Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Förhöjda halter av PFOS i norra och östra Mälaren

Interpellation 2010/11:24 av Romson, Åsa (MP)

Interpellationen är besvarad

Händelser

Inlämnad
2010-11-01
Anmäld
2010-11-02
Fördröjd
Ärendet var fördröjt
Svar fördröjt anmält
2010-11-03
Sista svarsdatum
2010-11-15
Besvarad
2010-11-18

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.

Interpellationen

den 1 november

Interpellation

2010/11:24 Förhöjda halter av PFOS i norra och östra Mälaren

av Åsa Romson (MP)

till miljöminister Andreas Carlgren (C)

Det har nyligen uppmärksammats att det finns förhöjda halter av ämnet PFOS i områden utanför Uppsala och Märsta i norra Mälaren samt vid Görvelfjärden i östra Mälaren där råvatten tas som försörjer en halv miljon människor i norra Stockholm med drickvatten. Sigtuna kommuns miljökontor har skickat fisk från Rosersbergsviken på fördjupande analyser och sedan två år tillbaka är det fiskestopp i angränsande Halmsjön. Räddningsverkets tidigare verksamhet vid Rosersberg och vattenavrinningen från Swedavias (före detta Luftfartsverket) flygplats Arlanda misstänks utgöra större källor för PFOS i området.

PFOS är en kemikalie som inte bryts ned i naturen, utan ansamlas där. Den är kroniskt giftig, reproduktionsstörande och giftig för vattenlevande organismer. Sverige och EU har infört regler för att begränsa användningen av PFOS. PFOS sprids högt upp i näringskedjan och påträffas därför bland annat i fiskar. Att äta fisk eller dricka vatten med så låga halter som det handlar om i Mälaren är inte direkt hälsofarligt utan oron från myndigheterna gäller de långsiktiga konsekvenserna.

Området kring Räddningsverkets före detta räddningsskola i Rosersberg har under många år använts som övningsområde vid utbildning inom brandbekämpning, livräddning och kemikalieolyckor, en verksamhet som kan ge upphov till markföroreningar. Sankmarken vid Rosersberg är enligt uppgift den av PFOS värst förorenade marken i Stockholms närhet. Den andra större källan för PFOS-utsläpp i området är dagvatten från Arlanda som bland annat samlas i Halmsjön, uppströms Mälaren.

Kommunen har låtit IVL göra kompletterande undersökningar i samband med nedläggningen av Räddningsverkets skola i Rosersberg och efter det förelagt SGU, som bär det eventuella saneringsansvaret, att fördjupa analyserna. SGU har dock överklagat föreläggandet och föreslår i stället provtagning och kontroll att utföras på annat sätt. Under tiden ligger förorenande sediment kvar.

Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor till ministern:

Vad avser ministern att göra för att säkerställa att fisk och dricksvatten från norra och östra Mälaren inte utgör en långsiktig risk för människors hälsa?

På vilket sätt avser ministern att säkerställa att statliga aktörer inte undandrar sig ansvar för undersökningar och sanering vid misstankar om föroreningar?

På vilket sätt avser ministern att agera för att minska användningen av PFOS i Sverige?

Debatt

(3 Anföranden)
Stillbild från Interpellationsdebatt 2010/11:24, Förhöjda halter av PFOS i norra och östra Mälaren

