Vattenbristen
Interpellation 2024/25:735 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-08-06
- Överlämnad
- 2025-08-07
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-08-21
- Besvarad
- 2025-08-21
- Sista svarsdatum
- 2025-09-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
I Sverige har vi länge tagit vattnet för givet. Men vattenbristen har blivit tydlig på många håll i vårt land, också den här sommaren. Vi kan inte ta vattnet för givet.
I mitt eget hemlän Östergötland är grundvattennivån just nu ovanligt låg och mycket under det som är normalt. I somras gick Gotland upp i stabsläge när grund- och ytvattentäkterna nådde rekordlåga nivåer och bevattningsförbud infördes i hela regionen. I andra delar har bevattningsförbud och andra åtgärder vidtagits på grund av det allvarliga läget.
Klimatförändringarna innebär alltmer extrema variationer i nederbörd – både torka och skyfall – vilket kräver starkare samhällsberedskap. Skyfallen blir fler, torkperioderna längre och havsnivåerna stiger. Kombinationen skapar ett dubbelt tryck: risk för både vattenbrist och översvämning i samma kommun under samma år.
I Sverige genomförs nu EU:s nya vattendirektiv som innebär en riskbaserad metod för att säkra dricksvattnet. Samtidigt kräver va-näten kraftiga investeringar. Annars riskeras läckor och ökad risk för översvämningar i våra avlopp vid skyfall.
Vattenförsörjningsfrågorna är kritiska i klimatarbetet, och beredskapen måste intensifieras för att möta framtidens utmaningar.
Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet Romina Pourmokhtari:
- Delar statsrådet bilden av de utmaningar som Sverige står inför när det gäller vattenfrågorna?
- Är de insatser som genomförs med EU:s vattendirektiv tillräckliga?
- Avser statsrådet att göra några andra insatser för att komma till rätta med vattenbristen i dag och i framtiden?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:735
Webb-tv: Vattenbristen
Dokument från debatten
- Torsdag den 21 augusti 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:137
- Protokoll 2024/25:137 Torsdagen den 21 augustiProtokoll 2024/25:137 Svar på interpellation 2024/25:735 om vattenbristen
Protokoll från debatten
Anf. 45 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Eva Lindh har frågat mig om jag delar bilden av de utmaningar som Sverige står inför när det gäller vattenfrågor och om de insatser som genomförs enligt EU:s vattendirektiv är tillräckliga. Hon har också frågat om jag avser att göra några andra insatser för att komma till rätta med vattenbristen i dag och i framtiden.
Jag delar bilden att vi tidigare har kunnat ta vatten för givet men att vattenbrist har blivit en återkommande utmaning, framför allt i de södra och sydöstra delarna av Sverige. Klimatförändringarna medför stora utmaningar för samhället. Utöver torka och vattenbrist måste vi även allt oftare hantera effekterna av kraftiga skyfall som leder till lokala översvämningar samt effekterna av havsnivåhöjningar.
På EU-nivå finns flera direktiv som på olika sätt bidrar till att möta utmaningarna på vattenområdet. EU:s ramdirektiv för vatten (2000/60/EG, vattendirektivet), som antogs 2000, syftar till att skydda och säkerställa kvaliteten på ytvatten och grundvatten, det vill säga det vatten som används vid produktion av dricksvatten. Just nu pågår en revidering av två dotterdirektiv till ramdirektivet (prioämnesdirektivet 2008/105/EG och grundvattendirektivet 2006/118/EG), vilket kommer att bidra till ett bättre skydd av våra vattenresurser. I den senaste revideringen av dricksvattendirektivet (EU) 2020/2184, år 2020, tydliggjordes också kopplingen mellan dricksvattendirektivet och vattendirektivet, som är olika direktiv. Kopplingen tydliggjordes genom att det infördes en faroanalys från källa till kran.
