Moskéer som sprider hat och hot
Interpellation 2025/26:430 av Richard Jomshof (SD)
Interpellationen är besvarad
- Start
- Interpellation är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-04-02
- Överlämnad:
- 2026-04-07
- Anmäld:
- 2026-04-13
- Sista svarsdatum:
- 2026-04-24
- Svarsdatum:
- 2026-05-19
- Besvarad:
- 2026-05-19
Interpellationen
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
I skånska Kristianstad finns det i dagsläget två etablerade sunnimuslimska moskéer. I höstas kunde tidningen Expressen avslöja att en av imamerna på en av dessa moskéer bland annat hade predikat att mannen enligt islam har rätt att slå sin hustru, vilket väckte starka reaktioner.
Nu har det hänt igen, fast i stadens andra sunnimuslimska moské. Den 2 april kunde nämligen Expressen avslöja att en imam i moskén vid flera olika tillfällen spridit hat och hot mot icke-muslimer i allmänhet och judar i synnerhet.
Det visar sig att imamen bland annat har uppmanat muslimer att hata icke-muslimer samtidigt som han har anklagat judar för att syssla med magi. Imamen har dessutom förespråkat hämnd mot det judiska folket och sagt att de förtjänar ”blod […] död och fördrivning”. Förutom detta har han betonat vikten av att kommande generationer lär sig att ”skada” judar och att muslimer måste lära sina barn att muslimerna ”kommer att hämnas”.
Jag vill med anledning av det inträffade ställa följande fråga till socialminister Jakob Forssmed:
Kommer ministern att ta några generella initiativ med anledning av det inträffade?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:430
Webb-tv: Moskéer som sprider hat och hot
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 25 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Richard Jomshof har frågat socialministern om han avser att ta några generella initiativ med anledning av att moskéer sprider hat och hot.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen.
Till att börja med innebär den svenska yttrandefriheten en långtgående rätt för enskilda att uttrycka tankar och åsikter, också sådant som kan vara provocerande eller stötande för andra. Det innebär å andra sidan inte en frihet att säga eller uttrycka vad som helst. Det är till exempel inte tillåtet att förtala någon eller att yttra något som innefattar hot eller hets mot folkgrupp. Som samhälle ska vi inte tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld, vare sig i religiösa sammanhang eller i andra miljöer.
Den 1 juli 2024 trädde flera lagändringar i kraft som förtydligar och utvidgar bestämmelsen om hets mot folkgrupp i brottsbalken. Bland annat utvidgas skyddet på det viset att enskilda personer kan få status som målsägande och därigenom också ha rätt till skadestånd. Det förtydligas också att det är olagligt att förneka Förintelsen och vissa andra internationella brott. De här ändringarna har redan gjorts i vanlig lag. Motsvarande ändringar föreslås träda i kraft i tryckfrihetsförordningen den 1 januari nästa år.
Det är avgörande med ett bredare arbete mot de här problemen, och det görs också av regeringen. Under mandatperioden har regeringen skärpt demokrativillkoren för statsbidrag till trossamfund och andra organisationer i det civila samhället. Statsbidrag ska alltså inte kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Det gäller även ledande företrädare. Verksamheter som diskriminerar personer eller grupper eller på andra sätt bryter mot principen om alla människors lika värde, försvarar ett sådant agerande eller motarbetar det demokratiska styrelseskicket ska nekas statsstöd.
Regeringen har även tillsatt en utredning som har i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, annan extremism och andra antidemokratiska intressen. Den utredningen ska redovisa sina förslag nu i sommar.
Utöver detta har regeringen beslutat om ett stort antal insatser för att motverka antisemitism och andra former av rasism och hatbrott inom ramen för handlingsplanen mot rasism och hatbrott och strategin för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism. För närvarande genomförs bland annat åtgärder för att fler av de hatbrott som begås ska anmälas, utredas och lagföras. Som en del i det arbetet har Brottsförebyggande rådet fått regeringens uppdrag att studera rättsväsendets hantering av antisemitiska hatbrott.
Till detta kommer att regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att motverka våldsbejakande extremism. Vi har tagit fram en ny, samlad strategi mot våldsbejakande extremism och terrorism. Sedan i mars förra året finns även en särskild funktion inom Center mot våldsbejakande extremism vid Brottsförebyggande rådet, Brå, som syftar till att förhindra att offentliga medel går till verksamheter med kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.
