Europakorridoren
Interpellation 2006/07:558 av Hagberg, Christin (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-05-24
- Anmäld
- 2007-05-24
- Besvarad
- 2007-06-04
- Sista svarsdatum
- 2007-06-08
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 24 maj
Interpellation
2006/07:558 Europakorridoren
av Christin Hagberg (s)
till statsrådet Åsa Torstensson (c)
Europakorridoren är den regionen som sträcker sig från Stockholm och Göteborg via Öresundsregionen och Köpenhamn ned till Hamburg. Här lever och arbetar ca 20 miljoner människor. I denna region produceras ca 65 procent av Sveriges bnp. 80 procent av alla som studerar vid universitet eller högskolor gör det inom detta område. Inom 60 procent av denna ryggrad bor ca 65 procent av Sveriges befolkning, 5,5 miljoner människor.
I Europakorridoren planeras två höghastighetsjärnvägar: Europabanan som följer E 4:an och sträcker sig mellan Stockholm, Jönköping, Köpenhamn och Hamburg och Götalandsbanan som följer ett öst-västligt stråk mellan Göteborg, Borås och Jönköping.
Utbyggnaden av Europakorridoren bygger på samverkan mellan ny infrastruktur och befintliga vägar, järnvägar, hamnar och flygplatser i södra Sverige. Internationella studier visar att man får den starkaste tillväxten i korridorer där en höghastighetsförbindelse kombineras med andra trafikslag.
Trafiken bidrar i hög grad till dagens miljöproblem. Europakorridoren flyttar både person- och godstrafik till den miljövänligare järnvägen. Enbart persontrafiken i den svenska delen av regionen Europakorridoren beräknas minska koldioxidutsläppen från trafiken med ca 270 000 ton per år till 2010.
I framtidens Europa får tåget en allt större betydelse. Redan i dag finns det höghastighetståg i exempelvis Tyskland och Spanien. Flera andra länder har långt framskridna planer på att bygga nya höghastighetsbanor. De flesta planerar för en utbyggnad mot Mellaneuropa och en öst-västlig riktning. Om inte vi i Norden ska komma efter behöver vi också ta ställning för och börja ta med dessa utbyggnader i våra planer.
Min fråga till statsrådet är:
Kommer statsrådet att se till att en utbyggnad av järnvägen i form av höghastighetståg finns med i regeringens planering för framtida infrastruktursatsningar?
Debatt
(8 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:558
Webb-tv: Europakorridoren
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:119 Måndagen den 4 juniProtokoll 2006/07:119 12 § Svar på interpellation 2006/07:558 om Europakorridoren
Protokoll från debatten
Anf. 26 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Christin Hagberg har frågat mig om jag kommer att se till att en utbyggnad av järnvägen i form av höghastighetståg finns med i regeringens planering för framtida infrastruktursatsningar.
Som bakgrund till frågan tar Christin Hagberg upp två höghastighetsbanor som planeras inom ramen för den så kallade Europakorridoren. Det är Europabanan, som följer E 4:an och sträcker sig mellan Stockholm, Jönköping, Köpenhamn och Hamburg och Götalandsbanan, som följer ett öst-västligt stråk från Stockholm över Jönköping till Göteborg.
I den nationella banhållningsplanen för perioden 2004-2015 ingår start av två projekt som är en del av en framtida Götalandsbana, nämligen Ostlänken på Södra stambanan och nytt dubbelspår sträckan Mölnlycke-Rävlanda på Kust-till-kust-banan.
Som Christin Hagberg säkert vet pågår för närvarande en process med att revidera gällande banhållningsplan. Banverket har fått i uppdrag av regeringen att lämna förslag till en reviderad nationell banhållningsplan för perioden 2004-2015. Vägledande för Banverkets prioriteringar av åtgärder ska vara samhällsekonomisk lönsamhet för föreslagna åtgärder, där hänsyn också tas till hur mycket åtgärderna bidrar till uppfyllelse av de transportpolitiska målen. Banverket ska lämna ett remissbehandlat förslag till nationell banhållningsplan till regeringen senast den 18 juni i år. Regeringen kommer därefter att bereda underlaget samt fatta beslut om fastställelse av en reviderad nationell banhållningsplan.
