Gränspendlarkommunerna och skatteutjämningen

Interpellation 2012/13:85 av Jakobsson, Leif (S)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-11-01
Anmäld
2012-11-05
Besvarad
2012-11-16
Sista svarsdatum
2012-11-19

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 november

Interpellation

2012/13:85 Gränspendlarkommunerna och skatteutjämningen

av Leif Jakobsson (S)

till statsrådet Peter Norman (M)

I alla våra gränsregioner bedrivs ett omfattande arbete för att utvidga arbetsmarknadsregionerna över nationsgränserna för att skapa bättre arbetsmarknader och tillgodose behovet av utbildad arbetskraft. I Öresundsregionen har man gemensamt börjat jämna ut konjunktursvackor och demografiska skillnader.

Ett stort hinder för en fortsatt positiv utveckling är det svenska skatteutjämningssystemets utformning som gravt missgynnar kommuner där arbetskraften arbetar i ett annat land, framför allt genom konstruktionen av utjämningen av kostnaderna för barnomsorg. Eftersom barnomsorgsbehovet baseras på den inhemska sysselsättningsgraden och den som arbetar i ett annat land inte räknas som sysselsatt i Sverige underskattas barnomsorgsbehovet och därmed utjämningen för dessa kommuner.

Skatteutjämningskommittén presenterade 2011 ett enigt betänkande där man dels uppmanade regeringen att omförhandla skatteavtalet med Danmark, dels föreslog ett nytt utjämningssystem som skulle eliminera den inhemska felbehandlingen av dessa kommuner.

Riksdagen beslutade i våras att regeringen skulle återkomma med en proposition om skatteutjämningen under 2013, men någon sådan återfinns inte i propositionsförteckningen.

Mina frågor till statsrådet är därför:

1. Avser statsrådet och regeringen att följa riksdagens beslut om att lägga proposition om skatteutjämningen under året?

2. Om en proposition inte kommer – vad avser statsrådet att föreslå för kompensatoriska åtgärder för gränspendlarkommunerna?

Debatt

(18 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2012/13:85, Gränspendlarkommunerna och skatteutjämningen

Interpellationsdebatt 2012/13:85

Webb-tv: Gränspendlarkommunerna och skatteutjämningen

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 43 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Leif Jakobsson har frågat mig om jag och regeringen avser att följa riksdagens beslut om att lägga fram en proposition om skatteutjämningen under året och vad jag avser att föreslå för kompensatoriska åtgärder för gränspendlarkommunerna om en proposition inte kommer. Sven-Erik Bucht har frågat mig när jag och regeringen avser att lägga fram en proposition om en förändring av utjämningssystemet samt hur länge jag och regeringen, enligt vad Sven-Erik Bucht påstår, avser att nonchalera riksdagens beslut. Mats Pertoft har frågat mig när jag avser att se till att regeringen lägger fram en proposition om ett nytt skatteutjämningssystem på riksdagens bord. Marie Nordén har frågat mig på vilket sätt jag avser att se till att riksdagens beslut fullföljs och när jag i så fall avser att komma med en proposition om ändrad skatteutjämning. Låt mig först konstatera att frågan om förändringar av systemet för kommunalekonomisk utjämning togs upp av finansutskottet tidigare i år. I utskottets betänkande som behandlade regeringens skrivelse om utvecklingen inom den kommunala sektorn redovisade utskottet att det erfarit att de förslag som lämnats i betänkandet Likvärdiga förutsättningar - Översyn av den kommunala utjämningen (SOU 2011:39) bereds av regeringen. Vidare anges att regeringen ska återkomma under hösten 2012 med en proposition i frågan. Om en proposition skulle ha lämnats i höst med förslag som träder i kraft redan den 1 januari 2013 skulle planeringsförutsättningarna ha ändrats för kommunerna och landstingen. Detta torde inte ha varit lämpligt eftersom kommunerna och landstingen redan hade kommit långt i budgetarbetet. I budgetpropositionen för 2013 bedömde regeringen att det torde vara lämpligt att genomföra förändringarna i systemet för kommunalekonomisk utjämning den 1 januari 2014. Som framgår av propositionsförteckningen finns inte någon proposition om utjämningssystemet med. Regeringens avsikt är dock att återkomma med en proposition så snart som möjligt efter årsskiftet. Denna proposition avses att lämnas i sådan tid att riksdagen hinner behandla lagförslagen i god tid före ikraftträdandet.

