Arbetsmarknadsutbildning och fler jobb
Interpellation 2007/08:405 av Astudillo, Luciano (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2008-02-15
- Anmäld
- 2008-02-18
- Fördröjd
- Ärendet var fördröjt
- Svar fördröjt anmält
- 2008-02-22
- Sista svarsdatum
- 2008-03-07
- Besvarad
- 2008-03-14
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 15 februari
Interpellation
2007/08:405 Arbetsmarknadsutbildning och fler jobb
av Luciano Astudillo (s)
till arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m)
En undersökning från IFAU visar att yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning leder till jobb, högre inkomster och minskat socialbidragsberoende. Exempelvis var deltagare i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning arbetslösa drygt 20 procent kortare tid än jämförbara arbetssökande.
Trots att allt fler rapporter och undersökningar samstämt visar att arbetsmarknadsutbildning är en effektiv metod för att arbetslösa ska få jobb och arbetsgivare som verkar inom branscher där det råder arbetskraftsbrist ska få snabb tillgång till utbildad personal drar regeringen ned på arbetsmarknadsutbildningen. År 2006 låg antalet utbildningsplatser på 11 000 i snitt för att sjunka till 7 000 i snitt år 2007.
Jag vill därför fråga följande:
Avser arbetsmarknadsministern att ta några initiativ med tanke på de goda effekter som redovisats för arbetsmarknadsutbildningen?
Om så är fallet, vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern genomföra?
Är arbetsmarknadsministern beredd att initiera en upprustning av arbetsmarknadsutbildningen och öka antalet platser?
Debatt
(9 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2007/08:405
Webb-tv: Arbetsmarknadsutbildning och fler jobb
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2007/08:79 Fredagen den 14 marsProtokoll 2007/08:79 12 § Svar på interpellation 2007/08:405 om arbetsmarknadsutbildning och fler jobb
Protokoll från debatten
Anf. 81 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Luciano Astudillo har frågat mig om jag avser att ta några initiativ med tanke på de goda effekter som redovisats för arbetsmarknadsutbildningen och om så är fallet vilka åtgärder jag ämnar genomföra. Han frågar också om jag är beredd att initiera en upprustning av arbetsmarknadsutbildningen och öka antalet platser.
Bakgrunden till Luciano Astudillos frågor är en utvärdering av arbetsmarknadsutbildningen från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU. Utvärderingen initierades av Utredningen om en flexiblare arbetsmarknadsutbildning.
Jag har relativt nyligen gett ett tydligt svar på en liknande fråga. Jag står fast vid det svaret. I rådande sysselsättningsläge kommer jag inte att föreslå ökade volymer av arbetsmarknadsutbildning. Fler platser skulle på kort sikt bara innebära att färre personer står till arbetsmarknadens förfogande. När en individ slutfört en arbetsmarknadsutbildning kan efterfrågan på arbetskraft mycket väl ha minskat.
Vi prövar i stället andra vägar för att förbättra matchningen på arbetsmarknaden och skapa fler jobb. Regeringens politik fungerar; sysselsättningen i Sverige är rekordhög, arbetslösheten sjunker och utanförskapet minskar.
IFAU:s utvärdering bidrar dock med värdefull kunskap och kommer att vara ett underlag i Arbetsmarknadsdepartementets pågående utvecklingsarbete av arbetsmarknadspolitiken.
Anf. 82 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Jag har bara en kort reflexion när det gäller den förra debatten. Littorin använder alltid sin sista replik till att prata om vad socialdemokratin gjorde. Jag hade hoppats på att han skulle hålla sig till sin politik mer än vad han gör. Det är ett klassiskt retoriskt knep som Littorin alltid använder.
Nu till den här frågan. Allt fler ser att Littorin drabbats av tunnelseende. Det är så. Han håller fast vid en enfaldig och enkelspårig politik som kommer att stå den borgerliga regeringen dyrt. Det kan vi som socialdemokrater faktiskt glädjas åt, för förr eller senare kommer vi att få ta över. Men det som är väldigt allvarligt med det här är att priset är för högt. Sverige kommer att drabbas av det här. Det kan ingen glädjas åt.
Sysselsättningen ökar, säger Littorin. Det är inte konstigt med den konjunktur vi har haft. Men samtidigt, Littorin, är långtidsarbetslösheten fortsatt hög, på samma höga nivå. Samtidigt är socialbidragskostnaderna lika höga nu som för ett år sedan. Kvar på arbetsförmedlingarna, kvar vid socialkontoren väntar de som står längst från arbetsmarknaden.
