Riskbedömningar i socialtjänstens utredningar om vårdnad, boende och umgänge

Interpellation 2009/10:214 av Olsson, LiseLotte (v)

den 2 februari

Interpellation

2009/10:214 Riskbedömningar i socialtjänstens utredningar om vårdnad, boende och umgänge

av LiseLotte Olsson (v)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Socialstyrelsen och länsstyrelserna har under 2008–2009 arbetat för att ta fram bedömningskriterier för tillsynen samt genomfört en nationell tillsyn av kommunernas arbete med våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld efter ett regeringsuppdrag. Det är första gången som en nationell tillsyn har genomförts på ett likartat sätt över hela landet med gemensamma nationella bedömningskriterier. Tillsyn har gjorts i 80 kommuner och stadsdelsnämnder i hela landet. Resultatet från tillsynen har redovisats i en rapport från länsstyrelserna och Socialstyrelsen i december 2009, Våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld – alla kommuners ansvar. Rapporten visar bland annat att det finns brister när det gäller rutinerna i ärenden om vårdnad, boende och umgänge vid misstankar om våld i nära relationer samt i dokumentationen av riskbedömningar. Länsstyrelserna bedömer att flera kommuner har brister i sina utredningar, till exempel otillräckliga beskrivningar av våldets omfattning, hur våldet påverkar barnet och vilka konsekvenser det fått för barnet. Våldets allvar för barnet förminskas ofta då det beskrivs som bråk, konflikter och relationsproblem mellan föräldrarna. De uppmärksammade bristerna är dock väl kända sedan länge.

Vänsterpartiet har under flera års tid uppmärksammat att barn som har eller misstänks ha upplevt eller bevittnat våld och övergrepp riskerar att fara mycket illa i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge (se till exempel motion 1997/98:L9). Därför är det glädjande att en nationell tillsyn över socialtjänstens verksamhet äntligen gjorts. Vi menar dock att det krävs fler insatser, till exempel en utvärdering av de ändringar i vårdnadslagen (FB) som trädde i kraft 2006.

Socialtjänstens utredningar om vårdnad, boende och umgänge blir ofta underlag för domstolens bedömning i det enskilda fallet. Den som verkställer en vårdnadsutredning är inte skyldig att lämna en rekommendation till beslut men Vårdnadskommitténs granskning av vårdnadsutredningar visar dock att utredaren som regel lämnar en sådan. I Vårdnadskommitténs utredning följde domstolen utredarens förslag i mer än åtta av tio fall (SOU 2005:43 s. 249). Utredaren har därför en stor makt över domstolens beslut och barnets framtida tillvaro. I en ideal situation är utredaren väl insatt i barnets situation och förmår att se vad som objektivt är bäst för barnet. I en ideal situation förmår utredaren bedriva sitt arbete objektivt utan att ta ställning för eller emot den ena föräldern. Dessvärre har vi sett alltför många exempel på fall som avviker från den önskvärda situationen.

Vi har tagit del av vårdnadsutredningar som färdigställts två år innan rättegången varpå barnets situation hunnit ändras avsevärt. Vi har sett hur utredare redan från början bestämt sig för att stödja den ena förälderns utsaga och därför inte förmått bedriva utredningen på ett objektivt sätt.

Vi har blivit varse hur föräldrar till och med blivit kränkta av enskilda utredare och hur svårt det kan vara för privatpersoner att få till stånd en rättelse av uppenbara felaktigheter och missvisande uppgifter i utredningarna. Vi har tagit del av fall där uppgifter i utredningen som tillförts från en av föräldrarna inte kommunicerats med den andra föräldern. Missvisande och kränkande uppgifter samt rena felaktigheter i utredningarna blir till ett stort problem eftersom domstolarna sällan gör någon egen utredning eller kontrollerar att uppgifterna stämmer.

Vi har kunnat konstatera att enskilda socialsekreterare saknar adekvat kunskap om gällande lagstiftning på området. Vi har sett exempel på att barnets vilja och inställning alltför ofta negligeras. Det är inte acceptabelt att utredningar som tillmäts så stor vikt för ärendets utgång bedrivs på detta sätt. Barnets bästa måste alltid vara ledstjärnan för utredningsarbetet. Därför måste barnets inställning alltid beaktas.

Utredningen ska bedrivas objektivt. Misstankar om övergrepp mot barnet som förs fram av den ena föräldern måste alltid tas på största allvar. Dessvärre är det fortfarande en realitet att anmälningar och misstankar om att barnet har varit utsatt för övergrepp av en förälder inte beaktas vare sig av socialtjänsten eller av domstolen om det inte finns en fällande dom. Detta sker trots vetskap om att många förundersökningar om övergrepp mot barn läggs ned på ett mycket tidigt stadium. I ca 30 procent av fallen hörs inte ens den misstänkte (Diesen och Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn, 2009). Vidare är det en vanlig fördom, även hos poliser och åklagare, att anmälningar om övergrepp i samband med vårdnadstvister är falska. I en amerikansk studie omfattande 9 000 vårdnadstvister förekom dock falska anklagelser om incest i mindre än 2 procent av fallen (Diesen och Diesen, Övergrepp mot kvinnor och barn, 2009).

Det är uppenbart att kvaliteten på socialtjänstens vårdnadsutredningar måste höjas avsevärt. En kvalitetssäkring av utredningarna bör ske genom ett medvetet arbete på flera plan samtidigt. Således bör socionomutbildningens kurser i utredningsmetodik när det gäller barn stärkas. De socialsekreterare som verkställer utredningar om vårdnad, boende och umgänge bör delta i fortlöpande vidareutbildning på området. Tillsynsmyndigheten – Socialstyrelsen från och med den 1 januari 2010 – bör få ökad möjlighet att bedriva tillsynsverksamhet. Sist men inte minst bör studenter och verksamma socialsekreterare ta del av aktuell kunskap och forskning om könsmaktsordningen och om mäns våld mot kvinnor och barn.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor till statsrådet:

Vad avser statsrådet att göra för att socialtjänstens utredningar i mål om vårdnad, boende och umgänge ska kvalitetssäkras?

Vad avser statsrådet att göra för att övergrepp och våld mot barn ska uppmärksammas av socialtjänsten i egenskap av kvalificerade riskbedömningar i ärenden om vårdnad, boende och umgänge?

Vad avser statsrådet att göra för att de barn som bevittnat våld mellan föräldrarna ska uppmärksammas av socialtjänsten i egenskap av kvalificerade riskbedömningar i ärenden om vårdnad, boende och umgänge?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att stärka socionomutbildningen när det gäller undervisningen om mäns våld mot kvinnor och barn?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att få till stånd en utvärdering av de ändringar i vårdnadslagen som trädde i kraft 2006?