Även avloppsdirektivet (EU) 2024/3019 reviderades nyligen, 2024, vilket innebär skärpta reningskrav. Därtill finns också översvämningsdirektivet 2007/60/EG, som syftar till att minska effekterna av översvämningar, samt EU:s strategi för klimatanpassning, där vatten självklart är ett väldigt närvarande ämne.
Svaret på den andra frågan, om de insatser som genomförs i samband med EU:s vattendirektiv är tillräckliga, är att det finns flera vattenrelaterade direktiv och strategier som kompletterar varandra och som tillsammans utgör en grund för att säkra våra vattenresurser. Men vi behöver fortsatt arbeta med att genomföra de olika åtgärder som ska genomföras enligt direktiven.
Gällande den sista frågan, om andra insatser för att komma till rätta med vattenbristen i dag och i framtiden, pågår flera initiativ. På EU-nivå presenterade kommissionen i juni i år en europeisk vattenresiliensstrategi som syftar till att säkra tillgången till vatten för människor och miljö, vilket är en förutsättning för ett hållbart samhälle med konkurrenskraftiga industrier och ett starkt företagande. Strategin har utarbetats som ett svar på klimatförändringar, problem med föroreningar, exempelvis PFAS, och överutnyttjande av våra vattenresurser. Sverige har väldigt aktivt bidragit till utformandet av strategin och avser att fortsätta bidra till det arbete som nu pågår.
Nationellt har regeringen gett flera ansvariga myndigheter, såsom Havs- och vattenmyndigheten, SMHI och Livsmedelsverket, regeringsuppdrag som på olika sätt bidrar till att säkra vattentillgången i hela Sverige. Som exempel kan nämnas ett uppdrag att ta fram underlag för vattenbalanser avseende tillgång och uttag av vatten inom avrinningsområden där risk för brist på vatten är återkommande. Detta är en särskilt viktig fråga.
När det gäller beredskap presenterade Va-beredskapsutredningen nyligen sitt betänkande (SOU 2024:82). Betänkandet kom i december förra året och är nu ute på remiss fram till den 29 augusti. Därefter kommer förslagen att beredas inom Regeringskansliet.
Slutligen kan man säga att utmaningarna är olika i olika delar av landet, och därför är regionalt och lokalt kunnande väldigt viktigt i dessa frågor. Även engagemanget är en viktig förutsättning för att vi ska kunna vidta rätt åtgärder på rätt plats, vilket framhålls bland annat inom ramen för EU:s vattenresiliensstrategi. Regeringen delar denna bild och gav därför redan 2024 Havs- och vattenmyndigheten ett treårigt regeringsuppdrag som syftar till att stärka samordningen inom avrinningsområden.
Anf. 46 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag tackar statsrådet Pourmokhtari för svaret.
Hur skulle vi klara oss utan vatten? Svaret är naturligtvis det som vi alla vet: Vi skulle inte klara oss.
Jag har varit en av dem som kanske inte tänkt så mycket på vatten tidigare. Mina ögon har öppnats framför allt när jag träffat kvinnliga parlamentariker, alltså kollegor, i andra länder där vattenbristen är katastrofal och fått beskrivningar av hur läget är i länder där man inte har vatten, där man måste spara så mycket att det faktiskt kan vara fara för hälsa och liv.
Det är 2,2 miljarder människor som saknar rent och säkert dricksvatten i världen.
Jag var som sagt en av de där som kanske också tog vatten för givet. Vi var tyvärr många som gjorde det. För mig och flera andra blev problemet nog uppenbart 2018. Vi har ett litet torp med en egengrävd brunn. Det hade aldrig varit några problem tidigare, men helt plötsligt började vattnet sina.
Tyvärr fungerar ju vi människor på det sättet. I teorin kanske vi kan veta att detta är en farhåga eller en utmaning för framtiden, men det är när vi verkligen drabbas som det blir uppenbart.