Interpellationsdebatt 2010/11:24

Webb-tv: Förhöjda halter av PFOS i norra och östra Mälaren

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Andreas Carlgren (C)
Anf. 96 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Åsa Romson har frågat mig vad jag avser att göra för att säkerställa att fisk och dricksvatten från norra och östra Mälaren inte utgör en långsiktig risk för människors hälsa, på vilket sätt jag avser att säkerställa att statliga aktörer inte undandrar sig ansvar för undersökningar och sanering vid misstankar om föroreningar samt på vilket sätt jag avser att agera för att minska användningen av PFOS i Sverige. Det bästa sättet att säkerställa att fisk och dricksvatten inte långsiktigt utgör någon risk för människors hälsa är att minimera utsläppen av giftiga ämnen. Jag återkommer till det. När det gäller det aktuella läget för fisk och dricksvattenskvalitet är det Livsmedelsverket som hanterar dessa frågor ur ett hälsoperspektiv. Livsmedelsverket utfärdar konsumtionsråd för fisk baserade på vetenskapliga riskbedömningar. Dessa råd kan man enklast hitta via deras hemsida. Livsmedelsverket har gjort bedömningen att den uppkomna situationen i norra och östra Mälaren inte föranleder några särskilda restriktioner utöver de vanliga konsumtionsråden. Enligt Livsmedelsverkets bedömning utgör påvisade halter av PFOS, perfluoroktansulfonat, i dricksvatten från området inte någon hälsorisk. Vad gäller sanering av förorenade områden och statens ansvar för att åtgärda föroreningar som uppkommit genom statliga aktörers verksamhet lämnade regeringen i maj förra året propositionen Miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden till riksdagen. Ett av syftena med propositionen var att förtydliga organisationen och ansvarsfördelningen av de statliga insatserna på efterbehandlingsområdet. I enlighet med det har från och med årsskiftet Sveriges geologiska undersökning, SGU, ansvar för sanering av områden där den myndighet som har bedrivit förorenande verksamhet inte längre finns kvar. SGU har också möjlighet att företräda staten vid saneringar på områden där den myndighet som orsakat föroreningen fortfarande finns kvar men inte har möjlighet att driva ett efterbehandlingsprojekt i egen regi. Genom denna ansvarsfördelning har regeringen gjort det möjligt att genomföra saneringsåtgärder effektivt på de områden där staten har ansvar enligt miljöbalkens regler. Beträffande Räddningsverkets före detta räddningsskola i Rosersberg företräder SGU staten sedan i våras. Räddningsverket, som drev bland annat räddningsskolan i Rosersberg, förbjöd redan 2002 allt inköp och all användning av produkter som innehåller PFOS och PFOA, perfluoroktansyra, vid myndighetens samtliga skolor i Sverige. När det gäller att minska användningen av PFOS har Sverige under en längre tid agerat pådrivande. År 2004 presenterade Kemikalieinspektionen en strategi för utfasning av PFOS för regeringen. Till följd av den anmäldes till EU-kommissionen i juli 2005 ett svenskt totalförbud för PFOS. Endast användning i hydrauloljor till flygplan föreslogs för undantag. Eftersom ett förslag till begränsning även diskuterades på EU-nivå fick förslaget en frysningstid till juli 2006. I förhandlingarna inom EU agerade Sverige för ett långtgående förbud. Slutresultatet blev ett direktiv som trädde i kraft i juni 2008 och som innebär förbud mot PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor. Undantag som inte är tidsbegränsade finns för vissa applikationer inom fotolitografisk och fotografisk industri, förkromning samt i hydrauloljor inom flygindustrin. Brandsläckningsskum som innehåller PFOS får användas till och med juni 2011. Direktivet innehåller två översynsklausuler. Målet med dem är att se över möjligheten att avveckla de icke tidsbegränsade undantagen och att begränsa användningen av PFOA och ämnen som kan brytas ned till PFOA. Den senare klausulen innebär alltså att förbudet skulle kunna breddas till att omfatta en större del av de perfluorerade ämnena. En riskbedömning för PFOA har genomförts av Tyskland som ett underlag för senare överväganden om ytterligare åtgärder. Detta är ett arbete som Kemikalieinspektionen följer mycket noga. I maj 2009 togs beslut om att lägga till PFOS till de tolv som redan är reglerade under Stockholmskonventionen. Till sist vill jag nämna att regeringen i regeringsförklaringen aviserade att en nationell handlingsplan för att identifiera, begränsa och fasa ut farliga kemikalier ska utarbetas. För att genomföra detta arbete har regeringen i budgetpropositionen för 2011 föreslagit en höjning av Kemikalieinspektionens anslag med 25 miljoner kronor per år under perioden 2011-2014. Perfluorerade ämnen är en ämnesgrupp som kan vara aktuell för åtgärder inom ramen för denna handlingsplan.
Åsa Romson (Mp)
Anf. 97 Åsa Romson (Mp)
Herr talman! Jag vill tacka miljöministern för ett väldigt utförligt svar när det gällde just PFOS i det här området. Min interpellation tog kanske lite bredare upp den oro som jag tror att vi, många som bor i det här området, känner för flera saker som vi är beroende av. Det gäller inte bara fritidsfisket utan faktiskt också dricksvatten från den norra och östra delen av Mälaren. När vi läser de undersökningar som miljöförvaltningarna i kommunerna har gjort och dem som man har beställt från annat forskarhåll känns det väldigt oroväckande att de här miljögifterna finns i så pass koncentrerade halter. Det är också oroväckande att det är flera punktkällor från statliga aktörer i det område som nämns. Det handlar inte bara om den nedlagda räddningsskolan i Rosersberg, utan det handlar också om Arlanda. I det här sammanhanget skulle jag vilja säga att det är väldigt viktigt att de statliga aktörerna uppträder som ett väldigt gott exempel och ett föredöme när det gäller att ta sitt ansvar för att fasa ut farliga kemikalier - man får gärna gå före i den delen, vilket Räddningsverkets