Regeringen har även inlett arbetet med en ny planeringsomgång för transportinfrastrukturen. Som ett första steg har Banverket, tillsammans med ett antal andra centrala myndigheter, fått i uppdrag att utarbeta underlag för en kommande infrastrukturproposition. Arbetet tar sin utgångspunkt i en bedömning av hur samhällets behov av transporter kan komma att utvecklas på sikt. Efter riksdagens beslut med anledning av förslagen i propositionen kommer ett mer konkret arbete med prioritering av olika åtgärder att genomföras. Regeringen avser att sedan fatta beslut om nya långsiktiga infrastrukturplaner för perioden 2010-2019.
Med hänsyn till de pågående planeringsprocesserna är jag inte beredd att i dag säga något om framtida utbyggnader av olika järnvägsprojekt. Jag är övertygad om att vi får ett mer effektivt utnyttjande av statens medel genom en sammanhållen process, med regional delaktighet jämfört med om vi hade en ordning där regeringen fattade separata beslut för varje investering eller åtgärd på väg- och järnvägsnäten.
Anf. 27 Christin Hagberg (S)
Herr talman! Tack, statsrådet, för svaret. Anledningen till att jag skrev interpellationen är att det pågår ett arbete. Och jag menar att det är nu som man kan påverka och inte komma i efterhand. Det är därför som jag tycker att det är viktigt att vi har diskussioner och debatter om olika satsningar. Jag tycker naturligtvis att man måste göra en helhetsbedömning.
Men i detta läge ser jag just Europakorridoren som en av de framtidssatsningar som vi behöver göra. Sverige är ett långt land, och infrastruktur och kommunikationer spelar en mycket stor roll. Vi har ett stort behov av att transportera både varor och personer. Vi behöver både bra järnvägar, sjövägar och vanliga vägar.
Jag tycker att det är bra att man hela tiden håller frågan aktuell och vid behov reviderar de olika planer som finns eftersom utvecklingen kanske går lite grann åt ett annat håll nu än den gjorde när man tidigare gjorde planerna.
Det projekt som jag tar upp är det som kallas Europakorridoren. Det handlar om att via järnväg förbättra kommunikationerna inte bara i Sverige utan också Sveriges kommunikationer med Europa. Det handlar också om att vi i Sverige behöver komma i gång med att bygga ut järnvägen och använda oss av höghastighetståg.
I förra veckan beslutade regeringen att fortsätta bygga Citybanan här i Stockholm, vilket jag tycker är mycket positivt. I dag är det trångt på Stockholms central. Man får köa både för att komma in på Centralen och för att komma ut från den.
När vi får en förbättring här i Stockholm kommer det naturligtvis att innebära att vi får ännu bättre kommunikationer. Och det påverkar i detta läge, om vi talar om Europakorridoren, framför allt Göteborg och Stockholm. Då kommer vi att behöva vidta åtgärder på olika håll, till exempel i Göteborg som har Sveriges största hamn. Det största fartyget som kommer in där har 13 000 containrar. Tänk om vi kunde lasta över större delen av det som ska vidare på järnväg för vidare transport till övriga landet.
I Malmö kommer Citytunneln att förverkligas. Då behöver vi också fundera på den kapacitetsökning som det kommer att innebära. Det kommer också att ske en kapacitetsökning på Västkustbanan när tunneln genom Hallandsåsen blir färdig. Och då kommer vi troligen att behöva fler spår för att klara av den ökade kapaciteten.
Om vi bygger nya banor i likhet med de förslag och idéer som Europakorridoren presenterar kommer vi att lösa flera av de positiva problem som uppstår. Och när vi får höghastighetståg i Sverige, vilket jag hoppas och tror att vi får, kommer restiden från exempelvis Malmö till Stockholm att vara 2 timmar och 40 minuter i stället för som i dag 4 timmar och 10 minuter som snabbast. För oss som redan i dag tycker att tåget är det bästa alternativet skulle detta innebära att det blir större konkurrens om platserna på tåget.
Min fråga till statsrådet är: Kommer frågan om höghastighetståg att tas upp i diskussionen om kommande planering för järnvägen?
