Nollklassade personer
Interpellation 2009/10:434 av Palm, Veronica (s)
Interpellationen är besvarad
- Anmäld:
- 2010-05-21
- Inlämnad:
- 2010-05-21
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält:
- 2010-06-01
- Sista svarsdatum:
- 2010-06-04
- Besvarad:
- 2010-06-09
Interpellationen
Interpellation
2009/10:434 Nollklassade personer
av Veronica Palm (s)
till statsrådet Cristina Husmark Pehrsson (m)
Vid årsskiftet började utförsäkringen av sjuka människor ur sjukförsäkringen. Jag har många frågor till statsrådet kring detta, men vill här koncentrera mig på en liten, men viktig, detalj kring utförsäkringen.
Av dem som under året lämnar tidsbegränsad sjukersättning har var tionde ingen SGI. När de nu utförsäkras omfattas inte dessa människor av möjligheten att, efter tre månaders karens, återinträda i sjukförsäkringen, som enligt ministern ska vara möjligt för den som efter introduktionsprogram fortfarande inte återfått arbetsförmågan. Dessa människor blir nu helt enkelt försäkringslösa, ställs utanför välfärdsförsäkringen och saknar möjlighet att försörja sig.
Med hänvisning till ovanstående vill jag fråga statsrådet vad hon avser att vidta för åtgärder för att de nollklassade, som inte återfått arbetsförmåga när introduktionsprogrammet är slut, ska ha möjlighet att försörja sig och betala räkningarna vid månadens slut?
Debatt
(13 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2009/10:434
Webb-tv: Nollklassade personer
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 79 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Veronica Palm har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärder för att de nollklassade, som inte återfått arbetsförmåga när introduktionsprogrammet är slut, ska ha möjlighet att försörja sig och betala räkningarna vid månadens slut.
Den fråga som Veronica Palm tar upp i sin interpellation handlar i grunden om principerna för hur reglerna för sjukpenninggrundande inkomst, SGI, ska vara. Begreppet SGI är centralt inom bland annat sjuk- och föräldraförsäkringen och utgörs sammanfattningsvis av den årsinkomst av arbete en försäkrad kan antas komma att få tills vidare. Om någon inte längre har inkomst av arbete ska han eller hon som regel inte längre omfattas av försäkringen. Reglerna om så kallad SGI-skyddad tid är ett avsteg från denna huvudregel och innebär att en försäkrad i vissa skyddsvärda situationer får behålla eller återfå sin SGI även om förvärvsarbetet upphör.
För den som tidigare har arbetat och därefter fått tidsbegränsad sjukersättning under en viss tid fungerar SGI-skyddet så att han eller hon kan återfå den tidigare sjukpenninggrundande inkomst som gällde omedelbart före det att sjukersättningen beviljades. Den tidigare sjukpenninggrundande inkomsten kan uppräknas enligt konsumentprisindex. För den som inte tidigare kvalificerat sig för att få en sjukpenninggrundande inkomst genom arbete finns däremot inget sådant skydd.
Den 29 april i år beslutade regeringen om direktiv till en parlamentariskt sammansatt kommitté som ges i uppdrag att se över samt överväga förändringar som kan leda till en mer hållbar sjuk- och arbetslöshetsförsäkring. Av direktiven framgår att kommittén bland annat ska utreda och föreslå nya regler för det inkomstunderlag som ska användas för beräkning av olika dagersättningar inom socialförsäkringen.
Jag utgår ifrån att den grundläggande och principiella frågeställning som Veronica Palm tar upp kommer att behandlas av den parlamentariska utredningen.
Anf. 80 Veronica Palm (S)
Fru talman! Av statsrådets svar får man känslan av att det är en grundläggande principiell fråga, och det är den, men det är också en akut vardagsfråga för de människor som drabbas. Jag måste beskriva frågan så att den som lyssnar på debatten förstår.