När det gäller konkreta säkerhetshot har Säkerhetspolisen och Polismyndigheten en nära samverkan och också ett nära utbyte av information. Säkerhetspolisen bedömer hot och delar lägesbilder, och polisen vidtar åtgärder utifrån detta för att stärka samhällets skydd mot allvarlig brottslighet och se till att medborgarna kan vara trygga.
Sammantaget bedrivs ett omfattande arbete för att på olika sätt motverka hat och hot, allt i syfte att trygga medborgarnas säkerhet och värna vårt fria och öppna samhälle.
Anf. 26 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret!
För ett år sedan hade jag en interpellationsdebatt med Gunnar Strömmer med anledning av det islamistiska projektet Vi mår bra. Deras mål, om nu någon har glömt det, är att det ska finnas minst en moské i varje svensk stad. Bakom projektet står personer knutna till salafismen, som är en av de mest extrema tolkningarna inom sunniislam. Frågan jag ställde då var om regeringen ämnade vidta några konkreta åtgärder för att förhindra det fortsatta byggandet av nya moskéer som genomsyras av den sortens värderingar. Det är alltså moskéer som har kopplingar till muslimska diktaturer och ibland också terroristorganisationer. Tyvärr var det inte mycket till svar jag fick.
Anledningen till denna interpellation är att Expressen den 2 april kunde avslöja att en imam i en av Kristianstads två sunnimuslimska moskéer vid flera tillfällen spridit hat och hot mot icke-muslimer i allmänhet och judar i synnerhet. Imamen i fråga har dessutom förespråkat hämnd mot det judiska folket och sagt att det förtjänar blod, död och fördrivning. Förutom detta har han betonat vikten av att kommande generationer lär sig att skada judar och att muslimer måste lära sina barn att hämnas.
Jag vill påminna om att för bara några månader sedan kunde vi läsa ett annat avslöjande om den andra sunnimuslimska moskén i Kristianstad. Då var det en imam som bland annat hade predikat att mannen enligt islam har rätt att slå sin hustru.
Det är klart att det här är anmärkningsvärt. För den som är insatt i frågan är det tydligt, vill jag hävda, att den sortens vidriga åsikter och uttalanden är regel snarare än undantag när det gäller imamer som verkar i moskéer på svensk mark. Låt mig ge några fler exempel. I en moské lär man ut att kvinnor inte har rätt att neka mannen sex. I en annan att kvinnor inte ska polisanmäla sina män – inte om, utan när de misshandlas. I en tredje hyllar man al-Qaida. I en fjärde hyllar man Islamiska staten. I en femte hävdar man att terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo är en lögn. I en sjätte värvar man jihadister till det heliga kriget, och så vidare.
Vi vet att moskéer i Sverige i dag används för att främja extremism och sprida antisemitism och kvinnohat men också för att hylla terrorgrupper. Vi vet att många av dem fungerar som spioncentraler. Vi vet att de fungerar som tillhåll för islamister och terrorister. Det handlar alltså om moskéer med kopplingar till en lång rad muslimska diktaturer men också om moskéer med kopplingar till exempelvis Muslimska brödraskapet och andra muslimska terroristorganisationer.
Herr talman! I svaret på min interpellation, vilket jag än en gång vill tacka för, säger justitieministern att statsbidrag inte ska kunna betalas ut till trossamfund som utövar våld, tvång eller hot eller på andra sätt kränker en persons grundläggande fri- och rättigheter. Jag tänker: Är det allt? Är det inte bättre om vi helt nekar dem rätten att verka i Sverige? Och kan vi inte också vara ärliga och erkänna att det i stort sett uteslutande handlar om muslimska trossamfund?
Vad gäller religionsfriheten och yttrandefriheten är det min bestämda uppfattning att den främst är till för det svenska folket och våra svenska medborgare. Vi har ingen som helst skyldighet att låta andra länders medborgare, extremister och islamister komma till Sverige för att utnyttja vår yttrandefrihet och vår religionsfrihet med målet att faktiskt också ta den ifrån oss.
(Applåder)
Anf. 27 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Herr talman! Som interpellanten nämner är sådana uttalanden från moskéerna mer regel än undantag. I det offentliga livet har det nu under tio år utgått sådana budskap från moskéerna. Det har pågått under en längre tid, men det är under de senaste tio åren som medierna på allvar rapporterat om vilka budskap moskéerna faktiskt förmedlar.