Er politik fungerar inte. Generalplanen för att motverka utanförskapet fanns inte. Ni försitter chans efter chans. Ni investerar inte i människors kraft och vilja att vara med och bidra. Ni jagar människor i stället. Ni investerar inte i att rusta och utbilda människor, inte minst de som allra mest behöver det för att ta de jobb som ändå kommer. Ni investerar inte tillräckligt i arbetsmarknadsutbildningar och vuxenutbildning så att Sveriges företag kan anställa den arbetskraft som de fortfarande efterfrågar och därmed växa ännu mer.
Allt detta gör ni mot bättre vetande. Jag tog upp IFAU:s rapport som kom i början av året. Jag ska läsa direkt ur den: Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning sänker arbetslösheten. Det gäller alla grupper och kurser. Störst utväxling får lågutbildade och de som är födda utanför Norden.
Vad säger Littorin? Lite så här: Det finns bara en väg, och det är den vi kommer att hålla fast vid.
Regeringens utredare Åsa Sohlman konstaterade när hon besökte vårt utskott att man ligger på en alldeles för låg nivå i arbetsmarknadsutbildning nu i dag. Vad säger Littorin? Det finns bara en väg, och den håller vi fast vid.
Också SNS konjunkturråd, Konjunkturinstitutet och Arbetsförmedlingen själv efterlyser mer yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar. Svenskt Näringsliv som inte kan kallas för en socialdemokratisk lobbyorganisation konstaterade nyligen att 90 000 rekryteringsförsök misslyckats under andra halvåret 2007 för att man saknade kompetent personal. Vad säger Littorin? Det finn bara en väg.
Littorin försitter chansen att investera så att de som står längst bort från arbetsmarknaden får chansen att vara med och bidra och ta de jobb som kommer - mot bättre vetande.
Littorin försitter chansen att investera så att svenska företag kan rekrytera människor som de efterfrågar nu för att fortsätta att växa - mot bättre vetande.
Littorin fortsätter att försitta chans efter chans att satsa och investera på framtiden. Så står han här och säger att hans politik fungerar. Det är oansvarigt. Det är verkligen att inte ta ansvar för utanförskapet och försöka göra något åt det.
Anf. 83 Jan Ericson (M)
Fru talman! När jag hör Luciano Astudillo prata om de här frågorna - och det gäller även tidigare talare - ser jag ett mönster. Det handlar från oppositionens sida bara om att försöka sprida bilden av att regeringen har avskaffat all vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning. Det är den bild man vill förmedla till svenska folket.
Jag kan säga till dem som lyssnar på den här debatten att det inte ser ut riktigt så. I dag på morgonen, precis som en massa andra dagar, har massor av människor runt om i landet gått i väg till både vuxenutbildning och arbetsmarknadsutbildning.
Den bild som Astudillo ger av problemen med att få folk i arbetsmarknadsutbildning, att det inte skulle finnas platser och så vidare är inte den bild jag får när jag är ute i landet och pratar med arbetsförmedlare. Jag har varit ute och träffat ganska många vid det här laget. De jag talar med säger i stället att de inte har några problem att erbjuda utbildningar till dem som önskar och som är lämpliga. De säger också att det finns pengar till detta. Så den bild som Astudillo försöker att förmedla stämmer inte.
Jag kan berätta att mellan åren 1995 och 1999 var jag facklig ledamot i en arbetsförmedlingsnämnd i Västsverige. Då såg jag hur socialdemokratiska regeringar under den perioden gjorde precis det som alliansen gör nu. När konjunkturen blev bättre minskade man antalet platser i arbetsmarknadsutbildningarna, precis på samma sätt som regeringen gör i dag. Det är ganska naturligt.
Den här svartmålningen av regeringens politik tycker jag är väldigt tråkig. Jag vill faktiskt passa på att tacka arbetsmarknadsministern för ett gott och framgångsrikt arbete, trots de ständiga påhoppen och den här svartmålningen från oppositionen.
Anf. 84 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Jag tror i grunden att Luciano Astudillo och jag delar samma mål, nämligen att man ska se till att folk kommer tillbaka i arbete så snabbt som möjligt. Vi kan naturligtvis diskutera den rätta nivån och det rätta antalet yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningar i Arbetsförmedlingens regi under den tidiga fasen av arbetslöshet.
Som jag sade i den förra interpellationsdebatten har vi valt att fokusera huvuddelen av resurserna på dem som har varit arbetslösa länge, genom jobb- och utvecklingsgarantin och jobbgarantin för unga. Det är den bedömning vi har gjort i det rådande konjunkturläget.