Min fråga handlar alltså om de människor som tidigare haft så kallad tidsbegränsad sjukersättning och som under året utförsäkras, alltså lämnar sjukförsäkringen utan att de återfått sin arbetsförmåga. De är fortfarande sjuka och kan inte arbeta, utförsäkras, kommer till programmen på Arbetsförmedlingen och får vara där i tre månader. När de här tre månaderna har gått upphör programmen. Antingen kan man vara kvar eller så kan man gå till arbete eller återgå till sjukförsäkringen. I runda slängar räknar man med att 30-45 procent av dem - det är olika statistik, och det är svårt att bedöma - som blivit utförsäkrade kvalificeras tillbaka in i sjukförsäkringen. Av dem som har haft sjukersättningar, alltså förtidspensionärer, de allra mest sjuka, kan man gissa att det är fler.
Då kommer min fråga. 10 procent av de här utförsäkrade med sjukersättning har ingen skyddad sjukpenninggrundande inkomst. De är nollklassade. De äger inte rätten att återinträda i sjukförsäkringen, punkt. De äger inte den rätten. Då kan man, som socialförsäkringsministern, säga att det där får vi diskutera i en utredning. Det tycker jag att vi ska göra, men socialförsäkringsministern har ett akut problem på halsen. Hon har nämligen utförsäkrat några av dem som är nollklassade. Hon har fört en politik som gör att de redan i dag står utanför och inte har pengar att försörja sig. De äger inte rätt att återinträda i sjukförsäkringen. De har inte rätt att finnas i arbetslivsintroduktionen på Arbetsförmedlingen, för de är för sjuka för det.
Vad ska de göra? Det är min ganska enkla fråga. Då kan man antingen diskutera utredning och tekniska problem eller välja att svara enkelt på frågan. Det var meningen. Det enklaste hade varit att inte utförsäkra dem, inte utförsäkra människor som är nollklassade, som inte äger rätt att komma tillbaka, som helt kastas ut. Så valde inte regeringen att göra. Precis som i hela reformen om sjukförsäkringen har det varit slarvigt, hafsigt, regeringen har inte lyssnat på remissinstanser och man har sett effekterna efteråt. Nu är effekten här. 10 procent av dem med tidsbegränsad sjukersättning, de allra sjukaste, utförsäkras och har inte rätt att återinträda i sjukpenningen.
Då vill jag ställa en enkel fråga till socialförsäkringsministern: Hur ska de kunna försörja sig? De har inte rätt till sjukpenning, inte rätt till ersättning från Arbetsförmedlingen och de kan inte arbeta därför att de är bedömda för sjuka för att kunna arbeta. Hur ska de kunna försörja sig?
Det är en enkel rak fråga, och jag tycker att man som ansvarig minister för socialförsäkringar borde kunna svara på den. Hur ska de utförsäkrade, nollklassade människorna kunna betala räkningarna i slutet av månaden?
(Applåder)
Anf. 81 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Det är märkligt att få höra Veronica Palm opponera så hårt mot en regel som gäller den sjukpenninggrundande inkomsten som Socialdemokraterna aldrig någonsin har föreslagit ska ändras. Nu ska vi se över den i en utredning och se om den och i så fall hur behöver förändras.
Det jag begärde ordet för, fru talman, är det faktum att Veronica Palm fortsätter att skrämma sjuka och utsatta människor genom en retorik som handlar om utförsäkrade, stupstock och så vidare. Jag har träffat många av de omförsäkrade som har gått från Försäkringskassan till Arbetsförmedlingen, från sjukförsäkringen till aktivitetsstödet och som känner att de har fått hjälp och för första gången blivit sedda. De känner inte igen sig. De var först väldigt oroliga, det beskriver de, för de hade lyssnat på vad oppositionen sade under hösten. Många arbetsförmedlare har vittnat om hur man fick lugna människor och berätta för dem vad omförsäkringen och arbetslivsintroduktionen verkligen innebar för dem. Det är uppenbarligen ett sätt för Socialdemokraterna att argumentera på att använda begrepp som utförsäkrade för att skrämma människor att tro att de inte kommer att få något stöd.