Det är också först under de senaste tio åren som medierna på allvar rapporterat om de kopplingar som moskéerna i Sverige har med diktaturer och islamistiska organisationer. Interpellanten refererar till moskén i Kristianstad där imamen enligt Expressen sagt att muslimer har en skyldighet att hata. Samma imam har predikat hat och antisemitism.
Det som också borde lyftas upp i sammanhanget är att moskén i Kristianstad är medlem i organisationen Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, som får bidrag från staten. För år 2026 har Förenade Islamiska Föreningar erhållit 5,3 miljoner kronor från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.
En och annan, och kanske statsrådet, kan säga: ”Vänta nu, tänk om det bara är en moské! Tänk om alla andra moskéer i Förenade Islamiska Föreningar i Sverige faktiskt sköter sig!” Men den största organisationen inom Förenade Islamiska Föreningar är Islamiska Förbundet i Sverige. De moskéer som är anslutna till Islamiska Förbundet i Sverige är också anslutna till Förenade Islamiska Föreningar i Sverige. Det finns myndighetsunderlag samt flera forskare som pekar på att Islamiska Förbundet i Sverige är en front för Muslimska brödraskapet. Det här är underlag som är tillgängliga för alla.
Frågan som uppstår är varför man från statens håll skapar möjligheter för organisationer som har kopplingar till islamister. Att en moské, som är en del av denna islamistiska infrastruktur i Sverige, uttalar sig antisemitiskt är inte någon överraskning. Islamismen är en ideologi som är antisemitisk, men varför har vi myndigheter som känner att de har behov av att finansiera islamistiska organisationer? När man fördelar 5,3 miljoner kronor till Förenade Islamiska Föreningar i Sverige ger man pengar till en organisation som i sin tur fördelar dessa medel till moskéer som har Muslimska brödraskapets ideologi.
Det värsta är att det här inte är någon hemlighet. Det finns massor av belägg för vilka organisationer som har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns belägg för vilka moskéer som finansieras av islamistiska organisationer från Turkiet eller Qatar. Inget av detta är hemligt.
Vi har myndigheter som låtsas att allt detta inte händer. När myndigheterna sedan fördelar ännu mer pengar till dessa islamistiska organisationer förstärker de islamisternas förutsättningar för att kunna sprida sin ideologi i Sverige. Jag tror att många medborgare frågar sig varför – varför vill staten med skattemedel stärka islamisternas moskéer i Sverige?
Medan länder som Tyskland och Frankrike har lagstiftning som tillåter myndigheterna att riva islamisternas moskéer eller åtminstone se till att de upphör med sin verksamhet fortsätter Sverige att stärka islamisterna här. Vad är anledningen till detta?
Anf. 28 Rashid Farivar (SD)
Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaret!
Jag vill också rikta ett stort tack till min riksdagskollega Richard Jomshof för att han lyft upp den viktiga frågan om moskéer som sprider hat, hot och antisemitism och som predikar om våld mot kvinnor i Sverige.
Jag tycker att justitieministerns svar var ganska bra. Jag är ganska nöjd med det.
(Justitieminister GUNNAR STRÖMMER (M): Det var ett bra svar.)
Ja, det var ett bra svar.
Justitieministern vet hur stor vikt jag lägger vid yttrandefrihet och öppenhet i samhället för det fria ordet. Vi hade nyligen en interpellationsdebatt här i kammaren om just det. Som justitieministern framför i svaret ska vi inte tolerera hat, hot, hot om våld eller antisemitism i vårt samhälle.
Vad gäller de insatser som regeringen tillsammans med Sverigedemokraterna har tagit fram till just detta svar och under mandatperioden tycker jag att vi har gjort ett bra jobb. Vi har till exempel sett till att statsbidrag inte kan betalas ut till trossamfund som sprider hot, hat, hot om våld och antisemitism.
Det har även tillsatts en utredning med uppdraget att se på hur man kan förbjuda utländsk finansiering av trossamfund. Det är jättebra och ett steg i rätt riktning. Jag hoppas att vi en dag kan förbjuda det, eftersom de organisationer som finansierar moskéer och islamism i Sverige inte har någon bra avsikt för vår demokrati och vårt samhälle.
Övriga insatser välkomnar jag också verkligen.
Min kollega Nima tog upp att dessa organisationer finansieras och finns här i Sverige för att islamisera vårt samhälle. Det är absolut olyckligt att sådana moskéer och organisationer ibland finansieras av statsbidrag, och jag är av den fasta uppfattningen att vi måste ta hårda tag i lagstiftningen mot dem som sprider hat, hot och antisemitism.
