Problem med hög störande musik
Interpellation 2024/25:741 av Ulrika Liljeberg (C)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-08-19
- Överlämnad
- 2025-08-20
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-09-04
- Besvarad
- 2025-09-04
- Sista svarsdatum
- 2025-09-11
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
"God morgon, är du riktigt vaken än?" Det kan vara en högst rimlig fråga, men när frågan ställs mitt i natten från en bil med musiken på högsta volym mitt i ett samhälle eller körandes genom en by i Dalarna känns det inte lika rimligt. (Ingen skugga ska falla på Kikki Danielsson som sjunger den låt som har frågan som refräng.) Svaret som de boende och besökande i närheten kan ge är: Ja, vi är tyvärr vakna, riktigt vakna.
På landsbygden i många delar av Sverige är detta tyvärr en alltför vanlig upplevelse, det vill säga att bilar med enorma musikanläggningar står på parkeringar eller åker omkring och samtidigt spelar störande hög musik. Detta ska inte förväxlas med musik som spelas i en mer normal ljudnivå som tvärtom bidrar till en levande allmän utemiljö. Det som avses är en extremt hög ljudnivå som förstör boendes och besökares nattsömn och som även förstör för de föreningar och företag som arrangerar evenemang och har uteställen som följer alla lagar och regler.
Den höga störande musiken är enligt gällande lagstiftning att betrakta som förargelseväckande beteende. Av brottsbalken 16 kap. 16 § framgår att "den som för oljud på allmän plats eller annars offentligen beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten, döms för förargelseväckande beteende till penningböter". Men graden av lagföring är låg, och påföljden i form av 1 000 kronor i böter uppfattas även den av många som låg.
Det är uppenbart att den lagstiftning som finns och hur den tillämpas inte löser det problem som finns. Det är fråga om gärningar som görs systematiskt och med uppsåt och som borde tas på större allvar av rättsväsendet. Det är inte kommuners eller enskilda polisers fel att detta får fortgå. Det upplevs som att det inte finns rätt verktyg i den rättsliga verktygslådan för att lösa detta problem.
Centerpartiet har stått bakom de stora resurstillskott som polis och övriga rättsväsendet har fått och kommer att få. Men vi ser inte att landsbygden får del av dessa medel varken i form av polisstationer och polisreceptioner, närvarande polis eller fokus på mängdbrott som detta.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
- Ser ministern och regeringen situationen med upprepade störningar och olägenheter med högt ljud som förekommer på många platser på vår landsbygd som ett problem?
- Om så är fallet, tänker ministern vidta några åtgärder för att lösa problemet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:741
Webb-tv: Problem med hög störande musik
Dokument från debatten
- Torsdag den 4 september 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:139
- Protokoll 2024/25:139 Torsdagen den 4 septemberProtokoll 2024/25:139 Svar på interpellation 2024/25:741 om problem med hög störande musik
Protokoll från debatten
Anf. 1 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Ulrika Liljeberg har frågat mig om jag och regeringen ser situationen med upprepade störningar och olägenheter med högt ljud som förekommer på många platser på vår landsbygd som ett problem och om jag, om så är fallet, tänker vidta några åtgärder för att lösa problemet.
Att under sena kvällar och nätter spela hög musik på platser där människor bor är ett beteende som vi inte kan acceptera. Det kan vara straffbart som förargelseväckande beteende eller, i allvarliga fall, till och med som ofredande. För att stävja detta kan Polismyndigheten sedan några år tillbaka utfärda ordningsböter direkt på plats för personer som spelar hög och störande musik från fordon. Detta har lett till en kraftig ökning av antalet utfärdade böter och är en viktig markering från samhällets sida.
Minst lika viktigt som att beivra den här typen av brottslighet är att motverka att problemen över huvud taget uppstår. Brottsförebyggande rådet, Brå, har lagt ut kunskapshöjande information på sin hemsida om hur framför allt polisen och kommunerna på bästa sätt kan samverka kring problematiken.
Från regeringens sida kommer vi att fortsätta arbetet för att förbättra polisens förutsättningar att utföra sitt uppdrag. Här utgör den kraftiga utbyggnad av polisen som nu sker en central del. Detta återspeglas bland annat i Polismyndighetens anslag, som beräknas öka med omkring 40 procent under perioden 2023–2027.
Samtidigt som polisen byggs ut är det viktigt att den lokala polisnärvaron ökar. Det är i det ljuset man ska se regeringens förändringsuppdrag till rikspolischefen, som inte minst handlar just om att återupprätta en lokalt synlig och trygghetsskapande polis och en god service till medborgarna. Detta återspeglas också i regleringsbrevet till Polismyndigheten för 2025, där myndigheten har ålagts att redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa en ökad lokal närvaro i hela landet och vilka åtgärder som har vidtagits för att öka antalet uniformerade poliser i yttre tjänst.
