Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Kvinnors företagande inom välfärdssektorn

Interpellation 2014/15:612 av Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Inlämnad
2015-05-18
Överlämnad
2015-05-20
Anmäld
2015-05-21
Sista svarsdatum
2015-06-04
Svarsdatum
2015-06-09
Besvarad
2015-06-09

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

PDF
Kvinnors företagande inom välfärdssektorn(pdf, 80 KB)

Interpellationen

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

De kvinnodominerade yrkena återfinns till stor del inom offentlig sektor, en sektor där många kvinnor tidigare varit hänvisade till en enda arbetsgivare och där reformen med etableringsfriheten gjort det möjligt att söka och få anställning hos många olika arbetsgivare. Att kunna erbjuda en mångfald är till fördel för påverkan på arbete och verksamhetsutveckling för personal och dem som verksamheten är till för.

Borttagandet av glastaket för att kunna söka och få F-skattsedel är också en åtgärd som tillhör ett modernt samhälle och som gjort det möjligt för kvinnor att starta och driva egna verksamheter på områden där de har en gedigen kunskap och stor kompetens efter år av praktisk erfarenhet.

Därmed har det öppnats upp för nya möjligheter till vardagsinnovationer med nytänkande kring funktion och förändrade arbetssätt. Detta bryter ny mark samt skapar möjligheter för löneutveckling och förbättrade arbetsmiljöer och är steg i rätt riktning för feminism i meningen att slippa bli missgynnad eller begränsad på grund av sitt kön utifrån löneutveckling och färre möjligheter till karriärtjänster och företagande.

Bilden av vår arbetsmarknad visar på att offentlig sektor, där många kvinnor har sin sysselsättning och inkomst, har strukturer som begränsar och låser inne kvinnor i anställningar utifrån normer och begränsande möjligheter. När nu regeringen gör en överenskommelse med Vänsterpartiet är Sverige på väg att ta steg tillbaka till en tid då det endast fanns en arbetsgivare samtidigt som man slår undan fötterna för de kvinnor som skapat nya verksamheter.

I stället ska kvinnor hänvisas till att företag ska drivas på ideell basis med avslut på den redan etablerade verksamheten med stora kostnader och förluster för den enskilde som följd, vilket är ett kliv tillbaka för feminismen.

Därför har jag följande frågor till statsrådet Åsa Regnér:

  1. Anser statsrådet att arbetsmarknaden för kvinnor ska vara begränsad, det vill säga har statsrådet gjort ställningstagandet att det är förenligt att vara en feministisk regering och samtidigt sätta krokben för alla de kvinnor som i dag bedriver egen verksamhet med anställda inom vård och omsorg?
  2. Hur bedömer statsrådet att jämställdheten i Sverige påverkas av att det blir svårare för kvinnor att starta eget och göra karriär i vården och omsorgen?
  3. Anser statsrådet att kvinnor som vill bedriva eget inom vård och omsorg ska ha sämre villkor än män som driver företag inom byggbranschen, det vill säga de män som bygger huset som verksamheten ska bedrivas i?

Debatt

(7 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2014/15:612, Kvinnors företagande inom välfärdssektorn

Interpellationsdebatt 2014/15:612

Webb-tv: Kvinnors företagande inom välfärdssektorn

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Ardalan Shekarabi (S)
Anf. 71 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Ann-Charlotte Hammar Johnsson har frågat barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér om hon anser att arbetsmarknaden för kvinnor ska vara begränsad, det vill säga om hon har gjort ställningstagandet att det är förenligt att vara en feministisk regering och samtidigt sätta krokben för alla de kvinnor som i dag bedriver egen verksamhet med anställda inom vård och omsorg, hur hon bedömer att jämställdheten i Sverige påverkas av att det blir svårare för kvinnor att starta eget och göra karriär i vården och omsorgen samt om hon anser att kvinnor som vill bedriva eget inom vård och omsorg ska ha sämre villkor än män som driver företag inom byggbranschen, det vill säga de män som bygger huset som verksamheten ska bedrivas i.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Det påstås ibland att åtgärder för att se till att våra skattepengar används till det de är avsedda för skulle vara negativt för kvinnors företagande. Som jag tidigare framhållit anser jag att det är en förlegad syn att utgå från att kvinnor bara kan driva företag inom välfärden. Det stämmer inte heller överens med verkligheten, eftersom de som har ledande positioner i de största välfärdsföretagen i de flesta fall är män. Den könssegregerade arbetsmarknaden är ett omvittnat problem, men den är inte kopplad till frågan om vinster i skattefinansierade välfärdsföretag utan har helt andra orsaker.

