DEI-satsning inom utbildningsväsendet
Interpellation 2024/25:356 av Tobias Andersson (SD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2025-01-24
- Överlämnad
- 2025-01-27
- Anmäld
- 2025-01-28
- Svarsdatum
- 2025-02-18
- Besvarad
- 2025-02-18
- Sista svarsdatum
- 2025-02-18
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Onsdagen den 22 januari invigde lärosätet Chalmers sitt så kallade DEI-kontor. Invigningen sammanföll nästan på timmen med USA:s nedläggning av alla motsvarigheter inom den amerikanska statsförvaltningen. När världens största demokrati gör upp med wokeideologin och rensar ut den från statsapparaten väljer ansvarigt statsråd i Sverige att omfamna samma destruktiva och splittrande ideologi.
Utan bakgrund och förståelse kan konceptet DEI (diversity, equity & inclusion) säkert låta lovvärt, och det är möjligt att några av de som förordar det i Sverige inte vet bättre. Som regering bör man dock naturligtvis vara försiktig med vilka begrepp, tankegods och rörelser man associerar sig med.
Hela grundprincipen i begreppet bygger nämligen på diskriminering. Genom att kvotera in vissa personer utifrån faktorer som kön och etnisk bakgrund missunnas och diskrimineras andra mer kvalificerade personer. Equity får inte heller misstolkas som equality. Medan equality innebär att man ska erhålla lika möjligheter innebär equity det att samma utfall ska garanteras oaktat individens prestation och färdighet. Endast en av dessa principer är rimlig att förespråka på svenska lärosäten.
Sverigedemokraterna önskar rensa ut den wokeideologi som besudlar delar av svenskt utbildningsväsende.
Med anledning av ovanstående önskar jag därför ställa följande fråga till utbildningsminister Johan Pehrson:
Avser ministern att vidta några åtgärder mot wokeideologin inom det svenska utbildningsväsendet?
Debatt
(7 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2024/25:356
Webb-tv: DEI-satsning inom utbildningsväsendet
Dokument från debatten
- Tisdag den 18 februari 2025Kammarens föredragningslistor 2024/25:72
- Protokoll 2024/25:72 Tisdagen den 18 februariProtokoll 2024/25:72 Svar på interpellation 2024/25:356 om DEI-satsning inom utbildningsväsendet
Protokoll från debatten
Anf. 1 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Tobias Andersson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder mot wokeideologin inom det svenska utbildningsväsendet.
Regeringens mål är att utbildning och forskning vid universitet och högskolor ska hålla internationellt sett hög kvalitet och bedrivas effektivt. Universitet och högskolor har ett stort ansvar för att organisera sin verksamhet så att detta mål kan uppnås.
De övergripande kraven på högre utbildning finns i lag och förordning. Lärosätenas självbestämmande när det gäller hur verksamheten ska läggas upp och hur resurserna ska användas är en viktig principfråga. Liksom den akademiska friheten är det en förutsättning för hög kvalitet i utbildning och forskning.
När det kommer till rekrytering av personal är förtjänst och skicklighet utgångspunkten för alla anställningar inom offentlig verksamhet i Sverige. Av högskolelagen (1992:1434) och högskoleförordningen (1993:100), som reglerar verksamheten vid statliga universitet och högskolor, framgår krav på behörighet och bedömningsgrunder vid olika anställningar inom högskolan. Där framgår också krav på anställningsförfarandet, till exempel i fråga om när sakkunnighetsbedömning ska göras. Utifrån den nationella regleringen ansvarar universitet och högskolor för att organisera sina lokala meritsystem.
Lärosätena har arbetsgivaransvaret och därmed ansvaret för bland annat rekrytering och karriärvägar. I propositionen Forskning och innovation för framtid, nyfikenhet och nytta (prop. 2024/25:60) betonar regeringen att rätt kompetens i högskolan är nyckeln till att åstadkomma excellent forskning och andra långsiktiga förutsättningar för lärosätenas verksamhet. Lärosätenas arbete med rekrytering och karriärvägar är därför av stor strategisk vikt.
Regeringen framhäver även att det, för att svenska lärosäten ska attrahera de bästa forskarna, krävs att rekrytering sker i öppen konkurrens utifrån meriter och med transparens. Det behöver finnas tydliga karriärvägar som premierar excellens i varje steg. För att Sverige fortsatt ska vara en ledande kunskaps- och forskningsnation måste dessutom lika villkor för likartat arbete och meriter gälla för kvinnor och män. Om de akademiska karriärvägarna inte vilar på meritokratiska grunder blir doktorand- och forskaranställningar mindre attraktiva. De med bäst meriter riskerar att inte söka anställningar, och på sikt minskar då rekryteringsbasen.