Stupstock är ett begrepp som Försäkringskassan dödförklarade häromveckan eftersom det inte kunde beskriva den verksamhet man ägnar sig åt på Försäkringskassan. Jag har träffat åtskilliga handläggare på Försäkringskassan som gör ett fantastiskt bra arbete och som är tämligen irriterade på det sätt som oppositionen beskriver sjukförsäkringen och Försäkringskassans arbete på. Man brukar framhålla betydelsen av rehabiliteringskedjan och de fasta avstämningstidpunkterna i rehabiliteringskedjan.
Jag berättade i den förra debatten om Bo-Göran som, tack vare att han blev omförsäkrad, eller utförsäkrad som Veronica Palm kallar det för, efter att ha gått över till Arbetsförmedlingen fick en möjlighet att börja arbetsträna och köra truck tre dagar veckan, och han fick sjukgymnastik två dagar i veckan. Han var överlycklig över detta. Han hade fått en ny chans i livet. Han var piggare, åt bättre, sov bättre och såg fram emot att få fortsätta i arbetslivet i ytterligare många år.
Låt mig berätta om Gill. Det var ett reportage i tv om henne för ett par veckor sedan. Hon är enligt Veronica Palm utförsäkrad. Hon har varit sjuskriven i fem år på grund av en skadad axel. Nu är hon tillbaka och arbetar i en butik, arbetstränar tre timmar om dagen tre dagar i veckan. Hon säger så här: Jag tycker att det är jättekul. Livet är härligt igen. Man blir väldigt deprimerad av att bara gå hemma. Det här har gett mig en ny chans i livet. Jag får pröva ett annat jobb, och livsglädjen har kommit tillbaka. Så säger Gill, utförsäkrad och drabbad av stupstocken, om man ska använda Veronica Palms retorik. Själv säger hon att hon har fått en ny chans i livet och att livsglädjen har kommit tillbaka.
Vi kunde också för en månad sedan läsa om Pia Lundgren i Svenska Dagbladet. Hon har varit sjukskriven i nio år, drabbad av att ha blivit utförsäkrad och drabbad av stupstocken, om man ska använda Veronica Palms retorik. Hon säger så här: Har man varit sjukskriven så länge har man ingen aning om hur Arbetsförmedlingen fungerar. Det har bara varit positivt för mig, och jag har inte förlorat några pengar.
Anf. 82 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Veronica Palm ömmar åter för dem som kommit in i trygghetssystemen, hur de ska kunna försörja sig och betala sina räkningar vid månadens slut vid en omförsäkring som kan uppstå. Och det är relevant att diskutera. Kan detta göras bättre får man göra det, och det kommer säkert ministern att diskutera.
Jag vill bara åter lyfta fram de flera hundra tusen människor som är helt nollklassade, Veronica Palm, och står helt utanför alla trygghetssystem. Deras situation, dessa de verkligt svaga, hänvisas i dag till inkomstprövade försörjningsstöd, socialbidrag. Och de, Veronica Palm, kan jag försäkra har verkligen problem med att kunna betala sina räkningar vid månadens slut. Om dessas situation har varken du eller, tror jag, någon annan socialdemokrat i riksdagen ställt en enda interpellation under hela denna mandatperiod, och det beklagar jag.
Jag tycker att det är bra att regeringen har tillsatt en utredning för att se över trygghetssystemen. Jag välkomnar att man tittar på detta tillsammans, för här behövs det breda lösningar. Kan man ytterligare förbättra de omförsäkrades situation, ta till sig det som Veronica Palm framför och så vidare är det bara bra.
Men den stora diskussionen tycker jag är de flera hundra tusen människor som står utanför de många tiotals statliga miljarderna till de inkomstprövade trygghetssystemen. Det är den stora orättvisan i dagens Sverige. Alliansen är överens om att här behövs det en allmän arbetslöshetsförsäkring och att vi tittar på det. Vänsterpartierna gör allt för att förhindra detta sedan tio och hundra år tillbaka. Jag hoppas att diskussionen i kommittén kommer att bli allvarlig och över partigränserna, så att vi kan lösa upp verkligheten för de verkligt svaga, de flera hundra tusen. Skulle Veronica Palm kunna ge någon öppning för detta skulle det vara väldigt glädjande.
