Vart är vi på väg?
Interpellation 2012/13:211 av Persson, Peter (S)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2013-01-21
- Anmäld
- 2013-01-22
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Sista svarsdatum
- 2013-02-12
- Svar fördröjt anmält
- 2013-02-12
- Besvarad
- 2013-04-23
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 21 januari
Interpellation
2012/13:211 Vart är vi på väg?
av Peter Persson (S)
till statsminister Fredrik Reinfeldt (M)
Det är många som menar att statsministern medvetet har valt en kommenterande roll i svensk politik samt låter sina statsråd ta de ifrågasättanden och den kritik som framläggs mot regeringens politik.
Det är en riskminimerande ledarstil som också gör det svårt för riksdagen och riksdagens ledamöter att ”nå fram” till statsministern och under offentlig debatt granska dennes förehavanden.
Tidigare statsrådet Bo Ringholm tog upp detta i sin interpellation 2008 om statsministerns besvarande av interpellationer. Statsministern hänvisade då främst till statsministerns frågestund och utfrågningar inför möten med Europeiska rådet. Vi vet alla att debattmöjligheterna vid dessa tillfällen är mindre än vid en interpellationsdebatt. Utfrågningarna i konstitutionsutskottet (KU) görs av detta utskotts ledamöter och även här är debattmöjligheterna insnävade.
Jag tror att vi som tillhör riksdagens vanliga ledamöter skulle uppskatta om statsministern något flitigare deltog i interpellationsdebatter. Det skulle även öka transparensen kring statsministerns och regeringens politik, inte minst då i fråga om idéinnehåll och viljeinriktning. Statsministerns tillbakadragna ledarstil bidrar till osäkerheten kring regeringens långsiktiga intentioner.
Inte minst statsministerns uppträdande i olika mediala utfrågningar väcker följdfrågemöjligheter om politiken som journalisterna ofta inte hinner med eller observerar.
Statsministern har i Agenda gett sitt svar på varför han inte hållit sitt löfte från 2006 om att få ned den arbetslöshet som då betecknades som en ”massarbetslöshet”. Statsministern hänvisar till internationell konjunktur, förändringar i fråga om arbetslivet (”enklare” jobb har försvunnit) samt att färre förtidspensioneras. En direkt fråga om detta i en interpellation skulle nu hänvisas till arbetsmarknadsministern utifrån ansvarsfördelningen i regeringen. Jag får därför aldrig veta om detta är en analys av arbetsmarknadsministern som statsministern anammat eller om det är en analys av statsministern som föreläggs arbetsmarknadsministern att försvara. Regeringens kollektiva ansvar för fattade beslut reser sig som en skyddsmur kring statsministern vars självständiga kompetens och bedömningsförmåga är fördold.
Jag försöker med denna interpellation locka ned statsministern från parnassen och få denne att delta, som en vanlig dödlig, i en interpellationsdebatt. Min fråga inspirerad av det populära och bildande nöjesprogrammet På spåret är ungefär ”vart är vi på väg?”, vilket jag på riksdagsspråket översätter till följande frågor:
Mot bakgrund av vilka fakta och omständigheter anser statsministern att han leder Sverige på rätt väg?
Vilken målbild har statsministern för Sverige och Sveriges folk?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2012/13:211
Webb-tv: Vart är vi på väg?
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2012/13:96 Tisdagen den 23 aprilProtokoll 2012/13:96 16 § Svar på interpellation 2012/13:211 Vart är vi på väg?
Protokoll från debatten
Anf. 90 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Peter Persson har frågat statsministern mot bakgrund av vilka fakta och omständigheter han anser att han leder Sverige på rätt väg samt vilken målbild han har för Sverige och Sveriges folk.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Regeringens arbete är organiserat på så sätt att regeringen gemensamt svarar för den förda politiken. Den står gemensamt bakom fattade beslut och de svar som ges på interpellationer. Låt mig också uppmärksamma att det finns en rad andra tillfällen för granskning och utfrågning av statsråden, inklusive statsministern. Bland dessa kan nämnas frågestunder i riksdagen, möjlighet att ställa skriftliga frågor samt konstitutionsutskottets viktiga arbete.