Jag kan återigen säga att rapporten från IFAU och betänkandet som vi fick från Utredningen om arbetsmarknadspolitiska utbildningar är viktiga inslag i hur vi ska förbättra arbetet. Det stod mycket klokt i de utredningarna till exempel när det gäller validering och en del annat som är oerhört viktigt och som vi tar till oss i det fortsatta arbetet.
Anf. 85 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! Det är väldigt kul att Jan Ericson från utskottet också vill vara med och ta diskussionen kring en så angelägen fråga som den här. Jag hade hoppats att fler moderater skulle ta debatten med mig. Jag förstår att Littorin verkligen behöver hjälp för att på något sätt lägga om den bild som alla ändå ser. Långtidsarbetslösheten har inte gått ned. Det vet både statsrådet och Jan Ericson. Långtidsarbetslösheten för dem som står längst bort ligger på samma höga nivå. Socialbidragskostnaderna kanske ni inte har koll på, men då kan ni ringa Anders Borg och kolla.
Det vi nu ser är att den borgerliga regeringen har lagt grunden för ett nytt utanförskap. Ni har till exempel förstört a-kassan så att fler än 400 000 människor har lämnat den inkomstförsäkring och den trygghet som ändå fanns i den. Det är mer än hela Malmös och Lunds befolkning tillsammans. Nu vänder konjunkturen, och fler och fler saknar den trygghet som inkomstförsäkringen ändå innebar. Vad ska hända med dem?
Ni har lagt grunden för ett annat Sverige, där de sociala klyftorna ökar och fattigdomen blir allvarligare. Det är en enfaldig och enkelspårig politik. Eller som Littorin själv säger: Det finns bara en väg.
Ni slarvar. Ni drar inte rätt slutsatser, och det är det mest allvarliga. Men kompisar till er gör det. I det senaste numret av Folkpartiets medlemstidning finns en väldigt intressant artikel. Jag ska överlämna den till statsrådet senare. Det är en lång intervju med Maria Mattsson Mähl som är folkpartist. Hon säger att regeringen monterar ned yrkesutbildningarna. Det är alltså inte jag som säger det utan en folkpartist. Vidare står det: Regeringen ritar om Sveriges utbildningskarta men glömmer att de arbetsmarknadsutbildningar man skär ned har försett den svenska industrin med arbetskraft. I värsta fall kan det leda till att företagen flyttar utomlands.
Det här säger en folkpartist - inte jag. Det är allvarligt, det här. Man försitter chans efter chans. IFAU, Åsa Sohlmans utredning, SNS konjunkturråd, Konjunkturinstitutet, arbetsförmedlingarna som jag har träffat och de rapporter som de skriver, Svenskt Näringsliv - alla säger att det behövs en högre nivå på arbetsmarknadsutbildning för att matcha dem som är långtidsarbetslösa med de jobb som ändå kommer. Men det finns bara en väg.
Vi socialdemokrater säger, och här finns kanske den tydligaste skiljelinjen mellan oss två och mellan socialdemokratin och den borgerliga regeringen, att även om vi ibland kan vara överens om målen finns det skillnader i hur vi tar oss till målet. Genom att investera i människor lägger vi grunden för att de kan ta de jobb som kommer. Genom att investera i kvalificerade yrkesutbildningar kan människor utvecklas, ta chanser, börja om på nytt! Genom att investera kan de företag som i dag efterfrågar arbetskraft få den kompetenta arbetskraft de efterfrågar.
Men nej. Det finns bara en väg. Och den enda vägen kommer att vara det som avgör nästa val.
Anf. 86 Jan Ericson (M)
Fru talman! Jag tror att det mesta är sagt i den här debatten. Luciano Astudillo talar gång på gång om att regeringen i dag försitter chans efter chans. Jag tycker i stället att vi har tagit en massa chanser. Vi har tagit alla de chanser som Socialdemokraterna försatt under sina tolv år. Det tycker jag är jättebra. Jag har inget att tillägga.
Anf. 87 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! När argumenten tryter brukar Luciano Astudillo höja tonläget och anklaga mig för både det ena och det andra.
Låt mig i stället återgå till den grundläggande diskussionen i interpellationen. Det är klart att om de arbetsmarknadspolitiska utbildningarna ensamma hade varit svaret på frågan om att lösa matchningsproblem och få fler tillbaka i arbete skulle vi inte ha haft några som helst problem under den föregående mandatperioden eftersom vi då hade en av världens högsta andel av den arbetsföra befolkningen i arbetsmarknadspolitiska utbildningar. Det visade sig inte vara svaret på frågan.
