Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Situationen för arbetslösa ungdomar

Interpellation 2011/12:284 av Dingizian, Esabelle (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2012-03-09
Anmäld
2012-03-12
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2012-03-28
Sista svarsdatum
2012-03-30
Besvarad
2012-04-10

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 9 mars

Interpellation

2011/12:284 Situationen för arbetslösa ungdomar

av Esabelle Dingizian (MP)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Sedan år 2007 har regeringen genomfört en mängd olika åtgärder för att minska den höga ungdomsarbetslösheten i Sverige. Flera dyra reformer har genomförts, bland annat den mycket ifrågasatta sänkta arbetsgivaravgiften för alla under 26 år. Denna reform har kritiserats av flera tunga instanser, såsom Riksrevisionen, för sin brist på träffsäkerhet och för att subventionera anställningar som hade kommit till ändå. Trots dessa åtgärder har regeringen misslyckats med att minska arbetslösheten bland ungdomar. Statistiken talar sitt tydliga språk och nu kommer nya uppgifter om att allt fler unga arbetslösa hamnar i fas 3. Enligt uppgifter från Arbetsförmedlingen har antalet unga mellan 18 och 24 år i fas 3 ökat från 66 personer i januari 2011 till 252 personer i januari 2012. Det är en ökning med 280 procent!

Fas 3 är till för dem där inga andra insatser fungerat och som står allra längst från arbetsmarknaden. Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU, menar att aktiviteten för unga i jobb- och utvecklingsgarantin är så låg att nödvändiga insatser för individen inte hunnit komma till stånd innan den unga personen hamnat i fas 3. Nystartsjobben till unga har minskat med 25 procent på ett år. I januari 2011 fick 3 990 ungdomar ett subventionerat nystartsjobb, i januari 2012 var det 2 961.

Andelen som får del av den särskilda jobbgarantin för unga har sjunkit från 48 procent till 43 procent. Det tyder på att fler ungdomar går arbetslösa längre än de 15 månader garantin varar. Allt fler under 25 år, 12 593 personer, dyker upp i jobb- och utvecklingsgarantin som egentligen var tänkt för vuxna.

Regeringen har i budgeten för år 2012 gett Arbetsförmedlingen ökade resurser till fler handläggare för att förbättra kvaliteten och ge de unga ökat individuellt stöd. Samtidigt vet vi att unga har lågt förtroende för Arbetsförmedlingen och undviker i hög grad att besöka den.

Med anledning av det anförda vill jag fråga arbetsmarknadsministern:

Vilka åtgärder avser arbetsmarknadsministern att vidta för att förhindra att allt fler unga hänvisas till jobb- och utvecklingsgarantins fas 3?

Debatt

(11 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2011/12:284, Situationen för arbetslösa ungdomar