Genom regeringens satsningar på en fortsatt polistillväxt och en tydlig styrning mot den lokala nivån väntas Polismyndigheten fortsatt öka sin närvaro i hela landet.
Anf. 2 Ulrika Liljeberg (C)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för svaret. Det är viktigt att regeringen kvitterar att man ser detta som ett problem, främst på landsbygden. Det är viktigt att man säger att det har lett till en kraftig ökning av antalet utfärdade böter, att det är en viktig markering från samhällets sida och att Brå har kommit med kunskapshöjande information. Detta betyder att folk vet att det är brottsligt, vilket är normativt viktigt. Staten får också rent fiskalt in pengar från de böter som utfärdas. Problemet är dock inte löst på långa vägar. Detta brott återspeglar två aspekter: dels hanteringen av mängdbrott, dels polisens lokala närvaro.
Mängdbrottet förargelseväckande beteende är tillsammans med stölder, skadegörelse och inbrott en stor del av de anmälda brotten. 80 procent, nästan åtta av tio anmälningar, skrivs av direkt. Det är bra med nya brottskoder och sådant, men fyra år in i mandatperioden och efter snart två hela år med en ny rikspolischef hör jag både allmänhet och företagare, från LRF Entreprenad och Maskinentreprenörerna till livsmedelshandlare och andra stora aktörer, vittna om en annan verksamhet.
Mängdbrotten är polisens akilleshäl. Man beskriver att Sverige är ett paradis för vardagsbrott. Man ser ett växande hot. Stora företag vill ha en nationell strategi. Detta är människor som både bildligt och bokstavligt bygger Sverige, och de beskriver något helt annat än det regeringen gör. I årets regleringsbrev för polisen står det inget om mängdbrott – ingenting!
Så hur står det egentligen till med regeringens ambitioner för just mängdbrott? Inte för att jag vill ordvitsa i talarstolen, men förargelseväckande beteende i form av hög musik är kanske det man hör mest om. Det är ett symtom på att polisen inte klarar av mängdbrotten. Det drabbar enskilda, och det drabbar småföretag hårt.
I en debatt i december förra året sa justitieministern att småföretagarna och de boende på dessa platser i påtaglig närtid, ungefär inom ett år, skulle få uppleva en förändring. Det jag nu har anfört bygger dock på uppgifter från i somras. Så min fråga, vad gäller både förargelseväckande beteende som hög musik och många andra mängdbrott och vardagsbrott i hela vårt land, är: När ska människorna få ta del av de historiskt stora resursförstärkningar som har lyfts och som vi har stått bakom?
Anf. 3 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag tackar Ulrika Liljeberg för möjligheten att diskutera frågan.
Eftersom jag uppfattar att kärnfrågan fick ett tillfredsställande svar har vi nu breddat frågeställningen och talar om mängdbrotten i stort. Det har jag inga som helst problem med.
Det är helt riktigt att de så kallade mängdbrotten eller medborgarnära brotten sett över lång tid har varit väldigt ignorerade av egentligen hela vårt system, från politik till polisens praktik. Det har haft flera skäl. Ett är att den organiserade brottsligheten har kommit att bli så pass krävande att den tränger ut annan viktig polisiär verksamhet.
Det är också så – det fick vi bekräftelse på så sent som för bara någon vecka sedan när polisen presenterade en ny rapport från den organiserade samverkan mot organiserad brottslighet, som omfattar väldigt många myndigheter – att de så kallade mängdbrotten numera också i hög grad är en del av den organiserade brottsligheten.
När vi säger att vi bekämpar den ekonomiska brottsligheten, försöker strypa den kriminella ekonomin och mobiliserar resurser mot exempelvis gängens telefonbedrägerier är det mängdbrott i vardagen vi talar om. När telefonen ringer har alltför många äldre människor skäl att vara rädda snarare än glada. Det är ett mängdbrott som i allra högsta grad träffas av de insatser som görs mot den organiserade brottsligheten. Glädjande nog kan vi se att vinsterna från telefonbedrägerier under förra året gick ned 40 procent, och i år tycks den utvecklingen fortsätta.
Snittet mellan insatser mot den organiserade brottsligheten och insatser mot mängdbrotten ser nu annorlunda ut. Det betyder att den mobilisering vi nu gör mot den organiserade brottsligheten i högsta grad också påverkar tryggheten för medborgarna i deras vardag.
Med det sagt råder det heller ingen tvekan om att det finns en lång rad brott som drabbar medborgarna i vardagen där brottsuppklaringen har varit förfärligt låg.