Anf. 83 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Den här interpellationsdebatten spretar verkligen. Därför begärde jag ordet.
Jag tycker att Staffan Danielssons engagemang för de mest utsatta är positivt.
Vi socialdemokrater är för en försäkring enligt en inkomstbortfallsprincip, och om jag inte minns fel har alltid Folkpartiet varit det också. Om ni vill ha basförsäkringar tycker jag att det är bra om ni inför valet går ut och säger det och att ni då får medhåll kanske av Ulf Nilsson om att det är det Alliansen vill driva i valrörelsen.
Det mest cyniska, Gunnar Axén, är inte att folk får en arbetsträning. När ni genomförde reformen att folk skulle gå över till Arbetsförmedlingen var ert mål att fyra av tio skulle få ett arbete.
Det är jätteroligt för folk att bli synliggjorda. Men har Gunnar Axén sett de människor som inte har fått ett arbete, hur synliggjorda de än har varit? Titta på Göteborgs stad och hur ni smetar ut bidragen till alla ungdomar. Högskoleutbildade ungdomar under 25 år får arbetsgivarna bidrag för.
Svea, som har haft ont i axlarna, går som du säger vid Gunnebo slott. Men sedan då? Problemet är hur vi ska få arbetsgivarna att anställa människor? Det är ju därför man måste ha bidrag som följer med folk.
Det cyniska är att ni säger: Nu har ni gjort det här. Ja, men sedan då? Det var ju inte vi som var arbetsgivare. Det var en lågkonjunktur efter det att ni hade varit inne och förstört ekonomin förra gången. Hur tror ni att det blir nu? Hur är solidariteten med Britta Karlsson, som hon kanske heter, på Gunnebo slott när hon trots sin ringa inkomst återkommer i arbete? Hon kan ha 12 000 i pension eller sjukbidrag. Om hon har en sjukförsäkring på till exempel 12 000 kronor i månaden måste hon, enligt ert träffsäkra och omhuldade jobbskatteavdrag, betala ungefär 10 000 kronor mer i skatt än alla andra. Hon råkar ha ont i kroppen och har svårt att få jobb. Hon blir synliggjord. Det är jättebra.
Det är klart att det är jättebra att alla människor som kan ska få ett arbete. Det mer cyniska är att ni säger att det ska ske efter en viss tid. Många människor behöver lång tid på sig.
Jag har också varit på arbetsförmedlingar. Och man kan säga att till Cristina Husmark Pehrssons positiva sida hör att hon reser land och rike runt och pratar med folk. Jag träffar också arbetsförmedlare varje dag, och människor ringer till mig, eftersom jag jobbar med det här. De ville att jag skulle säga till dig: Vad ni håller på med är att ni skruvar folket nedåt i systemet så att man hamnar i socialbidrag. När man sedan hamnar i socialbidragssvängen ska man skruvas upp igen.
Det är en rundgång i systemet. Och det cyniska är om ni inte följer upp att de människor som ni nu har lovat det verkligen får ett arbete, för det som är viktigt är att man får det och blir synliggjord, inte att med tidsgränser sparkas ut hit och dit.
Anf. 84 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Eftersom Siw Wittgren-Ahl är från Göteborg kan jag återgå till besöket på Gunnebo och till rehabiliteringsträdgården i Mölndal, som har kommit till tack vare satsningen som regeringen har gjort tillsammans med samordningsförbunden och inte minst kvinnorehabilitering.
Det var en kvinna som tog upp situationen med mig att inte ha någon SGI. Vi samtalade mycket om detta. Nu hoppas hon genom praktiken kunna komma ut på arbetsträning, arbetspraktik och så småningom ett arbete. Hon sade så här: Hade jag varit kvar i sjukförsäkringen hade jag inte haft någon SGI efter att ha varit i tidsbegränsad förtidspension under väldigt många år. Nu hoppas jag kunna komma tillbaka till ett arbete, till arbetsträning. Hennes kamrat jobbar nu på Trädgården i Göteborg och har kommit vidare.