Interpellationsdebatt 2011/12:284

Webb-tv: Situationen för arbetslösa ungdomar

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Hillevi Engström (M)
Anf. 24 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Esabelle Dingizian har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att allt fler ungdomar hänvisas till jobb- och utvecklingsgarantins fas 3. Sverige har under flera år haft en hög ungdomsarbetslöshet. Som jag tidigare sagt är ungdomsarbetslösheten en fråga som regeringen tar på största allvar. Regeringen har vidtagit, och kommer att vidta, nya åtgärder för att underlätta för unga att etablera sig på arbetsmarknaden. Som jag också tidigare påpekat bör man i sammanhanget ha i åtanke att den officiella arbetslöshetsdefinitionen inkluderar heltidsstuderande som söker arbete. I februari i år var strax över hälften av de arbetslösa ungdomarna i åldern 15-24 år heltidsstuderande. Som interpellanten nämner presenterade regeringen i budgetpropositionen för 2012 kraftfulla insatser för att möjliggöra en höjd aktivitetsnivå i jobb- och utvecklingsgarantin för ungdomar, vilket ger bättre förutsättningar för en högre aktivitetsnivå och ett mer aktivt stöd i jobbsökandet. Det är naturligtvis olyckligt när en ungdom har varit borta från arbetsmarknaden så pass länge att han eller hon anvisas till sysselsättningsfasen. I ett internationellt perspektiv har Sverige dock en låg andel långtidsarbetslösa ungdomar. Tredje kvartalet 2011 hade 30 procent av de arbetslösa ungdomarna i EU varit arbetslösa i tolv månader eller mer. I Sverige var motsvarande andel 7 ½ procent. I februari var knappt 1 procent av deltagarna i sysselsättningsfasen under 25 år. Förutom att få resurser har Arbetsförmedlingen också för ungdomar som bedöms riskera långvarig arbetslöshet fått utökade möjligheter att sätta in insatser redan från första dagen i arbetslöshet, så kallad profilering. Ungdomar som saknar slutbetyg behöver motiveras att slutföra sina studier för att förbättra sina jobbchanser. Därför har regeringen förlängt den studiemotiverande folkhögskolesatsningen som ungdomar kan ta del av från första dagen i arbetslöshet. Vidare har vi förlängt möjligheterna för ungdomar mellan 20 och 24 år som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning att få studiemedel med den högre bidragsnivån inom studiemedlet för studier på grundskole- eller gymnasienivå, alltså ungefär 6 500 kronor per månad i bidragsdel. Förutom att förstärka och effektivisera insatserna för redan arbetslösa ungdomar behöver förebyggande åtgärder vidtas för att förhindra att fler ungdomar blir arbetslösa. En viktig del i det är att rätta till de brister i utbildningssystemet och på arbetsmarknaden som gör tröskeln mellan skola och arbetsliv hög. Alltför många ungdomar har lämnat skolan utan tillräckliga kunskaper och yrkesutbildningarna sattes länge på undantag. Regeringen har därför genomfört flera viktiga utbildningsreformer. Kopplingen mellan skola och arbetsmarknad förstärks bland annat genom införandet av en gymnasial lärlingsutbildning som en alternativ väg till yrkesexamen inom gymnasieskolans yrkesprogram. Dessutom har en särskild utredare fått i uppdrag att utreda och föreslå lösningar avseende en ny anställningsform med ett utbildningsinnehåll för unga under 23 år, en lärlingsprovanställning. Regeringen vill sänka trösklarna in på arbetsmarknaden för unga. Detta har vi gjort genom att bland annat införa nystartsjobben. Det särskilda anställningsstödet har även gjorts generösare och tillgängligt för ungdomar redan vid inträdet i jobb- och utvecklingsgarantin. Dessutom har vi halverat socialavgifterna för alla under 26 år och även halverat restaurangmomsen. Arbete inom restaurangnäringen är för många en första kontakt med arbetsmarknaden, inte minst för grupper med hög arbetslöshet och svag förankring på arbetsmarknaden, som exempelvis ungdomar. Dessa satsningar har gjort det billigare att anställa unga och syftar, tillsammans med andra satsningar, till att bryta arbetslöshet och förhindra att allt fler ungdomar blir långvarigt arbetslösa. Arbetslinjen gäller alla.
Esabelle Dingizian (MP)
Anf. 25 Esabelle Dingizian (MP)
