och när människorna inte ens får rätt stöd är det ändå den sjukskrivne som får bära konsekvenserna genom avslag och ekonomisk otrygghet. Det är inte kvinnorna i äldreomsorgen som har skapat underbemanningen, och det är inte lärarna som har skapat den höga arbetsbelastningen. Men det är ändå de som får betala priset när sjukförsäkringen stramas åt.
Det är många människor som upplever att de bedöms mot normalt förekommande arbete innan samhället ens gjort vad som krävs för att de skulle kunna få möjlighet att komma tillbaka till sitt vanliga arbete. Riksrevisionens granskning visar att kontakt med arbetsgivare bara skedde i ungefär hälften av de granskade ärendena innan undantaget användes. I en stor andel av ärendena hade Försäkringskassan alltså inte ens haft kontakt med arbetsgivaren innan människor bedömdes i systemet. Handläggare själva beskriver att rehabiliteringsåtgärder och samverkan med arbetsgivare prioriteras ned. Hur ska människor kunna komma tillbaka till sitt arbete snabbare om rehabiliteringen och samordningen inte fungerar?
Eftersom detta inte är första gången vi har den här typen av debatt inom området och eftersom statsrådet har använt de här svaren tidigare har jag bett riksdagens utredningstjänst granska vilka konkreta effekter regeringens arbete har haft gällande stressrelaterad psykisk ohälsa och långa sjukskrivningar. Enligt den rapport jag fick går det inte att se några effekter.
Statsrådet vill inte heller ge mig svar på vad man tänker om det undantag som vi debatterar. Vi socialdemokrater tror inte att människor rehabiliteras snabbare av oro. Vi tror att trygghet och rehabilitering hänger ihop. Återigen: Vad tänker regeringen och Sverigedemokraterna göra med undantaget? Tänker man göra tillämpningen hårdare?
Anf. 12 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Vi kommer in på många olika frågor nu. Tack och lov är jag inte bara socialförsäkringsminister utan också äldreminister. Är det någonting jag brinner för är det äldreomsorgen. Vi ska se till att äldre får ökad trygghet och säkerhet, att kvaliteten stärks och att det blir en förbättrad situation när det gäller kompetensförsörjningen och möjligheten att rekrytera till de här viktiga yrkena.
Det hänger starkt samman med den andra sidan av min portfölj. Där handlar det om att minska sjukskrivningarna och förbättra arbetsmiljön för inte minst undersköterskor och vårdbiträden men även sjuksköterskor. Kommuner och regioner ska vara attraktiva arbetsgivare. De här frågorna är väldigt tätt sammanflätade i min portfölj. Vi behöver få en förbättrad situation, inte minst inom offentlig sektor, där sjukskrivningstalen är väldigt höga, särskilt bland kvinnor. Bland undersköterskor är de i regel dubbelt så höga som inom andra jämförbara branscher.
Så här kan vi inte ha det. Det är ett stort misslyckande som ingen i den här kammaren kan svära sig fri från. Vi får rapporter från Socialstyrelsen som visar på att det ser likadant ut nu i svensk äldreomsorg och svensk offentlig sektor som det gjorde för 20 år sedan. Det är ett stort misslyckande att vi inte lyckats göra någonting åt saken.
I höstas och under föregående år samlade jag därför företrädare för SKR och ledande kommuner och regioner runt om i Sverige och påpekade deras ansvar för att på riktigt lyfta frågan och ta på sig ledartröjan – inte bara sätta upp fina mål för hur vi ska minska sjukskrivningstalen inom offentlig sektor utan de facto ta fram handlingsplaner och jobba metodiskt och systematiskt med uppföljning.
Det gäller att inte bara se var man kan göra skillnad utan också ta fram konkreta exempel som kan spridas runt om i hela Sverige, och flera exempel har lyfts fram. Jag hade Region Skåne på plats vid en konferens i höstas. De pratade om minskning av sjukskrivningarna inom offentlig sektor och kunde visa upp ett strålande resultat av hur de jobbat. Det finns också flera kommuner runt om i landet som har lyckats med detta.
Vad det i mångt och mycket handlar om är ledarskapet. Ledarskapet inom svensk äldreomsorg är under all kritik. Man har som enhetschef i regel 50 medarbetare under sig. Det är en ohållbar situation när man ska leda och styra en så komplex verksamhet.