Regeringen fortsätter på den inslagna vägen med mål att öka sysselsättningen och minska utanförskapet, vilket innebär en stärkt arbetslinje. Sedan 2006 har sysselsättningen ökat med drygt 200 000 personer, och utanförskapet har minskat med ungefär lika många. Sveriges offentliga finanser är bland Europas starkaste, med låg skuldsättning och låga underskott. När andra länder står inför nedskärningar som slår mot välfärd och jobb kan Sverige investera för framtiden.
Det handlar om att rusta Sverige genom investeringar i infrastruktur och forskning, förbättra företagens villkor samt ytterligare arbetsmarknadspolitiska insatser. Med fler i arbete kommer trygghet och gemenskap för individen och friheten att forma sin egen vardag.
Anf. 91 Peter Persson (S)
Herr talman! Tack, arbetsmarknadsministern, för svaret! Arbetsmarknadsministern är för stunden i dag statsminister.
Jag har tre gånger interpellerat statsministern. Första gången var när han framträdde i
Agenda
och massarbetslösheten i Sverige var någon annans fel. Han stod utanför och kommenterade, helt enkelt.
När Reinfeldt, vår statsminister, var oppositionsledare var han rasande över den arbetslöshet som var över 200 000. Det hade han rätt att vara. Politiken skulle lösa detta, och det var socialdemokratins ansvar. Jag tror att Moderaterna fick valframgångar på det. I dag har vi en arbetslöshet på över 400 000 personer. Statsministern är frånvarande och lämnar allmänna kommentarer.
Andra gången jag interpellerade statsministern handlade det om förtroendet för statsråd, i anledning av att statsministern tog avstånd från Billström och Billström sedan tog avstånd från sig själv. Jag kopplade det då till arbetsmarknadsministerns misslyckande, till infrastrukturministerns misslyckande när tågen har svårt att gå, till utbildningsministerns misslyckande i anledning av skolresultaten och till näringsministerns misslyckande i anledning av en havererad näringspolitik.
Statsministern ville inte svara utan överlämnade interpellationen till Billström, som skulle svara på om statsministern hade förtroende för Billström. Jag tyckte att det var en smula bisarrt.
För tredje gången har jag nu interpellerat statsministern, i anledning av den händelseutveckling vi har i vårt land i dag och som av ledande regeringsföreträdare inte berörs i en politisk diskussion utan i allmänna kommentarer. Reinfeldt är väl en duglig nyhetsuppläsare, och Anders Borg är ju en framstående meteorolog. De framträder kommenterande frostnätter och någon annans ansvar för samhällsförhållanden i Sverige: en allt växande arbetslöshet - vi har en massarbetslöshet - ökade klyftor och en skola som får allt svårare att presentera resultat.
Arbetsmarknadsministern, som för stunden är vikarierande för statsministern, säger att man ska fortsätta på den inslagna vägen. Då blir jag djupt orolig. Tycker verkligen arbetsmarknadsministern att hennes regering har lyckats väl när arbetslösheten ökat från 260 000 till 430 000, när otryggheten breder ut sig i det svenska samhället? Har hon och den regering hon sitter i lyckats väl? Är det denna väg vi ska fortsätta på?
Anf. 92 Hanif Bali (M)
Herr talman! Vi får konstant höra detta i interpellationsdebatterna. Nu var det en lite märklig inledning, då Peter Persson var ledsen över att statsministern själv inte var här eftersom han vill debattera mot honom. Det kanske inte hör till ämnet, nämligen frågan: Vart är vi på väg? Då gäller diskussionen: Har Sverige klarat sig väl eller inte de senaste åren? Det är själva frågan.