Fru talman! Jag tackar ministern för svaret. Anledningen till att jag skrev denna interpellation var att vi fick nya uppgifter om att allt fler unga går utan jobb under allt längre perioder. Antalet personer i de olika garantierna ökar snabbare än förutspått, och förändringarna är bekymmersamma vad gäller unga som går över från ungdomsgarantin till jobb- och utvecklingsgarantin. Det här säger Arbetsförmedlingen. Sedan jag skrev interpellationen för några veckor sedan har siffrorna dessutom ökat. Jag använde januaris siffror, men februarisiffrorna är ännu högre. Just nu är det uppe i 13 000 ungdomar som gått över från ungdomsgarantin till jobb- och utvecklingsgarantin. Sedan jag stod här och hade en interpellationsdebatt med ministern i julas har 2 000 ungdomar gått från ungdomsgarantin till jobb- och utvecklingsgarantin. Det går alltså med en rasande fart. Jag menar att det behövs ännu starkare insatser än de som ministern föreslog före jul. Fru talman! Alla vet, även ministern, att om man börjar sitt vuxenliv med långvarig arbetslöshet är vägen in i arbetslivet väldigt brant. Enligt den senaste statistiken är 65 000 helt friska ungdomar arbetslösa mer än sex månader. Det är helt oacceptabelt. Då är ändå inte ungdomar som inte valt att registrera sig som arbetslösa inräknade. Där räknar Ungdomsstyrelsen med ytterligare 40 000 ungdomar som varken jobbar eller studerar. Detta är ett stort bekymmer. Som jag sagt tidigare här i talarstolen går det bra för de flesta ungdomar. Därför menar jag att de generella satsningar som regeringen gör, som sänkningar av arbetsgivaravgiften för alla ungdomar, inte hjälper de ungdomar som är längst bort från arbetsmarknaden. Detta vet regeringen om. Ändå väljer man att tala om att detta skulle vara någonting väldigt bra. Detsamma gäller naturligtvis satsningar på sänkta ungdomslöner, som delar av regeringen talar om. De ungdomar som har varit arbetslösa så här länge är inte anställbara. De behöver gå en gymnasieutbildning. Nu när vi har tittat på den satsning som regeringen gjort på folkhögskolan vet vi att om man bara får in ungdomarna i skolan och får möjlighet att motivera dem går det bra. Fru talman! Jag har under den senaste tiden träffat väldigt många ungdomar - hundratals. Det som alla talar om är bristen på vägledning. Studie- och yrkesvägledare är någonting som inte finns i dag. Det är någonting som skolorna dess värre väljer att plocka bort i stor utsträckning. Jag skulle verkligen vilja att ministern tittade på det. Jag undrar också varför Arbetsförmedlingen nu använder sig av nystartsjobb i mindre utsträckning. Det har skett en minskning med 25 procent. Om det nu är så jättebra, varför använder inte Arbetsförmedlingen det redskapet?
Roger Haddad (FP)
Anf. 26 Roger Haddad (FP)
Fru talman! Esabelle Dingizian tar upp ungdomsarbetslöshetsfrågan ur perspektivet fas 3, alltså sysselsättningsfasen i Arbetsförmedlingens regi, och försöker ge en bild av att regeringen inte vidtar tillräckliga åtgärder. Arbetsmarknadsministern har i alla fall levererat ett antal konkreta förslag på satsningar, men i Esabelle Dingizians inlägg fanns det inte ett enda konkret förslag på hur Miljöpartiet de gröna vill angripa detta stora problem, denna stora utmaning. Jag hoppas att vi kan vara överens om att vi ska fokusera på dem som berörs av denna debatt, nämligen de arbetslösa, det vill säga inte heltidsstuderande på gymnasiet eller i vuxenutbildningen, deltidsstuderande eller vad det nu kan vara. I lokaltidningen VLT skrev man senast för en vecka sedan att 50 procent av de inskrivna aldrig kommer på Arbetsförmedlingens möten. Man kan få en bild av att det är väldigt många som är inskrivna, men när det erbjuds informationsinsatser, frukostmöten, coachningar och så vidare dyker 50 procent inte upp. Alltså måste vi vara mer konkreta kring målgruppen: de som inte har gymnasieutbildning, de som inte kommer in på vuxenutbildningen eller i yrkeshögskolesystemet och de som lever på försörjningsstöd eller till och med lever på föräldrarna och inte har möjlighet att flytta. Detta är ett problem. De delar som arbetsmarknadsministern nämnde är bra. Det är kanske lite sent, men det är positivt att Arbetsförmedlingen har fått nya insatser, och det är mycket positivt att Arbetsförmedlingen redan från dag ett kan erbjuda matchningsinsatser. Jag hoppas på att få en kommentar från regeringen och arbetsmarknadsministern om hur man ytterligare kan skärpa detta och kontrollera att ungdomar faktiskt får hjälp, så att det inte bara blir en liten text i ett utskottsbetänkande. Det som inte nämndes tillräckligt mycket var lärlingsutbildningar inom vuxenutbildningen och reformeringen av gymnasieskolan. En folkhögskolesatsning pratar Dingizian om, men det är precis det