De arbetsmarknadspolitiska utbildningar vi har ska vara av hög kvalitet. De ska utgå från att den enskilde ska hjälpas tillbaka till arbete så snabbt som möjligt. Sedan säger också Sohlmans utredning, och jag delar den synen, att man måste dimensionera nivåerna på antalet i arbetsmarknadspolitiska utbildningar efter det konjunkturläge som råder. Det är precis samma sak som Socialdemokraterna i alla tider, utom just valår, har gjort.
I grunden kan man naturligtvis diskutera om det är 7 000, 10 000 eller 12 000. Det handlar hela tiden om att göra en avvägning av begränsade resurser. Vi har gjort den här avvägningen för att kunna lägga mer resurser inom ramen för jobbgarantin för unga och för att hjälpa dem som har sett både en och annan högkonjunktur passera revy utan att ta sig in på arbetsmarknaden. Det måste vara vår främsta uppgift att hjälpa dem tillbaka och sänka trösklarna.
Anf. 88 Luciano Astudillo (S)
Fru talman! I grund och botten är Littorin och jag väldigt överens om en grej: De arbetsmarknadsutbildningar vi har måste ha en hög kvalitet så att de leder till jobb. Där är Littorin och jag helt överens med Sohlman.
Men sedan avviker Littorin, från övriga Sverige för övrigt, från Sohlmans utredning, från Svenskt Näringsliv, från Konjunkturinstitutet och från arbetsförmedlingarna. De säger nämligen att ni ligger på en för låg nivå. Så är det. Företagen ropar efter utbildad arbetskraft, och ni förser inte Arbetsförmedlingen med resurser så att människor kan få hjälp att ta de jobb som ändå kommer. Det är det som det innebär att försitta chansen - att inte ta till vara den konjunktur vi har och hjälpa dem som står längst bort från arbetsmarknaden.
Sedan kan man stå här och prata fint och nästan låta som om vi är överens. Men där ute i verkligheten ser vi ett helt annat Sverige växa fram.
Jag ska avslutningsvis ändå citera IFAU och den utvärdering som kom precis vid årsskiftet: Yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning sänker arbetslösheten. Det gäller alla grupper och kurser, och störst utväxling får lågutbildade och de som är födda utanför Norden.
Littorin, ta en koll på vilka det är som är långtidsarbetslösa i vårt land! Titta på vilka det är som tvingas uppbära socialbidrag! Ni försitter chansen, och det beror framför allt på att ni har valt en helt annan strategi. Ni har valt att ge mer pengar till dem som redan har. Ni har valt att i stället för att investera i människor jaga dem. Ni har valt att öppna för en låglönearbetsmarknad.
Anf. 89 Sven Otto Littorin (M)
Fru talman! Eva-Lena Jansson och Torbjörn Björlund har ställt frågor till mig om Arbetsmiljöverkets verksamhet och om arbetsmiljöpolitiken.
Jag vill börja med att upprepa det jag har framfört vid ett flertal tillfällen i frågesvar och interpellationssvar vad gäller Arbetsmiljöverkets verksamhet. De anslagsminskningar som genomförs under perioden 2007-2009 kommer, när de är helt genomförda, att innebära att anslagsnivån kommer att ligga på i stort sett samma reala nivå som den gjorde i slutet av 1990-talet.
Dessa besparingar, tillsammans med besparingar på en lång rad andra myndigheter, gjordes för att möjliggöra regeringens jobbpolitik, det vill säga satsningar på att få fler i arbete och att bryta utanförskapet för dem som står utanför arbetsmarknaden.
Det står vidare klart att vi aldrig kommer att kunna nå alla arbetsplatser med statliga tillsynsinsatser, och det vore inte heller ett effektivt användande av resurserna. Om man ser till statistiken går det inte att utläsa att storleken på Arbetsmiljöverkets anslag per automatik påverkar antalet olyckor. Det som är avgörande är hur och med vilka metoder arbetet utförs. Inriktningen av tillsynsarbetet är att Arbetsmiljöverket ska fokusera på arbetsplatser med störst risk för ohälsa och olycksfall. Detta är en viktig prioritering för att kunna upprätthålla en effektiv tillsynsverksamhet.