Låt oss då jämföra med den tid när ordet massarbetslöshet för första gången användes av Moderaterna. Första gången vi använde det ordet var år 2005. Sverige hade en arbetslöshet på runt 8 procent - ungefär så hög som vi har i dag. Samtidigt finns det en liten skillnad som är väldigt viktig, nämligen att år 2005 låg konjunkturbarometern ungefär på 105. När den är 100 är det varken hög- eller lågkonjunktur, och när den är 105 är det en ganska kraftig högkonjunktur.
I dag ligger samma konjunkturbarometer på runt 90. Vi är alltså i en ganska stark lågkonjunktur. Vi ser att ekonomin ute i Europa har varit väldigt svag. Men år 2005, då vi använde just ordet massarbetslöshet, var Sverige i en stark högkonjunktur och hade en hög tillväxt. Men inga jobb kom fram. Det var då vi använde det ordet. Det är en rimlig beskrivning av vad problemet med Sverige var, nämligen att ekonomin växte så det knakade, men jobben kom inte.
Nu är situationen nästan den omvända. Vi ser en sysselsättningsökning. Vi ser att jobben blir fler, men konjunkturen är mycket svag.
Med det resonemanget är det faktiskt rimligt att påstå att Sverige hade sämre förutsättningar att klara av ekonomin i det rådande läget år 2005. Det är rimligt att svenska folket gav förtroendet till Moderaterna.
Det intressanta är att ni redan har provat den här retoriken. I valet 2010 provade ni att gå ut och säga: Regeringen gör ett dåligt jobb. Jämför med förr!
Ni använde ordet "massarbetslöshet" hit och dit. Vad var svenska folkets svar på den retoriken? Vad var det som skedde år 2010? Jo, ni fick ett av era sämsta valresultat i modern tid. Är det inte dags för Socialdemokraterna att uppgradera den retoriska mjukvaran lite och börja anpassa sig efter den verkligheten som svenska folket lever i? Är det inte dags att erkänna att Sverige är i ett svårt ekonomiskt läge på grund av den konjunkturnedgång vi ser ute i Europa? Man kan ha synpunkter och skiljaktigheter när det gäller hur regeringen sköter detta, men i en internationell jämförelse gör regeringen ett mycket bra arbete. Är det inte dags för Socialdemokraterna att uppgradera sin retorik och bli lite mer verklighetsförankrade?
Anf. 93 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Herr talman! Låt mig först göra några tillrättalägganden. Fredrik Reinfeldt är Sveriges statsminister. Jag är mycket stolt över att vara statsråd i alliansregeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt som ledare.
Det finns några saker som jag tycker är viktiga att sätta i sitt sammanhang. Hanif Bali påpekade nyss att Sverige stod på toppen av en högkonjunktur 2006, men ändå var väldigt många utanför arbetsmarknaden. Under perioden 2000-2006 var det ungefär 400 000 kvinnor och män, och ganska många av dem hade arbetsförmåga, som blev tvungna att lämna arbetskraften och bli förtidspensionerade. Jag tror att Peter Persson kan medge att det var ett misslyckande. Det var människor som hade många år kvar av gemenskap på arbetsmarknaden med möjlighet att få lön, en högre pension att leva på och en trevligare tillvaro rent allmänt. De flesta av oss vet hur mycket ett arbete betyder.
Man kan göra på samma sätt igen, och det skulle säkert vara lika framgångsrikt. Man kan sänka arbetslösheten genom att flytta bort människor från arbetskraften. Jag vet inte om det är det som Socialdemokraterna funderar på när de lovar att de inom sex år ska ha Europas lägsta arbetslöshet.
Sverige är ett av de medlemsländer i EU som har lägst bruttoskuld enligt Maastrichtdefinitionen. Det är bra tre länder som har lägre skuldsättning. Det är Luxemburg, Bulgarien och Estland.
Sverige är det land inom EU som har näst högst sysselsättningsgrad efter Nederländerna, och vi vet att de kvinnor som finns på arbetsmarknaden i Nederländerna jobbar ganska lite.
Sverige är också ett land som har bland den lägsta långtidsarbetslösheten av alla EU:s medlemsstater.