Utbildningar i högskolan bidrar till bildning och till individuell utveckling, samhällsengagemang och kritiskt tänkande. Universitet och högskolor har ett viktigt ansvar för att organisera och utveckla sin verksamhet för att uppnå hög kvalitet i utbildningen, stärka kompetensförsörjningen för arbetsmarknadens behov och säkerställa att resurserna utnyttjas effektivt. Lärosätenas självbestämmande och den akademiska friheten är förutsättningar för hög kvalitet i utbildning och forskning, och dessa principer ska värnas.
Anf. 2 Tobias Andersson (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Jag tackar utbildningsministern så mycket för svaret.
Onsdagen den 22 januari invigde lärosätet Chalmers sitt så kallade DEI-kontor. Invigningen sammanföll nästan på timmen med USA:s nedläggning av alla motsvarigheter inom den amerikanska statsförvaltningen. När världens största demokrati gör upp med wokeideologin och rensar ut den från statsapparaten väljer ansvarigt statsråd i Sverige att omfamna samma destruktiva och splittrande ideologi, som jag sa i debatten med jämställdhetsministern förra veckan.
Utan bakgrund och förståelse kan såklart konceptet DEI – diversity, equity and inclusion – låta lovvärt. Det är möjligt att några av dem som förordar det i Sverige inte vet bättre.
Jag har även noterat att det i Sverige finns ett försök att låta akronymen ha en egen betydelse, då man från Chalmers och jämställdhetsministerns sida har talat om att bokstaven E i sammanhanget skulle betyda equality i stället för equity. Då bör man enligt min mening använda sig av andra begrepp och inte låna in ett begrepp från engelskan, som har en fast betydelse i sitt sammanhang, för att sedan byta ut betydelsen av en bokstav i denna akronym. Det förefaller något märkligt, fru talman. Det är kanske bättre att man helt och hållet pratar i andra termer eller nyttjar svenska begrepp i stället för att undvika missförstånd av det slaget.
Som regering behöver man vara försiktig med vilka begrepp och rörelser och vilket tankegods man associerar sig med. Grundprincipen för det faktiska begreppet DEI bygger nämligen på diskriminering. När vissa personer kvoteras in utifrån faktorer som kön och etnisk bakgrund missgynnas och diskrimineras andra, mer kvalificerade personer.
I sitt svar försvarar utbildningsministern meritokrati, vilket jag välkomnar. Det är alltså utgångspunkten att alla ska erhålla lika möjligheter men att rekrytering etcetera ska ske utifrån färdigheter, prestationer med mera. Det skiljer sig från DEI:s syn på equity, vilket ju innebär att lika utfall ska garanteras utan hänsyn till individens förmåga och prestation.
Mot denna bakgrund tycks jag och utbildningsministern vara eniga om behovet av att ha en meritokratisk grund inom svenskt utbildningsväsen. Kunskap ska vara centralt medan politiska värderingar och flum får utgöra fritidsintressen om man prompt behöver ägna sig åt det. För att säkerställa detta behöver vi enligt min mening rensa ut den wokeideologi som besudlar delar av svenskt utbildningsväsen.
Jag frågade ministern om han avser att vidta några åtgärder mot wokeideologin inom det svenska utbildningsväsendet. Ministern nämnde som sagt meritokrati och många rimliga, grundläggande principer, men ministern får gärna utveckla sitt svar kring den specifika frågan.
Fru talman! Om jag ska förenkla något vill jag fråga om ministern instämmer i min beskrivning av att det finns vänsterflum likt wokeideologi inom svenskt utbildningsväsen. Om ministern tillstår detta, ska vi då agera emot det – och i så fall hur – eller ska vi låta det förbli så? Om ministern inte delar min uppfattning om hur wokeideologin infiltrerat svenskt utbildningsväsen kan jag väl bara konstatera att det är tråkigt att han inte har kommit till den insikten än.
Anf. 3 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Vi kan konstatera att det bedrivs mängder av forskning vid våra universitet och vid en hel del högskolor. Det skrivs mängder av saker, till exempel avhandlingar och forskningspapper. Jag har väldigt svårt att recensera allt detta. Det är dessutom flera här inne som skulle tycka att det var väldigt roligt om jag började göra det, eftersom vi har akademisk frihet. Det är en ordning som inte minst jag som liberal tycker är väldigt viktig.
