Slopat gåvoavdrag
Interpellation 2014/15:463 av Aron Modig (KD)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Inlämnad
- 2015-03-27
- Överlämnad
- 2015-03-30
- Anmäld
- 2015-04-07
- Sista svarsdatum
- 2015-04-21
- Svarsdatum
- 2015-05-22
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
till Finansminister Magdalena Andersson (S)
Det civila samhället – med allt det ideella arbete som utförs i olika typer av frivilligorganisationer, föreningar och samfund – utgör en väldigt viktig del av Sverige. Det är ett viktigt komplement till både den offentliga sektorn och det privata näringslivet.
Genom att stärka civilsamhällets självständighet från staten, exempelvis vad gäller finansieringen, så ökar friheten i Sverige. Det är därför mitt parti under många år drivit frågan om en skattereduktion för gåvor till välgörande ändamål.
Detta skatteavdrag infördes till sist 2012 och har under den korta tid som gått sedan dess varit en stor succé. Under 2013 var antalet personer som skänkte pengar till de av Skatteverket godkända gåvomottagarnaöver 760 000. Tillsammans skänkte dessa personer 1,3 miljarder kronor till den ideella sektorn.
Vi kristdemokrater vill fortsätta att utveckla denna reform, dels genom att öka det avdragsgilla beloppet, dels genom att utöka definitionen av vilka typer av organisationer som kan godkännas som gåvomottagare.
Att vänsterregeringen inte delar denna syn har framkommit med all önskvärd tydlighet. I februari gick en promemoria ut på remiss från Finansdepartementet med förslag om att skattereduktionen för gåvor ska slopas från och med den 1 januari 2016. Samma förslag fanns med i regeringens budgetproposition i höstas, då med bland annat följande motivering:
”En avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet minskar också utrymmet för det samhälleliga stödet och ökar den ideella sektorns verksamheters beroende av enskilda personers förmåga och vilja att bidra.”
Den rödgröna regeringen tycks med andra ord inte ha förståelse för vad det civila samhället är för någonting, att det bygger på just enskilda personers förmåga och vilja att bidra. Från den utgångspunkten är det dock lättare att förstå varför regeringen inte är villig att fullt ut stödja denna verksamhet.
Om regeringen bestämmer sig för att gå vidare med förslaget om att slopa skattereduktionen för gåvor så vore det ett hårt slag för den ideella sektorn.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Varför vill finansministern aktivt ta bort en reform som enbart syftar till att stärka den ideella sektorns förmåga att hjälpa samhällets mest utsatta samt bidra till mer gemenskap och ökad meningsfullhet i landet?
Hur har finansministern tänkt kompensera civilsamhället om skattereduktionen för gåvor till ideella ändamål slopas?
Vad är enligt finansministern grunden för civilsamhället, om inte ”enskilda personers förmåga och vilja att bidra”?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2014/15:463
Webb-tv: Slopat gåvoavdrag
Dokument från debatten
- Protokoll 2014/15:102 Fredagen den 22 majProtokoll 2014/15:102 Svar på interpellation 2014/15:463 om slopat gåvoavdrag
Protokoll från debatten
Anf. 104 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Aron Modig har frågat mig varför jag vill slopa skattereduktionen för gåvor och om jag tänkt kompensera civilsamhället om skattereduktionen slopas.
En stark och livaktig ideell sektor har stor betydelse för samhällslivet och demokratin. Min utgångspunkt är att säkerställa att det finns goda förutsättningar för en stark ideell sektor.
Det är angeläget att skatter tas ut på ett sätt som främjar skattepolitikens främsta syfte, att finansiera den gemensamma välfärden, och också i övrigt är förenligt med de övergripande målen för regeringens ekonomiska politik.
Skatterabatt för gåvor går inte ihop med inkomstskattelagens förbud mot avdrag för personliga levnadskostnader och ökar komplexiteten i skattesystemet. Konflikten med avdragsförbudet framhölls också vid införandet av den borgerliga regeringen. Skattepengar till enskilda organisationer bör inte fördelas utifrån hur de lyckas få enskilda bidragsgivare.
Det är mot denna bakgrund som skattereduktionen för gåvor bör slopas.
Anf. 105 Aron Modig (KD)
Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret, naturligtvis.
Gåvoskatteavdraget infördes den 1 januari 2012 på initiativ av främst Kristdemokraterna inom alliansregeringen. Det är en reform som har visat sig vara en stor succé.