Det är bland anat mot den här bakgrunden av vikt att den statliga tillsynen över efterlevnaden av lagstiftningen kompletteras med aktiva parter på arbetsmarknaden. Fackliga organisationer och skyddsombud har viktiga uppgifter i fråga om hur arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna ska organiseras och bedrivas. Skyddsombuden har också möjlighet att ingripa vid missförhållanden och uppmärksamma tillsynsmyndigheten på dessa förhållanden och eventuella lagbrott.
Staten stöder den regionala skyddsombudsverksamheten med drygt 100 miljoner kronor. Detta stöd är högre nu än i slutet av 1990-talet. Vid en jämförelse med andra länder kan konstateras att systemet med regionala skyddsombud inte förekommer annat än undantagsvis i andra länder. Det svenska statliga stödet till den verksamheten torde således vara ganska unikt.
Inom Arbetsmarknadsdepartementet pågår sedan en tid ett arbete med att ta fram underlag för en diskussion och överväganden om den framtida arbetsmiljöpolitiken. Startskottet för detta arbete var det seminarium om arbetsmiljön och utanförskapet som hölls den 22 augusti 2007. Promemorian
Arbetsmiljön och utanförskapet - en tankeram för den framtida arbetsmiljöpolitiken
(Ds 2008:16), som Torbjörn Björlund hänvisar till, är ett led i detta arbete. Promemorian presenterades den 21 februari.
Promemorian ska utgöra ett underlag för fortsatta diskussioner bland annat med arbetsmarknadens parter. Jag har bjudit in dessa parter för sådana diskussioner i ett samråd den 4 april.
Promemorian innehåller en faktaredovisning och vissa slutsatser om principiella utgångspunkter för den fortsatta diskussionen. Jag vill till skillnad mot Torbjörn Björlund inte dra några förhastade slutsatser om vilka åtgärder som behöver vidtas. Det är det som den strategi och den handlingsplan som så småningom ska tas fram ska ge svar på. Jag vill nu ge utrymme för en öppen, bred och engagerad diskussion om dessa frågor bland annat med utgångspunkt från promemorian.
Nu ska vi vända på alla stenar för att hitta den arbetsmiljöpolitik som kan fungera på ett effektivt sätt i dagens arbetsliv. Nu ska vi göra de analyser som behövs av utvecklingen i arbetslivet och av arbetsmiljön och av vilka styrmedel som är effektivast. Vi ska klara ut statens roll kontra arbetsmarknadsparternas roll. En del i detta är naturligtvis också Arbetsmiljöverkets roll, uppgifter och framtida resurser.
En huvudinriktning i arbetsmiljöpolitiken är, och ska naturligtvis också i fortsättningen vara, att arbetsmiljöarbetet ska förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet. Självklart måste en strävan alltid vara att förbättra det förebyggande arbetet.
När jag pratar om att politiken måste bli mindre reaktiv menar jag följande. Arbetsmiljöpolitiken har ofta kommit att bli huvudsakligen reaktiv på risker och problem i arbetslivet och har därigenom uppfattats stå i motsatsställning till en politik för kreativitet, jobb och tillväxt. Jag menar att vi måste vända på det resonemanget och hitta fler styrmedel som bejakar en god arbetsmiljö. Arbetsmiljöpolitiken måste ges en mer offensiv och positiv innebörd. Det är ute i företagen och på arbetsplatserna som det ska finnas ett intresse och starka motiv för arbetsmiljöarbetet. Om det behövs att dessa motiv lyfts fram, förtydligas och förstärks så är det en av arbetsmiljöpolitikens uppgifter.
Det ska inte enbart handla om att förhindra en dålig arbetsmiljö utan i mycket högre grad om att se arbetsmiljön som något som kan utveckla såväl individer som verksamhet och vara en framgångsfaktor och ett konkurrensmedel. Denna innebörd har arbetsmiljöfrågorna redan för många företag och andra verksamheter. Det handlar därför om att förstärka och utveckla denna syn på arbetsmiljöfrågorna.
En annan viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet är följande. Arbetsmiljön och arbetsmiljöpolitiken har stor betydelse för att möjliggöra regeringens jobbpolitik, en politik som innebär att alla som vill och kan arbeta ska ha möjlighet att göra det utifrån sina egna förutsättningar. Den ska tillsammans med jobbpolitiken bidra till att minska utanförskapet på arbetsmarknaden och inom arbetslivet genom att inte bara skapa förutsättningar för fler arbeten utan även arbeten med goda och utvecklande arbetsvillkor, som ger möjlighet för fler att delta i arbetslivet.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.