Tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar
Interpellation 2025/26:412 av Nadja Awad (V)
Interpellationen är besvarad
- Start
- Interpellation är inlämnad
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad:
- 2026-03-25
- Överlämnad:
- 2026-03-26
- Anmäld:
- 2026-03-27
- Sista svarsdatum:
- 2026-04-16
- Svarsdatum:
- 2026-05-29
- Besvarad:
- 2026-05-29
Interpellationen
till Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Tillgänglighet är en grundförutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta i samhället på lika villkor som andra. En central princip i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är universell utformning, vilket innebär att miljöer, produkter och tjänster redan från början ska utformas så att de fungerar för så många människor som möjligt, oavsett individuella förutsättningar.
Trots lagstiftning sedan 1960- och 1970-talen om tillgänglighet i den byggda miljön och i transportsystemet är Sverige fortfarande långtifrån ett samhälle där alla kan röra sig fritt och delta fullt ut i samhällslivet. Bristande tillgänglighet i offentliga miljöer och transporter fortsätter att begränsa människors möjligheter till arbete, utbildning och social delaktighet.
Tillgänglighet handlar inte bara om hur nya miljöer planeras utan också om hur befintliga miljöer förvaltas och underhålls. Under vinterhalvåret kan bristande snöröjning och halkbekämpning innebära att trottoarer, gång- och cykelvägar samt busshållplatser blir svårframkomliga eller helt otillgängliga. I en insändare i lokaltidningen Telgenytt lyfts exempel från Södertälje där trottoarer, gång- och cykelvägar och hållplatser under perioder lämnats oplogade, vilket särskilt drabbar äldre och personer med funktionsnedsättning, som får svårt att ta sig fram i vardagen.
Den typen av brister visar att tillgänglighet inte bara är en fråga om fysisk planering utan också om drift, ansvar och uppföljning. När grundläggande funktioner i den offentliga miljön inte fungerar riskerar människor att utestängas från arbete, utbildning, kollektivtrafik, fritid, kulturliv och andra viktiga samhällsfunktioner.
Mot denna bakgrund vill jag fråga infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson:
Hur avser ministern att säkerställa att grundläggande drift och underhåll av offentliga miljöer, såsom vinterväghållning av gångbanor, cykelvägar och hållplatser – inte skapar hinder för personer med funktionsnedsättning?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2025/26:412
Webb-tv: Tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 37 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Nadja Awad har frågat mig hur jag avser att säkerställa att grundläggande drift och underhåll av offentliga miljöer, såsom vinterväghållning av gångbanor, cykelvägar och hållplatser, inte skapar hinder för personer med funktionsnedsättning.
Sveriges funktionshinderspolitik utgår från FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Regeringens politik syftar till att skapa ett mer jämlikt samhälle där människors olika bakgrund eller förutsättningar inte ska avgöra möjligheten till delaktighet i samhället. Enligt de transportpolitiska målen ska transportsystemets utformning, funktion och användning medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet.
När det gäller ansvaret för vinterväghållningen är detta knutet till det övriga ansvaret för vägnätet. Det innebär att staten genom Trafikverket ansvarar för vinterväghållningen på det statliga vägnätet medan kommunerna ansvarar för vinterväghållningen på vägar där kommunen är huvudman.
Kommunerna har ett självständigt och långtgående ansvar för att säkerställa framkomlighet, trygghet och tillgänglighet i offentliga miljöer vintertid, inte minst för personer med funktionsnedsättning, äldre och andra grupper som är särskilt beroende av väl fungerande gång- och cykelbanor. Bristande genomförande av snöröjning och halkbekämpning i dessa miljöer riskerar att leda till begränsade möjligheter till delaktighet och tillgång till samhällsservice.
Inom det statliga ansvarsområdet har regeringen genomfört åtgärder för att förbättra vinterväghållningen. Trafikverket har på uppdrag av regeringen tagit fram en handlingsplan och genomfört flera åtgärder, bland annat förtydligat ansvar, mandat och former för samverkan mellan berörda aktörer på olika nivåer.
Jag instämmer i att det är viktigt att också kommunerna tar sin del av ansvaret för vinterväghållningen, för att säkerställa en god framkomlighet för alla även under vintermånaderna.
Anf. 38 Nadja Awad (V)
Fru talman! Statsminister Ulf Kristersson och hans ministrar behöver aldrig oroa sig för att bli inlåsta i sina hem. Men människor med funktionsnedsättningar blir inlåsta och fängslade i sina hem varje gång vintern är här.
För varje vinter upprepas samma visa. Snön faller, och helt plötsligt förvandlas Sverige till en sluten anstalt för tiotusentals invånare.