Anf. 44 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Jag är tyvärr inte nöjd med svaret. Därför har jag skrivit ett svar till mig själv som kanske skulle göra mig mer nöjd. Leif Jakobsson har frågat mig hur regeringen tänker leva upp till riksdagens beslut om att lägga fram en proposition. Den utredning som har lagts fram av Utjämningskommittén.08 lyckades med en bedrift att alla partier i riksdagen kom överens om synen på skatteutjämningen. Viktiga punkter är att man kom fram till att utjämningen inte är ett hot mot tillväxten, att utjämningen är en förutsättning för den kommunala självstyrelsen och att en gammal myt om att Stockholmskommuner bidrog till badhus i Norrland visade sig vara helt felaktig. All nettobetalning från kommuner i Stockholms län går till betalning till andra kommuner i Stockholms län. Det fanns alltså en hel del felaktigheter. Bland annat vilar det nuvarande systemet på en syn på barnomsorg och förskola som har sina rötter i 1991. Effekten av det är att kommuner som för 21 år sedan hade sämre barnomsorgstäckning fortsätter att betala för barnomsorgen i de kommuner som hade en högre utbyggnadstakt för 21 år sedan. Eftersom kommittén var enig och remissinstanserna så fruktansvärt positiva var allt serverat på ett silverfat för ett ikraftträdande den 1 januari 2013. Det var så enkelt att skriva propositionen, och den har i stort sett legat klar i över ett halvår på Finansdepartementet. Men några av de välmående kommunerna som i många år fått sin barnomsorg subventionerad av fattigare kommuner har som affärsidé låg skatt. Hjälpta av utjämningen vill de inte bli av med förmånen. Eftersom dessa kommuner styrs av samma Stockholmsmoderater som också styr regeringen har denna lilla grupp fått ett slags vetorätt och utnyttjat den. Eftersom regeringen också är Stockholmsdominerad har det varit enkelt. Visserligen var Moderaterna i Stockholms län representerade i utredningen av dess ordförande. Alliansen i Stockholms stadshus var också representerad. Bägge dessa har gått med på varenda stavelse och alla slutsatser i utredningen. Det gick inte att göra annat eftersom utredningen inte har baserat sig på myter och åsikter utan på forskning och fakta. Då fanns det ingen annanstans att gå än att komma fram till dessa slutsatser. Visserligen har regeringen fått brev från 70 allianspolitiker ute i kommunerna om att snarast införa systemet så att det blir rättvist åtminstone i budgeten 2013. Då slipper man skära ned i alla de kommuner som nu subventionerar välmående kommuners barnomsorg. Men regeringen har i stället valt att värna de välmående kommuner som i många år har varit överkompenserade så att de inte ska behöva tråckla med sitt budgetarbete inför 2013. Därför får alla de andra kommunerna fortsätta att skära ned i sin kommunala verksamhet. Därför, Leif Jakobsson, trotsar regeringen riksdagens beslut om en proposition i höst.

Anf. 45 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Jag vill också tacka statsrådet för svaret, även om jag är absolut inte nöjd med hanteringen. Ett skatteutjämningssystem har funnits i decennier i vårt land. Syftet med det är att skapa likvärdiga förutsättningar för kommuner och landsting att erbjuda sina invånare en någorlunda likvärdig service och välfärd. Syftet med ett skatteutjämningssystem är att hålla ihop ett land, eller som den kyrkliga företrädaren uttryckte det: Det gäller att hålla ihop ett pastorat. Det är precis vad det handlar om, nämligen att inte få alltför olika förutsättningar. Systemet har reviderats över tid när man har upptäckt uppenbara felaktigheter. Det är precis det som den eniga Utjämningskommittén.08 som lade fram förslaget 2011 kom fram till. Det fanns uppenbara felaktigheter, framför allt när det gäller stödet för barnomsorg och förskola. Jag tänkte ta tillfället i akt att beskriva dessa felaktigheter i siffror och jämföra med några kommuner i mitt hemlän. Solna är den kommun som har högst stöd för barnomsorg. Där är ett barn värt 81 230 kronor. Snittet i riket för vad ett barn är värt är 55 026 kronor. I Boden, en av kommunerna i Norrbotten, är ett barn värt 55 026 kronor, i Pajala 46 361 kronor och i min hemkommun 47 881 kronor. Kommittén såg det här och sade att det var uppenbart fel och måste rättas till. Fru talman! Att regeringen inte lägger fram en proposition innebär att kommuner förlorar, att de inte får det som de är berättigade till. Bodens kommun förlorar årligen 14,3 miljoner, Pajala 7,7 miljoner och min hemkommun Haparanda 14,8 miljoner. Statsrådet Norman säger i sitt svar att det skulle ha ställt till problem i kommunernas budgetarbete om man hade infört detta system redan 2013. Ja, det har verkligen ställt till problem i kommunernas budgetarbete när det inte har införts. Det har varit problem under många år i kommunernas budgetarbete när dessa felaktigheter har funnits. Leif Jakobsson har på ett fint sätt beskrivit den oenighet som finns inom Moderaterna kring det här. Förmodligen finns det också en oenighet i regeringen. Men jag tycker inte att det är anständigt, fru talman, att den oenigheten innebär att man inte lägger fram en proposition, med tanke på att vi har en totalt enig utjämningskommitté över partigränserna och vi har en riksdag som har fattat beslut i frågan under försommaren.

Anf. 46 Mats Pertoft (MP)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka för svaret, Peter Norman. Men jag måste säga att jag är lite förvånad. Jag känner statsrådet Peter Norman som en seriös politiker, och både svaret på min tidigare skriftliga fråga i samma ämne och svaret på interpellationen nu andas en demagogi som jag är lite förvånad över. Han säger till exempel i svaret att man inte har kommit med en proposition därför att kommunerna inte skulle kunna implementera ett ikraftträdande den 1 januari 2013. Men det var aldrig tal om det i finansutskottets beslut. Det var tal om en proposition under hösten 2012 och ikraftträdande den 1 januari 2014, eftersom regeringen redan hade sölat så till den milda grad. Tyvärr verkar Peter Norman och Finansdepartementet sakna kommunalekonomisk kompetens. Jag märkte det förra gången när skatteutjämningssystemet förändrades. Då förhandlade Miljöpartiet med den socialdemokratiska regeringen. Jag hade som kommunalråd i Södertälje en hel del synpunkter, som jag i efterhand kan säga var ganska egoistiska, på förbättringar som skulle ha stöttat Södertäljes invånare och skattekraft. Men när jag satte mig in i systemet lärde jag mig snabbt att skatteutjämningssystemet inte handlar om partipolitisk och kommunalpolitisk egoism från den ena eller andra delen av landet. Det handlar om att hitta ett korrekt, sakmässigt sätt att räkna. Jag fick en stor respekt för systemet. Det är det som är problemet i dag. Vi har ett enigt kommittébetänkande som alla partier står bakom. Sveriges Kommuner och Landsting har räknat på det här, och man räknade med ikraftträdande redan den 1 januari 2013. I och med denna uppenbara splittring i alliansregeringen vill jag skicka två frågor till finansmarknadsministern. När kommer propositionen? Hinner den komma så tidigt att de kommuner som under våren 2013 fattar beslut om sin budget för 2014 tar med det i beräkningen? Då måste den komma väldigt tidigt under 2013. Den andra frågan är kanske ännu viktigare: Hur kommer systemet att se ut? Är det så att Moderaterna kommer att tvinga igenom omräkningar av kommitténs förslag? Det är väldigt komplicerade beräkningar. Tror Finansdepartementet verkligen att de klarar av att räkna om systemet så att man får den breda acceptans över blockgränserna som vi hade i kommittébetänkandet? När jag har frågat här i kammaren har alla allianspartier utom Moderaterna sagt att de vill ha samma system som kommittén föreslog. Hur kommer det att se ut? Vad är det ni filar på i Finansdepartementet? Jag tror att Kommunsverige vill veta det. SKL vill veta det. Sveriges invånare vill veta det. De vill nämligen veta vilka finansiella förutsättningar de har. Finanserna ska vara ett adelsmärke för Moderaterna, och jag undrar varför man hanterar denna fråga så dåligt som man nu gör. Jag vill fråga finansmarknadsministern: När kommer propositionen? Kommer den tidigt i januari eller februari 2013? Hur kommer systemet att se ut? Filar ni på ändringar?