Nu har flera av oss också kunnat läsa om detta. Sedan i våras har det varit tydligt att vatten saknas på många håll i vårt land, mer eller mindre. I mitt eget hemlän Östergötland har vi också vattenbrist, eller i alla fall lågt grundvatten, framför allt i de södra delarna. Det kanske inte är så många som upptäckt det, även om kunskapen finns.
På andra ställen har dock människor varit tvungna att spara. Särskilt i de södra och sydöstra delarna av vårt land är situationen ännu mer akut än i mitt hemlän, precis som statsrådet var inne på. Gotland gick upp i stabsläge när grund- och ytvattentäkterna nådde rekordlåga nivåer, och bevattningsförbud infördes i hela regionen. Jag är varje år på Öland och vet att också Öland är hårt drabbat.
Nu har även många här i Stockholm fått uppleva vad det kan innebära – delvis av lite andra orsaker, men grundorsaken är egentligen densamma: Vi börjar få en brist, och klimatförändringarna förvärrar den, precis som statsrådet var inne på.
För att möta detta krävs en långsiktig planering. Det börjar nu allt fler förstå. Redan i dag anpassar många kommuner sin verksamhet för att hantera perioderna med mindre vatten. Ofta har ju de delar av Sverige som vi pratar om vattenbrist när behovet av vatten är som störst. Det är aldrig så många på Gotland som på sommaren när vattenbristen är stor.
För mig är den här frågan väldigt viktig. Det är bra att det blir en grundläggande fråga. Jag undrar om regeringen behöver göra något mer, som att ta fram en nationell strategi och stödja de kommuner som särskilt har stora problem, problem som inte kommer att bli mindre i framtiden – för vi kan nog vara överens om att detta kommer att bli vanligare framöver.
Anf. 47 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Låt även mig tacka ledamoten, eftersom detta är ett ämne jag får diskutera alldeles för sällan. Det är nästan så att det uppkommer frågetecken kring vem som är ansvarig för vatten- och avloppsfrågor och sådant. Därför är detta ett bra tillfälle och en bra tidpunkt för oss att diskutera frågan, givet det ledamoten nämner: I en tid då det fortfarande är sommar och hyfsat varmt i stora delar av landet och många återvänder från semestrar och resor och börjar använda stora mängder vatten igen märker vi hur systemet blir hårt belastat.
Det vi märker allra främst är den viktiga frågan vad vi egentligen menar när vi säger vattenbrist. Som även ledamoten var inne på kan det betyda många olika saker. Jag skulle säga att det är ett lite generiskt ord som vi använder för att beskriva de svårigheter vi har med tillförsel av vatten av god kvalitet, exempelvis dricksvatten, eller grundvatten, som ledamoten också tar upp.
Detta kan ha väldigt många olika orsaker. Exempelvis har vi nämnt att effekter till följd av klimatförändringar i stort sett alltid har en direkt eller indirekt koppling till vatten. Det finns också en väldigt stark koppling mellan vattenkvalitet och kvantitet. Det är viktigt att ha med sig. Vid torka minskar mängden vatten, vilket leder till att koncentrationen av miljögifter i kvarvarande vatten ökar. Till följd av översvämningar ökar spridningen av farliga ämnen, exempelvis på grund av bräddning av avloppsvatten eller spridning av föroreningar som annars sitter fast i marken.
De här frågorna, oavsett av vilket skäl man diskuterar vattenbristen, är tätt sammankopplade. Det finns många olika vinklar som regeringen skulle kunna titta på. Om jag ska lyfta en som vi särskilt tittat på sedan vi tillträdde är det just vår beredskap i de här frågorna: Hur ser vår beredskap ut vid överbelastning av våra system? Hur klarar vi oss vid ett hårt ansatt tillfälle? Hur står vi oss?
Just detta har bland annat Va-beredskapsutredningen tittat på: Vad klarar vi för påfrestningar? Vad krävs för att vi ska vara bättre rustade och ha en starkare beredskap i de här frågorna?