Jag brukar ofta säga att många medborgare och företagare uppfattar att det inte är meningsfullt att polisanmäla därför att utredningarna antingen aldrig kommer igång eller läggs ned, inte sällan därför att den person som är misstänkt för brottet har begått andra och allvarligare brott som man prioriterar framför de ”mindre allvarliga” brott som drabbar medborgarna i vardagen.
Det är mot den bakgrunden vi har gett ett mycket tydligt uppdrag till rikspolischefen. För det första ska polistillväxten inte ske från midjan och uppåt utan den ska ske lokalt. Vi har nu alltså fler poliser än någonsin ute i våra lokalpolisområden i Sverige, och många fler är på väg. För det andra visar uppdraget tydligt att polisen måste göra samma resa när det gäller mängdbrotten som man har gjort med de grövsta och allvarligaste brotten, till exempel skjutningarna. Brottsuppklaringen har där fördubblats, vilket förhindrar och förebygger mer brottslighet.
Jag vet att arbetet i allra högsta grad pågår, och jag kommer tillbaka till att exempelvis brottsuppklaringen ökar påtagligt också när det gäller mängdbrotten.
Det långa talets korta mening är att de brott som drabbar medborgarna i vardagen måste vara högt prioriterade. Det är de i styrningen av polisen. Den mångåriga vändningen är inte bara på väg utan vi är mitt inne i den.
Anf. 4 Ulrika Liljeberg (C)
Herr talman! Jag tackar justitieministern för svaret.
Min kommentar är att jag tycker att det är bra att regeringen ser problemet med förargelseväckande beteende och andra mängdbrott, men problemet är fortfarande inte löst utan det består. Jag tyckte att det framgick av svaret.
Vi har alla tagit del av Noas rapport om att mängdbrott är en del av den grova organiserade brottsligheten, och rapporten är bra. Men vi är nog många med mig som tycker att vardagsbrotten har ett egenvärde. De flesta går till jobbet, sköter sig, följer lag och ordning och betalar skatt. När de utsätts för ett brott förväntar de sig att polisen hjälper dem.
När det gäller den lokala närvaron står det mycket riktigt i regleringsbrevet för i år att Polismyndigheten ska redovisa vilka åtgärder som har vidtagits för att säkerställa en ökad närvaro i hela landet. Det är inte direkt en ambitionshöjning man pratar om, och den är inte direkt imponerande.
Nästan alla tycker att det är helt rätt att de svåraste brotten och de mest utsatta får mest fokus och resurser, precis som inom sjukvården. Men det måste finnas en grundtrygghet, en bas för samhällskontraktet. Om man ska göra en jämförelse med sjukvården kan man säga att den som är utsatt för brott på landsbygden får både gipsa och sy ihop sig själv utan hjälp av polisen.
Det sker inbrott där motocrossar och fyrhjulingar tas, och polisen kommer inte ens till platsen. Det sker här och nu.
Det vi vill se är polisiär närvaro och statlig närvaro. Många i vårt land, särskilt de som kommer från de trakter jag kommer från i Mellansverige – Bergslagen, Örebro, Dalarna, Västmanland och Gävleborg – ser att polisreceptioner läggs ned. De statliga servicekontoren läggs ned. Regeringens ambition för den statliga närvaron som framförs i riksdagens talarstol här i centrala Stockholm syns inte. När kommer vi att få ta del av de stora statliga satsningar som görs? De kan inte enbart göras i storstäderna och mot grova brott.
Är den politik som förs fram här, som innebär att polisen drar sig tillbaka från Bergslagen, i linje med regeringens politik?
Anf. 5 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Polisen dras inte tillbaka från Bergslagen. Det kommer fler poliser till Bergslagen. Det är historiskt många poliser på väg in i Bergslagen.
Om jag ska vara lite polemisk kan jag säga att den tidigare, socialdemokratiska regeringsbildningen – som Centerpartiet aktivt stödde och upprätthöll, trots att det fanns en borgerlig majoritet i kammaren – såg till att tillväxten av polisen inte skedde lokalt nära medborgarna, vare sig i Mora, Leksand, Orsa eller någon annanstans. Möjligtvis var det regionalt och i hög grad nationellt. Det var där de rekordlåga uppklaringsnivåerna när det gäller vardagsbrotten cementerades.
Sedan var det frågan om kampen mot den organiserade brottsligheten. Så sent som i dag blev jag påmind om att den socialdemokratiska justitieminister som Centerpartiet valde att backa upp, Morgan Johansson, blåste faran över när det gäller den organiserade brottsligheten 2017. Det var den arrogansen som ledde till att vi tappade så otroligt mycket mark mot den organiserade brottsligheten, samtidigt som vi paradoxalt nog tappade greppet som land rörande mängdbrotten och de brott som drabbar medborgarna i vardagen.