Anf. 28 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Det är en intressant och viktig fråga som Christin Hagberg tar upp av den anledningen att den också visar på vikten av att man klarar av att ständigt blicka framåt i syfte att också fånga upp omvärldsförändringar. En anledning till att vi gör en revidering är för att kunna konstatera hur läget är för den befintliga planen. Det är naturligtvis ingen hemlighet i dag att det kommer att visa sig att det finns mer löften än resurser inom den planen. Därför kommer det att krävas resurser för att komma i kapp med den plan som redan föreligger så att inte effekten blir att saker och ting skjuts på framtiden. Det är den situation som vi befinner oss i i dag.
Men inte desto mindre ska man ständigt se över möjligheterna att skapa mer effektiva transportsystem. Och det pågår ett mycket gediget arbete som är kopplat till att hitta effektiva transportkedjor mellan väg och järnväg, just det som Christin Hagberg efterlyser, nämligen att föra över gods från väg till järnväg där det är bäst och över till sjöfart när det fungerar bäst.
Men jag vill ändå göra en återkoppling till höghastighetsjärnvägar och säga att Banverket har studerat förutsättningarna för nya höghastighetsjärnvägar mellan Stockholm och Göteborg och mellan Stockholm och Malmö. Slutsatsen av den analysen är att Götalandsbanan kan vara en samhällsekonomiskt försvarbar investering med goda förutsättningar att bidra till den regionförstoring som vi i dag ser och som är positiv. Däremot kan man se att effekterna av en Europabana genom Sverige är mer osäkra. Det har snarare med det som är utanför Sverige att göra än med det som är i Sverige, om man nu ska se den svenska delen som en del av en Europabana, eftersom det för utrikestrafiken krävs omfattande investeringar i Danmark, sambandet Danmark-Tyskland, över Femer Baelt och en tunnel mellan Helsingborg och Helsingör. I dag finns inte några sådana beslut. Man beskriver också att effekten av den mellanliggande marknaden för en regiontrafik inte bedöms vara så tydlig.
Jag ska dock säga att Sverige och den svenska regeringen är aktiva i den diskussion som nu också Danmark och Tyskland för med anledning av Femer Baelt just i syfte att få ett längre sammanhållande effektivt system, alltså precis det som Christin Hagberg efterlyser.
Anf. 29 Christin Hagberg (S)
Herr talman! Jag tycker att det känns positivt att man använder sig av de diskussionsforum som statsrådet här hänvisar till för att diskutera denna fråga.
Sverige ligger i utkanten av Europa, och det är ett glestbefolkat land. Och vi behöver kommunikationer med övriga Europa. Flera andra medlemsländer i den europeiska gemenskapen ser i dag höghastighetstågen som ett bra kommunikationsmedel, och man planerar också för fler utbyggnader. När de flesta andra länder bygger sådana järnvägar har de som mål att man ska landa någonstans i Mellaneuropa. Man tycker att Bryssel, Luxemburg, Tyskland och Frankrike är medelpunkten i Europa. Och många av planerna handlar om en öst-västlig riktning. Det finns planer för de baltiska staterna ned mot Mellaneuropa. Det finns planer på en tågbana mellan Moskva och Paris, också den i öst-västlig riktning. Det finns också planer i en nord-sydlig riktning, men det handlar då om länderna i södra Europa som också drar sig mot Mellaneuropa. De vill också ha bättre och snabbare kommunikationer i form av tåg.
Om inte vi också hänger på denna planering hamnar vi lite utanför. Och det känns inte så bra. Ett av skälen till att jag tar upp detta nu i och med att man håller på att revidera och se över planerna är att man återigen tar upp denna fråga och ser till att vi verkligen fortsätter denna diskussion.
Jag känner också till problematiken både när det gäller tunneln Helsingborg-Helsingör och om det ska vara en bro över Femer Bælt.
Jag som bor i Skåne ser dessa kommunikationsproblem när man har vatten runt omkring och att vi verkligen behöver göra någonting. Vi vet också att Öresundsbron redan i dag är ganska hårt belastad när det gäller tågtrafiken över till Danmark och vidare ned i Europa. Här behövs verkligen en ny tankegång och att vi fortsätter att jobba för att få denna kommunikation just för att Sverige ligger där det ligger, det vill säga i norra Europa, så att vi inte ska hamna vid sidan om.