Anf. 47 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag vill tacka ministern för svaret. Jag kan tyvärr inte säga att jag känner mig helt nöjd med svaret. Det är uppenbart att det finns en stor ovilja från ministern och det moderata partiet att stå upp för ett fungerande kommunalt skatteutjämningssystem. Det är klart att det finns stora brister i det nuvarande systemet. Precis som flera har påpekat här var det en enig kommitté som lade fram konkreta förslag på hur man skulle komma till rätta med de brister som fanns. Med det förväntade sig nog flertalet att regeringen skyndsamt skulle komma med ett förslag och en proposition för att rätta till bristerna. Alla partier i utredningen var överens. De som har tagit del av kommitténs arbete kan inte påstå att man inte behöver förändra systemet. Det var utförligt gjort, och det var lätt att föra över till en proposition. Man hade också SKL:s godkännande av förslaget. Nu måste vi konstatera att regeringen tyvärr inte hade några sådana ambitioner. Man har mer eller mindre obstruerat, som någon uttryckte det tidigare, mot riksdagens beslut. Det är inte förrän riksdagen fattar beslutet och uppmanar regeringen att återkomma med en proposition som man bestämmer sig för att göra det, inte för att man har ett system som inte fungerar, som är orättvist och som överkompenserar starka kommuner före svaga kommuner ute i landet. Ministerns svar visar att precis så är fallet. Jag tycker att Peter Norman som ansvarig minister borde anse att det är ett stort problem att situationen ser ut så här och att man skyndsamt skulle ha återkommit till riksdagen när man sett att till exempel ett barn i Sollentuna ger 60 procent mer resurser än ett barn i Bergs kommun i Jämtland. Det beror på ett system som baserar sig på, precis som Leif Jakobsson sade, 1991 års förutsättningar, när nyttjandegraden mellan dessa kommuner såg helt annorlunda ut. Då var det rimligt att man hade mer kostnader för barnomsorgen. Men i dag har man samma nyttjandegrad och kostnaden är densamma. Trots det får Sollentuna 75 000 kronor per barn, men ett barn i Berg genererar ca 46 500 kronor trots att man har samma kostnader. Det här är bara ett exempel på hur glesbygdskommuner ute i landet får betala för att man överkompenserar framför allt rika Stockholmskommuner. Peter Norman borde ha tyckt att detta är ett stort problem och skyndsamt återkommit till riksdagen med förslag för att rätta till det. Det är inte så som man uttryckte det i en intervju i Dagens Samhälle, där man säger att vissa uppfattar att vissa kommuner överkompenseras. Nej, man uppfattar inte att det finns ett systemfel. Det är ett systemfel. Då undrar jag naturligtvis: Varför har propositionen dröjt, när det fanns en enig utredning som lade fram ett bra förslag? Och precis som flera har sagt: Kommer man att följa utredningens förslag när det gäller till exempel barnomsorgen? Det finns även andra delar som jag återkommer till.