I nyheterna har vi bland annat kunnat höra om en imam i Kristianstad som uppmanade till hat mot icke-muslimer. Det finns även imamer som predikat om hur män ska slå sina fruar. I Malmö dömdes en imam för att ha hetsat mot judar och kallat dem för apors och svins avkomlingar. Jag tycker att vi ska ta hårda tag mot dessa moskéer även i lagstiftningen. Staten har ett ansvar att se till att sådana moskéer inte kan verka längre.
Min korta fråga till justitieministern är: När kan vi se fram emot att den första moskén i Sverige stängs av den enkla anledningen att man har spridit grovt hat, hot, hot om våld och antisemitism? När får vi se att man till och med river en moské?
Anf. 29 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tackar alla som har lyft upp de frågor som vi får diskutera i dag.
Till att börja med vill jag understryka att det numera finns en väletablerad insikt om att vissa moskéer i Sverige fungerar som arenor för radikalisering, utländskt spioneri och utländskt inflytande. Det är bakgrunden till en lång rad av de åtgärder som vi vidtar.
Om det begås brott ska det lagföras. Säger man saker som står i strid med svensk lagstiftning ska man straffas för det. Om vi håller oss på sydliga breddgrader kom det exempelvis bara häromdagen en dom från Helsingborgs tingsrätt då man för första gången – i alla fall i närtid – dömde en person som yttrat sig väldigt hatiskt mot judar för hets mot folkgrupp, inklusive den nya straffbestämmelsen om förintelseförnekelse.
Om man begår brott när man använder sin yttrandefrihet ska man naturligtvis lagföras för det. Då spelar det ingen roll vad man har för roll och verkar i ett religiöst sammanhang eller inte, om man har en ledande roll i en församling eller inte, även om vi har en vidsträckt yttrandefrihet. Begås ett brott ska det lagföras.
Statsbidrag ska alltså inte delas ut till samfund som ägnar sig åt att underminera den svenska demokratin. Vi ska inte heller fortsätta med en ordning där utländska aktörer och intressen kan finansiera trossamfund på ett subversivt sätt. Det är därför vi har satt igång en utredning för att kunna förbjuda utländska donationer av detta slag.
Säkerhetspolisen och polisen bevakar olika miljöer som odlar extremism och antidemokratiska opinioner. Utan att gå närmare in på det – det ligger i sakens natur att det är insatser som vi inte alltid talar öppet om – vidtar våra myndigheter en lång rad åtgärder mot den typen av miljöer. Det finns många välkända exempel på fall när vi har beslutat att utvisa imamer som har gjort sig skyldiga till att förbereda terrorbrott i Sverige och så vidare.
Den svenska rättsstaten och det svenska rättsväsendet ska självklart agera väldigt kraftfullt mot sådan extremism. Så långt är vi överens.
För egen del tror jag att det är väldigt viktigt att skilja mellan vanlig islam och politisk islam. Vi kan ha en lång diskussion om det svenska fri- och rättighetsskyddet, men det råder ingen tvekan om att det finns svenska medborgare som är kristna, katoliker, judar eller muslimer eller som inte tror på någon gud över huvud taget. Fri- och rättighetsskyddet måste skydda var och en av dem.
Det är dock inte samma sak som att acceptera miljöer som främjar extremism, antidemokratisk subversiv verksamhet och våldsbejakande budskap. Sverige har varit alldeles för slappt i det avseendet, och jag uppfattar att flera andra som deltar i diskussionen menar samma sak. Vi håller på att styra upp det här.
Anf. 30 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Om nu regeringen menar allvar med att vi inte ska tolerera hat, hot eller uppmaningar om våld från trossamfund ställer jag mig frågande till att man över huvud taget kan tillåta moskéer på svensk mark – och då menar jag över huvud taget. Låt mig förtydliga vad jag menar.
Islams heliga bok är, som vi vet, Koranen. I den kan vi läsa följande exempel.
I sura 8:12, det vill säga kapitel 8 vers 12, kan vi läsa att muslimerna ska injaga skräck i icke-muslimernas hjärtan och låta svärden vina över deras huvuden och händer.
I sura 9:123 talas det om att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna och visa dem obeveklig stränghet.
I sura 9:29 står det att muslimerna ska föra krig mot icke-muslimerna tills de erkänner sig besegrade.