som regeringen har fattat beslut om, och det förlängs nu 2012/13. Det kommer att kosta drygt 90 miljoner, varav 25 miljoner bara innevarande år. Men genom bland annat rapporter från Arbetsförmedlingen och besök hos Arbetsförmedlingens chefer har vi noterat att det inte är så lätt att motivera denna målgrupp, långtidsarbetslösa. På vissa håll och kanter finns det möjligheter, och det finns resurser. Men det är inte så lätt att motivera en 22- eller 23-åring och säga: Nu ska du sätta dig vid folkhögskolebänken och läsa in både grundskola och gymnasieskola. Jag hoppas att även Miljöpartiet noterar de satsningar som görs och att det inte finns några enkla lösningar på ungdomsarbetslöshetsfrågan. Fru talman! När det gäller fas 3 är det tre grupper som särskilt nämns. Det är personer med funktionsnedsättning, utrikes födda och felutbildade. Det är positivt att Esabelle Dingizian tar upp studie- och yrkesvägledarnas viktiga roll i skolan. Men detta är personer som har lämnat skolsystemet för länge sedan. Trots detta förordar Esabelle Dingizian och hennes socialdemokratiska kamrater här i kammaren att vi ska återgå till det gamla gymnasiesystemet. Där ställde man höga teoretiska krav med högskoleförberedande kunskaper inför arbetslivet. Det är precis de ungdomar vi möter bland målgruppen felutbildade inom fas 3-gruppen.
Patrik Björck (S)
Anf. 27 Patrik Björck (S)
Fru talman! Tack så mycket för svaret på interpellationen, arbetsmarknadsministern! Svaret på interpellationen från Esabelle Dingizian får mig att vilja ställa tre frågor till arbetsmarknadsministern. Den första rör arbetsmarknadsministerns synpunkt på om vi har en hög ungdomsarbetslöshet eller inte. Det står i svaret att Sverige under flera år haft en hög ungdomsarbetslöshet. Direkt efter det försöker arbetsmarknadsministern såsom regeringens olika ministrar gör vid många tillfällen att tricksa lite med siffrorna för att försöka bagatellisera ungdomsarbetslösheten. Då ställer man sig frågan: Är detta ett allvarligt problem eller inte? Har vi en hög ungdomsarbetslöshet eller inte? Det är den första fråga som svaret ger anledning att ställa. När det gäller den så kallade sysselsättningsfasen upplever jag det som att arbetsmarknadsministern i sitt svar försöker att på något sätt distansera sig till sin egen politik. Det kan jag tycka vara väldigt positivt. Jag hoppas verkligen att jag tolkar det rätt. Jag skulle vilja få det bekräftat att arbetsmarknadsministern nu inser och erkänner att den så kallade sysselsättningsfasen, eller det som mer är känt som fas 3, är misslyckad arbetsmarknadspolitik. Min fråga blir: Kan ministern erkänna att fas 3 är en misslyckad arbetsmarknadspolitisk åtgärd? Ministern säger själv i svaret att det är olyckligt när ungdomar anvisas till sysselsättningsfasen. Det kan jag hålla med om. Men det är rätt konstigt om man ordnar en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som man inte önskar någon att hamna i. Vi som har träffat människor som har hamnat i fas 3 och sett hur åtgärden fungerar vet att det väldigt ofta inte leder till jobb. Siffrorna för andelen arbetslösa som får jobb efter fas 3 är väldigt dåliga. Det viktigaste mätinstrumentet för att bedöma om en arbetsmarknadspolitisk åtgärd fungerar eller inte är väl om man får jobb efter åtgärden. Men det känns bra och positivt om också arbetsmarknadsministern är skeptisk till sin egen politik. Den tredje frågan som svaret ger anledning att ställa till arbetsmarknadsministern är: Delar arbetsmarknadsministern statsministerns uppfattning att åtgärden att sänka kostnaderna för alla unga med den halverande socialavgiften är misslyckad politik? Det sade statsministern i tidningen häromdagen när han avvisade Centerpartiets förslag till sänkta löner. Man säger: Detta fungerar inte, och vi tror inte på det. Vi kan konstatera att vår egen politik när det gäller att sänka kostnaden för unga inte har fungerat och inte har gett fler jobb. Den rimliga och logiska frågan blir då följaktligen: Är statsministern ensam om sin uppfattning om arbetsmarknadspolitiken i regeringen eller delas statsministerns uppfattning av arbetsmarknadsministern? Det skulle vara spännande att få reda på det.
Hillevi Engström (M)