Det handlar alltså om att vi på alla sätt behöver hjälpa de här personerna att hitta ett arbete och få arbetsgemenskap. De sade till mig: Vet du vad det första är som vi får göra när vi kommer hit? Det är att lära oss att sätta oss ned och äta lunch med varandra, för systemet med långa sjukskrivningar har gjort att vi isolerat oss och brutits ned. Vi får börja lära oss att gå med barnen till dagis. Det system som tvingade in människor i årslånga sjukskrivningar i stället för att hjälpa dem tillbaka till arbete och till att få sin SGI brottade ned den inre kraften. Det handlar inte längre, efter tio år, om att rehabilitera den onda axeln. Det handlar om att börja rehabilitera den inre kraften, att över huvud taget börja våga att vistas tillsammans med andra människor.
Välkommen att prata med de här kvinnorna! Detta var vad de beskrev för mig i går.
Vi måste på olika sätt försöka hjälpa dem att komma tillbaka med rehabilitering. Det handlar inte bara om en typ av rehabilitering och ett slags remissförfarande - ibland finns det tydligen också remisskrav i landet. Det handlar om grön rehabilitering, kultur på recept och till med om rehabilitering på hästryggen. Det handlar om att finna människor där de är och i deras takt försöka ge dem en möjlighet och kraft att komma tillbaka. Så småningom handlar det om arbetsträning, arbetspraktik och så vidare utifrån deras situation och deras kraft.
När det gäller ekonomi kan jag påminna om att Socialdemokraterna 2005 skilde bostadstillägget för pensionärer åt för förtidspensionerade och ålderspensionärer. Man lät förtidspensionerade få lägre bostadstillägg och höjde för ålderspensionärer. Vi har likställt detta, så förtidspensionerade lika mycket i bostadstillägg som ålderspensionärer.
Anf. 85 Veronica Palm (S)
Fru talman! Inte med ett ord svarar statsrådet på min enkla fråga. Jag opponerar mig inte mot reglerna, för hade jag fått vara med och bestämma hade vi inte utförsäkrat sjuka människor ur sjukförsäkringen. Jag opponerar mig mot att regeringen utförsäkrar sjuka människor när vi vet att 10 procent av dem med sjukersättning som utförsäkras är nollklassade och alltså inte har någon skyddad SGI. De får inte vara på Arbetsförmedlingen eftersom de är för sjuka för det. De får inte vara på Försäkringskassan eftersom de inte har någon skyddad sjukpenninggrundande inkomst. Det är människor som inte kan arbeta. De är så sjuka att de inte kan gå till Arbetsförmedlingen en halvtimme i veckan. Det kan vara människor som kommer direkt från särskolan, som har haft aktivitetsstöd och under lång tid inte haft möjlighet att komma ut i arbete.
Socialförsäkringsministern talar om att det ska göras i deras takt och på deras villkor. Det tycker jag med, men det är inte sanningen. Socialförsäkringsministern utförsäkrar dem till tre månader i en karantän. Efter tre månader får man möjlighet att söka sig tillbaka om man har en SGI. 10 procent av de utförsäkrade med sjukersättning har inte det. Vad ska de försörja sig på? Jag hoppas att socialförsäkringsministern kan ge ett ärligt svar på den frågan.
Eftersom socialförsäkringsministern inte gav mig något svar blir det svårt att få i gång en debatt om de utförsäkrade nollklassade utan inkomst. Jag tänker därför bemöta lite annat i debatten. Jag förstår att Gunnar Axén har behov av att berätta om saker som han tycker är bra. Jag skulle önska att Gunnar Axén ställde en egen interpellation, för verkligheten stämmer inte med vare sig den bild som regeringen ger eller som Gunnar Axén ger. Det kanske vore smakfullt att ha en debatt mellan Gunnar Axén och regeringen, för det vi debatterar här är något annat.
Gunnar Axén förvränger inte bara verkligheten. Han presenterar också ett statistiskt underlag bestående av
en
person som har fått höjd ersättning. En person! Sanningen är att mer än hälften har fått sänkt ersättning efter utförsäkringen, och de allra flesta med mer än 1 000 kronor. Det är det statistiska underlaget för hela gruppen.