I sura 47:4 står att muslimerna ska låta svärden falla över icke-muslimernas huvuden tills de har tvingats på knä.
I sura 9:5, även kallad svärdsversen, står följande att läsa: ”När de helgade månaderna gått till ända skall ni döda avgudadyrkarna” – det vill säga oss – ”var ni än träffar på dem; tag dem till fånga och omringa dem och lägg er i försåt för dem.”
I sura 2:216 kan vi dessutom läsa att det är en plikt för det muslimska samfundet, alltså alla muslimer, att delta i det heliga kriget mot icke-muslimerna, alltså oss.
Koranen är också mycket tydlig med att judarna, förutom att de jämförs med apor och grisar, är de hätskaste fienderna till muslimerna och med att en muslim inte kan vara vän med vare sig judar eller kristna.
Herr talman! Detta är endast några exempel på vad jag anser vara det vansinne som faktiskt präglar stora delar av Koranen – alla muslimers heliga bok och rättesnöre. Det som står i Koranen är islam, varken mer eller mindre. Det är inte islamism eller några märkliga extrema tolkningar; det är vanlig islam, och det gäller alla muslimer.
Jag vill hävda att Koranen i själva verket är unik bland religionernas heliga skrifter i det att den uppmanar sina anhängare till heligt krig, alltså jihad, mot de otrogna – mot icke-muslimerna, den del av världen som inte är muslimsk. Vi talar om en lång rad verser där anhängarna beordras att föra krig – att förfölja, förtrycka, bekämpa och döda icke-muslimer, alltså oss.
Därför är det inte förvånande – och det är detta som är min poäng – att vi gång på gång tvingas läsa den sortens avslöjanden om den ena moskén efter den andra, för detta är islam. Jag säger inte att alla muslimer tycker så, men det står i deras heliga bok; det är islam.
För mig är det mycket enkelt, justitieministern: Den sortens religion har ingenting i Sverige att göra över huvud taget. Vi har ingen skyldighet att låta den sortens värderingar etablera sig i Sverige. Detta är ju en följd av en i stort sett okontrollerad massinvandring till Sverige. Det är därför vi har fått den sortens rörelse i Sverige, som finansieras av muslimska diktaturer, skurkstater och islamister, med målet att ta demokratin ifrån oss.
Jag skulle till och med vilja gå så långt som till att säga att imamer och andra muslimska företrädare som vägrar ta avstånd från dessa delar i Koranen inte har något i Sverige att göra. Det är min bestämda uppfattning.
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).
Anf. 31 Nima Gholam Ali Pour (SD)
Herr talman! Statsrådet sa något som jag håller med om: Statsbidrag ska inte betalas ut till organisationer som underminerar den svenska demokratin. Men varför betalar statliga myndigheter ut medel till organisationer som har kopplingar till Muslimska brödraskapet? Varför händer det? Underminerar inte Muslimska brödraskapets ideologi den svenska demokratin? Det gör den ju. Någonting händer här som politiken borde göra något åt. De här medlen betalas ut, och politikerna är alltför passiva i den här frågan.
Samtidigt håller jag också med statsrådet om att alla muslimer inte är extremister. Det finns ungefär en miljon människor i Sverige som har muslimsk kulturell eller nationell bakgrund. Självklart är de inte alla extremister – det skulle vi ha märkt. Men samtidigt pumpar staten in medel i organisationer och moskéer som har som syfte att radikalisera dessa muslimer och vända dem mot det svenska samhället och dess värderingar.
Myndigheterna är medvetna om att vissa organisationer har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns belägg för detta; det finns forskningsrapporter och myndighetsrapporter. Men ändå får dessa islamistiska organisationer ta del av statliga medel.
Här finns alltså ett problem som man måste åtgärda. Jag förstår att vi har ett regelverk, men myndigheterna verkar inte följa detta regelverk. Jag gick igenom en organisation som har tydliga kopplingar till Muslimska brödraskapet men ändå får flera miljoner i statliga medel från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Hur kan detta hända? Där tycker jag att statsrådet borde ha ett svar.
Anf. 32 Rashid Farivar (SD)
Herr talman! Tack, justitieminister Gunnar Strömmer, för svaren på frågorna!
Jag tänker inte adressera det som min riksdagskollega Richard Jomshof nämnde om islam och islamism. Men det väcker absolut tankar hos mig när justitieministern säger att islam och politisk islam är två olika saker, för det är de inte.