Anf. 28 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för interpellationen! Det är en oerhört angelägen fråga. Det handlar om våra ungdomar som inte är framtiden utan nutiden här och nu. När vi nu har en massa ungdomar här på läktaren vill jag säga att de ungdomar som slutför sin utbildning går det i allmänhet väldigt bra för. De har korta arbetslöshetsperioder och kommer snabbt tillbaka till arbetsmarknaden. Det som jag är bekymrad över är alla de ungdomar som har hoppat av skolan eller där skolan inte har passat dem. Det är dem vi ser i långtidsarbetslöshet i sysselsättningsfasen. Lyckligtvis är det ganska få, men de är ändå alldeles för många. Ungdomar ska inte vara arbetslösa. De ska ha jobb eller gå i skolan. Låt mig nämna någonting om de långtidsarbetslösa ungdomarna som har varit arbetslösa i mer än sex månader. Först och främst försöker vi redan från dag ett att förmå dessa ungdomar att gå tillbaka till skolan. Det är A och O att få betyg och ha en slutförd utbildning. Även om vi erbjuder dem ett studiebidrag på 6 500 kronor i månaden, på det sätt som Miljöpartiet har föreslagit, är det för många inte ett alternativ just nu. Oavsett om vi försöker att motivera på olika sätt vill de komma ut och jobba. Vad har vi då gjort? Den här gruppen ungdomar kan få ett särskilt anställningsstöd, vilket man kan få efter sex månaders arbetslöshet och är i sysselsättningsfasen. Ungdomen får ut en bruttolön på 16 500 kronor, vilket är en ganska låg lön men ändå rimlig om man är helt utan erfarenhet och utbildning. Om ungdomen får ut 16 500 kronor i bruttolön blir arbetsgivarens kostnad 2 859 kronor. Så mycket högre subvention tror jag inte att man kan ge en arbetsgivare. Problemet är att arbetsgivarna ändå inte vill anställa dessa ungdomar. Jag och ni vet att dessa ungdomar kan och vill bidra. De vill komma in och jobba, lära sig ett jobb och jobba sig upp. Men de är ändå inte tillräckligt attraktiva för arbetsgivarna. Där har vi en utmaning. Både politiken och näringslivet måste arbeta mer tillsammans. Arbetsförmedlingen måste bli ännu bättre på arbetsgivarkontakter, vara ute i samhället och tala med små och medelstora företag, idrottsföreningar och så vidare och säga: Ni måste hjälpas åt. Vi kan ge en del stöd. Ungdomarna kan få utbildningar och annat. Men ni måste också välkomna dessa ungdomar in. Annars är vi illa ute. Först måste vi motivera dem att gå tillbaka till skolan och ge dem stöd och pengar för att slutföra sin skola. Om de inte vill det måste vi hjälpa dem in på arbetsmarknaden genom olika anställningsstöd eller arbetsmarknadsutbildning. Problemet är att dessa ungdomar inte är så intresserade av skolan just nu. Det är en utmaning. Vi behöver flera olika verktyg i verktygslådan där utbildning förstås alltid är det viktigaste. Men det kräver att man själv är motiverad att vilja utbilda sig. Min förhoppning är att ännu färre ungdomar ska bli långtidsarbetslösa i och med att arbetsförmedlingen har fått väldigt tydliga direktiv att bli ännu bättre på arbetsgivarkontakter, att vi förbättrar verktygslådan ständigt och att det finns gott om resurser på Arbetsförmedlingen. Avslutningsvis vill jag också säga någonting till Patrik Björck. Man kan stå och raljera i talarstolen. Jag tycker att problemet är mycket större än så. Patrik Björck säger ofta att regeringen tricksar med siffrorna. Det är precis tvärtom, Patrik Björck. År 2007 gjorde regeringen om statistiken för att den skulle bli på samma sätt som inom hela EU. Vi räknar ungdomar 15-24 år och även dem som är heltidsarbetslösa. Vi är inte rädda för statistik, Patrik Björck. Vi lyfter fram det som ett problem. Det är ett problem med arbetslöshet bland ungdomar, men inte bland alla ungdomar. Är man i gymnasieskolan och grundskolan är det inte ett socialt problem att man inte har ett helgjobb. Det är ett socialt och svårt problem när man blir lite äldre. Men det är inget tricksande med siffror. Det vill jag vara väldigt tydlig med, Patrik Björck.
Esabelle Dingizian (MP)
Anf. 29 Esabelle Dingizian (MP)
Fru talman! Tack, ministern! Kärnan i problemet med dessa 100 000 ungdomar är att de hamnar i ett ingenmansland. Kommunerna har ett informationsansvar som är luddigt skrivet och uppenbarligen tolkas väldigt olika i kommunerna. Arbetsförmedlingen har ansvar för ungdomars arbetslöshet. Det gör att det inte finns någon gemensam bedömning för dessa ungdomar. Ungdomarna bollas från det ena till det andra och blir något slags svartepetter. Om inte ministern ser det vet inte jag vad ministern ser och tolkar. Ministern har lagt alla sina kort på Arbetsförmedlingen, och jag tycker inte att det är särskilt klokt. Ministern har själv under tidigare debatter sagt att ytterligare