De helt nollklassade har vi också talat om. Nollklassad är man om man inte har en sjukpenninggrundande inkomst. Skälet till att man inte har det är att man inte har fått komma in på arbetsmarknaden.
Jag har ställt interpellationer, till exempel föregående interpellation, om det ökade socialbidragstagandet, om det ökade utanförskapet, om det haveri och det misslyckande som den borgerliga politiken uppvisar. Att komma in i socialförsäkringssystemen handlar om rätten till arbete. Det är en rätt som den moderatledda regeringen har förvägrat och ryckt undan från många människor.
Var tredje studentflak som rullar runt på stan får köra rakt in i garaget, för det finns inga jobb. Var tredje ung i de största ungdomskullarna sedan 40-talet går rakt ut i massarbetslöshet. Det gör att de inte kommer in i socialförsäkringssystemen. 70 000 fler i utanförskap och 100 000 fler arbetslösa är den moderatledda regeringens bokslut. Det gör att även försäkringarna rämnar.
Anf. 86 Gunnar Axén (M)
Fru talman! Kunde jag interpellera Veronica Palm skulle jag göra det för att få reda på vad Socialdemokraterna erbjuder mer än högre ersättningar till dem med höga inkomster i sjukförsäkringen och att öppna upp för att människor åter glöms och göms i långa passiva sjukskrivningar. Det är Socialdemokraternas och De rödgrönas sjukförsäkringspolitik.
Siw Wittgren-Ahl gjorde sig till tolk för arbetsförmedlarna. Vad den arbetsförmedlare som Siw Wittgren-Ahl citerade arbetar med vet jag inte, men låt mig hänvisa till några arbetsförmedlare som arbetar med just de omförsäkrade.
Märit Bäckström på Arbetsförmedlingen i Halmstad säger i Laholms Tidning att de flesta vill hitta en förändring i sin situation och ser möjligheter i att det är individanpassat.
Heléne Davidsson på Arbetsförmedlingen säger i Oskarshamnstidningen att det är klart att de omförsäkrade är lite undrande över vad som kommer att hända men att de samtidigt är positiva och ser en chans att pröva något annat.
Agneta Mattsson på Arbetsförmedlingen i Malmö säger i Sydsvenskan att de allra flesta går vidare till andra saker som Arbetsförmedlingen erbjuder, som introduktionsjobb eller utbildningar. Hon säger vidare att många har gjort framsteg, att de har börjat bryta sitt mönster från sjukskrivningstiden och att man har mer att erbjuda dem. "Vi har mött individer med väldigt olika problem och svårigheter och vi kan nog utveckla vårt arbete. Men vi har fått många positiva signaler från folk om att komma till en ny myndighet, möta nya människor och få nya möjligheter. Det känns skoj att se att individer har tagit sig framåt."
Det var tre röster från tre andra kolleger till Siw Wittgren-Ahl som beskriver hur verkligheten ser ut för dem som har omförsäkrats och nu ser nya möjligheter i livet.
Anf. 87 Staffan Danielsson (C)
Fru talman! Siw Wittgren-Ahl och jag är överens om att det är bra med socialförsäkringar. Allmän sjukförsäkring är bra. Allmän folkpension utgår jag från att vi båda tycker är bra. Jag tycker också att allmän arbetslöshetsförsäkring vore bra, men det tycker tyvärr inte Siw Wittgren-Ahl. Borde inte alla som söker arbete omfattas av en arbetslöshetsförsäkring? I dag omfattas endast de som haft arbete i minst sex månader och betalat några tusenlappar i månaden för att komma in i denna försäkring. För den insatsen erhåller man sedan vid sjukdom eller arbetslöshet 15 000-23 000 kronor i månaden. Den som inte har kommit in i detta lever på socialbidrag på ca 5 000 kronor. Detta är en upprörande orättvisa.
Hög ungdomsarbetslöshet har vi tyvärr haft i Sverige sedan mycket länge, Veronica Palm. Det hade vi under er tid, och det har vi efter finanskrisen även nu. Det är mycket allvarligt.