Anf. 48 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Fru talman! Jag har lyssnat på de fyra interpellanterna i den här frågan om det kommunala utjämningssystemet. Jag funderar lite grann så här: När man tittar på en bild över Sverige, då undrar jag hur det hade sett ut här i dag om alla som är beroende av systemet hade funnit på plats. Det hade säkert varit olika hur man ser på det hela och hur nära besluten man står. Jag skulle också vilja ta upp tillväxtfaktorn, som har diskuterats i beslutet. I går var det en lång interpellationsdebatt i kammaren om hur vi ska få fler bostäder i Sverige. Den delen tycker jag är en av de parametrar som man kan titta på och fundera över. Hur hanteras den, och hur bygger man i Sverige för att komma vidare? Peter Norman har i tidigare interpellationsdebatter tagit upp att tillväxtfaktorn har varit och är ett bekymmer. Det är klart att när man börjar en resa med att inte ta hänsyn till att det blir problem från början, då blir det bekymmer. Sedan kan jag instämma i interpellanternas bild av att det är trist och kanske sorgligt att beslutet tar tid. Jag hade också önskat att vi hade haft det här i dag. Men jag har också hört Peter Norman beträffande den kommunala utjämningen och dess innehåll säga att om man blir sen i beslutet påverkar det den kommunala ekonomin. Jag vill visa på att det finns en stor förståelse för hur den kommunala ekonomin fungerar, till skillnad från vad jag har hört tidigare i dag. Man arbetar alltså under ett år för att kunna ta hänsyn till utbildning, sociala delar, kultur och så vidare, med tillsättningar, avsättningar och resurser. Det arbetet börjar i juni, och man tar beslut i december. Det finns ett glasklart besked som har givits av regeringen. Det är datumet den 1 januari 2014 som är införandedatum. Det kräver en tanke framåt, precis som interpellanterna har tagit upp. Det finns god tid att arbeta. Jag saknar att vi inte fick ett beslut som till nu. Men jag tycker ändå att det är viktigt att tillväxtfaktorerna kommer in bra i arbetet. Om man skulle lyssna på interpellanterna hör man att det gäller vissa kommuner med moderat styre men inte resten av landet. Samtidigt hör jag Mats Pertoft från Miljöpartiet säga att i alla kommuner är alla politiker tillsammans, att det inte finns någon politisk skillnad. Då undrar jag: Hur tänkte ni då, om det inte finns någon politisk skillnad samtidigt som ett par kommuner utpekas? Jag kommer själv från den södra delen av landet. Där finns det politiker av olika slag med olika kommuner som förlorar eller vinner på resan. Jag tycker alltså att det lite grann är att förenkla det hela genom att säga på det sättet. Jag skulle inte vilja använda de begrepp som Marie Nordén använder, som "ovilja" och "inte ha ambitioner", för de finns där, och man vill uträtta mycket och uträtta bra saker.

Anf. 49 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Även om inte alla interpellanter tackar för det svar som jag ger vill jag tacka alla interpellanter för interpellationerna, för detta är en jätteviktig fråga. Jag kanske kommer att chocka Marie Nordén när jag säger att jag tycker att frågan är mycket besvärlig. Och jag kommer att hålla med dig i mycket av vad du säger. Men låt mig börja med en annan fråga. Jag har läst utredningen. Jag vet inte hur många som har gjort det. Den tar väldigt lång tid att läsa. Det är ett extremt komplicerat system. Jag har sagt det förut i riksdagen och kan upprepa det: Det finns de som säger att de två personer som kan systemet inte får flyga med samma flygplan, för om det skulle störta skulle hela systemet haverera. Det fanns också ett uppdrag för utredningen att försöka göra systemet enklare, men det har man inte ens försökt göra. Det beklagar jag, dels för att det i någon mening är ett självändamål att alla ska kunna förstå systemet och sätta sig in i det, inte bara personer på kommunal nivå utan även andra, dels för att det också har med legitimiteten för systemet att göra. Vi vill att det ska vara likartade förutsättningar för kommunerna i Sverige. Om man har ett system som man inte förstår tror jag att legitimiteten kan skadas. Låt mig nu försöka ta upp några av de saker som kom upp i debatten. Marie Nordén tycker att det är ett stort problem i dag. Jag håller med. Jag håller med om att det finns orättvisa i dag. Den orättvisan ska vi komma till rätta med. Den tror jag framför allt finns inom barnomsorgen, även om det finns också på andra ställen, men jag tycker att det är ett stort problem där. Jag har ingen annan ambition än att skyndsamt återkomma till riksdagen. Jag vill dock värja mig en aning för den enkla terminologin att det är en fråga enbart om stad eller landsbygd. Det är det också, men det är inte enbart det. Man kan titta på till exempel Norrbottens län, med tanke på hemvisten för en av interpellanterna. Jag kan konstatera att med utredningens förslag skulle Haparanda få 1 476 kronor per invånare extra, medan Arjeplog skulle förlora 390 kronor och Luleå skulle förlora 708 kronor. Man kan sedan titta lite på hur det ser ut i Jämtland. Där blir resultatet att till exempel Krokom skulle vinna 699 kronor per invånare, medan Bräcke skulle förlora 1 007 kronor per invånare. Det slår alltså ganska blint inom olika län, och det slår väldigt mycket. Dels är det en fråga om vi kan bevara tillväxtskapande faktorer i olika delar av landet, vilket jag tycker är mycket viktigt, dels är det en fråga om legitimiteten, enkelheten. Men det är också en fråga om att utredningens förslag - som jag, för att säga det återigen, tycker pekar på ett antal faktorer som i dag är orättvisa och bör rättas till - blir väldigt dramatiskt för några kommuner, inte minst några av dem som jag just räknade upp. Frågan är till exempel: Om man ska gå på utredningens förslag, bör man då ha en övergångsperiod, eller bör man göra det rakt av? Det kommer att bli dramatiska effekter, och det gäller inte bara storstadsregioner utan även mindre kommuner i landsbygden.