Jag vill understryka att när jag säger att en växande del av mängdbrotten är en del av den organiserade brottsligheten är det inte ett sätt att skyla över den vardagsnära brottslighetens betydelse som sådan. Men det är naturligtvis viktigt att ändå upplysa medborgarna om att när vi kan minska vinsterna från telefonbedrägerierna med 40 procent hjälper det de äldre människorna i lägenheter i Leksand, Borlänge eller Falun. Det är där den organiserade brottsligheten får ett genomslag.
Men vi ska också läsa det uppdrag som Petra Lundh fick när hon blev rikspolischef. Vi gjorde det tydligt att nu måste motsvarande resa göras när det gäller vardagsbrottsligheten: den som har försummats i decennier och inte fick något fokus under den regering som Centerpartiet valde att hålla under armarna under den förra mandatperioden. Nu vänder vi på det.
Nu blir det alltså många fler poliser till Bergslagen. Det blir en kamp mot den organiserade brottsligheten, och detta hjälper medborgare i Bergslagen. Vi ska nu också se till att brottsuppklaringen rörande annan medborgarnära brottslighet, sådant som inte ligger nära den organiserade brottsligheten, ska öka. Det har blivit ett explicit uppdrag till rikspolischefen.
Utan att föregripa redovisningen från Polismyndigheten vågar jag nog påstå att de siffror som kommer att komma därifrån också kommer att bekräfta att den vändningen är på väg.
Anf. 6 Ulrika Liljeberg (C)
Herr talman! Jag kan för den närvarande publiken säga att när man väl börjar i riksdagen ska man vara beredd på att man i andra sammanhang aldrig får så många historielektioner som här. Man får veta mycket om vad som har hänt tidigare, men jag försöker fokusera på den pågående mandatperioden.
Det är nu i sommar, mellan det tredje och fjärde året i regeringens mandatperiod, som näringslivet beskriver att mängdbrotten är polisens akilleshäl, att Sverige är ett paradis för vardagsbrott, att det här är ett växande hot och att stora företag vill se en nationell strategi.
Befolkningen i Bergslagen ser att de statliga servicekontoren läggs ned och att skyltarna tas ned från polisreceptionerna. I regleringsbreven framgår ingenting om mängdbrotten. Regeringen ger löften om att dessa brott ska lösas i närtid, men det syns inte.
Jag vet att justitieministern, regeringen och Centerpartiet har ett gemensamt intresse av att dessa frågor ska lösas både i storstaden och på landsbygden, men vi ser inte resultatet än.
Låt mig återvända till grundfrågan, nämligen bullret. Bullret hörs högt över bygderna i Bergslagen. Det ska sägas att den fras jag inledde min interpellation med, ”God morgon, är du riktigt vaken än?”, är vad en lokalpolitiker vaknade till när en bil kördes genom hennes by en natt. Är regeringen riktigt vaken än och förstår hur detta problem påverkar samhällskontraktet i hela vårt land?
Anf. 7 Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Herr talman! Jag vill än en gång tacka Ulrika Liljeberg för möjligheten att tala om både den specifika frågan om störande musik och den bredare frågan om hur vi ska möta medborgarnas mycket berättigade förväntningar om att rättsväsendet och brottsbekämpningen ska finnas där för dem i vardagen.
Vad gäller den störande musiken, bullret, våldsamma körningar och annat vill jag bekräfta att regeringen är mycket medveten om den frågan. Vi följer den noga och har dialog med polisen om den. Vi ser också en kraftig ökning av antalet utfärdade böter på området. Det är en otroligt viktig markering från samhällets sida.
Nu rekordinvesterar vi som sagt i polisen. Då finns naturligtvis också en berättigad förväntan från medborgarna om att det ska märkas i vardagen. Det gör det, också i Bergslagen, genom att det nu är rekordmånga poliser som arbetar lokalt, och fler är på väg in. En grundläggande del av deras uppgifter är såklart att säkerställa att medborgarna har det tryggt, fritt och lugnt i sin vardag. Jag är övertygad om att också polisen i Bergslagen är besjälad av den uppgiften.
Vad gäller den bredare frågan kan jag bara konstatera att den omfattande vändning som vi nu gör när det gäller den organiserade brottsligheten är helt nödvändig. Det är också brottslighet som i högsta grad påverkar medborgarna i vardagen, även i Bergslagen och på olika orter i den delen av landet.
Det hindrar inte på något sätt att det är också är en berättigad förväntan att annan brottslighet som drabbar företagare och medborgare i vardagen ska få en helt annan uppmärksamhet än den fått historiskt. Därför är vi också mycket tydliga i vårt uppdrag till polisen om att den förändringen måste ske. Jag ser fram emot att få en redovisning av polisen om hur den uppgiften löses. Mitt intryck är att den vändning vi har sett när det gäller organiserad brottslighet nu också är på väg när det gäller medborgarnära brottslighet.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.