Veronica Palm talar om 1 000 kronor i sänkt skatt för dem som är inne i systemet och omförsäkras i vissa lägen. Inkomsten går alltså ned från 15 000 till 14 000 eller från 20 000 till 19 000, och det kan vi visst diskutera. Men de som står utanför försäkringen lever inte på 14 000 eller 19 000 i månaden. De hänvisas till inkomstprövade socialbidrag på ca 5 000 kronor. Det är deras situation jag lyfter fram. Det handlar om flera hundra tusen människor, och många är ungdomar. Om deras situation har oppositionen såvitt jag vet inte ställt en enda interpellation under mandatperioden, men jag hoppas att jag har fel.
Vi i Alliansen vill förbättra deras situation genom en allmän arbetslöshetsförsäkring. Jag hoppas verkligen att utredningen kommer att diskutera detta med stort allvar.
Anf. 88 Siw Wittgren-Ahl (S)
Fru talman! Var det bara för att ni tyckte att alla skulle ha en allmän a-kassa som ni lade fram förslag i riksdagen som gjorde att 500 000 människor gick ur a-kassan? Det är det vi diskuterar. Ni säger att ni vill ha ett allmänt skydd. Ni höjde ju så att många människor gick ur. Någon, jag tror att det var arbetsmarknadsministern, skyndade sig att lägga fram ett förslag för att det skulle bli möjligt att gå in igen. Just de som hade gått ur under er mandatperiod skulle få tre månader på sig att gå in igen. Ni springer ut med snabba lagförslag. Remissinstanser säger nej.
Ingen av er pratar om Riksrevisionens rapport om att sjukförsäkringen hade minskat. Cristina Husmark Pehrsson säger att hon har tagit initiativ till att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samarbetar. Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samarbetade långt innan Cristina Husmark Pehrsson blev socialförsäkringsminister. Talande för den här regeringen är att man säger det som passar en.
Interpellationer är ju riksdagens kontrollmakt. Därför ställer vi de här frågorna, som Cristina Husmark Pehrsson väljer att svara på lite hur som helst. Veronica Palm har ställt frågan: Vad ska man göra med de nollklassade? Vi vet att 70 procent av dem är kvinnor som hade sjukpenning och var förtidspensionerade. Jag frågade för två eller tre år sedan hur det blir med jämställdheten. Det kommer inte att hända något, sade Cristina Husmark Pehrsson. Vi hade en interpellationsdebatt om det.
Inte ens Riksrevisionen vet vart personer tar vägen. Man får inga socialbidrag om man har någon hemma som kan försörja en. Så gick det med den jämställdheten. Om man inte har anmält sig på socialkontoret för att man vet att man inte får några socialbidrag finns man inte med i någon statistik, sade Eva-Lena Jansson. Det är väl ett jättebra sätt att gömma människor och glömma kvinnorna och låta dem återgå till att bli försörjda. Finns man inte i statistiken finns man inte alls.
Anf. 89 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Den som är sjuk och inte har arbetsförmåga ska vara i sjukförsäkringen. Om man har eller kan utveckla en arbetsförmåga ska man räkna med att få allt stöd som vi kan ge, inte minst arbetslivsintroduktionen. Vi har avsatt 14 miljarder kronor för att hjälpa människor tillbaka.
En stor grupp som lämnades helt därhän av Socialdemokraterna var de i sjuk- och aktivitetsersättning. De fick 64 procent i ersättning. De var inte välkomna till Arbetsförmedlingen. De var inte välkomna till rehabilitering, och de var sakligt skäl till uppsägning. Vi har nu sagt att 435 000 av dem får försöka arbeta. De har alltid tryggheten av att ha rätt till sjukförsäkring. De får till och med studera. De är välkomna tillbaka. Socialdemokraterna ville inte att dessa personer skulle komma ut på arbetsmarknaden. Man sänkte deras bostadstillägg i förhållande till ålderspensionärer.
Jag vill påminna om att endast 100 personer av de 12 000 som gick över till introduktionen valde att lämna introduktionen. En del av dem gick till fortsatt sjukskrivning, en del till förtidspension och en del till arbete eller studier. Jag vill också påminna om att 65-70 procent blev kvar i introduktionen och går efter de tre månaderna vidare till olika insatser och arbete.