Anf. 50 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Jag ska faktiskt kommentera Ann-Charlotte Hammar Johnssons inlägg. Jag tyckte att det var bra att du hade ett balanserat inlägg. Du representerar naturligtvis de väldigt många moderater ute i landet som har skrivit till regeringen och velat ha ett snabbt införande av systemet. Jag vill bara kommentera detta med tillväxten. Utredningen tog verkligen detta på allvar och försökte, med hjälp av forskning och annat, se om tillväxten hämmas av att man utjämnar inkomster och utgifter för kommunerna. Man kom fram till att så inte vara fallet. Däremot pekar utredningen på två områden där regeringen skulle kunna bidra till tillväxten. Det ena är just bostadsbyggandet och avsaknaden av en ordentlig bostadspolitik, och det andra som utredningen pekar på är att medfinansieringen inom infrastrukturen också är något som hämmar kommunerna och kommunernas möjlighet till tillväxt. Tack för ditt inlägg och bidrag i debatten! Jag måste säga till statsrådet: Jag ska inte påstå att jag är en av dem som inte borde få åka flygplan, men det gäller kanske en del andra. Jag kan i alla fall säga att jag har läst utredningen, eftersom jag har funnits med i den. Visst är den lång, och det är många sidor. Och hade ministern valt att läsa den till slut hade ministern upptäckt att det också finns förslag på övergångsregler. Där är man också helt enig mellan partierna. Som vanligt var det naturligtvis där som överenskommelsen till slut kom mellan partierna om vad som är en rimlig övergångstid för de kommuner som kommer att få lägre utjämning i framtiden. Den frågan är alltså omhändertagen och accepterad av samtliga partier. Min interpellation handlar egentligen om en specialfråga om gränspendlarkommunerna, som blir straffbeskattade i det här systemet. Egentligen har det att göra med just barnomsorgen. Men här är det ett ännu extremare perspektiv. Så som systemet är utformat räknas nämligen barnomsorgsbehovet på de invånare som har förvärvsinkomst. Effekten av det för till exempel Malmö, där runt 8 procent av befolkningen jobbar i ett annat land och inte har några förvärvsinkomster i Sverige, är att man får mycket mindre utjämning för barnomsorg. Det gäller i högsta grad också för Vellinge kommun, för Helsingborg och för Landskrona. Men det gäller också för Strömstads kommun och för Grums kommun, till exempel. De här kommunerna, skulle jag vilja säga, bidrar riktigt ordentligt till arbetslinjen genom att de arbetar aktivt när det gäller att deras invånare som kanske inte kan få jobb på hemmaplan söker jobb i ett annat land. De kommunerna får en straffskatt. För Malmös del kan man uppskatta det till ungefär 200 miljoner kronor, netto, om året som de skulle ha haft ytterligare i skatteutjämning om de medborgare som jobbar i annat land hade erkänts. Då kommer jag till min andra fråga som Peter Norman över huvud taget inte berörde i svaret. Om det inte kommer någon proposition i år, vilket det tydligen inte gör, vad tänker statsrådet göra för att kompensera de pendlarkommuner som drabbas dubbelt av de felaktigheter som finns i systemet i dag?

Anf. 51 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Statsrådet pekar på några Norrbottenskommuner som skulle förlora med den här ändringen. Det stämmer. Det är några kommuner som skulle tappa i Norrbotten och många som skulle få något, om man rättar till de uppenbara felaktigheterna. Men i Norrbotten har vi varit totalt eniga, alla kommuner och landstinget. De socialdemokratiskt styrda kommunerna i Norrbotten som tappar har inte sprungit till regeringen och protesterat, som vissa moderatledda kommuner har gjort här i Stockholm. Det kanske speglar värderingarna lite grann när det gäller rättvisa system och hur man ser på det. Jag tror att det är viktigt, oavsett vad vi talar om här i kammaren och vilka system vi formar, att systemen är rättvisa. Annars tappar människor tilltro till de här systemen. De får inte legitimitet. I Sverige brukar vi rätta till uppenbara fel när vi upptäcker dem. Vi rättar till det när enskilda personer exempelvis kan utnyttja bidragssystem. Vi gör det även om de protesterar. Det är precis samma sak här. Uppenbara felaktigheter måste rättas till. Vi kan inte låta de som protesterar mot det här bli de som styr. Jag tycker att det är anständigt att man nu tar tag i den här frågan. Jag känner ändå att statsrådet Norman har en ambition. Jag känner honom som en klok och balanserad karl. Det gäller nu bara att han får med sig resten i regeringen och rättar till det här snabbt.

Anf. 52 Mats Pertoft (MP)
Fru talman! Jag noterar tyvärr att Peter Norman väljer att inte svara på mina frågor. När jag lyssnar på Peter Norman märker jag också att han uttalar sig ungefär som jag gjorde förra gången frågan var uppe, innan jag satte mig in i systemet. Då trodde jag att det utan vidare gick att ändra. Men jag måste påpeka att om regeringen väljer att ändra i det förslaget frångår man en blocköverskridande överenskommelse. Man frångår en överenskommelse som SKL har sagt ja till. Man riskerar att hamna på ett sluttande plan och i ett demokratiskt moras. Samtidigt finns det många kommuner och landsting som antar sin budget för 2014 redan under våren 2013. Därför kvarstår min fråga: När kommer propositionen? Kommer den under januari eller februari går det kanske att hantera för kommuner och landsting. Annars går det inte att hantera. De vet inte vad som gäller för 2014. Jag utgår från att införandedatumet fortfarande är det som regeringen dyrt och heligt har lovat några gånger, nämligen den 1 januari 2014. Vill man ge kommuner och landsting vettiga förutsättningar att räkna på sina inkomster? Moderaterna satte sin stämpel, sin underskrift, på denna utredning. Moderaterna i Stockholms läns ordförande Erik Langby, kommunstyrelseordförande sedan många år i Nacka, var med och godkände detta. Han godkände att man hade tittat på tillväxtfaktorn. Han godkände hela utredningen. Det var unikt. Står Moderaterna inte längre bakom denna utredning? Det är ju det som finansmarknadsministern säger. Här i kammaren har folkpartister, kristdemokrater och centerpartister sagt till mig att de står bakom utredningens förslag. Vem är det egentligen regeringen företräder här? Är det Moderaterna i Täby, Danderyd, Solna och så vidare som regeringen företräder, eller är det hela Sverige? Jag skulle vilja ha ett svar på frågorna: Vad är det man tänker ändra? När kommer förslaget att läggas fram? Vad ska Sveriges kommuner räkna med? Vad är det för skattesatser man ska räkna med? Ska man ta höjd för att hela alltet ändras väldigt mycket? Som jag beskrev i mitt första inlägg har jag fått en stor respekt för detta system. När jag pratar med parlamentariker från andra länder brukar jag framhäva detta system som ett korrekt system. Det är inte alltid särskilt enkelt, och det är inte alltid någonting jag gillar. Resultaten kan man verkligen ha synpunkter på ibland. Men det är faktiskt genomtänkt och rättvist. Vad är det finansmarknadsministern tänker ändra i förslaget? SKL verkar inte i dag ha blivit glada över det här. Enligt uppgift vill de gå ut och protestera mot regeringens handlande. De måste också vara väldigt undrande, när man frångår förslaget, över vad som ska hända. Även moderater i resten av landet vill faktiskt införa det här. Resten av regeringen, de resterande allianspartierna, verkar vara reducerade till enbart röstboskap i den här frågan. Jag ber Peter Norman att svara på mina frågor: När kommer propositionen, och vilka förändringar är det man tänker genomföra i det liggande förslaget? Sedan kan jag bara beklaga att inga Stockholmsmoderater finns i kammaren.