Kvinnors och mäns villkor som anställda och egenföretagare är förenade med deras livssituation som helhet. En bidragande orsak till kvinnors generellt sett lägre löner och svagare ställning på arbetsmarknaden är den ojämna fördelningen av obetalt hem- och omsorgsarbete mellan kvinnor och män, vilket kan påverka löneutveckling och karriärmöjligheter och ge lägre livsinkomster. Kvinnor är frånvarande från arbetslivet i längre perioder och arbetar deltid i högre grad än män, vilket i sin tur riskerar att forma arbetsgivares förväntningar till kvinnors nackdel. Eftersom det är många fler kvinnor än män som arbetar i välfärden är det också kvinnor som i högre grad drabbas av försämrade arbetsvillkor om bemanningen i välfärden minskas för att åstadkomma vinst.

Regeringen kommer att lägga fram förslag på åtgärder för att främja ekonomisk jämställdhet och åtgärder för att stärka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Regeringen arbetar också aktivt för att förbättra villkoren för företagandet generellt.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Anf. 72 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Tack, statsrådet, för svaret, även om jag gärna hade sett att jämställdhetsministern hade varit här och besvarat interpellationen själv.

Hur ser svensk arbetsmarknad ut? Jo, den är uppdelad i en kvinnodominerad del, med vård, skola och omsorg, och ett manligt dominerat privat näringsliv. I min interpellation har jag valt att hålla mig till den kvinnodominerade offentliga sektorn. Den privata tänker jag återkomma till vid ett annat tillfälle.

Kvinnor har utbildat sig och tagit tjänst i den offentliga sektorn. De har med åren funderat och tänkt på att innehållet kanske skulle kunna komma medborgarna till del med högre kvalitet om man arbetade annorlunda. Tyvärr har inte offentlig sektor varit lyhörd för detta utan har i mångt och mycket bromsat och stoppat utvecklingen från ett underperspektiv. När så offentlig sektor inte längre styrdes av en koloss med en enda arbetsgivare kunde kvinnor starta egna verksamheter på gedigna meriter uppbyggda under mycket lång tid.

Samtidigt gav det de offentligt anställda möjlighet att söka sig till olika arbetsgivare. De har kunnat förändra sina arbetssätt och få en löneutveckling och arbetsmiljö som har varit bättre, och de har påverkat offentlig verksamhet så att den har blivit bättre, så det har varit en vinn-vinn-utveckling. Det är för mig, statsrådet, en process som i allra högsta grad hör samman med det obetalda hemarbetet. Att trivas på jobbet och att utvecklas leder också till goda resultat.

Kvinnor har otroligt mycket erfarenhet av att arbeta med dessa mjuka verksamheter. Det är ren stöld att dra undan mattan för dem, tycker jag. De gör, som jag tidigare har sagt, innovationer i vardagen.

Att företagandet utvecklas i både offentlig och privat sektor är av godo för oss alla. När nu många kvinnor är i just den offentliga sektorn och har hittat smarta sätt att förändra verksamheterna till det bättre är det obegripligt för mig att regeringen inte vill ta till vara de verksamheterna utan försöker återställa till ett sätt som man hade tidigare, ett sätt att driva det, eller också ska man vara i en sektor där man ska jobba ideellt. Det tycker jag är en dålig lösning, eftersom det är många satsningar som är en vinst för oss alla.