skola delvis har gjort - men framför allt att man också sedan uppträder på ett korrekt sätt när det gäller att ta ansvar för att sanera marken och inte obstruerar mot en sådan process. Jag har själv varit aktiv i kommunpolitiken. Jag vet att de lokala miljöförvaltningarna har ett oerhört starkt ansvar när det gäller att driva på sådana här processer. Man kan väl säga att de historiskt sett inte har fått så mycket hjälp alla gånger från den statliga nivån. Jag välkomnar den strukturförbättring som man gjorde under förra mandatperioden. Vi hoppas naturligtvis att det här ska kunna tas på ett bättre sätt, men i det här fallet har det än så länge inte lett till någon saneringsverksamhet utan snarare fortsatta obstruktioner i en rättslig process. Det visar kanske snarare att miljöministern borde fortsätta följa det här fallet, de här ärendena och det här området i lite större utsträckning. Man kan undra när det här området kommer att vara sanerat. Det är ju det som betyder någonting. Så länge området inte är sanerat fortsätter det ju att läcka ut i det som är norra Stockholms och i förlängningen hela Storstockholms dricksvattensförsörjningsområde. Det är en av följdfrågorna, alltså när det här kommer att vara sanerat. Jag välkomnar att jag med stor glädje kunde höra i regeringsplattformen att man nu tänker ta sig an att göra en handlingsplan för det kemikaliepolitiska området. Det här är någonting som Miljöpartiet har efterfrågat under lång tid, men under hela förra mandatperioden kände vi inte riktigt att det fanns gehör för de här väldigt viktiga frågorna. Det är klart att jag nu skulle vilja höra lite mer konkret om åtgärder parallellt med att man också gör en strategisk handlingsplan. Vi vet att det finns många andra ämnen. PFOS har man hanterat internationellt - man har gått fram i EU - men det finns många andra ämnen där Sverige står och väntar där det behövs ytterligare fördjupade studier, som trots allt är lite resurskrävande i sin initiala fas. De resurserna har hittills saknats på kemikalieområdet, men vi får se vad den här budgeten, där ni ändå har lagt på lite pengar, kan betyda. Vi befarar att det är för lite, och vi återkommer till det i budgetdebatten. För att avsluta när det gäller det här området vill jag säga att det här inte riktigt är vilket litet utsläpp som helst i vilket område som helst. Jag vet att strukturen i Sverige medför att det är de lokala miljömyndigheterna som så att säga har huvudansvaret, men i Stockholms län är det 26 olika kommuner som alla eller de flesta är beroende av en gemensam resurs som dessutom ligger väldigt nära ett tätbefolkat område. Vi får också en cocktaileffekt eftersom det ju inte bara är PFOS som kommer ut här, utan det är också andra gifter som lagras i fisken och som kommer upp i dricksvattnet. Jag vädjar till miljöministern att hålla koll på den här frågan lite bredare än så, men jag tackar ändå för svaret.
Andreas Carlgren (C)
Anf. 98 Andreas Carlgren (C)
Herr talman! Först vill jag säga att det är en mycket viktig fråga som Åsa Romson har tagit upp. Jag delar verkligen engagemanget för att se att detta är frågor som nu måste följas mycket nära och där det också kommer att behövas olika initiativ. Jag håller med om att många naturligtvis känner oro. Ett resultat som vi ser nu är att det finns tecken på att halterna är ytterligare förhöjda i området jämfört med vad tidigare mätningar har visat. Det är ett mycket farligt ämne vi talar om, PFOS, och det gör också att det finns mycket starka skäl för att vara ytterligt vaksam från i det här fallet Livsmedelsverkets sida - det är den myndighet som har huvudansvaret. Jag vet och förväntar mig att myndigheten och andra berörda myndigheter tar sitt ansvar i den delen, men jag kommer att fortsätta följa detta noggrant. Sedan pekar Åsa Romson mycket riktigt på det dilemma som finns när staten är ansvarig för verksamheter där man också med nödvändighet hanterar delvis mycket farliga material. Ett exempel på det är Rosersberg. Ett annat är, precis som Åsa Romson nämnde, Arlanda. Det är just därför att staten ibland också ska gå före som Rosersberg tog beslutet tidigt 2002 att upphöra med användning av PFOS, men vad vi hanterar nu åtta nio år senare är följderna av det som upphörde att användas för så pass länge sedan. Det stämmer också att jag inte har tyckt att det var tillräckligt bra ansvarstagande och tillräckligt klarlagda roller. Det är därför jag tog initiativ till ändringen när det gäller miljöbalkens försäkringar och avhjälpande av förorenade områden med den proposition vi lade tidigare under förra mandatperioden. Nu säger Åsa Romson att staten obstruerar i en rättslig process. Där är ju dilemmat att jag som minister inte kan lägga mig i exakt hur man hanterar en rättslig process. Men jag vill säkerställa att staten tar sitt fulla ansvar. Därför redovisar jag vilket ansvarsområde SGU har, vilket också följs upp av andra statliga myndigheter. Jag tänker fortsätta följa upp att det ansvaret verkligen tas. Jag vill också sätta i gång ett ordentligt nationellt arbete genom den handlingsplan som vi nu inleder när det gäller kemikaliearbetet. Jag ser också att det kommer att vara viktigt att skynda på åtgärder för fler ämnen än PFOS och PFOA. Därför har jag senast i dag när jag talade på Kemikalieinspektionens konferens pekat på andra viktiga åtgärder som vi ska ta genom den här handlingsplanen och också att vi ska gå före i flera viktiga fall där det är nödvändigt. Exempel på det har varit kvicksilver, där vi förra perioden genomförde ett nationellt förbud och där vi nu går vidare och förbereder ett bredare förbud när det gäller bisfenol A. Jag ser att det också kommer att finnas värdefulla fortsatta möjligheter till samarbete. Jag välkomnar också de möjligheter som Åsa Romson öppnar där genom sitt intresse för frågorna.

Intressenter

Interpellationer

Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.