Sonja, 88 år, blev fånge i sitt eget hem i över tio dagar. Hon tvingades avboka viktiga läkarbesök och hade nästan slut på mat. Med risk för att halka och skada sig riktigt ordentligt så gick hon ut ändå. Hon behövde ju handla mat.
För rullstolsburne och ALS-sjuke Torsten blir vintervädret ett allvarligt hinder. Han säger: Vissa dagar får jag helt enkelt låta bli att gå ut; jag kommer inte ut alls. Det är tråkigt och påfrestande. Jag vill ju ut. Jag har barn att hämta på skolan och mat att handla.
Dan Andersson, ordförande för Synskadades Riksförbund i Värmlands län, beskriver hur vintern drastiskt förändrar situationen för människor med synnedsättning. Då undviker han att gå ut, för det finns en risk att gå vilse eller skada sig. Måste han lämna hemmet ringer han först sina vänner för att höra hur vägarna är skötta.
Att hjälpa sina medmänniskor är nummer ett. Det ska man verkligen göra, säger Andreas Liljas, 17 år. Han var ute 40 timmar en vecka för att skotta snö. Det är väldigt fint.
Men i slutändan är det politikens ansvar att säkerställa att tillgänglighet inte är valfri och inte kan vara beroende av väderlek, för den påverkar människors materiella och sociala livsvillkor.
Staten och kommuner prioriterar bilvägar. Men varje vinter är trottoarerna isiga, övergångsställen oplogade och ramper, hållplatser och parkering för rörelsehindrade blockerade av snö. Då osynliggörs vissa invånare.
Resultatet blir att människor med funktionsnedsättning stängs ute från arbete, vård och vardagsliv. De får leva ett liv i ofrihet, isolering och fattigdom. Vi kan inte acceptera det eller skador och risk för liv.
Fru talman! Regeringen behöver förstärka nollvisionen genom ett utökat fokus på oskyddade trafikanter. Vi kan inte bara sitta och titta på hur oskyddade trafikanter är överrepresenterade i olycksstatistiken år efter år.
Fru talman! Det hade ändå varit kul om statsminister Ulf Kristersson personligen kunde gå ut och skotta alla vägar med sin lilla traktor, som han gjorde i Stockholm. Men det kan han inte.
Kommunerna sitter med en ansträngd budget där statsbidragen urholkats över tid och där de kraftigt ökande kostnaderna för energi och drivmedel påverkar kostnaderna för uppvärmning, gatubelysning, transporter och snöröjning.
De faktorerna är en stor del av förklaringen till att snöröjning och halkbekämpning i dessa miljöer inte har fungerat, tillsammans med den fragmentering som upphandling av snöröjning har lett till.
I exempelvis större städer finns det ett stort antal avtal där det blir problem med övergången eller gränsen mellan olika områden. Det gör det svårt att bedriva en effektiv snöröjning på totalen. Det gör det också väldigt svårt att få en överblick.
Jag tackar ministern för det inledande svaret. Jag undrar också: Vad anser ministern om att de generella statsbidragen behöver följa prisutvecklingen, kostnadsutvecklingen och befolkningsutvecklingen generellt, så att kommunerna har råd att snöröja och halkbekämpa i tid? Vad anser ministern om den fragmentering som upphandlad snöröjning har lett till?
Anf. 39 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Fru talman! Tack så jättemycket för frågorna och engagemanget!
Det här är en angelägen fråga. Jag tror att vi är överens om att det behöver bli bättre. Jag var inte på något sätt nöjd med den situation som vi såg i vintras.
Det är viktigt nu även när solen skiner och vi går mot sommaren att de här frågorna är högt på agendan. Det är nu som man kan påverka hur nästa vinter blir i kommunerna runt om i Sverige.
Regeringen har förstärkt statsbidragen till kommunerna. Vi har även genomfört skattesänkningar på bränsle som förstås påverkar den här sektorn.
När det gäller upphandlade kontrakt tror jag att det finns mycket att lära av vad staten har gjort bara under de senaste åren. Regeringen har gett Trafikverket mycket tydliga uppdrag att stärka sin beställarkompetens och operativa förmåga och att samarbeta närmare med de underhållsentreprenörer som har kontrakten för att titta på hur kontrakten är utformade och när snöröjningsresurser går ut, så att man inte väntar tills det är tillräckligt illa, så att säga, utan kan arbeta proaktivt med halkbekämpning och snöröjning.
Vi såg under den gångna vintern att det har blivit bättre på det statliga vägnätet. Utan att känna till alla detaljer i de enskilda fallen tror jag att alla de problem som Nadja Awad lyfte fram här har med det kommunala nätet att göra. Där behöver det finnas ett tydligare ledarskap. Det går inte att fortsätta som i vintras. Det var förfärande illa skött här i vänsterstyrda Stockholm. Det ansvariga trafikborgarrådet uppgav att han hade varit ute på studiebesök men kunde inte minnas om han hade varit i söderort eller i Berlin.