Anf. 53 Marie Nordén (S)
Fru talman! Det är faktiskt befogat att ifrågasätta regeringens vilja att göra förändringar skyndsamt. Hade man velat det hade man satt i gång arbetet när utredningen lämnade sitt förslag. Det var inte förrän när riksdagen uppmanade regeringen att återkomma som arbetet satte i gång. Det första beskedet vi fick efter ett tag var att det var komplicerat, precis som Peter Norman säger. Det handlade också om att utredningen inte skulle ha gjort sitt jobb och att det här måste kunna förenklas. Men om det nu är ett komplicerat system som faktiskt inte går att göra så enkelt som man kanske skulle önska tycker inte jag att det är orsak nog till att låta det dröja och till att skjuta det framför sig. För, som sagt, varenda dag kostar pengar för de kommuner och landsting som blir underkompenserade i systemet, som det ser ut nu. Det är inte bara i barnomsorgen, precis som Peter Norman säger, som det här slår fel. Även bland landstingen är det några som drabbas. De drabbas naturligtvis olika. Några kommer att förlora på det nya förslaget, och några kommer att få en förstärkning. Jämtlands läns landsting är en av dem som betalar ett högt pris för att man inte har återkommit skyndsamt och genomfört de förändringar som skulle behöva göras. Ungefär 70 miljoner kronor förlorar Jämtlands läns landsting på grund av att systemet ser fel ut. Man har tvingats höja skatten med 25 öre, vilket bland annat är en konsekvens av att systemet ser ut som det gör. Peter Norman uttrycker också en omsorg om kommuner och landsting, att de måste få vettiga planeringsförutsättningar. Det är behjärtansvärt. År 2007 gjorde man dock precis tvärtom och kompenserade vissa kommuner och landsting för ett högre löneläge, och det gjorde man med ganska kort varsel. Man gick in och ändrade förutsättningarna. De fattigare kommunerna och landstingen fick då vara med och betala för framför allt storstäderna. Då gick inte omsorgen åt andra hållet. Det är bra att många deltar i denna debatt, men jag saknar också Stockholmsmoderater. Vi vet att det är ett nollsummespel i Stockholmsregionen. Vi får inte pengar till att bygga arenor eller simhallar. Det är också snudd på smaklöst att hinta att det skulle vara tillväxthämmande när det finns bevis på att det nuvarande systemet inte är tillväxthämmande. Peter Norman har på en direkt fråga från mig i kammaren svarat att det nya systemet är tillväxthämmande. När jag talade med dem som satt i utredningen delar de inte denna åsikt. De menar att precis som det gamla systemet inte har hämmat tillväxten, det finns inga bevis för det, kommer inte heller det nya systemet att göra det. Givetvis vill vi att detta så snabbt som möjligt ska bli en proposition och att det ska ske en förändring. Det kommer att bli vinnare och förlorare. Det handlar inte om stad och land, utan det handlar i mångt och mycket om inkomststarka kommuner som är de stora vinnarna just nu och svaga kommuner, delvis i glesbygd, som är de stora förlorarna. Jag vet att det finns kommuner i mitt hemlän som kommer att förlora. Strömsund är en sådan kommun. Det är en gles kommun som har stora problem. Här måste vi se vad det finns för statligt stöd i övrigt, för det här är inte det enda vi använder för att förstärka och se till att vi har likvärdiga villkor i hela landet. Vi vet att vi kan skapa tillväxt i län och kommuner som är glesa och har det tufft genom bra och kloka beslut som inte bara har med skatteutjämning att göra.

Anf. 54 Ann-Charlotte Hammar Johnsson (M)
Fru talman! Det var positivt att Leif Jakobsson tyckte att mitt inlägg var balanserat. Jag tycker att denna fråga bör balanseras. Bostadspolitik i all ära, men vi kanske inte är överens i alla delar. Om jag inte misstar mig bor statsrådet någonstans i Stockholmstrakten, vilket betyder att det finns en moderat från Stockholm här. Det är en bra balans när man samtidigt har en Skånemoderat. Jag tänkte tala lite om gränserna eftersom två interpellanter har tagit upp denna fråga. Jag delar Leif Jakobssons syn, och vi såg ju att många danskar flyttade över till den skånska sidan för några år sedan. En del av dem har återvänt. Jag tror att vår omvärld kommer att göra det mer komplext, och vi kommer att se större förflyttningar i framtiden. Frågan är viktig. I går hade vi en bostadsdebatt, och i eftermiddag kommer det att vara en debatt om arbete. Det finns ungdomar som bor i Sverige och jobbar i Köpenhamn där det i Sverige aldrig syns att de är i arbete. Det är problematiskt, för då ökar arbetslösheten helt i onödan. Samtidigt finns det danskar som arbetar på till exempel Trelleborgs lasarett. Vi har ungdomar som kommer över till Sverige. Dessa kommuner har inte samma problematik med inflyttningen som andra kommuner som är boendekommuner har när det gäller barnomsorg och så vidare. Jag har förstått att ärendet ligger på finansministerns bord och att det är ett pågående ärende som han tittar på. Jag ser fram emot att det återkommer så småningom.