Jag tycker också att det här är en stor miljöfråga. Som jag sade i mitt första inlägg tar jag själv ofta tåget, och inte minst många kolleger här i riksdagen åker tåg. Det är ett väldigt praktiskt och bra kommunikationsmedel.
Kan vi få mer persontrafik på järnvägen minskar vi också framför allt koldioxidutsläppen men även annan inverkan på miljön. Det skulle vara väldigt positivt för Sverige, tycker jag, att ha mer av den typen av kommunikationer.
Vi kan dra en linje från Stockholm rakt över landet och söderut. Där finns 5,5 miljoner invånare. Kan vi sedan få en bra förbindelse över till Danmark och så vidare berörs ännu fler människor.
Jag ser fram emot att vi fortsätter den här diskussionen särskilt som man nu håller på att omprioritera och se över de här planerna.
Anf. 30 Margareta Cederfelt (M)
Herr talman! Jag har med stort intresse lyssnat på debatten. Framför allt gläder jag mig över Åsa Torstenssons svar om att det gäller att se till att man också i de infrastrukturella planerna dels blickar framåt, dels utgår från de resurser som finns.
Det jag här tänker på är att det är farligt att hamna i en situation som den kring Stockholm där diskussionerna om en ringutbyggnad, Citybanan med mera har diskuterats under, såvitt jag vet, alla de år jag bott i Stockholm - 27 år. Detta föder förväntningar och också förhoppningar som dock ständigt grusas. Därför är jag så glad över att regeringen nu har fattat ett ansvarsfullt beslut där hänsyn tas också tas till de ekonomiska resurserna.
Europakorridoren är utan tvekan oerhört angelägen dels i ett miljöperspektiv, dels - förstås - i perspektivet av en ökande befolkning och med tanke på våra kommunikationer vi har med omvärlden. Samtidigt är det viktigt att, precis som Åsa Torstensson sade, hushålla med löften.
Detta ser jag som en viktig del för att inte utmåla förhoppningar som det kommer att dröja inte ett år utan kanske 20-30 år innan de infrias. Det gläder mig alltså att statsrådet tittar på transportpolitiska mål som finns och beaktar detta i sin planering.
Anf. 31 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Jag vill lite grann återkoppla till den revidering som både Margareta Cederfelt och Christin Hagberg lyfter fram. Det är nog också viktigt att se att Västra Götaland och Skåne i det här sammanhanget har fått ett samlat och större ansvar just för att skapa en inriktning mot 2019.
Precis i de regioner som Christin Hagberg refererar till vad gäller Europakorridoren finns delar av de tänkta sträckorna. Därför är det också viktigt att se vilken roll man i de två regionerna ser att Europakorridoren och höghastighetstågen har.
Jag vill dock återkomma till vad Banverket också konstaterar i det arbete som hitintills gjorts. Man ser att det inte finns möjligheter till en höghastighetsjärnväg för persontrafik när vi pratar om hastigheter på maximalt 300 kilometer i timmen. Av den anledningen, som jag också hänvisar till, ser man Götalandsbanan som en möjlighet när det gäller att skapa en mellanmarknad med en regionförstoring på ett effektivt sätt.
I övrigt säger man att det är realistiskt att uppgradera befintliga järnvägar till maxhastigheter på 250 kilometer i timmen. Det är nuläget som man hänvisar till. Samtidigt tror jag att det är viktigt att se att järnvägsmarknaden i Sverige ser annorlunda ut jämfört med hur den ser ut i exempelvis Tyskland och Spanien om man nu hänvisar till höghastighetståg i andra delar och nere på kontinenten med hastigheter på upp till 300 kilometer i timmen.
De järnvägarna byggs enbart för persontrafik. Det är inte möjligt att ha både gods- och persontrafik på sådana järnvägar, utan trafiken måste separeras. Då får vi kanske inte på ett enkelt sätt smidiga flöden, utan då är det en ensidig satsning på persontrafik. Godstrafiken körs i lägre hastigheter på separata banor. Persontrafiken kan då ha sin bana för höga hastigheter.