Jag fick häromdagen tillgång till Skatteverkets siffror för 2014. De visar att antalet personer som använde denna avdragsmöjlighet under förra året uppgick till 820 000, vilket är en ökning med 8 procent från 2013. Totalt skänkte dessa personer 1 ½ miljard kronor till välgörande ändamål inom ramen för avdragsrätten. Det var en ökning med 15 procent från 2013.
Det är alltså en populär reform, och vi vet att den också har stort stöd bland svenska folket. I en färsk Novusmätning visar det sig att 65 procent av svenska folket anser att gåvoavdraget ska behållas eller utökas, medan bara 18 procent tycker att avdraget bör tas bort.
Vi i Kristdemokraterna har också bett riksdagens utredningstjänst att ta reda på hur de största välgörenhetsorganisationerna ser på gåvoavdraget. Vi frågade de 15 största insamlarna i landet och fick svar från 13 av dem. Av dessa svarade 12 att de ansåg att det var viktigt att gåvoavdraget får vara kvar.
Herr talman! Vi har med andra ord här en succéreform. Men för att motivera ett slopande av den lyfter finansministern alltså fram att "skatterabatt för gåvor går inte ihop med inkomstskattelagens förbud mot avdrag för personliga levnadskostnader och ökar komplexiteten i skattesystemet". Menar finansministern alltså på allvar att gåvor till ideella organisationer är att se som "personliga levnadskostnader"? Handlar det alltså inte om solidaritet och medmänsklighet, inte om att ge till andra och att bidra till det goda?
Visst gör skattereduktionen för gåvor att skattesystemet blir lite mer komplext. Men är det inte värt det? Och så komplext kan det inte vara. Det funkar ju utmärkt i andra länder. Danmark och Norge är två exempel, där man dessutom har möjlighet att göra större avdrag än man har i Sverige. Danmark styrs för övrigt också av en socialdemokratiskt ledd regering.
Jag blir förundrad när jag hör finansministerns svar på min interpellation och måste helt enkelt fråga igen: Är det bra för samhället att människor engagerar sig i och skänker pengar till ideella organisationer, eller är det dåligt? Om finansministern tycker att det är bra, varför vill hon då ta bort ett välfungerande system och de incitament som finns för att öka givandet?
Anf. 106 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Tack, finansministern, för svaret på interpellationen från Aron Modig!
I budgetpropositionen från regeringen motiverar man det slopade avdraget med att ett sådant stöd "ökar den ideella sektorns verksamheters beroende av enskilda personers förmåga och vilja att bidra". Detta har förvånat ett antal personer som arbetar i den här verksamheten. Det ligger ju i sakens natur att den ideella sektorn är beroende av enskilda personers vilja att hjälpa till.
Det är sällan man här i riksdagen så tydligt ser skillnaden i ideologi. För vänsterregeringen och den ideologi som finns där är det frågan om att ta in alla skatter och sedan fördela dem. Det är av tradition så.
Vi kristdemokrater vill att det ges möjlighet för den enskilde att ge av sin inkomst och själv kunna bestämma och rikta en del av sin inkomst - frivilligt, naturligtvis - till en verksamhet som arbetar för att människor i utsatta situationer får ett bättre liv. När man införde det här i Norge ökade givandet med 30 procent.
Aron Modig tog upp ett antal väl grundade siffror.
När du ger en summa på upp till 6 000 kronor, som det handlar om, per år får du tillbaka på skatten. Då kan du också ge den summan, om du vill, till organisationen.
Men det finns en klar ideologisk skillnad här. Den är väldigt tydlig, och den gör mig lite fundersam. Hur ser finansministern på värdet av ideella insatser?
De här organisationerna gör en väldig samhällsnytta. De kompletterar den offentliga omsorgen, och det civila samhället som komplement är väldigt effektivt. Egentligen gör varje krona där samhällsnytta. Jag är förvånad om inte finansministern ser det. Det ligger i det gemensammas intresse att stärka det civila samhället. Och detta är faktiskt ett billigt sätt.
Nu har jag redogjort för hur vi kristdemokrater ser på det här. Jag stannar där så länge.
Anf. 107 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Den ideella sektorn i Sverige spelar en väldigt stor och viktig roll. Det sker ett fantastiskt arbete inom den ideella sektorn på många olika sätt. Det gäller inte minst det sociala arbete som ideella organisationer utför. Det är också därför som regeringen har jobbat oerhört hårt under våren för att lösa situationen med moms vid secondhandförsäljning som ideella föreningar genomför. Jag delar helt Roland Utbults och Aron Modigs syn på hur viktig den här sektorn är.