Vi har en mycket stabil ekonomi i Sverige. När andra länder drar ned på utbildning, välfärd, pensioner och till med tar bort helgdagar har Sverige haft en sådan stabil ekonomi att vi har kunnat satsa drygt 23 miljarder i extra satsningar i höstens budget, och nu i vårpropositionen har vi satsat drygt 3 miljarder kronor på det som bygger Sverige starkt. Och vad är det?
Vi satsar på en forskning i världsklass. Vi ligger bland de främsta länderna inom OECD sett till vår storlek när det gäller forskningssatsningar. Det gäller också satsningar på infrastrukturinvesteringar, utbildningsplatser och sänkta bolagsskatter. Allt detta bygger Sverige starkt. Det är så man bygger ett samhälle.
Genom att vi har ett samhälle med stark ekonomi, utveckling och välfärd kan människor forma sina egna liv och få mer pengar kvar i plånboken som de själva disponerar över. Som svar på Peter Perssons interpellation vill jag säga att jag tror att svenska folket klarar av att sätta sin egen målbild på ett alldeles utmärkt sätt. Jag delar inte Socialdemokraternas uppfattning att det är vi politiker som ska sätta en målbild för Sveriges invånare. Det gör de faktiskt mycket bättre själva om Sverige fungerar och om vi har en välfärd som är tillgänglig och bra för alla.
Anf. 94 Peter Persson (S)
Herr talman!
Vart är vi på väg?
Jag valde den rubriken på en interpellation där jag frågar statsministern mot vilken bakgrund och med vilka fakta och omständigheter som grund som statsministern anser att han leder Sverige på rätt väg. Nu har han överlåtit den till arbetsmarknadsministern.
Jag ska försöka hjälpa henne lite på vägen med den inspiration jag hämtade när jag en vacker kväll tittade på det populära programmet
På spåret
. Det handlar om vart vi är på väg.
Var är vi när arbetslösheten har stigit kraftigt under snart sju år? Framför allt har långtidsarbetslösheten fördubblats. Ungdomsarbetslösheten ökar snabbt och tillhör nu toppskiktet i Europa. Vi har rekordlånga köer i den moderata, Filippa Reinfeldtstyrda Stockholmsvården och vanvård på vinstdrivande äldreboenden. Barnfattigdomen växer, och otryggheten på arbetsplatserna griper omkring sig. Skatterna har sänkts med 120 miljarder, mest för dem som redan har mycket och minst för dem som har lite.
Polisen avkräver människor med utländsk bakgrund legitimation i Stockholms tunnelbana. Kunskapsresultaten faller, och Skolverket varnar för att likvärdigheten i skolan har minskat. Sjuka och arbetslösa har fått det sämre och behandlas illa. De sociala försäkringarna förfaller, och pensioner har sänkts samtidigt som miljonärer och fastighetsägare på gräddhyllor har tjänat hundratusentals kronor varje år.
Apotek har privatiserats. Ägare sitter i skatteparadis och kammar hem vinsterna, samtidigt som många sjuka har fått det svårare att skaffa sig medicin och glesbygdsapotek är på väg att läggas ned.
De regionala obalanserna växer. Miljöpolitiken går på sparlåga. Investeringar samt bostadsbyggande hålls tillbaka.
Statsråden och partierna håller inte ihop i många frågor utan ger ständigt olika besked. Det är en fyrpartiministär där statsråden i allmänhet och regeringschefen i synnerhet ständigt berättar vilket stort ansvar de har och pekar finger åt andra som kritiserar.
Vi befinner oss i ett land där regeringen och ledningen inom de fyra partierna hellre grillar korv i direktsändning och hissar flaggor än att ta itu med de allvarliga samhällsproblemen.
Var är vi någonstans? Vi är i Sverige efter snart sju år med en moderatledd regering. Är vi verkligen på rätt väg, Hillevi Engström? Du talar om ett samhälle som håller ihop och om er lyckosamma politik för att få fler människor i arbete. Det motsatta gäller ju. Alla dessa samhällsproblem som jag räknade upp har sin botten i en massarbetslöshet som biter sig fast. Är vi på rätt väg, Hillevi Engström?
