Rättspsykiatrin
Interpellation 2024/25:728 av Eva Lindh (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-07-13
- Överlämnad
- 2025-07-14
- Anmäld
- 2025-08-21
- Svarsdatum
- 2025-09-04
- Besvarad
- 2025-09-04
- Sista svarsdatum
- 2025-09-04
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Behovet av rättspsykiatrisk vård för allvarligt psykiskt sjuka som dömts för grova brott har ökat. En anledning till det höga trycket på rättspsykiatrin är de straffskärpningar som har införts. Det märks på häkten och på anstalter men också inom rättspsykiatrin. Antalet personer inom den slutna rättspsykiatriska vården har ökat med 9 procent samtidigt som vårdtiderna har ökat och utskrivningsprocessen blivit svårare.
Det är regionerna i landet som ansvarar för den rättspsykiatriska vården. Flera regioner har fått skjuta till resurser för att ta sig an platsbristen. Men regionerna har en mycket ansträngd ekonomisk situation eftersom den SD-styrda regeringen inte har skjutit till tillräckligt med resurser till vården. Regionerna kan dock inte själva påverka behovet av ökade platser inom rättspsykiatrin, och därför borde staten ta ett större ansvar för frågan.
Sammantaget kan man konstatera att läget inom rättspsykiatrin är mycket ansträngt.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Jakob Forssmed:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att hantera det ansträngda läget inom rättspsykiatrin?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:728
Webb-tv: Rättspsykiatrin
Dokument från debatten
- Torsdag den 4 september 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:139
- Protokoll 2024/25:139 Torsdagen den 4 septemberProtokoll 2024/25:139 Svar på interpellation 2024/25:728 om rättspsykiatrin
Protokoll från debatten
Anf. 8 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Eva Lindh har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att hantera det ansträngda läget inom rättspsykiatrin.
Inledningsvis vill jag understryka att jag, liksom Eva Lindh, ser allvarligt på utmaningarna inom rättspsykiatrin. Jag delar däremot inte Eva Lindhs bild att situationen inom rättspsykiatrin är ett resultat av att regeringen inte har skjutit till tillräckligt med resurser till hälso- och sjukvården. Jag delar inte heller bilden att regeringen inte har kompenserat regionerna i en svår ekonomisk situation.
Tvärtom har regeringen genomfört ett stort antal insatser för att stödja regionerna som huvudmän för hälso- och sjukvården både när det gäller utvecklingen av hälso- och sjukvården i allmänhet och när det gäller den rättspsykiatriska vården i synnerhet.
För 2025 fördelar regeringen till exempel över 7,5 miljarder kronor för att korta vårdköerna och öka vårdkapaciteten. Det är medel som, beroende på huvudmännens prioriteringar, kan användas för exempelvis effektiviseringar och för att därigenom öka vårdkapaciteten inom rättspsykiatrin.
Vidare fördelar regeringen 700 miljoner kronor genom överenskommelsen mellan staten och Sveriges Kommuner och Regioner inom området psykisk hälsa och suicidprevention 2025, specifikt för att stärka bland annat tvångsvården och rättspsykiatrin, både avseende vårdkapacitet och ändamålsenliga utskrivningsprocesser.
Därutöver fördelar regeringen ytterligare 450 miljoner kronor till regionerna under 2025 för att öka antalet vårdplatser för vuxna och antalet platser för självvald inläggning. Det är medel som kommer rättspsykiatrin till del.
Dessa satsningar, som är de första som någonsin har genomförts inom det här området, är viktiga för att stärka den rättspsykiatriska vården och stödja regionerna i det utvecklingsarbetet.
Regeringen arbetar även långsiktigt för att stärka hälso- och sjukvårdens, inbegripet rättspsykiatrins, förutsättningar i hela landet. I juni 2023 gav regeringen en parlamentariskt sammansatt kommitté i uppdrag att se över ett helt eller delvis statligt huvudmannaskap för hälso- och sjukvården.