Den formulering som fanns i budgetpropositionen om att man är beroende av enskilda personers vilja att hjälpa till tycker jag var olycklig. Den formuleringen finns inte i den promemoria som har gått ut och kommer heller inte att finnas den dag vi genomför den här förändringen. Det var ett olycksfall i arbetet.
Roland Utbult undrar hur vi värderar ideella insatser när vi vill avskaffa den här skattereduktionen. Frågan är naturligtvis också hur Roland Utbult värderar ideella insatser. Med den här skattereduktionen fördelas nämligen resurser till ideella föreningar utifrån i vilken utsträckning man kan få privatpersoner att donera pengar till föreningarna. Det innebär att man med det system vi har i dag värderar det ideella arbetet i de organisationer som har förmögna bidragsgivare högre än det ideella arbetet i organisationer som kanske inte har lika många sponsorer som har möjlighet att skänka pengar och göra skatteavdrag. Är verkligen de organisationerna mer värda? Är det så vi ska värdera och fördela våra skattepengar?
Anf. 108 Aron Modig (KD)
Herr talman! Precis som Roland Utbult påpekade tidigare i debatten är det uppenbart att vi har en helt annorlunda ideologisk syn på det civila samhället än vad finansministern och Socialdemokraterna har.
Ja, vi kristdemokrater tycker att det är en styrka om det civila samhället kan bli mer självständigt, mer beroende av privata donationer om man så vill. Vi tycker det. Vi tycker att själva syftet, ändamålet, med det civila samhället är att vara en motvikt till den offentliga sektorn och att vara en motvikt till näringslivet.
Finansministern talar om att det skulle vara förmögna bidragsgivare. Det är inte så verkligheten ser ut. Det är personer som kanske skänker några hundralappar i månaden till välgörande ändamål, som tycker att det är en bra sak som gör samhället bättre. Det är snarare så det ser ut.
Som jag sa tidigare i debatten har vi frågat de största välgörenhetsorganisationerna vad de tycker om gåvoskatteavdraget.
Cancerfonden skrev: Skattereduktionen är en viktig fråga för att vi ska ha en stark ideell sektor i Sverige.
Röda Korset skrev: Det är mycket angeläget att avdragsrätten får behållas. Den har redan i dag en mycket positiv effekt på givandet i både gåvobelopp och hur många som väljer att skänka pengar. Intäkterna är avgörande för finansieringen av vår verksamhet.
Frälsningsarmén skrev: Vi på Frälsningsarmén befarar att vi kommer att se en minskning i givandet om möjligheten till skattereduktion för gåvor tas bort.
Plan Sverige skrev: Vi ser det som mycket angeläget för vår organisation och för hela den ideella sektorn att behålla skatteavdraget.
Stockholms Stadsmission skrev: Ja, det känns mycket angeläget, och vi märker också att många givare är intresserade av skattereduktionen. Vi befarar att givandet kommer att minska om skattereduktionen avskaffas.
För mig är det helt oförståeligt att regeringen vill ta bort denna möjlighet.
Anf. 109 Roland Utbult (KD)
Herr talman! Det är inte så ofta vi hör en minister säga att man har en svag formulering i en budgetproposition. Det tycker jag att finansministern ska ha all heder av, liksom att man har arbetat hårt när det gäller momsen på secondhand. Vi behöver inte alltid vara motståndare till varandra, så att säga, utan ibland finner vi en harmoni i våra frågor.
Precis som Aron Modig vänder jag mig mot att det skulle handla om förmögna bidragsgivare. Det finns naturligtvis sådana. De har säkert en väldigt stor betydelse. Det har vi sett även globalt. Men här handlar det om en gåva på maximalt 6 000 kronor under ett år och ett avdrag på 25 procent av den summan. Det tror jag inte handlar om särskilt förmögna människor. Men det är klart att man måste ha lite över för att kunna ge det.
Jag och många andra i Sverige har ett fadderbarn - det kostar kanske 200 kronor i månaden - genom en organisation. Jag har haft det i sju åtta år. Jag ska inte förhäva mig på något sätt. Det är många i vårt land som har det. Jag har hjälpt den här killen, Patrik Kalanda i Uganda, lite grann med den här summan. Det handlar om skolgång. Han är nu fri från det som man i alla fall trodde var aidssmitta. Det handlar bland annat om utbildning.
Vad jag vill säga är naturligtvis: Det civila samhället är ett komplement, och det är väldigt effektivt. Jag ber finansministern att se värdet av det på det sättet att man också låter personer komma loss i sin goda tanke om att ge.