Statsrådet tar upp och sätter likhetstecken mellan vinst och låg personalbemanning. Det inte sant i vårt avlånga land. Det kan vara en sanning någonstans, men det är inte en sanning generellt. Själv har jag erfarenhet från att ha arbetat inom äldreomsorgen tillfälligt på ett ställe där vi kommunalt hade två avdelningar. På den ena avdelningen fanns det en dag ett par sjuka patienter, men man tillsatte inte mer personal. På den andra hade man inte sjuka patienter den dagen, men den personal som jobbade på den sidan gick inte över och jobbade på den andra sidan.

Så kan det vara. Men jag säger inte att det heller är en sanning, utan här finns svårigheter och problem att lösa på olika ställen. En del har att göra med ledarskap, och en del har med andra saker att göra.

Sanningen är väl att det ser olika ut här i landet. Men tar vi bort de goda värden av det som ändå händer, både privat och offentligt, i stället för att driva dem vidare går vi miste om mycket kunskap och får en tillbakagång. Det är väldigt olyckligt att vi gör så. Jag skulle vilja att man ser nyttan av dessa företag och de här kvinnorna, som har så lång erfarenhet och har hittat smarta sätt för dem som de är till för. Det skapar mer livskvalitet för dem vi är till för.

Statsrådet! Är det verkligen nödvändigt att stänga en hel sektor från att ha vinst i sin verksamhet för att kunna bedriva ännu mer god verksamhet i stället för att ta bort och reglera det som inte fungerar? Det är min följdfråga.

Ardalan Shekarabi (S)
Anf. 73 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Det verkar som om interpellationen bygger på en felaktig uppfattning att regeringen vill stänga ned någon sektor i samhället. Det är inte fallet, och det kommer aldrig att vara fallet.

Regeringen har satt igång ett utredningsarbete som går ut på att säkra kvaliteten i den offentliga välfärden. Vi vill värna mångfald och valfrihet för brukarna. Men då är det viktigt att vi har kvalitetsregler som säkerställer en god och likvärdig kvalitet i hela den offentliga välfärden i hela vårt land. Dessutom måste vi ha regler som säkerställer att resurserna används till vad de är avsedda för. Resurser som ska gå till personal inom omsorgen ska gå till personal. Resurser som ska gå till utbildningsverksamheter ska gå till utbildningsverksamheter. Det är en självklarhet. Det är våra skattemedel som vi pratar om.

Vi har en skyldighet gentemot medborgarna att säkerställa kvaliteten i de offentliga verksamheterna. Vi ska jobba med det inom de verksamheter som är i egen regi inom kommunerna. Då måste vi ha bättre styrning av de offentliga verksamheterna. Vi måste sätta medarbetarnas villkor i fokus. Vi måste ge medarbetarna rätt förutsättningar och ett stort handlingsutrymme att kunna utveckla verksamheterna. Vi måste låta proffsen vara proffs.

När det gäller de verksamheter som inte drivs i egen regi - verksamheter som drivs av privata utförare - behöver vi ha ett regelverk. I dag har vi till exempel inte insyn i de verksamheter som drivs med skattemedel inom den offentligt finansierade välfärden om verksamheterna råkar drivas av privata utförare. Här måste vi ha en likvärdig bestämmelse, ett likvärdigt regelverk som ger allmänheten insyn i verksamheterna, så att vi ska säkerställa kvaliteten, så att vi kan följa hur resurserna används, så att vi ska säkerställa att resurserna används till vad de är avsedda för.

De målsättningarna är något som de flesta politiska partier i Sveriges riksdag ställer sig bakom, att kvaliteten ska säkras, att vi har ett behov av reformarbete vad gäller regelverket för de privata utförarna i välfärden. Regeringen har mot bakgrund av det behov som finns tillsatt flera utredningar som just har till syfte att ta fram relevanta lagförslag.

Jag tror inte att interpellanten accepterar att vi har en situation där vi inte har insyn i offentliga omsorgsverksamheter bara därför att verksamheterna råkar vara i privat regi. Det är våra skattemedel som används. Jag tror inte att interpellanten vill acceptera att det ska vara rättsligt möjligt att dra ned på antalet medarbetare, att minska personaltätheten för att maximera vinsten, när vi pratar om offentliga verksamheter som finansieras med våra skattemedel. Jag tror inte att interpellanten vill acceptera att vi ska ha en situation där personal, anställda i offentliga välfärdsverksamheter, inte har meddelarfrihet därför att de råkar arbeta i den del av välfärdsverksamheterna som drivs av privata utförare.