I Sverige har vi en mindre marknad för persontrafik i kombination med långa avstånd och få mellanmarknader, som jag hänvisat till, för både gods- och persontrafik. Med blandad trafik på järnvägen kan vi i dag
inte
köra med höghastighetstågen på samma järnväg som långsammare godståg. Våra befintliga järnvägar uppgraderas till att klara 250 kilometer i timmen så att de kan användas både för snabbare persontåg och för långsammare godstrafik. Vi har ett sådant bansystem att utgå från.
Det finns godståg som kan gå med högre hastigheter, men då rör det sig om godståg med en lättare last. I Sverige utgörs godstrafiken på järnväg huvudsakligen av tungt gods såsom papper, timmer och stål. Det är också en annan relation till det gods som går på järnväg i Sverige jämfört med hur det är i andra delar av Europa. Det är här alltså inte alltid jämförbart när man hänvisar till höghastighetståg och till hur det fungerar i andra delar av Europa.
Som sagt: Revideringen av Västra Götalandsregionen och Skånes syn på detta är också en del av det som Banverket nu har att hantera.
Anf. 32 Christin Hagberg (S)
Herr talman! Jag vill tacka statsrådet för debatten om de här viktiga frågorna.
Sverige har ju inte en så hemskt stor befolkning. Men vad man kan se har förändrats under de senaste åren är resandet. Allt fler människor åker nu mycket längre för att jobba på annan ort än där man bor. Det gör att resandet har ökat väldigt mycket.
Naturligtvis växer olika regioner i Sverige olika mycket. Nere i Skåne kallar vi oss ju för en region. Därmed kommer vi genast in på Öresundsintegrationen. Vi har en region tillsammans med Köpenhamn och övriga östra Danmark där vi har en gemensam arbetsmarknad. Det gäller också mycket annat.
En fråga som jag med tanke på den revidering som ska göras också vill skicka med - jag inser att många önskemål kommer från olika håll - är den om kommunikationerna och den så kallade HH-tunneln mellan Helsingborg och Helsingör.
Detta är en oerhört viktig del, inte minst för Helsingborg som ort, eftersom man i dag är ganska inbyggd - spåren går rakt igenom staden. Nu ska man försöka bygga bort spåren, det vill säga bygga ned dem under jord för att i stället kunna använda marken ovanpå på ett effektivt sätt. När man planerar vill man naturligtvis planera för en eventuell tunnel.
Att komma fram i den frågan är, tror jag, en viktig del. Ska vi alltså bygga ytterligare en förbindelse över Öresund eller inte?
Anf. 33 Åsa Torstensson (C)
Herr talman! Precis som Christin Hagberg inser också jag vikten av att transporterna fungerar - detta just som ett led i att skapa större arbetsmarknadsregioner. Då är det väldigt viktigt att transporterna, oavsett om de sker på väg eller järnväg, är både säkra och snabba och att man kan känna sig trygg när man använder sig av dem. På så sätt skapar vi också en regional utveckling och möjligheter för både kvinnor och män att välja mellan fler arbetsgivare. Jag ser detta som någonting väldigt positivt.
Förutom att vi i den här diskussionen blickar framåt och diskuterar nyinvesteringar krävs det, tror jag - detta för att vi över huvud taget ska kunna komma i kapp så att nyinvesteringar får den effekt som vi alla hoppas och tror på - just beträffande den svenska järnvägen väldigt stora resurser och insatser så att vi kan återta underhållet och kan ha en bra grundstandard på banan.
Jag tror att det är viktigt att vi pratar om detta också. Det är lätt att blicka framåt och se utveckling och ambitioner. Men gör vi inte hemläxan och gör det som den förra regeringen slarvade med under många år när det gäller skötseln och underhållet på banan kommer inte heller nyinvesteringar att kunna få den positiva effekt som gör att det kan bli ett alternativ för vägtransporter.
Det tycker jag är viktigt att se. Därför måste det göras prioriteringar för ett antal miljarder för att vi ska kunna göra rätt sak i rätt ordning. Men självklart är också den här debatten ett led i att skapa ett järnvägssystem som undan för undan kan möta de framtida behoven och förändringarna i vår omvärld.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.