Det är väldigt viktigt att vi ser till att ha en hållbar vattenförvaltning generellt. Det finns många frågor inom detta fält. Som jag nämnde är just klimatförändringarna något som påverkar hur systemen fungerar. Själv är jag Stockholmsbo och vet att den situation som uppstått här, exempelvis, är en konsekvens av att Mälaren är varmare än annars.
Det finns många olika vinklar i de här frågorna. Ett viktigt fokus för oss är att se över de förslag som Va-beredskapsutredningen har kommit med och som nu är ute på remiss samt att fokusera på just avrinningsområdena. Vi vet att det är en utmaning för Sverige där vi behöver bli bättre och även behöver säkerställa att de åtgärder vi genomför är kostnadseffektiva. Det är stora kostnader det kan röra sig om, och då gäller det att det vi gör också får rätt effekt.
Slutligen kan dessa åtgärder ofta behöva genomföras högre upp i ett annat avrinningsområde för att förhindra översvämningar i städer som ligger nedströms. Där börjar det bli de nationella frågorna som kommer in: Hur ser vi till att lagarna är rustade för att vi ska kunna samarbeta och samordna på ett bättre sätt?
Anf. 48 Eva Lindh (S)
Fru talman! Jag ska börja med något som statsrådet berörde, nämligen otydligheten i ansvaret. Jag märkte den själv när jag skulle skriva interpellationen. Det var inte så tydligt att det var just statsrådet Pourmokhtari som frågan skulle ställas till. Detta tror jag är ett problem som vi kommer att behöva ta tag i framöver. Vi måste hjälpas åt att ta ett stort ansvar för de här frågorna eftersom de så otroligt tydligt hänger ihop – avlopp, vatten, klimatförändringar. Väldigt mycket har samröre med andra saker.
Därför ville jag ställa frågan om statsrådet ser ett behov av en nationell strategi. Det skulle kunna vara ett sätt att bemöta den här otydligheten och få ett gemensamt ansvar.
Jag vill beröra två delar där jag är lite mer kritisk. I övrigt har jag ställt frågor, eftersom jag verkligen undrar och är nyfiken, men det finns två saker som ändå berör detta väldigt tydligt.
Den ena delen är det som statsrådet har varit inne på; klimatförändringarna innebär alltmer extrema variationer av vädret. Många svenskar menar att det inte berör oss, eftersom vi uppe i norr inte har sett så mycket av konsekvenserna av klimatförändringarna än. Men vi vet att det kommer att bli alltmer tydligt, med extrema skyfall, torka och sådant.
Även om man tänker att det inte kan pågå samtidigt kan torka och skyfall absolut bli vanligare framöver. Och det kommer att få stora konsekvenser för oss. Det skapar också ett dubbelt tryck, risk för både vattenbrist och översvämningar i samma kommun under samma år. Det är knepigt att förhålla sig till.
Därför har jag en fråga till statsrådet. Det är inte en hemlighet att vårt parti tycker att den här regeringen och statsrådet gör för lite. Det är en oro som vi har. Jag bär på den eftersom vi ser att klimatförändringarna faktiskt har påverkan på våra liv. Vi borde vara upprörda även när det påverkar andra delar av världen, till exempel när det gäller vattenbristen. Men nu kryper det också närmare, och konsekvenserna kommer att bli tydligare för Sverige. Det är ändå bedömningarna, så som jag kan läsa dem. Då blir behoven av att agera än mer tydliga. Vi behöver ta vårt ansvar.
När utsläppen nu ändå ökar påverkar det också detta. Min fråga är alltså inte bara om det behövs en nationell strategi. Statsrådet har själv varit inne på att klimatförändringarna påverkar. Men är statsrådet, liksom jag, orolig för att ökande utsläpp faktiskt kommer att påverka också det här området? Jag tycker att vi behöver göra mer.