Det borde finnas en bred enighet om att samma regelverk ska gälla alla medarbetare i den offentligt finansierade välfärden. Jag tror inte att det finns någon som ställer sig bakom en princip om att vi inte ska verka för likvärdighet i den offentliga välfärden. Men då måste vi ställa oss frågan: Hur ska vi kunna garantera likvärdighet i den offentliga välfärden om vi inte har ett regelverk som säkerställer att resurserna används till vad de är avsedda för?

Det är frågeställningar som har funnits i den svenska politiska debatten i många år. Nu är det dags att gå från ord till handling. Det är dags att ta fram långsiktigt hållbara regelverk för den offentliga välfärden. Vi ska även fortsättningsvis ha en välfärd i världsklass, och då måste politiken leverera och ta fram rätt rättsregler.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Anf. 74 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Statsrådet talar om regelverk. Någonstans har denna resa börjat. Det handlar om styrning, ledning och uppföljning. Oavsett om det gäller LOV, upphandling eller någonting annat är det viktigt att först förbereda det som man ska genomföra och sedan följa upp det längs vägen. Självklart är det så.

Jag vill gå tillbaka och tala om innehåll och insyn. När det gäller att säkra kvalitet för brukare är det detta som jag är ute efter, till exempel när det gäller de boenden som finns och som höjer livskvaliteten.

Nära mig finns en kille som heter Pontus, som är helt beroende av omsorg dygnet runt. Han är 23 år, och när han var 20 år blev han helt förlamad och har inget tal. Han har tidigare varit på ett kommunalt boende som var mer institutionsliknande. Det är den vägen vi har gått i det här landet. Då har han haft daglig verksamhet och avlastning.

Sedan två tre år tillbaka är han på en privat verksamhet som drivs av en kvinna om har startat assistansverksamhet i Jämtland. Hon driver också verksamhet i Kalmar, och hon har ett boende i Skåne. Jag kan rekommendera statsrådet att göra ett besök hos henne. Hon är en av de mammor och anhöriga som har sett bristerna i det vi har och har velat utveckla någonting annat och någonting bättre på ett annorlunda sätt. Därför har hon startat denna verksamhet.

Hon hade aldrig kunnat ha tre verksamheter i dag om hon inte hade fått pengar över som hon kan satsa. Från början tog hon lån på sitt hus för att kunna göra detta och för att kunna uppnå en mycket bättre livskvalitet för dessa människor.

Det som jag vill säga med detta är att vi behöver fler sådana goda exempel. Om dessa verksamheter är privata, kommunala eller landstingsdrivna spelar inte mig någon roll. Men det är jätteviktigt att de får fortsätta verka, och vi vill inte att man ska slå undan benen på dem.

Skillnaden här är att människor bor i ett kollektiv och kan anställa assistenter. Det gör att det blir en långsiktighet i fråga om personalen. Personalen trivs jättebra. Det är fler i personalen där än i den kommunala verksamheten, om jag nu ska göra den jämförelsen.

När det gäller känslor och beröring är det viktigt för Pontus att få massage. På det kommunala boendet skulle han ha fått massage. Men man har aldrig hunnit så långt. Man har inte haft tid.

När de ringde från det privata boendet och frågade om det var okej att Pontus fick massage varje dag för att de märker att han mår bättre och får en bättre livskvalitet av det var det självklart.

På många ställen i vårt land pågår sådan verksamhet. De behöver få pengar över, alltså det som vi kallar vinster. Man får inte slå undan benen för dessa verksamheter när man diskuterar att det ska vara fråga om ordentlig verksamhet. Självklart ska man ha det. Men vi kan inte stänga dörren för det som pågår i dag, där framför allt kvinnor har lagt ned stor möda och tagit lån för att driva verksamhet. De har inte gjort det för att sko sig på någon annan utan för att de är väldigt många som driver väldigt bra verksamhet på ett annorlunda sätt med lösningar som är bra såväl för dem själva som personal som för dem som de är till för.