Anf. 95 Hanif Bali (M)
Herr talman! Jag skulle vilja tacka Peter Persson, för det är precis den retorik som Moderaterna och Alliansen, eller snarare hela Sverige, behöver. Ju mer ni sysslar med den sortens svartmålning av Sverige, den sortens mardrömsberättelse om Sverige, desto mer försvinner socialdemokratin ut i periferin som parti. Det är nämligen tecken på den totala avsaknaden av verklighetsförankring.
Jag tror att svenska folket är klyftigt nog att inse att det inte alls bara är mörka moln på himlen eller att allt är regeringens fel. Jag tror att svenska folket är klokt nog att inse att många av de svårigheter Sverige har till stor del bygger på vår omvärld och att Sverige står sig bra i förhållande till vår omvärld. Jag tror att svenska folket är tillräckligt klyftigt för att inse det.
Jag vill tacka Peter Persson. Just den här retoriken bidrar till att göra Socialdemokraterna till ett ytterlighetsparti som inte går att rösta på. Ta det från någon som kommer från ett parti med en liknande historia. De gamla 90-talsmoderaterna svartmålade Sverige, ibland till och med helt i onödan. Vad gjorde det med Moderaterna? Jo, det gjorde oss till ett ytterlighetsparti helt utan möjlighet att bära statsmakten.
Jag vill tacka Peter Persson för att du gör just detta med Socialdemokraterna. Tack så hemskt mycket!
Anf. 96 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag är glad över att bo i ett fantastiskt land, Sverige, som det går bra för och som har fantastiska medborgare som är duktiga, strävsamma och välutbildade. Det är ett land som vi kan vara väldigt stolta över. Jag känner inte igen mig i Peter Perssons otroliga svartmålning av Sverige. Jag hoppas att den svartmålningen inte når utanför den här kammaren. Jag tror inte att svenska folket känner igen sig. Jag tror tvärtom att de är glada över den fina välfärd vi har, den fantastiska utbildning vi har, möjligheterna för alla att studera och en sjukvård som är tillgänglig för var och en. Listan kan göras lång. Sverige är ett fantastiskt land, och det vet jag att svenskarna håller med om.
När Göran Persson var statsminister 2005 på toppen av en högkonjunktur var arbetslösheten en bra bit över 7 procent, närmare 8 procent. I dag är den högre, visst är det så, men Sverige är ett av de länder som haft minst ökning av arbetslösheten i EU.
Det är klart att det blir svårt om man inte förstår sambanden mellan Sverige och övriga världen. Vi har en viktig exportsektor. En stor andel av vår bnp exporterar vi till andra länder. Vi har också många underleverantörer till våra exportföretag. När stora och viktiga exportnationer i Europa inte längre gör samma beställningar påverkar det våra svenska exportföretag. De sambanden måste ju vara uppenbara även för Peter Persson. Det slår hårt mot industrin, mot underleverantörerna och särskilt hårt mot manligt dominerade branscher. Då är det viktigt för regeringen att upprätthålla konkurrenskraften i Sverige genom till exempel konkurrenskraftiga skatter för bolagen, därav den sänkta bolagsskatten.
Sedan har vi ett bekymmer, och det handlar om ungdomsarbetslösheten. Man kan prata om den på olika sätt, tycker jag, och jag tror att det är viktigt att detta nyanseras en smula. Det är viktigt att fundera på vilka delar av ungdomsarbetslösheten vi ska angripa och med vilken medicin, för om man ställer fel diagnos får man också fortsatta problem.
Vi har en för hög ungdomsarbetslöshet. Hälften av dem som är drabbade av ungdomsarbetslösheten är elever och studenter från 15 års ålder och uppåt. Det är tråkigt för den pojke eller flicka som går i grundskolan eller gymnasiet och inte får ett extrajobb en timme eller mer per vecka, visst är det så. Men det innebär inte ett socialt problem eller ett samhällsproblem. Problemet, Peter Persson, uppstår för de ungdomar som inte har klarat av skolan, inte har blivit sedda och inte har fått en tidig uppföljning från sina lärare. Där gör vi nu stora förändringar. Vi försöker också motivera fler ungdomar att gå tillbaka till skolan.