Den andra delen, som vi också har varit inne på, är att det absolut berör olika kommuner och olika delar av Sverige lite olika. Då kommer vi in på kommunerna, som är huvudmän för vattenförsörjningen i Sverige. Många kommuner kämpar hårt och har gjort insatser, men man kämpar samtidigt med otillräckliga resurser. Många kommuner kämpar med att klara sin välfärd, att höja beredskapen och annat. Nu ska de också ta sig an ett alltmer pockande behov av att ta tag i vattenbristen, avlopp och annat som hänger ihop.
Vad anser statsrådet blir det nationellas ansvar för att kommunerna har såväl resurser som kompetens och förutsättningar för att klara av den här frågan?
Anf. 49 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Om jag börjar i änden med tankarna kring klimatet och utsläpp, som ändå får sägas vara en annan fråga än det ämne som diskuteras i denna interpellation nämligen vatten- och avloppssystem och vår beredskap i vattenfrågor, kommer den här tiden att försvinna.
Jag börjar därför i den andra änden och med att lyfta fram det faktum att när en kommunpolitiker, en ansvarig lokal företrädare för vatten- och avloppssystem, arbetar med dessa frågor prioriterar man inte mellan äldreomsorg, skola, andra kommunala kärnuppdrag och vatten- och avloppssystem. Skälet är att finansieringen av va-system inte kommer från skatteintäkterna utan från det som kallas för va-taxa. Det är en separat införsel av medel. Det är ett viktigt uppdrag som lokalpolitiker och främst kommunpolitiker har. Det finns ett system för hur finansieringen ska gå till, och det är genom va-taxan.
Men åter till ämnet och vad regeringen ska göra och behöver ta tag i. Jag vill vara väldigt tydlig med att den fråga som ledamoten ställer, om vi vill se en nationell strategi, är ett av de förslag som Va-beredskapsutredningen har kommit fram till. De förslagen är nu ute på remiss. Därmed kan jag inte, från regeringens sida, föregå den process som pågår med att arbeta fram förslag och ta in synpunkter genom att berätta vad regeringen tycker i frågan. Ledamoten sätter mig i en lite trängd situation. Jag kan helt enkelt inte svara, även om regeringen såklart har starka åsikter om hur det här området ska utvecklas.
Jag kan däremot lyfta fram de åtgärder som vi har vidtagit genom andra verktyg. Exempelvis konstaterade vi i arbetet med havsmiljöpropositionen, som jag som miljöminister är ansvarig för, att det finns ett brett stöd bland myndigheter, kommuner, branschorganisationer och olika lokala aktörer för att få till bättre samverkan på avrinningsområdesnivå. Den problematiken lyfts verkligen upp som ett nationellt ansvar i fråga om att se till att samordna processerna men också att se till att lagarna inte står i vägen för bättre samverkan och utvecklat samordnande. Även om det krävs olika lokala åtgärder kan nämligen en lokal åtgärd leda till en effekt på en annan plats. Då måste det finnas utrymme för det i Sverige.
Det är en typisk fråga som regeringen i linje med den här diskussionen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att helt enkelt ta tag i. Det är ett arbete som pågår. I till exempel våra regleringsbrev för både 2024 och 2025 fick Havs- och vattenmyndigheten två olika uppdrag att arbeta med olika åtgärder och program inom avrinningsområdet för att stärka samverkan och öka åtgärdstakten, så att vi faktiskt kommer i gång med de här olika åtgärderna. Det ska också vara fokus på att se till att rätt åtgärd kan genomföras vid rätt plats.
Om man jobbar lokalt med en fråga, som va, är det lätt att man tittar på vilka lokala behov som finns och avgränsar sig där. Men då behövs det nationella bidraget genom att man ser att en insats på den här platsen skulle leda till stor effekt på en annan plats och möjligen till och med till en lägre kostnad eftersom insatserna skiljer sig åt. Stärkt samordning är verkligen helt central, och det är ett arbete som är i gång.