Kommittén, som antog namnet Vårdansvarskommittén, lämnade i juni 2025 betänkandet Ansvaret för hälso- och sjukvården (SOU 2025:62) till regeringen. I betänkandet föreslås att staten bör ta ett större ansvar inom ett antal områden och för frågor i hälso- och sjukvården i syfte att skapa bättre förutsättningar att möta vårdbehoven, däribland den rättspsykiatriska vården. Betänkandet har skickats på remiss till och med den 31 oktober 2025.
Jag avser inte att föregå den fortsatta beredningen av ärendet, men jag kan sammanfattningsvis konstatera att den rättspsykiatriska vården står högt upp på både min och regeringens agenda.
Anf. 9 Eva Lindh (S)
Herr talman! Tack, socialministern, för svaret på min fråga!
Den som lider av en allvarlig psykisk störning och begår brott ska dömas till rättspsykiatrisk vård. Men det är ett mycket ansträngt läge inom rättspsykiatrin. Behovet av rättspsykiatrisk vård för allvarligt psykiskt sjuka som döms för grova brott har ökat. Fler behöver alltså plats inom rättspsykiatrin. Det ökade behovet har varit särskilt tydligt de senaste åren.
Den överbeläggning och de långa köer som nu drabbar rättspsykiatrin får förödande konsekvenser, på flera sätt. Patienter som dömts till vård för grova brott kan bli utan nödvändig behandling samtidigt som redan utskrivningsklara patienter tvingas vara kvar inom slutenvården på grund av bristande resurser i öppenvården. Det leder inte bara till ineffektiv vård utan även till onödigt lång frihetsberövning i vissa fall. Det har också lett till att Europadomstolen har kritiserat Sverige för brott mot mänskliga rättigheter.
Det är regionerna som har ansvar för insatserna eller vården inom rättspsykiatrin. Men deras möjligheter att påverka inflödet, det vill säga om fler patienter kommer till rättspsykiatrin, men också utflödet, det vill säga om man skrivs ut från rättspsykiatrin, är kraftigt begränsade. Regionerna kan påverka många andra saker, men det kan de inte påverka.
Flera regioner har skjutit till resurser, eftersom de ser att läget är akut. För bara några veckor sedan gjordes en mätning av hur det ser ut inom rättspsykiatrin: Beläggningen – överbeläggningen – inom rättspsykiatrin är 110 procent. Det är alltså fler som befinner sig inom rättspsykiatrin än man har platser för.
Flera regioner har som sagt tillfört resurser. Men de har ett väldigt tufft läge. Socialministern och jag delar inte bilden av hur det ser ut inom sjukvården och för regionerna i stort. Det blev tydligt i socialministerns svar.
I mitt eget hemlän, Östergötland, arbetar nu 900 personer färre än för ett år sedan. Den ekonomiska situationen för regionerna påverkar också rättspsykiatrin. Och regionernas ekonomiska situation och deras ansvar för rättspsykiatrin och hela sjukvården är beroende av den finansiering de får av den sittande regeringen och majoriteten i riksdagen.
Jag och många med mig anser att regionerna och sjukvården är underfinansierade. Jag tycker att det räcker at titta på siffrorna från till exempel mitt eget hemlän. Men jag besöker ganska ofta sjukvården och blir allt oftare stannad av personer och sjukvårdspersonal, inte bara hemmavid utan överallt i Sverige, som vill berätta om läget i sjukvården i dag, med underbemanning. Det påverkar naturligtvis också rättspsykiatrin.
Min fråga kvarstår. Vad avser statsrådet att göra åt situationen?
Anf. 10 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Tack, Eva Lindh, för att du tar upp den här frågan! Det är otroligt angeläget att diskutera rättspsykiatrins förutsättningar och psykiatrins förutsättningar i allmänhet. Det finns en oro hos mig att man ibland skär ned oproportionerligt mycket på psykiatrin när man gör förändringar.
Regionerna har haft det tufft med den höga inflationen, som har skapat ett kostnadstryck för dem. Nu ljusnar det betydligt. Det är väldigt bra. Jag redogjorde för de omfattande tillskott som regeringen gjort för att vi ska klara oss igenom den här inflationstiden.