Det behövs ett tydligt politiskt ledarskap som tar ansvar inte bara när snön har fallit utan redan nu i sommar, när man kan påverka inriktningen för nästa vinter. Därför är jag glad att Nadja Awad tar upp det här. Jag tror att vi är överens om att det behöver bli bättre. Detta är dock ytterst ett kommunalt ansvar, och det gäller att man tar det ansvaret – annars får man lägga fram förslag om att ändra ordningen i Sverige.
Nu har vi visat att vi steg för steg förbättrar vinterväghållningen på det statliga vägnätet. Det som drabbar människor i deras vardag är dock ofta det kommunala vägnätet. Man kanske inte kommer ut. Det kanske är svårt, eller omöjligt, att röra sig fritt om man sitter i rullstol, om man har barnvagn eller om man är äldre och orolig för att halka.
Det här måste bli bättre. Jag förväntar mig att kommunerna drar lärdom av den situation som rådde i vintras så att vi inte hamnar där igen nästa vinter.
Tack, Nadja Awad, för engagemanget och frågan!
Anf. 40 Nadja Awad (V)
Herr talman! Jag tackar ministern för ännu ett intressant svar. Jag kan hålla med honom när det gäller många olika aspekter.
Det är intressant för mig att lära mig mer om infrastrukturfrågor. Jag sysslar vanligtvis med välfärdsfrågor på daglig basis, men i och med att jag är funktionsrättspolitisk talesperson och äldrepolitisk talesperson möter jag en grupp som isoleras i ofrihet i olika delar av vardagen. Jag har tidigare haft debatter med ministern om exempelvis färdtjänsten.
Just den här debatten tycker jag är väldigt intressant. När vi talar om upphandlingar handlar mycket om det kommunala ansvaret, som ministern säger. Jag vet att det finns kommuner, både sådana med högerstyre och sådana med vänsterstyre, som tycker att man behöver ta tillbaka snöröjningen i kommunal regi eller på något sätt upprätta regler för de olika upphandlingarna. När brister har upptäckts eller när det har överlappat väldigt dåligt har man kommunalt satt upp regler.
Just i år var vintern exceptionell; det snöade mer än på väldigt länge. Vi märker ju att människor med funktionsnedsättningar och äldre personer drabbas väldigt hårt av detta. Jag vill lära mig om de här frågorna. Jag kan instämma i att det behövs ett tydligare ledarskap. Detta gäller oavsett vilka det är som styr i de olika kommunerna, för det snöar ju i alla kommuner och regioner, oavsett om det är rödgröna eller blåa partier som styr.
Jag tycker att det är intressant att diskutera vad staten kan göra för att förhållningssättet i de här frågorna ska bli mer jämlikt över kommunernas gränser. Vilka dialoger kan ministern inleda med kommunala företrädare? När det gäller äldreomsorgen hänvisar den här regeringen ofta till det kommunala ansvaret. Det är självklart en viktig del, men man kan ändå inleda dialoger med kommuner om hur vi kan skapa jämlika förutsättningar. Drabbas vissa kommuner hårdare av pris- och kostnadsutvecklingen? Behöver mer resurser tillföras? Krävs det lagändringar? Behöver myndigheter få andra ansvarsområden eller utökade ansvarsområden?
Detta är ett försök från min sida att lära mig om de här frågorna. Jag vill fråga infrastrukturministern vilka dialoger man från regeringens håll kan inleda med kommunala företrädare för att säkerställa att snöröjningen och halkbekämpningen blir mer jämlik över landet.
Anf. 41 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Jag tackar Nadja Awad för frågan och för anslaget i frågan.
Detta är angeläget; här är vi överens. Jag vill gärna berätta mer om hur vi har arbetat med Trafikverket och om den dialog vi haft med Trafikverket och underhållsentreprenörerna under mandatperioden. Vi har även gett Trafikverket i uppdrag att ta fram en handlingsplan för att få bättre vinterväghållning på det statliga vägnätet. Där handlar det också om att bli en bättre beställare och om att kunna följa upp.
Min uppfattning är att det i praktiken är väldigt svårt att återta mycket av underhållsarbetet i offentlig regi. Olika bedömningar visar också att underhållsarbetet blir dyrare. Nu har vi ju ett läge där vi behöver underhålla mer. Vi avsätter 350 miljarder till vägunderhåll i den historiskt stora nationella budgeten för infrastruktur. Vi avsätter även drygt 200 miljarder för järnvägsunderhåll. Vi behöver alla goda krafter som kan utveckla nya metoder för att underhålla så effektivt som möjligt. Det gäller även vinterväghållningen.