en utmaning är att om ungdomarna kommer till Arbetsförmedlingen är det inte säkert att de kommer tillbaka en andra gång; det visar erfarenheterna. Det har ministern alltså sagt i talarstolen här. Det är också detta som är lite av kärnan: Man lägger alla sina kort på Arbetsförmedlingen när man vet att ungdomarna inte kommer tillbaka dit. Då blir det svårt att fånga dessa ungdomar och motivera dem. Vi har talat om alla de ESF-projekt som är så lyckade. Man får där en gemensam bedömning och kan vägleda ungdomarna ännu bättre. Arbetsförmedlingen säger själv att framgångsfaktorerna är handläggartäthet, särskilda insatser, bemötande och samarbete med andra aktörer. Ministern har också tidigare sagt att hennes ansvar är att se till att Arbetsförmedlingen kan göra sitt yttersta, bland annat genom att samverka med kommunerna. När jag tittar i ministerns eget regleringsbrev till Arbetsförmedlingen undrar jag då varför det inte står där att man ska samverka med kommunerna. Det står i regleringsbrevet, punkt 7 b, att man ska samverka när det gäller ungdomar med aktivitetsersättning, men ingenting om de andra ungdomarna. Det tycker jag är anmärkningsvärt. Varför tycker inte ministern att Arbetsförmedlingen ska samverka med kommunerna? Jag vet, och det vet ministern också, att det finns en del kommuner som gör det i dag. Bland annat har Umeå skrivit på sin hemsida att Ungdomstorgets verksamhet bland annat sker tack vare det goda samverkansklimat som finns mellan myndigheterna i Umeå. Ska det verkligen vara så att det ska hänga på det goda samverkansklimatet? Bör det inte vara så att ministern tycker att det är bra att de samverkar? Ska man inte försöka dra åt samma håll hellre än att detta om man får stöd eller inte hänger på vilken kommun man bor i? Det ska inte bero på om myndigheten tycker att man ska vara med ett visst år men inte nästa. Det är allt detta hattande som gör att ungdomarna inte får det stöd som de behöver. Varför väljer ministern att inte skriva i regleringsbrevet att det är önskvärt att kommunerna arbetar tillsammans med Arbetsförmedlingen?
Roger Haddad (FP)
Anf. 30 Roger Haddad (FP)
Fru talman! Det är synd att man inte får några tydliga, konkreta svar av de rödgröna. Även om ni för tillfället sitter i oppositionsställning vore det intressant att höra ett alternativ till politiken i stället för att ni bara håller på och påstår att vi bagatelliserar ungdomsarbetslöshetsfrågan. Det gör vi inte alls; vi är många som är engagerade i utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor. Vad jag vet efter att ha följt debatterna i kammaren är det minst en ungdomsarbetslöshetpolitisk debatt varje tisdag. Det visar att det finns ett stort engagemang i kammaren för dessa viktiga frågor. Jag håller med Esabelle Dingizian om att vi inte kan lägga alla kort på Arbetsförmedlingen. Det behövs fler insatser tidigare för att minska intaget. Det är det som är problemet. Hur kan vi förebygga att ungdomar blir arbetslösa? Det är här de reformer som sker på gymnasieskolan kommer in, inte minst lärlingsutbildningarna och yrkesutbildningarna. Tyvärr har vi inte kommit igenom denna reform ännu. Det har ju bara gått drygt ett halvår - en och en halv termin - sedan den nya gymnasieskolan kom. Man kan alltså inte påstå att yrkesprogrammen fullt ut har fått effekt. Och man kan definitivt inte påstå att detta gäller gymnasieskolans utmaning att få kontakt med arbetslivet. Där behövs det mycket, mycket mer. Jag håller definitivt också med om behovet av studie- och yrkesvägledning, alltså stöd så att man håller sig uppdaterad när det gäller det som sker på Arbetsförmedlingen. Men vi kan inte komma ifrån att vi ska vara försiktiga när vi talar om fas 3-problematiken. Vi har många med funktionsnedsättning, utrikes födda och felutbildade, som jag har nämnt. Vi ska också tänka på det faktum att regeringen nu har ändrat fas 3-upplägget lite grann. Det är inte längre något slags slutstation, utan man har ett riktat arbete med att få ut människor från en fas 3-placering. Jag fick också besked nyligen från Arbetsförmedlingen om att man även ska jobba med att få in externa, privata aktörer som kanske kan göra lite mer än statens arbetsförmedling. Men jag vill gärna höra mer om vad MP vill göra.
Patrik Björck (S)
Anf. 31 Patrik Björck (S)