Jag tycker att Eva Lindh ringar in en del saker som även jag har identifierat. Inte minst är det så att utskrivningsprocesserna absolut inte fungerar tillräckligt väl. Man har inte tillräckligt bra samarbetsavtal mellan kommuner och regioner när det gäller utskrivning. Personer blir därför kvar, trots att de egentligen är redo för att finnas i andra vård- och stödformer. Det där fungerar inte. Det är därför vi har slutit överenskommelsen med SKR och gjort en specifik satsning. I diskussionerna och överenskommelsen med dem har vi för första gången tydliggjort detta på det här sättet. Det beror på att vi har identifierat problemet och vill göra någonting åt det.
Det är samma sak med uppdraget till Socialstyrelsen att utveckla metoder och annat för att stödja utskrivningsprocessen så att den fungerar bättre. Det räcker inte alltid med mer resurser. Man måste också lösa de strukturella problem som finns. Det tycker jag är otroligt angeläget.
Det gläder mig att Eva Lindh och Socialdemokraterna visar intresse för att staten ska spela en större roll på det här området. Det tycker jag också att den ska göra. Nu har vi en vårdansvarskommitté som har landat i att det här är ett område där staten borde spela en större roll framöver. Återigen: Jag ska inte föregripa beredningen av detta. Men det är klart att det inte är svårt att se argumenten och motiven för en framtida ordning där staten skulle ta ett större ansvar. Eva Lindh har själv varit inne på det. Låt oss se vad beredningen landar i och vad det kommer in av remissvar och annat. Detta tycker jag är väldigt angeläget att jobba med.
Jag har ett par motfrågor till Eva Lindh. När socialdemokratiska regeringar haft beredningsunderlag för att göra en förändring och flytta rättspsykiatrin från regionerna till staten har man valt att inte göra det. Varför har man inte gjort det när det funnits sådana beredningsunderlag historiskt?
Socialdemokraterna har ju också suttit vid makten ibland, men de har inte gjort några satsningar på rättspsykiatrin. Jag har försökt leta men har inte lyckats hitta några. Eva Lindh kanske kan upplysa mig om vilka satsningar man gjorde fram till 2022 på rättspsykiatrin?
Anf. 11 Eva Lindh (S)
Herr talman! Jag tackar socialminister Forssmed för detta inlägg.
Det är tufft inom regionerna. Det säger också statsrådet själv. Det är fint om det kommer en ljusning. Ett budgetarbete pågår, och det är klart att vi har höga förväntningar. Det behövs mer pengar till både regioner och kommuner för att stärka psykiatrin, rättspsykiatrin och alla delar av sjukvården men också möjligheterna för kommunerna att göra både det förebyggande arbete som behövs för att man inte alls ska hamna inom rättspsykiatrin, och det arbete som behövs för att kunna ta emot dem som skrivs ut från rättspsykiatrin.
Det behövs mer resurser. Jag är enig om att resurser inte är det enda – det handlar också om vilka strukturer man har. Men resurserna är inte oviktiga utan betyder väldigt mycket. Har man inte tillräckligt med personal är det avgörande om man får mer personal eller inte. Både resurser och bra struktur är naturligtvis helt avgörande. Det finns inte tillräckligt med resurser, och den här regeringen har inte tillfört tillräckliga resurser till vare sig sjukvården i allmänhet, psykiatrin och öppenvården eller rättspsykiatrin. Det är min fasta mening.
När jag säger att det är hög tid för staten att ta ansvar tycker jag verkligen det. Det är som sagt väldigt tydligt att rättspsykiatrin inte kan påverka hur många som döms till rättspsykiatrisk vård. Man kan heller inte påverka att kommunerna har väldigt svårt att ta emot dem som är utskrivningsklara.
Men ett större statligt ansvar måste ju inte innebära att staten tar över hela ansvaret för rättspsykiatrin. Jag vill bara poängtera det. Staten kan också ta ett större ansvar genom det som vi har varit överens om i Sveriges riksdag, den så kallade finansieringsprincipen. När man ålägger kommuner och regioner större ansvar eller det blir ökade kostnader som staten kan påverka – och det här är en sådan fråga – tillför man tillräckligt med resurser för att kommuner och regioner ska kunna hantera det. Det är en viktig finansieringsprincip. Det är också ett statligt ansvar. Huruvida rättspsykiatrin helt ska tas över av staten eller inte får vi väl se. Men den lilla sak som regeringen kan göra i dag är att tillföra tillräckligt med resurser.