Just därför var det så viktigt för mig att tillsätta den utredning om en ledarskapsutbildning inom svensk äldreomsorg som Acko Ankarberg Johansson nu ska leda. Vi skulle ju aldrig drömma om att plocka bort exempelvis den viktiga rektorsutbildningen inom skolans och förskolans värld, eftersom det är en komplex situation där det är svårt att leda och styra verksamheten. Det är mycket viktigt att plocka fram en liknande ledarskapsutbildning för de många duktiga cheferna inom svensk äldreomsorg, så att de kan få rätt stöd och hjälp, se och bekräfta sina medarbetare, jobba aktivt med att förebygga och förhindra sjukskrivningar och framför allt jobba med att bibehålla och förbättra arbetsmiljön. Jag tror att det är den enskilt viktigaste fråga som vi kan jobba med framöver i kommunerna, så att man kan få fler som går från deltid till heltid och inte minst kan förebygga sjukskrivningar.
Jag vill också lyfta fram den satsning som regeringen nu gör med 25 miljoner till Forte på att etablera och finansiera centrum för återgång i arbete. Jag är besjälad av att kvinnor – det handlar framför allt om kvinnor – ska få rätt vård och behandling, så att de slipper sjukskrivning.
Anf. 13 Jessica Rodén (S)
Herr talman! Jag tror egentligen att ministern och jag delar samma grundläggande mål att ingen människa ska behöva bli sjuk eller skadad av sitt arbete och att ingen människa ska behöva vara sjukskriven längre än nödvändigt. Då måste hela kedjan fungera.
Vi måste bygga ett arbetsliv där människor inte blir sjuka av sitt arbete. Det är därför som arbetsmiljön är så pass viktig just när det gäller undersköterskor, lärare, socialsekreterare och andra välfärdsarbetare så att de orkar ett helt arbetsliv.
Om människor ändå blir sjuka behöver stödet sättas in tidigt. Det behövs arbetsanpassningar, rehabilitering och samverkan. Människor måste få verkliga möjligheter att komma tillbaka till sitt arbete och inte bara prövas bort från det. Många människor upplever i dag att de bedöms mot normalt förekommande arbeten innan samhället ens gjort det som krävs för att de ska kunna komma tillbaka till sitt ordinarie arbete.
Ministern har inte en enda gång svarat på min fråga trots att jag har ställt samma fråga både i den inskickade interpellationen och nu i mina anföranden. Jag ger ändå statsrådet Tenje en sista chans, herr talman.
Vad är det egentligen regeringen och Sverigedemokraterna vill göra med undantaget? Tänker man göra tillämpningen hårdare? Kommer man att begränsa möjligheten att få sin arbetsförmåga bedömd mot sitt ordinarie arbete? Eller står regeringen bakom grundtanken att människor ska få en verklig möjlighet att rehabiliteras tillbaka till sitt arbete?
Anf. 14 Äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M)
Herr talman! Jag vet inte riktigt vad ledamoten fiskar efter, givet att jag har gett besked.
Jag har sagt att vi för närvarande ser en positiv utveckling när det gäller sjukfrånvarons utveckling. Vi har jobbat med en rad olika åtgärder som vi nu hoppas kommer att få ännu större effekt framöver.
Jag har belyst vikten av mer kunskap inte minst när det gäller de psykiatriska diagnoserna. Vi vet inte riktigt vad som ger direkt effekt.
Det handlar om vikten av att inte minst kvinnor i offentlig sektor ska få rätt vård och behandling så att de slipper en sjukskrivning i ett så tidigt skede som bara är möjligt.
Vi har också lyft fram inte minst arbetsgivarens ansvar. Vi vet att den enskilt viktigaste delen för att minska ned, förkorta och motverka onödigt långa sjukskrivningar är en aktiv arbetsgivare som visar stöd och engagemang och definitivt gör verkstad bakom orden i handlingsplanen och dessutom upprättar en handlingsplan.
Vi ser nu en positiv trend, inte minst när det gäller de psykiatriska diagnoserna. Men vi vet att det kan svänga mycket fort. Just därför är det så otroligt viktigt att följa den här frågan mycket noga.
Jag tror att det vore tjänstefel om man som minister med ansvar för de här frågorna inte var beredd att vidta åtgärder för att mota och förhindra sjukskrivningar eller för den delen förbättra arbetet med att minska sjukskrivningarna.
Jag har inga andra besked att ge. Vi tänker inte, tycker inte och säger inte något annat. Vi har inga andra besked att ge än det som i dag gäller och ska fortsätta att gälla. Men vi följer frågan mycket noga. Jag är redo att agera om så skulle krävas.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