Jag som är född och uppvuxen i ett muslimskt land och uppfostrad som muslim har läst Koranen och gått i moské i Iran. Det som till exempel imamen i moskén i Kristianstad säger, att man ska slå sin fru enligt vissa instruktioner, kommer rakt från Koranens text och rättslära. Jag tänker inte gå in mer på detta, men vi behöver fundera över varför dessa hatiska, hotfulla, våldsamma, antisemitiska budskap kommer just från moskéerna.
Det räcker inte att inte betala ut statliga bidrag till extrema organisationer, som moskéer som sprider hat och hot. Jag tycker att vi borde se till att ingen moské byggs i Sverige. Det finns många kommuner som ger bidrag. Stockholms stad, till exempel, öronmärkte 13 miljoner 2022 för att bygga en helt ny moské i Stockholm, med tydliga kopplingar till extrema organisationer, även utländska kopplingar.
Staten har gjort väldigt mycket bra. Jag tackar justitieministern för det fantastiska jobb han har gjort. Men vad kan staten göra för att även kommunerna ska bli mer medvetna och förebygga de här bidragen till moskéer som sprider hat och hot?
Anf. 33 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Låt mig börja i den här änden: Det finns några saker som vi kan vara överens om.
Det första är insikten om att det finns moskéer i Sverige som används som arenor eller plattformar för radikalisering, utländskt inflytande eller spioneri. Detta är en realitet. Det är väl belagt och i sig ingenting som är tvistigt.
Det andra, som det också är väldigt enkelt att vara överens om, är att Sverige har förhållit sig väldigt naivt och passivt i förhållande till den insikten, också när saker väl har inträffat. Det är därför vi nu gör så väldigt mycket för att komma åt det våldsbejakande och det extrema, de bredare politiska anspråken och utländska donationer som är ägnade att skapa inflytande för krafter utanför landets gränser.
Det är så man ska förstå vår åtgärdskatalog: tydligheten när det gäller att brott ska bestraffas och att statsbidrag inte ska betalas ut. I den mån det förekommer ska det ändras. Det är väldigt tydligt att intentionen är kristallklar: Det ska inte betalas ut några bidrag till verksamheter som främjar sådant som jag just talade om. Det är därför vi nu med nya lagstiftningsförslag förhoppningsvis stryper förekomsten av utländska donationer till denna typ av religiösa miljöer. Det är därför vi också ser till att våra myndigheter är väldigt alerta i relation till individer som bär det utländska inflytandet, terrorhotet eller extremismen i Sverige.
Däremot är det något jag inte får ihop när den här SD-trion står här och pratar. Vi har pratat ganska många gånger med Richard Jomshof om detta, och vi börjar alltid i det som jag tycker är väldigt legitimt: bekämpandet av extremismen. Men det går bara ett eller två meningsutbyten innan det bredare anspråket kommer. Jag säger inte att detta är en debatt som inte ska kunna föras i vårt demokratiska samtal, men det är en annan fråga, enligt min uppfattning.
Jag vill ändå koppla ihop den frågan med något som sades av en av partibröderna här, som konstaterade att vi har en miljon personer i det här landet som kulturellt eller religiöst finns i ett muslimskt sammanhang och som uppenbarligen inte är extremister allihop. Ganska många av dem är till och med svenska medborgare med, om vi nu ska närma oss detta konstitutionellt och inte personligt, exakt samma fri- och rättighetsskydd som var och en av oss som för den här diskussionen.
Jag skulle vilja säga att det är en ganska osvensk position att neka dem deras rättigheter. Om vi kollar på religionsfrihetens utveckling i det här landet ser vi att en kärna i den förstås har varit att få utöva sin religion själv och med sina nära, och i samspel med andra.
De positionerna – å ena sidan insikten att en miljon inte är extremister, å andra sidan Richard Jomshofs anspråk på att vi inte ska tillåta en enda moské i Sverige – hänger inte ihop för mig. Ni tappar mig på vägen.
Jag är helt för att Sverige på ett helt annat sätt än tidigare måste ta itu med de radikala. Jag är helt med på att väldigt många common sense-synpunkter på det här området har avfärdats eller misstänkliggjorts som rasism eller intolerans.
Jag är helt med på att den verktygslåda vi tog över var alltför illa utrustad att hantera detta. Men jag står också verkligen upp för att vi nu gör den förflyttningen.