En viktig fråga när det gäller ungdomsarbetslösheten är att de ungdomar som inte har grundskola eller gymnasium i dag kan komma tillbaka, gå utbildning inom folkhögskola, komvux eller yrkesvux och få ett förhöjt studiebidrag på 6 500 kronor per månad i ett försök att motivera dem att få den grund som de så väl behöver. Jag tror inte, Peter Persson, att man kan tvinga ungdomar i Sverige till att få godkända betyg. Man måste motivera ungdomar. Det tror jag att vi som är föräldrar känner till väl. Piskan löser inga problem, utan motivation att få ungdomarna att inse att skolan är viktig tror jag är ett sätt att attackera ungdomsarbetslösheten.
Anf. 97 Peter Persson (S)
Fru talman! Statsministern vill inte komma till kammaren och debattera, för statsministern vill inte påverkas av den politiska kritiken av samhällsutvecklingen i vårt land som i flera avseenden är djupt oroande. Moderaterna försöker prata bort och prata ned en massarbetslöshet med 430 000 arbetslösa. Allt fler arbetslösa saknar också anständig arbetslöshetsförsäkring. Men de finns inte. De är en minoritet och rensas bort. Men vem som helst i vårt land kan när som helst bli arbetslös. Solidaritet handlar om att vi som har jobb och möjligheter faktiskt ställer upp för dem som blir arbetslösa.
Det är likadant med sjuka människor som plågas av försämringar i sin försäkring. Många sjuka och arbetslösa känner ett starkt utanförskap. Ingen talar om dem och deras sak, utan de är ett problem. Samhällsförhållanden kopplas till en individ. Det är mitt problem.
Jag har räknat upp en rad andra saker som Hillevi Engström över huvud taget inte vill diskutera. Barnfattigdomen är ett exempel. Lite perifert berörde du skolresultaten, och jag skulle kunna fortsätta den uppräkning jag tidigare gjorde. Det allvarliga med de moderater som säger sig vara nya är att de är mycket gamla. De är mycket förutsägbara. Men de har en ny retorik för att göra det de alltid har gjort, nämligen att föra en politik som delar landet och ökar orättvisorna.
Anf. 98 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Vi har helt olika bild av Sverige och utvecklingen i Sverige. Vi har haft ganska många debatter här i riksdagen, jag och Peter Persson. Jag vet inte om vi lever i samma land eller ser samma saker.
Jag tycker att det är viktigt att människorna i Sverige får mer makt att forma sitt eget liv, att människor kan få mer pengar kvar i sin egen plånbok, att det ska finnas mindre makt åt politiken och mer makt åt dem som arbetar och sliter, åt dem som har slitit färdigt och är sjuka, åt äldre och åt barn.
Ett samhälle bygger sig starkt om man har en stabil ekonomi, om man har råd att ha lärare och sjuksköterskor och att kunna behålla barnomsorgspersonal i förskolan. Har man inte en ekonomi i balans och kan satsa när krisen kommer blir man tvungen till nedskärningar.
När jag möter mina kolleger ute i Europa vågar jag nästan inte säga hur mycket den svenska regeringen kan satsa på det som bygger ett land starkt när många andra länder gör neddragningar. Vi vet mycket väl att när ett land gör neddragningar drabbar det de personer allra värst som har allra minst marginaler och allra sämst förutsättningar.
Vi har i dag en arbetsmarknadspolitik, det område jag ansvarar för, som hanterar drygt 70 miljarder varje år. En viss del går förstås till a-kassa och aktivitetsersättning, men vi har även råd att satsa på den politik som gör att människor kan rustas för nya jobb.
Jag är stolt över att vi inte behöver göra neddragningar som drabbar människor, och jag är orolig för hur det skulle se ut om Socialdemokraterna styrde landet och chockade medborgare och företag med 30 miljarder i ökade utgifter.
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.