Ardalan Shekarabi (S)
Anf. 75 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Jag är helt enig med Ann-Charlotte Hammar Johnsson om att vi ska värna mångfald i den offentliga välfärden - inom äldreomsorgen, inom sjukvården och inom skolan. Det har ett viktigt värde att behålla mångfalden och att ge brukarna makt över verksamheten, inflytande och valfrihet.

Om vi vill utveckla välfärden, och om vi vill ha en välfärd i världsklass måste vi sätta medarbetarna och brukarna i fokus. Då måste vi även fortsättningsvis ha ett system som utgår från mångfalden av verksamheter. Likformighet skapar inte förutsättningar för god kvalitet i välfärden. Där är vi helt överens.

Det som vi måste jobba med är att ha regelverk som garanterar god kvalitet i alla verksamheter, oavsett om de drivs i egen regi eller i privat regi. Det är nämligen offentliga verksamheter vi talar om. Det är verksamheter som finansieras med våra skattemedel. Här har vi inte tillräckligt med regelverk för de privata utförarna. Vi har inte ens insyn.

Jag var uppe i Östersund och tittade på ett otroligt intressant exempel där man hade två äldreboenden som var exakt likadana. Den ena verksamheten drivs av kommunen, och den andra drivs av privata utförare. Då kunde man jämföra dessa två olika verksamheter. Man kunde dra lärdomar av erfarenheterna från dessa två olika verksamheter. Man kunde ha benchmarking mellan dem. På det sättet kunde den offentliga sektorn utvecklas och lära sig av intressanta erfarenheter från den privata utföraren. Och den privata utföraren kunde lära sig av kommunen. Vi vill ha den typen av mångfald. Det är bra. Men detta exempel kunde vara möjligt eftersom vi hade insyn i båda verksamheterna. Vi hade insyn i den kommunala verksamheten, och vi hade insyn i den privata verksamheten för att kommunen hade ställt det som ett krav i samband med att man upphandlade denna verksamhet.

Problemet är att vi inte har denna insyn. Vi har alltså inte lagregler som garanterar insyn i offentliga välfärdsverksamheter. Det är mycket problematiskt. Vi sviker medborgarna. Vi har en skyldighet att ta fram regler som garanterar just den här typen av insyn och som gör det möjligt för kommunen, för rikspolitiken, för medborgarna och för brukarna att följa hur resurserna används. Hur gör denna äldreomsorgsverksamhet när de får skattemedel? Använder de resurserna till det som de är avsedda för, eller finns det en risk att de till exempel drar ned på antalet medarbetare för att maximera vinstutbetalningen?

Regeringen är inte emot överskott i välfärdsverksamheter. Frågan är hur överskottet ska hanteras. Ska det vara möjligt att dra ned på kvaliteten för att maximera överskottet för att göra en vinstutbetalning, eller ska vi ha regelverk som säkerställer att alla verksamheter har till syfte att ha god kvalitet och ständigt jobba med kvalitetsutveckling?

Dessa debatter om privata utförare i välfärden har spårat ur i Sverige för många år sedan. Det är ideologin som har förvandlat debatten till någonting som är långt ifrån verkligheten.

Vi behöver ha förändringar i regelverket. Nu senast var det fyra borgerliga partier och Sverigedemokraterna som erkände att dagens regelverk inte var tillräckligt.

För att kunna förändra regelverket måste vi ha en utredning, så att man djupdyker inom de olika juridiska frågeställningarna. Det är precis detta arbete som den här regeringen har satt igång. Den förra regeringen tillsatte också flera utredningar - Ägarprövningsutredningen och Friskolekommittén - med just fokus på dessa frågeställningar.

Vi har inte rätt att svika medborgarna. Jag tänker inte stå här i Sveriges riksdag och säga till Sveriges medborgare: Nej, du har inte rätt till insyn i välfärden. Du har inte rätt till regelverk som garanterar kvaliteten.