Dessutom har universitet, högskolor och de enskilda ett uppdrag som handlar om att rekrytera personer till sina lärosäten på olika sätt. När de gör detta jobbar de strategiskt. De vill ju ha dit de smartaste. Jag vill inte påstå att det finns en orsak till att jag och Tobias Andersson står här i stället för att vara på ett universitet eller en högskola, men de jobbar alltså verkligen med att leta efter de absolut bästa. Och de bästa kan vara personer av olika kön och med olika bakgrund och olika livshistorier, men de är de skarpaste på respektive område.
Även jag tycker såklart en massa saker, men jag har svårt att ge mig in och recensera hur man rekryterar och hur man arbetar med till exempel jämställdhetsarbetet. Men det är centralt och viktigt för att vi ska ha en likvärdig utbildning och för att alla ska ha samma chans. Jag kan konstatera att prorektor med ansvar för ledarskapet och jämlikheten vid Chalmers, som nu debatteras, har varit tydlig med att man där pratar om mångfald, jämlikhet och inkludering i ett svenskt perspektiv. Frågan om huruvida det är lämpligt att använda en amerikansk förkortning eller inte måste ställas till Chalmers. Det tänker inte jag recensera.
Men vi vet att man på de utbildningar som bedrivs av Chalmers jobbar med att följa dels de styrdokument som riksdagen har slagit fast, dels dem som vi från regeringen lägger fram om att det ska gå mot excellens och kvalitet. Jag tycker att det är bra.
Som jag brukar säga spelar det ingen roll om det är gamla eller nya högskolor eller om det är stora eller små. Det spelar ingen roll vad folk har för kön eller bakgrund. Det är för mig helt ointressant. Men vi ska ha de bästa, för det är viktigt för Sverige. Det är så vi skapar välstånd och framtid, och det är så vi i Sverige fortsatt kan göra tekniska genombrott för mänskligheten. Det är därför vi håller på med den centrala verksamheten och inte bara med en bra grundutbildning.
Det arbete som Chalmers bedriver för att alla ska kunna känna sig välkomna och för att människors framgång på lärosätet inte ska avgöras av deras bakgrund tycker jag är ett fullt rimligt tillvägagångssätt. Det har ingenting med den amerikanska kontexten att göra. Det finns många som vill importera amerikansk politik och Elon Musks retorik till Sverige, och det tycker jag att man ska vara försiktig med. Vi vet vad som står i den svenska lagstiftningen och den svenska grundlagen vad gäller Sveriges universitet, högskolor och andra lärosäten. Det ska vi fortsätta att värna – lika möjligheter och lika skyldigheter.
Anf. 4 Tobias Andersson (SD)
Fru talman! Tack för svaret, utbildningsministern! Jag kan instämma i mycket av det som sägs. Det är klart att det är rimligt att vi alla ska ha samma förutsättningar och ges samma möjligheter alldeles oaktat vad vi har för etnisk bakgrund, kön eller någonting annat.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Ministern betonar att man inom den högre utbildningen ska fokusera på excellens. Som ministern sa ska det vara de skarpaste och bästa som bör få inneha de ledande positionerna för att säkerställa Sveriges ställning som forskningsmakt eller vad det kan handla om i det aktuella fallet.
Jag kan konstatera att det då, i alla fall i mitt huvud, uppstår en logisk problematik. Om så är fallet behövs ju inte jämställdhetsintegrering, köns och lärosätespecifika procentmål för rekrytering och så vidare. Det behövs inte om allting bara bygger på att de absolut bästa ska få de mest centrala rollerna, oaktat om vi pratar om offentlig sektor, akademi, privat näringsliv, riksdagen eller något annat. Om grundförutsättningen är att de bästa personerna ska erhålla dessa platser – och nu pratar vi specifikt om den högre akademin – ska inte ett lärosäte behöva ha specifika mål för rekrytering av professorer utifrån kön.
Då borde inte Chalmers, som är föremål för denna debatt, ha behövt spendera 300 miljoner kronor på sitt projekt Genie. Projektet ska belysa så kallad bias, alltså försöka uppmärksamma diskriminering eller förtryck och försöka inordna eleverna, professorerna och andra i den typ av maktfack som man har hämtat från wokeideologin i USA. Hade man bara rekryterat de bästa hade man inte behövt lägga en krona på någonting annat än att ta reda på vem som är bäst.