Anf. 110 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Ja, jag ser verkligen värdet av ideella organisationer. Det bedrivs ett väldigt viktigt arbete. Roland Utbult och Aron Modig tar upp en rad organisationer som bedriver ett oerhört viktigt arbete i Sverige.
Det handlar om olika former av fadderverksamhet men också om viktig forskning som finansieras via ideella föreningar och ideella organisationer. Det är ett viktigt bidrag och komplement till både den offentliga sektorn och den privata sektorn. Sverige tjänar på att ha en stark ideell sektor. Det är bland annat därför som vi har arbetat hårt för att lösa frågan om momsundantaget. Jag måste säga att jag verkligen har uppskattat det stöd som jag har fått i skatteutskottet från en bred palett av partier för att vi från regeringens sida ska kunna lösa den här frågan. Jag har verkligen uppskattat det stödet och känt mig styrkt när jag har fått möjlighet att träffa skatteutskottet.
Däremot har vi olika syn på hur vi ska fördela skattepengar. Roland Utbult och Aron Modig tycker att skattemedel ska fördelas utifrån hur framgångsrika olika föreningar är när det gäller att få tag på privata donatorer, medan jag tycker att det är mer lämpligt att använda skattepengar utifrån hur politiska församlingar fattar beslut.
Anf. 111 Aron Modig (KD)
Herr talman! Som jag tror har klargjorts kan skattereduktionen för gåvor inte ses som något annat än en stor succé. Användandet av reformen har ökat år för år. Svenska folket gillar den och vill att den åtminstone ska vara kvar i sin nuvarande form. Flera av våra största välgörenhetsorganisationer ser avdraget som viktigt för att vi ska kunna ha en fortsatt stark ideell sektor i Sverige. De vill utveckla avdraget snarare än att avveckla det.
Även om finansministern tycker att detta gör skattesystemet mer komplext så funkar det alldeles utmärkt i andra länder, till exempel i Norge och i Danmark, där det avdragsgilla beloppet är betydligt högre än här i Sverige.
Herr talman! Fokus i den här debatten borde vara hur vi kan utveckla gåvoavdraget. Kan vi också ge företag möjlighet att dra av för gåvor? Kan vi utöka gränsbeloppet? Kan vi inkludera fler typer av gåvomottagare eller ändamål?
I stället framhärdar finansministern och regeringen med märkliga hänvisningar till att givmildhet skulle handla om personliga levnadskostnader, att komplexiteten i skattesystemet ökar med gåvoskatteavdraget och att det skulle vara ett problem så stort att man går emot alla dessa välgörenhetsorganisationer och väljer att ta bort avdraget.
Jag måste säga att det är en minst sagt märklig syn som finansministern och regeringen har på det civila samhället och dess betydelse för Sverige. Det gäller ju också att inte bara tala i ord om hur viktigt detta är utan också arbeta för och i praktisk politik stötta civilsamhället och visa att man gör allt för att det ska växa och bli mer självständigt.
Anf. 112 Finansminister Magdalena Andersson (S)
Herr talman! Jag vill tacka för den här interpellationsdebatten. Jag vill också tacka för frågan. Jag tycker att det är väldigt fint att det finns ett sådant engagemang för den ideella sektorn i riksdagen. Jag har fått en del interpellationer kring detta och annat tidigare, och jag har märkt att det är många riksdagsledamöter som är engagerade i frågan. Det märks också när jag träffar skatteutskottet.
Detta är en styrka för hela Sverige, och det är viktigt för de ideella organisationerna att känna detta stöd från riksdagen och att ledamöter från många olika partier ser det viktiga arbete som den ideella sektorn utför i Sverige, både på nationell och på lokal nivå. Det handlar om att stötta forskning, och det handlar om viktigt stöd till människor som bor i andra delar av världen där en extra resurs verkligen gör stor nytta. Det handlar också om det viktiga sociala arbete som bedrivs på lokal nivå.
Jag tror att det är en stor styrka att det finns en sådan stor samsyn kring vikten av den ideella sektorn.
Däremot råder det inte samsyn kring just skatteavdraget. Jag vill påminna om att utredaren som utredde frågan avrådde från att införa detta avdrag. Min utgångspunkt i detta är att när vi fördelar skatteresurser till de ideella organisationerna bör det ske utifrån de beslut som fattas av politiska församlingar snarare än utifrån hur framgångsrika enskilda organisationer är i att få tag på privata sponsorer och donationer.
Där har vi olika syn, men vi förenas i stödet till de ideella organisationerna och det faktum att vi ser att de är viktiga och bedriver ett viktigt arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
Intressenter
Frågeställare
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.