Nu står vi i tiden för budgetarbetet. Jag förstår att det mesta redan är gjort. Men om det inte tillförs resurser till sjukvården finns det ändå en möjlighet för socialministern att påverka där så att det blir mer resurser till sjukvården, vilket också skulle påverka förutsättningarna för rättspsykiatrin, så att den kan bli bättre.
Jag tycker att det är hög tid att staten tar sitt ansvar både genom ökad resurstilldelning och genom att man gör en översyn av det som även socialministern är inne på, det vill säga löser strukturella problem och ser över vilken eventuell lagstiftning som kan behövas. Det här problemet är nämligen helt akut. Det är helt galet att människor som är utskrivningsklara sitter kvar när de skulle kunna klara sig i öppenvård och komma ut. Det är galet att det ser ut som det gör – återfallsfrekvensen riskerar att bli högre när det är så trångt att man inte kan bedriva den vård som behövs. Det är också helt galet att en del av de människor som är dömda till rättspsykiatrisk vård faktiskt går fria i samhället. Vem bär ansvaret om någonting händer och någon begår ett nytt brott?
Anf. 12 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Ingen regering har satsat mer på psykisk hälsa och psykiatri än vad den här regeringen gör. Man kan säga att det är för lite, och det går alltid att göra mer. Men ingen regering har någonsin gjort mer och större satsningar på psykiatri än vad vi gör, inbegripet den rättspsykiatriska vården. Jag har redogjort för det, men det är alltså 4,1 miljarder som vi lägger på detta under innevarande år. I våras tillförde vi också ytterligare medel för just fler platser. Jag ser en oro för att det inte finns tillräckligt med platser, både i rättspsykiatrin och i övrig sluten psykiatri, tvångsvård och så vidare. Där ser vi stora behov av att göra mer, och jag är väldigt angelägen om det.
Jag är också angelägen om att de mellanrum som uppstår när personer inte får hjälp ska täppas till på ett bättre sätt. Det är därför vi har slutit den här överenskommelsen med kommuner och regioner – det ska inte bli så att man tvingas vara kvar i rättspsykiatrin när man egentligen är klar att lämna den eller att personer som finns i andra delar av psykiatrin, i sluten psykiatri, ibland skrivs ut till ingenting. Jag tycker inte att det duger. Där måste vi göra väsentligt mer än vad vi hittills har gjort. Jag är väldigt glad för att vi nu gör det och tar alla de här initiativen för att förändra livssituationen för människor och dessutom skapa ett säkrare och tryggare samhälle.
Jag har redan redogjort för en hel del av de här åtgärderna och för de omfattande regeringsuppdrag som vi nu har gett till myndigheterna, inte minst Socialstyrelsen, om att utveckla metoder för den rättspsykiatriska vården, utskrivningsprocesser och annat. Vi har också precis fattat beslut om ett omfattande tillsynsuppdrag till Ivo, som under en fyraårsperiod fram till 2029 ska göra särskilda insatser kring just psykiatrin, rättspsykiatrin, tvångsvården och psykiatrin i övrigt för att säkerställa att bemötande, metoder och så vidare är de bästa tänkbara. Detta är inte bara traditionell tillsyn utan görs också för att man ska återföra kunskap och jobba med hur vi kan arbeta bättre och bli bättre i de verksamheter som vi har. Det är angeläget att utveckla även de här sakerna, tycker jag.
Jag är glad för den här diskussionen och för att vi tycks ha en större samsyn än tidigare om att staten behöver ta ett större ansvar i vårdfrågor och om att detta är en fråga där staten kan spela en större roll. Låt oss nu se fram emot att förslagen från Vårdansvarskommittén bereds vidare så att vi får se vad de ger vid handen.
Herr talman! Jag noterar att jag inte riktigt fick svar på mina frågor om varför Socialdemokraterna när de suttit vid regeringsmakten inte gjort förändringar av den organisatoriska strukturen för rättspsykiatrin med de beredningsunderlag som då funnits och inte heller gjort några specifika satsningar.