Siw Wittgren-Ahl sade att vi inte vet vad som har hänt med dem som inte har gått över till introduktionen, men det vet vi. Försäkringskassan har lämnat en rapport som säger att av de 2 000 personer som inte gick över till introduktionen försörjer sig i dag 64 procent på egen lön, antingen genom anställning eller eget företag, och 2 procent är i försörjningsstöd.
Min absoluta ambition är att de som har eller kan utveckla en arbetsförmåga ska kunna räkna med stöd och hjälp. De ska inte behöva sitta hemma och vänta på ett telefonsamtal som aldrig kommer. Jag har träffat så många. Vi berättar om personer som vi har träffat ute landet. Jag hoppas att vi kan vara överens om att det bästa vi kan göra är rehabilitering och aktiva insatser. Tidsgränser är faktiskt en rättighet för människor. De ska kunna veta att de inte blir bortglömda. Vill någon här ta bort tiderna för vårdgarantin? Cancersjuka ska få kortare vårdtider sägs det i en utredning. Det tycker jag är jättebra. Varför ska inte sjukskrivna få en garanti för när de blir uppringda om när de kan räkna med att få rehabilitering och stöd? Varför ska man ta bort tidsgränserna för dem? Tänker ni ta bort tidsgränserna också när det gäller vårdgarantin och lämna sjuka människor i sticket?
Anf. 90 Veronica Palm (S)
Fru talman! Socialförsäkringsministern pratar om alla utom dem som jag har ställt en interpellation om. Det är anmärkningsvärt. Det är roligt att höra att socialförsäkringsministern har koll på vad folk gör, hur många som har blivit utförsäkrade, hur många som inte får pengar, hur många som inte kan komma tillbaka, hur många som inte kan arbeta och hur många som har svårt att komma in i försäkringen igen, men det tar vi i nästa interpellationsdebatt. Det är inte dem jag pratar om.
Om någon här i landet ska kunna se till att så få människor som möjligt lever på socialbidrag är det landets socialförsäkringsminister. Vi har generella allomfattande socialförsäkringar just för att vi inte ska behöva komma tillbaka till ett samhälle där man bockar och bugar med mössan i handen och ber om bidrag. Vi har försäkringar som vi har betalat genom avstått löneutrymme för att vi, när olyckan är framme, ska kunna få ersättning.
De som blev utförsäkrade från sjukersättningen och förlorade sitt kommunala bostadstillägg förlorade pengar för att de blev utförsäkrade. Som kommentar till det säger socialförsäkringsministern: Man kan också ansöka om att få försörjningsstöd. Det finns de som inte fick sin ansökan om förlängd sjukpenning prövad för att reglerna inte var i kraft när utförsäkringarna påbörjades. Det är ju fullständigt otillständigt. Man börjar kasta ut folk innan man vet hur regelverket ser ut. Om dem säger socialförsäkringsministern: Om det är så är det försörjningsstöd som gäller. Det är inte värdigt ett välfärdssamhälle.
Jag vill ge socialförsäkringsministern en sista chans att svara på frågan: Hur ska de nollklassade utförsäkrade som inte kan försörja sig på Arbetsförmedlingen, genom arbete eller försäkringskassa få pengar att betala räkningar i slutet av månaden?
Anf. 91 Cristina Husmark Pehrsso (M)
Fru talman! Det ska bli spännande att få in nomineringarna till Socialförsäkringsutredningen. Vi har väntat länge på den. Den borde ha varit i gång för länge sedan - redan 2005. Om ni kommer med nomineringar ska vi sätta i gång och arbeta. Under tiden fram till dess och hela tiden den utredningen pågår tänker jag se till att så få som möjligt lämnar sjukskrivning och tidsbegränsad förtidspension utan att bli väl omhändertagna i arbetslivsinriktad rehabilitering. De ska få det stöd, den hjälp och gemenskap och så småningom den lön som de har rätt att få efter att ha varit bortglömda i många år.
Att åter lämna dem i ett moratorium trots att de har en arbetsförmåga vill jag inte bidra till.