Det är när man frångår den meritokratiska principen och principen att den som är bäst lämpad ska få det uppdrag den förtjänar som man behöver slösa pengar på att hitta härskarkulturer, offerroller och så vidare. Det är det jag vänder mig emot. Jag tycker också att det står i direkt motsättning till de kloka ord som utbildningsministern yttrar här i dag.
Jag kan exemplifiera detta med vad personen i fråga som blev chef för det så kallade DEI-kontoret på Chalmers skriver på Linkedin. Nämligen att hon ser fram emot att arbeta med normkritisk design, genus- och teknikforskning och intersektionell analys. Det sistnämnda är någonting hon hoppas att alla framtida ingenjörsstudenter tar med sig ut i arbetslivet.
Vad är då intersektionell analys? Det är en del av det vänsterflum som utgör woke, och det innebär att man som ingenjörsstudent ska lära sig att gruppera individer utifrån olika typer av offerroller. Är man svart, är man vit, är man man, är man kvinna, är man bög, är man straight, är man handikappad, är man inte handikappad och så vidare?
När man har delat upp alla människor i dessa olika fack ska man sedan utifrån några politiska dogmer börja prioritera och undersöka vem det är mest synd om. Det är själva grundtanken. Först ska vi bryta isär och dela upp hela befolkningen, och sedan ska vi kategorisera dem utifrån detta. Därefter ska man, om detta nyttjas som det görs i USA, bli kvoterad in utifrån vilken roll man har, hur mycket offer man är och var i maktpyramiden man står.
Det här är tankegods som jag inte tror gör svensk universitetsvärld gott. Jag skulle vilja höra hur ministern försvarar detta och hur det stämmer överens med de meritokratiska principer han har förordat.
Anf. 5 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! Det finns så mycket tankegods, inte minst i den här kammaren, som väcker en intressant debatt. Vad är det som har gjort att detta tankegods har kommit till Sverige, hur har det växt fram och varifrån får det sin näring?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Jag håller med om en hel del av den kritik som Tobias Andersson lyfter. Den är fullt relevant. Det här är en verksamhet som man verkligen kan ha synpunkter på, precis som andra ideologiska strömningar som är extremt konstiga. Jag försvarar de liberala: öppenhet, tydlighet, lagbundenhet och meritokrati.
När man säger ”bäst lämpad” inom den högre utbildningen måste man först erkänna att även det är en viktig arbetsplats. Det är ett ställe där arbetsgivaren, universitetet, lärosätet eller högskolan – Chalmers i det här fallet – måste jobba för att motarbeta diskriminering, både den formella och den informella, för att skapa en miljö där personer med olika bakgrund kan känna sig hemma. Det är rimligt och anständigt.
Men när det gäller rekryteringen i sig gäller främst, och i stort sett allena, att det handlar om den bäst lämpade. Det finns en viss möjlighet till positiv särbehandling i Sverige om allt annat är lika. Då kan man väga in saker som att det är bra med mixade arbetsplatser för att det annars kan bli stereotypt. Jag vet inte hur det låter hos Tobias Andersson och några andra manliga kamrater; det kanske skulle friskas upp lite ibland med andra politiska ingångar eller med kvinnor – inte vet jag. Jag tycker att det är roligt när det är mixat, och det blir ofta bättre dynamik. Men den positiva särbehandlingen i Sverige är mycket stram när det gäller det sätt den kan tillämpas på. Därför ska all rekrytering bygga på meritokrati; det är så solklart det kan bli.
Med det sagt, fru talman, är det svårt att vara emot att man ska ta den som är bäst lämpad. Men om man gräver lite i detta och tittar på vad det är ser man till exempel att det finns en skillnad mellan män och kvinnor. Det ser olika ut. Och återigen: Detta arbete bedrivs för att man inte vill missa en skarp hjärna. En persons kön får inte på något sätt vara avgörande för en rekrytering.
Då tycker jag att det är rimligt att flera lärosäten tittar på hur man analyserar internationell mobilitet. Det hänger ihop med i vilken ålder man är. Man kanske tidigt i sin forskarkarriär har fått barn och bidrar till samhällets fortbestånd även på det sättet. Det handlar om hur forskarnätverk och ledarroller analyseras eller hur publiceringar och citeringar värderas, till exempel sampubliceringar. Forskningsanslag och finansiering kan se olika ut beroende på område. När det gäller excellens handlar det från regeringens sida om excellensen i sig; eftersom forskningen är fri lägger vi oss inte i exakt vad den gäller, om det inte rör sig om riktade pengar som vi har anvisat i forskningspropositionen.