Anf. 55 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Låt mig börja bakifrån igen. Till Marie Nordén vill jag säga att självklart satte arbetet i gång på departementet direkt när utredningen var klar. Den skickades ut på remiss, och i samband med det påbörjades arbetet på departementet. Jag är medveten om att kommittén anser sig ha löst tillväxtproblemet i sitt betänkande. Vi har en annan uppfattning. Det här är ett komplext forskningsområde där man kan stödja sig på olika källor, och jag är övertygad om att kommittén anser sig ha löst tillväxtens problem. Jag hoppas dock få respekt för att vi anser att det kan finnas problem med detta, vilket är vad hela denna fråga handlar om. I övrigt håller jag med Marie Nordén och andra om att det finns orättvisor, och dem ska vi komma tillbaka till. Mats Pertoft ställde två frågor som jag givetvis ska besvara. Jag hann inte det i mitt förra inlägg. Första frågan löd: När kommer propositionen? Det bästa svar jag kan ge är: så snart som möjligt. Vi är helt överens om att ju tidigare den kommer, desto bättre förutsättningar får de kommunala politikerna att genomföra budgetarbetet. I budgetpropositionen har vi sagt att den 1 januari 2014 är införandedatum för ett nytt system. Vi är som sagt helt överens här. Vi har inga intentioner att sega ut på det, utan ju tidigare den kommer, desto bättre. Jag kan inte ge ett bättre svar än så. Den andra frågan är lite märklig. Visste jag hur systemet skulle se ut skulle vi redan i dag lägga propositionen på riksdagens bord. Anledningen till att vi inte gör det är för att vi vill gräva vidare i tillväxtproblemet. Därför kan jag inte ge ett bättre svar än att säga: Vi är inte klara. Kanske chockerar jag Mats Pertoft när jag säger att jag representerar den samlade regeringen i denna fråga när jag är här och svarar på interpellationer. Jag håller med Sven-Erik Bucht om att vi har en bra tradition i Sverige att rätta till felaktigheter, ofta över partigränser. Jag hoppas att vi kan göra det även denna gång. Både i den här debatten och tidigare har jag sagt att det finns uppenbara felaktigheter och orättvisor i dagens system som ska rättas till. Dessa uppkom inte minst efter att vi fick maxtaxa på dagis. Då blev det många fler barn på dagis än det varit tidigare, och det kunde inte nuvarande systemet hantera. Det är ett av skälen till orättvisorna. Som Leif Jakobsson vet är gränspendling en fråga för finansministern. Att omförhandla skatteavtalet med Danmark och kräva att pendlarna ska beskattas i hemviststaten är, som både Leif Jakobsson och jag vet, inte en framkomlig väg. Det står sedan länge klart att Danmark aldrig skulle acceptera en sådan ordning. Internationell vedertagen praxis ger dem också stöd för den nuvarande ordningen med källstatsbeskattning. Sedan tidigare genomför dock Finansdepartementet och det danska skatteministeriet en gemensam ekonomisk utvärdering av den utjämningsordning som Sverige och Danmark kommit överens om i ett särskilt avtal. I dessa frågor får jag dock hänvisa till finansministern.

Anf. 56 Leif Jakobsson (S)
Fru talman! Jag har väl varit otydlig, för jag talade inte ett dugg om skatteavtalet med Danmark utan om utjämningssystemets effekter på gränspendling. I Statskontorets utredning konstaterar man att just skatteutjämningssystemet, vår interna hantering av pengar, missgynnar de kommuner där man har gränspendlare. Skatteavtalet är en helt annan fråga. Den är och kommer jag att fortsätta vara engagerad i, men det belastar jag inte Peter Norman utan Anders Borg med. Effekten av detta, och det som går att läsa i rapporten, är att eftersom man inte redovisar gränspendlarnas inkomster i Sverige betraktas de i skatteutjämningssystemets ögon som arbetslösa. Därför ger man inte heller utjämning för barnomsorg för alla dessa. I stället får de här kommunerna lite mer till försörjningsstöd, men när man räknar ihop allt blir det stora förluster. Malmö tappar ungefär 200 miljoner om året för att man vägrar att betrakta dem som pendlar som arbetande. Det är en speciell straffskatt på pendlarkommunerna. Det har ingenting med skatteavtalet att göra. En av de kommuner som drabbas allra hårdast av detta är Strömstads kommun. Jag har läst på deras hemsida vad debatten inför budgeten 2013 handlar om. Det är hur man ekonomiskt ska klara utbyggnaden av barnomsorgen. Strömstads kommun missar åtminstone 5 miljoner om året. De knappt 12 000 invånarna skulle ha haft 5 miljoner mer om året i skatteutjämning för barnomsorg om man hade erkänt att även de som arbetar på den norska sidan har rätt till barnomsorg. Det var den frågan jag ställde till Peter Norman. Jag fick inget svar vare sig i första, andra eller tydligen tredje omgången.