Fru talman! Orsaken till att jag tycker att det är viktigt att få ett svar från arbetsmarknadsministern om huruvida hon bedömer att Sverige har en hög arbetslöshet eller inte är att man i så fall - om hon inte tycker att vi har det - kan tolka hennes politik på ett rimligt sätt. Om arbetsmarknadsministern erkänner att vi har en hög ungdomsarbetslöshet kan man efterfråga varför arbetsmarknadsministern inte gör något. Om arbetsmarknadsministern inte anser att vi har en hög ungdomsarbetslöshet kan man ju förstå varför hon inte gör något. Jag fick ingen kommentar om fas 3 och om arbetsmarknadsministern är beredd att erkänna det som alla inser - att den så kallade sysselsättningsfasen, den som är mer känd som fas 3, inte fungerar som arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Men tystnaden kan väl på något sätt vara ett svar i sig. Det skulle ändå vara spännande att höra arbetsmarknadsministern kommentera statsministerns erkännande av att den oerhört dyra och ineffektiva åtgärden halverade socialavgifter för unga inte fungerar. Jag ställde frågan: Är statsministern ensam om denna insikt i regeringen? Eller har fler ministrar, till exempel arbetsmarknadsministern, insett att denna åtgärd är dyr och ineffektiv och att den inte har fungerat?
Hillevi Engström (M)
Anf. 32 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Jag kan dela interpellantens synpunkter på att det behövs ett ännu bättre samarbete mellan Arbetsförmedlingen, kommunerna, det lokala näringslivet och utbildningsanordnare. På sina håll fungerar det bra, men det kan bli ännu bättre. Jag vill vara tydlig med att Arbetsförmedlingen inte bara ska samverka utan också samarbeta med kommunerna. Det är oerhört viktigt, och jag är tydlig med att samarbetet måste ske ömsesidigt. Det som också är viktigt är att ungdomar får bra vägledning inför utbildningsval. Vad ska man välja för utbildning som leder till jobb - där man bor, eller tvingas man kanske flytta? Där finns det ett väl etablerat samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Skolverket där man nu utbildar ett hundratal personer från Arbetsförmedlingen just i vägledning - att ge information. Man har också två bra informationskällor genom Utbildningsinfo, som Skolverket driver på regeringens uppdrag. Där ger man råd och dåd om studie- och yrkesvägledning. Detta tillsammans med Yrkeskompassen, som drivs av Arbetsförmedlingen, är viktiga källor när man ska välja utbildning. Jag tror också att det är viktigt att man inte lägger alla ägg i samma korg. Det måste finnas flera verksamheter, och där har ESF-projekten en viktig funktion. Deras uppgift är just att starta pilotprojekt som man sedan kan skala upp i större skala om de är framgångsrika. Man tar inte så stor risk, och man kan göra någonting av dessa. ESF är en av myndigheterna under Arbetsmarknadsdepartementet som också har till uppgift att sprida information om lyckade projekt. Ett sådant lyckat projekt tycker jag är Unga in som man har startat på Fryshuset här i Stockholm. Det kommer nu att spridas över hela landet. Det är en bra del, där man söker upp ungdomar där de finns. Vi vet av erfarenhet att ungdomar inte är så himla attraherade av att gå till Arbetsförmedlingen, utan de är kanske ute på ungdomsgårdar, på Fryshuset eller liknande verksamheter. Då är det viktigt att Arbetsförmedlingen söker upp dessa ungdomar där de faktiskt finns. Man kan göra ännu mer genom att man jobbar med webben, med Facebook och med sociala medier på olika sätt som Arbetsförmedlingen gör i ännu större utsträckning än tidigare. Det finns många olika exempel på hur man kan jobba smartare. Jag skulle också vilja säga någonting om en viktig del som handlar om profilering. Generellt sett går det ganska bra för ungdomar som har gymnasieutbildning. De kan behöva lite hjälp från Arbetsförmedlingen, men det finns andra som behöver mycket mer omfattande hjälp mycket tidigare. Där är profilering en viktig del - att hjälpa ungdomar på ett tidigt och tydligt sätt. Redan första dagen kan ungdomar alltså bli anvisade till folkhögskolan på motiverande utbildningar eller få del av det förhöjda studiebidraget. Men utmaningen kvarstår. Trots dessa kraftfulla subventioner, som kanske leder till att man behöver betala max 3 000 kronor i månaden eller mindre, måste arbetsgivarna visa intresse för att anställa dessa ungdomar. Jag tror att det är där nyckeln finns. Därför tror jag också att det är viktigt med den nya anställningsformen - ungdoms- och lärlingsprovanställning - där arbetsgivare kan motiveras att anställa dessa ungdomar och ge dem en utbildning på jobbet så att de sedan kommer vidare i livet. Det finns ingen quick fix. Vi kan göra många delar. Vi kan göra det billigare att anställa och enklare att anställa. Vi kan ge mer stöd och hjälp och mer av utbildning till dessa ungdomar. Många kommer från delvis tråkiga sociala miljöer som inte har någon studiebakgrund. Jag tror att det är viktigt att vi har många olika delar i vår verktygslåda och att vi inte lägger alla ägg i samma korg.