Det refereras till andra länder här. Man talar om Danmark och Frankrike – Nederländerna har inte nämnts, men det finns andra länder vi kan lära oss av. Men det är få som säger att vi ska röka ut alla muslimer eller inte låta människor träffas och utöva sin religion tillsammans.
För mig är detta en helt avgörande sak, och jag tror också att det är avgörande över tid, så att vi ska komma rätt i dessa frågor, alltså så att vi både röker ut extremismen och värnar Sverige som ett fritt och öppet samhälle.
Anf. 34 Richard Jomshof (SD)
Herr talman! Min poäng är inte att alla muslimer är extremister utan att islam är extremism. Har man en helig bok som uppmanar det muslimska kollektivet till fruktansvärda saker är det där problemet ligger. Detta måste man våga adressera.
Om en imam säger något som vi reagerar kraftigt på är det för att det står i deras heliga bok. Det är precis så enkelt.
Det är klart att vi har gjort mycket bra tillsammans. Jag vill understryka att våra samarbetspartier fortsatt kommer att göra mycket som är bra fram till valet i september, till exempel detta med den utländska finansieringen och också att vi faktiskt lyckas stoppa en del transaktioner till den sortens verksamhet, vilket är jättebra.
Men vi måste också gå in i detta med öppna, ärliga ögon. Den här extremismen måste bekämpas. Då menar jag att vi till exempel måste kunna stänga alla moskéer som har den sortens koppling, vilket tyvärr de flesta verkar ha. Vi måste våga utvisa imamer och andra islamister som predikar och förespråkar ett budskap vars mål är att störta det vi har byggt upp här i generationer.
Man kan till exempel göra som man har gjort i Frankrike och avkräva imamerna en lojalitetsförklaring, där man kräver att de som ska bedriva sådan verksamhet också ska skriva under på republikens värderingar. Följer de inte detta utvisas de.
Det finns alltså mycket vi kan göra. Jag anklagar inte justitieministern för att vara naiv. Men det finns en naivitet rent allmänt när man målar med bred pensel i debatten i Sverige och vill skilja mellan islam och islamism. Jag menar att det är samma sak.
Att det sedan finns muslimer som inte tror på allt som står i Koranen är positivt. De krafterna ska vi gynna och ge utrymme åt. Men vi måste samtidigt våga vara ärliga och ställa oss frågan: Hur kan detta hända gång på gång i moskéer runt om i Sverige?
I detta anförande instämde Rashid Farivar (SD).
Anf. 35 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag har för all del inget som helst problem att ha en debatt om de stora världsreligionerna, om islam och om vad som står i Koranen. Vi behöver inte vara rädda för en sådan diskussion.
Men det vanskliga är vad som egentligen är de praktiska slutsatserna av analysen. För mig gäller den praktiska slutsatsen inte i första hand en analys av texter i Koranen. Man kan analysera en och annan helig skrift och hitta sådant som också är misshagligt, utan att relativisera. Det är inte i första hand ett studium av de heliga skrifterna som har lett mig till min slutsats.
Om man använder ett religiöst sammanhang – det handlar primärt om moskéer – som en plattform för radikalisering och odlande av extremism och som en inkörsport för utländskt inflytande eller spioneri ska den demokratiska rättsstaten Sverige vara kompromisslös i relation till det.
Vi kan också diskutera vad som är islam och vad som är politisk islam. Min poäng är att skyddet för individuella fri- och rättigheter är just individuellt. För mig är det en väldigt viktig sak att fredliga människor ska kunna utöva sin tro också i Sverige, och det perspektivet måste omfamna också dem som tror på en annan gud än jag själv gör.
Därför får jag säga att jag inte riktigt vet vart interpellantens textanalys egentligen leder. Vi kan titta på våra relationer med andra länder. Det är ingen tillfällighet att vi kan samarbeta med flera länder som har en mer moderat syn på islam i olika avseenden, till skillnad från andra som är mer extremistiska. Skulle den nyansskillnaden inte spela någon roll i våra internationella relationer?
Vi ska vara stenhårda mot extremismen och gå hårt mot den utländska finansieringen, som är ägnad att främja spioneri, utländskt inflytande och en otillbörlig underminering av den svenska demokratin. Men vi ska också värna det som är ett grundackord i den svenska demokratiska rättsstaten, nämligen vars och ens möjlighet att utöva sin religion enskilt och tillsammans med andra.
Interpellationsdebatten var därmed avslutad.