Anf. 13 Eva Lindh (S)
Herr talman! Jag förstår att socialministern gärna vill ägna sig åt historieprat om vad som hänt före 2022 och inte. Det tänkte inte jag göra. Vi har nu ett akut läge i rättspsykiatrin, och jag tycker att vi behöver ägna oss åt den situationen här och nu.
Det stämmer inte när socialministern säger att man aldrig har gett så mycket resurser till sjukvården. Tillåt mig att vara teknisk en liten stund. Socialministern räknar upp väldigt många så kallade riktade statsbidrag som riktas hit eller dit. Det är väldigt problematiskt för både kommuner och regioner.
Jag vet att vi i grunden är överens om att vi ska ha färre riktade statsbidrag och fler generella så att kommuner och regioner själva kan anpassa efter vad de behöver. I det stora hela satsar vi socialdemokrater dubbelt så mycket resurser. Det har vi i stort sett gjort hela tiden till hälso- och sjukvården. Det spelar roll för sjukvården generellt, och också för rättspsykiatrin som vi talar om här, eftersom det är regionerna som har ansvaret för det.
Det som händer är problematiskt, även om man nu säger att man ser att det finns ett stort behov och att vi behöver göra saker inom rättspsykiatrin och psykiatrin. Eftersom det är fullt inom rättspsykiatrin tar patienter som borde ha varit inom rättspsykiatrin platser inom öppenvården. Där är det också fullt. Det är jättestora krav, eftersom den psykiska ohälsan är stor.
Den allmänna förebyggande psykiatrin måste stärkas. Där behöver vi absolut mer resurser och bättre struktur. Men det är också viktigt att lyfta fram att det är en fråga om arbetsmiljön för dem som jobbar inom rättspsykiatrin och en säkerhetsfråga. Vi vet att överbeläggningar sätter en stor press på personalen. Det är också problematiskt här och nu.
Min fråga kvarstår: Vad avser socialministern att göra för att hantera den akuta svårigheten och utmaningarna som rättspsykiatrin står inför i dag?
Anf. 14 Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Herr talman! Jag har redogjort för att ingen regering någonsin har satsat så här mycket på psykiatrin. Det är värt att hålla fram i det här sammanhanget. Vi har överenskommelsen med Sveriges Kommuner och Regioner om att tillföra 700 miljoner kronor bland annat för att stärka utskrivningsprocesserna och särskilt rikta in oss på situationerna inom rättspsykiatri, tvångsvård och sluten psykiatri.
Vi tillförde mer medel i våras just för att vi såg att vi behövde få fram fler vårdplatser på området. Dessutom ger vi omfattande myndighetsuppdrag för att man ska fokusera på att utveckla bättre metoder för utskrivning och utveckla rättspsykiatrisk vård och tvångsvård på olika sätt. Därtill ger vi omfattande tillsynsuppdrag.
Vi vidtar en lång rad åtgärder för att det ska fungera bättre. Det handlar både om att tillskjuta resurser och att se till att det strukturellt fungerar bättre än i dag. I grunden handlar det om att människor ska få bästa möjliga vård och behandling under den tid som de är inlåsta inom rättspsykiatrin och att vi ska ha ett så säkert system som möjligt för allmänheten.
Där kan vi göra mer. Det är ett ansträngt läge. Det är därför vi vidtar alla dessa åtgärder. Därtill har vi nu att bereda Vårdansvarskommitténs förslag om ett ökat statligt ansvar för rättspsykiatrin. Det händer mycket på området. Det är väldigt viktigt, för det är ett viktigt område.
Det är också, vilket Eva Lindh har påpekat, delvis lite av ett kommunicerande kärl med psykiatrin i övrigt. Därför är det också väldigt viktigt att anstränga sig från min och regeringens sida, och det gör vi, men också från regionernas sida, för psykiatrin i allmänhet. Där finns en del övrigt att önska.
Personalen gör ofta ett heroiskt jobb. Det ser vi, och det uppskattar vi. Vi jobbar med kompetensförsörjning och annat, och regionerna behöver också prioritera de här frågorna.
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.