Esabelle Dingizian (MP)
Anf. 33 Esabelle Dingizian (MP)
Fru talman! Det låter som om jag och ministern är ganska överens om vad som ska göras. Men om vi är det, varför ser det då ut som det gör? När jag går till Järfälla arbetsförmedling och frågar hur de jobbar med kommunen svarar de att de inte gör det. Varför ser det ut på det viset? Och det gäller inte bara i den kommunen, utan det gäller även andra arbetsförmedlingar som jag går till. Det är lätt att stå i talarstolen här och säga att de inte bara ska samverka utan samarbeta. Men om de ska samarbeta, varför står det inte så i regleringsbrevet? Arbetsförmedlingen har sagt att de gör det som står i regleringsbrevet, och det är ganska sunt att de gör det. Varför skriver inte ministern detta i regleringsbrevet? Det undrar jag. Om jag har förstått det hela rätt handlar profileringen bara om 400 ungdomar. Det står i alla fall i regleringsbrevet att det bara är 400 ungdomar. Varför begränsar man sig till 400 när det finns tusentals ungdomar som behöver den hjälpen och det stödet? Jag tycker att det bara är att skjuta fram problemet om man inte försöker satsa ännu mer. Arbetsförmedlingen skriver också: I vårt budgetunderlag till regeringen har vi bett om att få använda komvuxplatser. Jag undrar om ministern har några tankar på att låta fler få gå på komvux. Den debatten tar vi i utbildningsutskottet, men vi vet att regeringen har valt att skära ned vuxenutbildningen med en tredjedel. Det har naturligtvis också skapat väldiga bekymmer ute i kommunerna. Arbetsförmedlingen säger vidare att de vill intensifiera arbetet med de här stora grupperna långtidsarbetslösa. Jag förstår inte riktigt. Arbetsförmedlingens bild och ministerns bild är inte riktigt samstämmiga.
Hillevi Engström (M)
Anf. 34 Arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Fru talman! Tack för interpellationen! Interpellanten nämner 400 ungdomar. Det är någonting som vi följer upp. Skulle det visa sig att det slår i taket får vi göra en omprövning. Än så länge är vi inte där, utan de här platserna ser ut att räcka, i alla fall enligt de informationer jag har fått. Komvux är en annan konkret fråga. Jag nämnde tidigare att de ungdomar som går tillbaka till komvux kan få det förhöjda studiebidraget på 6 500 kronor. Däremot är det inte aktuellt att upphandla arbetsmarknadsutbildningar på komvux. Vi menar att det reguljära utbildningssystemet ska vara just reguljärt. Arbetsmarknadsutbildningar är någonting annat. De är ofta kortare utbildningar, kanske upp mot ett år, till bristyrken. Jag tror att det är viktigt att ungdomsgruppen går tillbaka och pluggar färdigt grundutbildningen antingen på folkhögskola, på yrkesvux eller på komvux. Då får de ta del av det förhöjda studiebidraget som jag tycker har en ganska hög nivå. Jag har tidigare nämnt de olika satsningar som vi gör. Låt mig nämna dem igen. Det handlar om folkhögskolesatsningen. Jag tycker att den är mycket positiv. Det har varit bra respons på den från dem som går där. Det handlar också om en bättre matchningsverksamhet, mer stöd och att Arbetsförmedlingen söker upp ungdomar där de finns. Det här är en stor myndighet. Det är 11 000 anställda som jobbar på lite olika sätt. Vi försöker att vara tydliga i den politiska styrningen, men vi kan inte vara ute på alla arbetsförmedlingar hela tiden. Ungdomar tillhör självfallet de prioriterade grupperna. Man ska samarbeta med näringslivet. Vi skriver väldigt tydligt att det ska vara ännu mer och bättre arbetsgivarkontakter och att man ska vara ute i samhället. Det är oerhört viktigt att man fångar upp de här ungdomarna, och kommunerna har informationsansvar upp till dess att ungdomarna fyller 20 år. Jag nämnde också någonting om att regeringen har gett Statskontoret ett uppdrag att se över samverkan mellan kommunerna och Arbetsförmedlingen. Det uppdraget har Statskontoret fått från Socialdepartementet, och det handlar just om ungdomar som är i det här mellanläget och varken går en utbildning eller har ett jobb.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.