Det finns nya sätt att kontrollera detta och jobba närmare de aktörer som har fått kontrakt eller vunnit upphandlingar. Ett exempel är att Trafikverket nu har gått från 3 000 mätningar av väglaget per säsong till 300 miljoner mätningar genom att använda fordonsdata. Man kontrollerar vägarnas skick genom att teckna kontrakt och använda uppkopplade fordon. Underhållsentreprenörerna har tecknat samma avtal för att de ska kunna göra bättre bedömningar och vara ute tidigare så att det inte uppstår problem på vägnätet. Underhållet ska vara proaktivt och avhjälpa hinder innan de uppstår. Detta handlar om det statliga vägnätet, för det är där som staten har ansvaret.
Jag bjöd in till ett möte med företrädare för de stora underhållsentreprenörerna och Trafikverket för att diskutera arbetsmetoder, samordning och utformande av kontrakt för att de ska bli träffsäkra och leda till att vi inte får en situation med dåligt underhållna vägar på vintern. Detta är också ett sätt att visa ledarskap. Den ytterst ansvariga ministern, alltså jag, pekar inte bara på Trafikverket genom ett uppdrag utan bjuder också in till ett möte när Trafikverket arbetar med det uppdraget för att följa upp det. Detta är en angelägen fråga.
Jag välkomnar och förväntar mig ett ännu tydligare ledarskap på kommunal nivå. Det får inte vara så att man skyller ifrån sig eller inte ens minns var man befann sig.
Nadja Awad frågade vilka dialoger man kan ha. Jag välkomnar den frågan och ser ett behov av ännu mer dialog med den kommunala sektorn, både för att lära av varandra och för att inskärpa det ansvar som man har. Har man det kommunala ansvaret när solen skiner har man det också när snön yr, och då måste man ta det och vara förberedd.
Jag kan understryka att det är viktigt med dialog, men framför allt är det viktigt med handling så att man tar det ansvar man har.
Tack för frågan!
Anf. 42 Nadja Awad (V)
Herr talman! Jag vill först och främst tacka för debatten, som har varit väldigt lärorik för min del.
Jag kan ju bara lyfta upp de olika fallen, som jag gjorde i mitt första anförande. Min mamma, exempelvis, gick nyligen i pension och har opererats för artros i båda knäna. Hon blev mycket bättre efter operationerna, men när det snöar och vägarna är isiga är det ändå svårt för henne att ta sig ut för att handla.
Det här är en fråga om hur vi säkerställer ett samhälle där ingen ska känna att väder och väglag hindrar en från att handla, ta en promenad eller hämta barnen i skolan. Jag lyfter därför det här mer utifrån en mellanmänsklig aspekt.
Det är också en väldigt svår fråga hur man ska organisera infrastrukturen och finansieringen med det delade ansvaret mellan staten och kommunerna. Jag uppskattar därför att ministern verkar tycka att det är viktigt med fortsatt dialog med Trafikverket, som ansvarar för det statliga vägnätet, men också med kommunerna. Alla har ju ett ansvar att säkerställa att det är möjligt att röra sig ute i samhället, oavsett vad man har för funktionsförmåga.
Det finns absolut ett viktigt arbete framöver för att säkerställa att kommunerna tar sitt ansvar, men det handlar också om vilka förutsättningar de har för att ta ett sådant ansvar. Jag ser därför att vi kommer att få anledning att följa upp det här.
Anf. 43 Infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson (KD)
Herr talman! Tack för den här debatten! Det som Nadja Awad slog fast när hon hänvisar till att hon vanligtvis jobbar med välfärdsfrågor illustrerar ju att infrastrukturpolitik inte bara är ett område för sig utan även påverkar människors vardag, vår totalförsvarsförmåga och näringslivets konkurrenskraft. Det påverkar i allra högsta grad hur det är möjligt att leva ett aktivt liv och vara delaktig i samhället, något som den här debatten understrukit.
Jag vill tacka för engagemanget. Det här är angeläget, och det är också därför som regeringen nu satsar på att rusta upp infrastrukturen. Det som ligger på kommunerna, nämligen det kommunala vägnätet, behöver förstås kommunerna ta ett ansvar för, och där har det varit alldeles för dåligt; det behöver man inte göra någon längre utvärdering för att kunna konstatera. Det såg vi i vintras. Därför är den här debatten angelägen att ta även nu när vi är på väg in i sommaren, för det är nu som man skulle kunna påverka.
Jag vill tacka Nadja Awad för att ha lyft frågan här i dag. Jag hoppas att många runt om i Sverige som har ansvar för den kommunala väg- och vinterväghållningen också har lyssnat på den här debatten och nu funderar på hur man ska agera för att det ska bli bättre nästa vinter.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