Gällande nationell strategi är jag bunden att hålla mig till reglerna. Jag ska inte föregå den process som pågår.
Anf. 50 Eva Lindh (S)
Fru talman! Liksom statsrådet ska inte heller jag säga att det är precis en nationell strategi som behövs. Men att ta fram en nationell strategi är ändå ett sätt att möta just otydligheterna i fråga om ansvarsområdet. Jag väljer att tolka statsrådet välvilligt när det gäller att det i alla fall är ute på remiss.
Jag instämmer inte i det statsrådet säger när det gäller att det inte alls konkurrerar med resurserna till skola, äldreomsorg eller någonting annat. Många svenskar i dag har det otroligt tufft ekonomiskt. Att höja taxorna i kommunerna är svårt, just för att det ser ut som det gör. Många kommuner säger också att just beredskapsfrågorna kostar pengar och resurser för kommunerna. Då blir det ändå en prioriteringsfråga.
Det är alltså viktigt att vi nationellt håller fast vid den finansieringsprincip vi har. När vi kräver av kommunerna att de ska göra insatser måste vi skicka med tillräckliga resurser för att de ska kunna klara av detta. Många kommuner har det extremt tufft just nu. Det handlar om att skicka med tillräckliga resurser till kommunerna.
Sedan har jag ändå en vädjan. Klimatförändringarna kommer enligt allas bedömningar att påverka bristen på vatten väldigt mycket i framtiden. Vattenbristen kommer inte att vara så sällsynt som den har varit utan kommer att bli allt vanligare. Jag vädjar verkligen till regeringen att ta klimatfrågorna på större allvar än man gör i dag. Det går inte för sig att vi nu ökar utsläppen, utan vi måste göra mer för att minska utsläppen och ta tag i den klimatkris som pågår. Det är en vädjan till statsrådet, både när det gäller vattenbristen och för allas vår framtid.
Anf. 51 Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Fru talman! Då byter vi uppenbarligen ämne, från frågorna om vattenbristen till att prata om utsläpp och ett påstående om bristande engagemang. Jag såg inga anklagelser från oppositionen när den rödgröna regeringen ökade utsläppen år 2021.
Under flera mandatperioder i Sverige har man haft utmaningar, och under de utmaningarna påverkar det utsläppen. I detta fall är det en extremt ansträngd hushållsekonomi, som ledamoten själv lyfter upp.
Det finns ganska många svenskar som är rätt lättade över att ha utrymme i plånboken igen. Man ska inte tolka det här som regeringens klimatpolitik eller bristande engagemang i vårt arbete med att sänka utsläpp, utan man ska tolka det som en insats för alla de hushåll som har haft extremt svårt att få ihop sin vardag när bränslepriserna, exempelvis priset på diesel, har legat på 28 kronor per liter i Socialdemokraternas Sverige.
När man pratar om att ta ansvar för att sänka utsläppen tycker jag att det är extremt viktigt att också prata om det faktum att Sveriges utsläpp minskade år 2022 och år 2023 och att de beräknas minska år 2025 och år 2026. Det var helt enkelt år 2024 som det skedde en ökning av utsläppen – ett år av fyra under mandatperioden, precis som för den tidigare, rödgröna regeringen.
När man pratar om att det är oerhört viktigt att visa ett engagemang för sänkta utsläpp är det viktigt att ha med sig att när stora miljardbelopp satsas på insatser för klimatet som inte ger effekt är det ansvarsfullt att ta dessa pengar och satsa dem på det som fungerar. Det är precis vad regeringen gör i klimatpolitiken. Jag är övertygad om att det i slutändan är till vår stora fördel att regeringen har lagt om klimatpolitiken till att fokusera på insatser som ger effekt och som minskar våra utsläpp hela vägen.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.