Vi har en skyldighet att fixa detta, bortom ideologiska strider och konflikter.

Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Anf. 76 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)

Fru talman! Nej, vi har inte rätt att svika medborgarna. Men det har vi inte rätt att göra oavsett vilken verksamhet det handlar om. Mångfalden måste, som ni säger, få växa. Jag är jätteglad att statsrådet tar upp att det är mångfald som gäller.

Statsrådet använde mycket tid till att tala om insynen som ett begrepp. Men även om det finns insyn och man kan anmäla inom det offentliga, bör vi också titta på missbruket där. Det finns undanhållande av information inom organisationen. Det bekymrar mig. Ibland tror jag inte att det handlar om insyn utan att det handlar om andra faktorer som gör att man har detta förhållningssätt. Det är trist och tråkigt. Alla ärenden som kommer upp och som kan hanteras ger lärdomar. Dessa ärenden är trista och tråkiga, och vi vill inte ha dem. Men när de sker ger de stora lärdomar för att öka kvaliteten hela vägen.

Problemet i denna fråga tycker jag är att det finns en ideologi. Nu är inte Vänsterpartiet med i debatten, men jag träffade en kvinna i veckan som berättade att hon hade träffat någon som hade sagt: Det spelar inte någon roll hur bra verksamhet som finns. Vi vill inte ha privat verksamhet i alla fall. Vi vill ha allt inom det offentliga.

Det är en sorts ideologi som skapar spännvidden i ena änden av denna debatt. Självklart ska vi ha bra verksamheter.

Jag ska nämna ytterligare ett exempel om barnmorskor som har jobbat med att föra ut verksamhet som tidigare har funnits på sjukhus, där vi har tappat kunskap. Dessa barnmorskor gör i dag ett arbete med tuber och slangar på små barn som kommer dit. Det har andra barnmorskor slutat med, men de har tagit på sig detta ansvar. Det underlättar också för sjukvården. Det är ett bra exempel på hur detta kan hjälpa till i utvecklingen.

Det finns massor av gott där ute. Jag hoppas att statsrådet tar det med sig.

Ardalan Shekarabi (S)
Anf. 77 Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Fru talman! Vi är helt eniga om att vi måste jobba med mångfalden. Vi har just nu en utveckling där vi går mot mer och mer likformighet inom välfärden - det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss när vi genomförde förändringarna i början av 1990-talet. Då var tanken att vi skulle satsa på personalkooperativ och verksamheter med särskild inriktning och metodik, och så har det inte riktigt blivit. I stället är det de stora aktörerna som växer.

Det är klart att detta på sikt utgör ett hot mot mångfalden i de offentliga välfärdsverksamheterna, och därför jobbar vi också med att skapa rätt förutsättningar för den idéburna sektorn. De står verkligen för en viktig dimension inom välfärden, och många gånger har de intressanta inriktningar på sina verksamheter som gör att medborgarna verkligen får riktig valfrihet - en riktig chans att välja mellan olika typer av verksamheter. De har dock inte riktigt rätt förutsättningar, för regelverket bygger på ett kommersiellt tänk och på den kommersiella logiken. Detta kan vara nyttigt och intressant och bidra till mångfalden, men vi behöver även den idéburna sektorn.

Precis som interpellanten sa behöver vi också jobba med kvaliteten i de verksamheter som drivs i offentlig regi. Här är regeringens kommande arbete med en styrutredning, där vi jobbar med styrningsfrågorna i offentlig sektor, otroligt centralt. Det finns ett starkt engagemang i de här frågorna i kommunsektorn. Många företrädare för kommunerna och många företrädare för de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna vill att vi ska utveckla styrningen och ta fram nya styrmodeller, bortom new public management, som sätter medarbetarnas professionella kunskap i fokus och ger dem rätt handlingsutrymme.

Jag är helt enig med interpellanten om att vi inte kan förändra regelverket enbart för privata utförare. Vi måste jobba även med de verksamheter som finns i egen regi om vi ska säkra kvaliteten i den offentliga välfärden.

Avslutningsvis vill jag tacka för en bra diskussion.

Överläggningen var härmed avslutad.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.