Anf. 57 Sven-Erik Bucht (S)
Fru talman! Tack, statsrådet, för debatten. Jag tror inte att det här är sista gången man gör en revidering av skatteutjämningssystemet. Det kommer säkert att ske en eller två och kanske fler gånger i framtiden. Det föreligger ändå ett enigt förslag där man har tagit fasta på de stora felaktigheterna. Jag tror att en klok och balanserad man lägger fram en proposition som rättar till felen. Det hoppas jag verkligen, och att det kommer snabbt.

Anf. 58 Mats Pertoft (MP)
Fru talman! Tack, finansmarknadsministern, för svaren, även om jag inte är riktigt nöjd. Jag efterlyste inte exakt datum för när förslaget kommer. Jag vill veta om det kommer i tid för de kommuner som tar sina budgetbeslut under våren 2013. Finansmarknadsministern säger: Vi har en annan uppfattning när det gäller tillväxten. Jag förutsätter att Peter Norman talar för hela regeringen. Vem är "vi"? Om jag ställer samma fråga till de andra allianspartiernas statsråd kommer de då att säga samma sak? Här i kammaren har de sagt till mig att de står fast vid kommitténs förslag. Har de ändrat sig? Det vore intressant för hela Sverige att veta. Eller har vissa dragit tillbaka sina underskrifter? Det är ganska sensationellt att fyra allianspartier har dragit tillbaka sina underskrifter på detta kommittéförslag som var enigt. Kommer finansmarknadsministern att, för att uppnå bred enighet, bjuda in till blocköverskridande samtal i frågan innan man lägger fram propositionen? Hur kommer man att hantera den ganska delikata situation som man har försatt sig i? En viss del av Moderaterna har tagit kommittéförslaget som gisslan för att driva igenom sina frågor. Jag driver inga specifika sakfrågor. Jag ställer mig bakom kommitténs förslag som samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna har varit överens om. Nu ser jag att fyra partier har dragit tillbaka sina underskrifter i efterhand. Jag skulle vilja ha en kommentar från finansmarknadsministern om den fortsatta hanteringen av ärendet. Kommer det att bli blocköverskridande samtal? Vad säger de andra allianspartierna? Även om finansmarknadsministern säger "vi" strider det mot det som de andra borgerliga partierna har sagt här i kammaren.

Anf. 59 Marie Nordén (S)
Fru talman! Jag tackar ministern för debatten. Jag tycker att det är bra att vi debatterar detta. Vi måste fortsätta att göra det. Det är en viktig princip som vi debatterar i dag. Jag tycker att det är en fantastisk modell där vi solidariskt fördelar medlen över landet för att alla ska kunna ha en bra tillväxt och vettiga förutsättningar. Vi vet att vi i glesbygd aldrig kommer att ha samma villkor som i tätort, men vi kan sträva mot att man ska ha bra förutsättningar att leva i hela landet. Det är intressant att ministern säger att det hela handlar om just tillväxtproblemet. Då undrar man vilken del i utredningen som ministern anser vara tillväxthämmande. Vilken del i förslaget kommer inte att finnas med? Det mest akuta är nog barnomsorgen, men även landstinget ur ett jämtländskt perspektiv. I barnomsorgen ser vi en stor inbyggd orättvisa som måste åtgärdas och det skyndsamt. Är det det som ministern och departementet, som räknar på detta, anser vara tillväxthämmande? För mig som socialdemokrat är maxtaxa inget problem. Det var precis tvärtom, en möjlighet för alla barn att få gå i förskola. Det är positivt att så många barn kan gå i förskola i hela landet i dag. Oavsett hur situationen ser ut på hemmaplan och om föräldrarna jobbar eller inte får barnen träffa människor i sin egen ålder. Det är viktigt. Det är regeringens ansvar att se till att fördelningen är anpassad till verkligheten. Det går för många år för att det ska vara rimligt att man inte åtgärdar detta. Tack för debatten. Vi vill se en skyndsam förändring. Jag vill gärna få höra vilken del i förslaget från kommittén som ministern anser vara tillväxthämmande.

Anf. 60 Statsrådet Peter Norman (M)
Fru talman! Tack för en viktig och bra debatt. Jag kanske uttryckte mig slarvigt om maxtaxan. Jag har inte någon annan uppfattning än att maxtaxan har varit bra för Sverige. Jag försökte bara exemplifiera varför orättvisorna har uppträtt i det nuvarande utjämningssystemet. Det beror i hög grad på maxtaxan. Eftersom den har lett till att fler barn är på dagis har orättvisorna blivit så stora för olika kommuner. Det var ett slags förklaring och ett försök att vara pedagogisk. Om jag misslyckades med detta ber jag om ursäkt. Mats Pertoft frågade om vi ska ha blocköverskridande samtal. Vi ska börja med att komma fram till vilken typ av proposition regeringen kommer att lägga fram. När vi är klara med det ska vi fatta beslut om hur vi ska gå vidare med riksdagens behandling. Det kommer av demografiska och andra skäl att ställas stora krav på kommunerna när det gäller vård, skola, omsorg och andra verksamheter. Om det blir incitamentsförändringar genom ett nytt skatteutjämningssystem som leder till att en kommun fattar beslut som i huvudsak inte inriktas på tillväxt utan på andra typer av åtgärder är det ett problem, inte bara för den kommunen utan för alla kommuner i Sverige. Alla kommuner i Sverige är ju landet självt. Därför är tillväxtfrågan så viktig, och därför vill vi göra en riktig djupdykning i den. Svårare än så är det inte. Vi ska komma ihåg att detta är ett nollsummespel, inte bara för vissa regioner utan för hela Sverige. De som vinner på det nya förslaget kommer naturligtvis att vara väldigt glada och högljudda, och de som förlorar säger ingenting, så man får en skev bild av debatten i Sverige om man bara lyssnar.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.