Man måste väl titta på vad som menas med ledarskap och akademisk framtoning och hur det ser ut. Det finns fortfarande osäkra män som tror att om de pratar mycket betyder det mer, så att säga. Man tittar på priser och utmärkelser. Allt detta behöver man, tycker jag, titta på för att kunna göra en analys som innebär att man inte förbigår till exempel kvinnor i akademin.
På lång sikt, fru talman, tror jag att vi kommer att få återkomma. Om 10 eller 20 år får kanske jag och Tobias Andersson, om vi är kvar, här i kammaren diskutera jämställdhet inom utbildning ur ett helt annat perspektiv: varför pojkar presterar för dåligt.
Anf. 6 Tobias Andersson (SD)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Fru talman! Tack på nytt för svaret, utbildningsministern! Jag vill bara få fört till protokollet att vi båda instämmer i att det absolut är roligt när det mixas upp med kvinnor, så att det inte råder några missförstånd i fråga om var jag står när det gäller den typen av umgänge.
Med detta sagt tycker jag att det är värt att poängtera varifrån tankegodset kommer. Jag hör vad utbildningsministern säger, och jag tror att vi och våra partier gemensamt kan göra mycket för att stärka kunskapsfokuset i skolan, från tidig ålder hela vägen upp till den avancerade forskningen. Jag tror att vi kan försöka befästa och försvara meritokratiska principer vid tillsättningar och annat. Jag tycker att det är positivt, och jag ser fram emot att arbeta med detta gemensamt.
Med detta sagt tycker jag att det är olyckligt att man inom akademin, under någon form av skydd med hänvisning till den akademiska friheten, väljer att fortsatt ägna sig åt, eller åtminstone inspireras av, vad som utgör ren vänsterideologi. Det handlar bland annat, som jag lyft tidigare, om termer som hänger samman med genus, intersektionell analys, normkritisk design och allt sådant. Det spelar ingen roll vad vi står och säger här, för när de som utövar verksamheten ute på lärosätena, från förskolan hela vägen upp till universiteten, väljer att nyttja den typen av begrepp och leva i ett idéväsen som är vänster begränsar detta våra förutsättningar att få gehör för det väljarna har gett oss mandat att åstadkomma: en kunskapsorienterad skola.
Detta innebär i praktiken, med utgångspunkt i deras tankegods, att om det hade funnits två Johan Pehrson, varav den ena är kortvuxen, svart, bög och handikappad, hade han fått jobbet i stället för den Johan Pehrson jag debatterar med här i dag. Det tycker jag hade varit fel.
Anf. 7 Utbildningsminister Johan Pehrson (L)
Fru talman! För att avrunda denna interpellationsdebatt vill jag bara föra fram att de liberala värdena jämställdhet och icke-diskriminering inte är ett dugg vänster. Däremot finns det vänsterinslag i politik som handlar om att det ska kompenseras för allting och att människor inte har ett stort personligt ansvar. Men för att skapa lika möjligheter kan vi inte bara prata om hur man organiserar detta på ett enskilt universitet, vilket jag helst inte gör av skäl som jag angav inledningsvis.
Det börjar tidigt. Det börjar med att alla ungar i Sverige får chansen att lära sig svenska språket och att elever får möjlighet att gå i en skola som går tillbaka till grunderna – läsa, skriva och räkna – och som tar alla med genom grundskolan och sedan gymnasiet så att de har goda chanser att förverkliga sina drömmar.
Det är många som deltar i högre utbildning och läser på högskolor och universitet, men alla gör inte det. Vi vill att de smartaste ska komma dit. Det är därför vi har studiefinansiering och CSN, som vi ska prata om här i kammaren om en stund. Allt detta är till för att ge alla som vill och har möjlighet chansen. Då handlar det kanske mer om ett socioekonomiskt perspektiv – man ska kunna läsa även om man kommer från en mindre bemedlad bakgrund.
Vi står fast vid att det är meritokrati som gäller. Men för att inte missa de smartaste i den excellenskamp som pågår i världen måste Sverige också se till att ingen blir diskriminerad på grund av sin bakgrund.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer
Interpellationsdebatten var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.