Resurser till naturreservat
Interpellation 2006/07:143 av Hultqvist, Peter (s)
Interpellationen är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2006-12-07
- Anmäld
- 2006-12-07
- Sista svarsdatum
- 2006-12-21
- Besvarad
- 2006-12-21
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.
Interpellationen
den 7 december
Interpellation
2006/07:143 Resurser till naturreservat
av Peter Hultqvist (s)
till miljöminister Andreas Carlgren (c)
I Sverige finns i dag 2 700 naturreservat. Ca 75 % av dem utgörs av områden i fjällvärlden. Totalt är i dag 94 000 hektar skogsmark skyddade. Målet är att mellan 1999 och 2010 ska 320 000 hektar avsättas för naturreservat.
Nu har regeringen aviserat att inga nya pengar ska avsättas för nya naturreservat. Det ifrågasätts om det är nödvändigt att samhället ska äga marken. Bilden ges att skogen kan skyddas på annat sätt. Uttalanden i medierna ger bilden av att frivilliga avsättningar ska vara huvudlinjen i fortsättningen.
Om staten påtagligt minskar sin aktivitet och sitt direkta ansvar att genom ägande utveckla naturreservat hotas målet om att 320 000 hektar ska avsättas för naturreservat. Frivilliga avsättningar är bra, men de innebär inte en långsiktig förpliktelse.
Miljökvalitetsmålen som fastställts av Sveriges riksdag syftar till att främja människors hälsa, värna den biologiska mångfalden och naturmiljön, ta till vara kulturmiljön och de kulturhistoriska värdena, bevara ekosystemens långsiktiga produktionsförmåga och trygga en god hushållning med naturresurserna.
Självfallet försvagas kraften i möjligheten att nå dessa mål när bland annat ambitionen att utveckla naturreservat tonas ned. Det är fel att överföra pengar från skydd av skog till bland annat klimatfrågor. I stället är det rimligt att öka satsningen på dessa frågor. Inte minst hela utvecklingen när det gäller klimatfrågorna talar för det. Dessutom finns det stor risk att många växt- och djurarter försvinner från vårt land om inte de ursprungliga skyddsintentionerna kan fullföljas.
Min fråga till statsrådet är:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att målet om att 320 000 hektar skogsmark ska skyddas som naturreservat senast 2010 ska uppnås?
Debatt
(11 Anföranden)
Interpellationsdebatt 2006/07:143
Webb-tv: Resurser till naturreservat
Dokument från debatten
- Riksdagens protokoll 2006/07:46 Torsdagen den 21 decemberProtokoll 2006/07:46 7 § Svar på interpellation 2006/07:143 om resurser till naturreservat
Protokoll från debatten
Anf. 33 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Peter Hultqvist har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att målet om att 320 000 hektar skogsmark ska skyddas som naturreservat senast 2010 ska uppnås.
Låt mig börja med att säga att för mig är skogen och naturen en värdefull källa till rekreation och upplevelser. Det är en del av vårt kultur- och naturarv och utgör en gemensam värdegrund för oss alla i Sverige. De unika möjligheterna till vistelse i skog och mark är oerhört viktiga, bland annat av hälsoskäl, och möjligheten till friluftsliv och fysisk aktivitet är grundläggande både för oss och för besökare från andra länder.
Jag vill framhålla att miljömålsarbetet är en viktig del av den svenska miljöpolitiken. De miljökvalitetsmål som riksdagen antagit ligger fast och ska nås. Skyddet av den biologiska mångfalden är en hörnsten i alliansregeringens miljöpolitik.
Områdesskyddet används för att nå flera miljökvalitetsmål och det är, som Peter Hultqvist också betonar, mycket viktigt att skydda natur också på grund av de förändringar i klimatet som vi står inför. På så sätt kan skyddet av den biologiska mångfalden i förlängningen även betraktas som en viktig klimatfråga. Resurserna inom området ska användas effektivt, och min ambition är att vi ska utveckla lösningar och metoder där markägarens kunskaper och engagemang ska tas till vara i större utsträckning framöver än vad som hittills varit fallet. För mig är det avgörande att de resurser som staten lägger på områdesskydd används på ett mer brukarnära sätt.
Enligt delmål 1 under miljökvalitetsmålet Levande skogar ska 900 000 hektar produktiv skogsmark undantas från skogsbruk. Detta ska ske genom att 400 000 hektar ska omfattas av formellt skydd, det vill säga naturreservat, biotopskyddsområden och naturvårdsavtal. De frivilliga avsättningarna ska ses som ett komplement till att nå hela delmålet och kan därför inte ersätta det strategiska arbete med områdesskydd som pågår regionalt och lokalt för att skydda de mest värdefulla arealerna.
I första hand vill jag verka för att markägare i större utsträckning behåller den skyddsvärda marken i sin ägo när naturreservat inrättas. I andra hand vill jag utveckla ett system där markägarens kunskap, engagemang och kompetens tas till vara på ett respektfullt och ömsesidigt sätt för att åstadkomma ett generationsöverskridande skydd av den biologiska mångfalden. Den nära relation som en markägare naturligt har till sin mark innebär en särskild känsla och ansvarstagande för att vårda de naturvärden och andra kvaliteter som utvecklats. Regeringens ambition är därför att utveckla den svenska naturvårdspolitiken i en riktning mot ett starkt lokalt deltagande och engagemang i naturvårdsfrågorna.
Avslutningsvis vill jag säga att den förra regeringen gav Statskontoret i uppdrag att utvärdera befintliga naturvårdsinstrument och hur statens skogsmark kan underlätta måluppfyllelsen för miljökvalitetsmålet Levande skogar. Statskontoret ska lämna förslag på eventuella förändringar och även analysera de samhällsekonomiska effekterna av de förändringar som föreslås. Uppdraget ska redovisas den 30 september 2007. Jag bedömer att denna utredning och andra utredningar, som till exempel Skogsutredningens slutbetänkande som levererades i oktober i år, kommer att utgöra värdefulla underlag för regeringens fortsatta ställningstaganden och avvägningar kring hur områdesskyddet kan utvecklas och optimeras i framtiden.
Anf. 34 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Jag vill börja med att tacka Andreas Carlgren för svaret. Jag tycker att svaret är allmänt hållet. Jag tycker att svaret inte är tillräckligt konkret, och jag tycker att vi inte kan se en riktig strategi för att nå de 320 000 hektar skogsmark som ska skyddas som naturreservat senast år 2010.
Jag tycker att det här är allvarligt, därför att det är oerhört viktiga frågor. Det vi ska försöka uppnå är ett mål om att 2 ½ % av marken nedanför den fjällnära urskogen ska skyddas. Jag tycker inte att det är ett oöverstigligt mål, det är inget extremt mål och det är inget konstigt mål. Med tanke på dagens klimatförändringar och skogens betydelse för den biologiska mångfalden är det dessutom mycket rimligt. Det handlar alltså om att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer, tillgodose områden för friluftsliv, skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer och detsamma när det gäller skyddsvärda arter.
Sverige är det land i Europa som i dag har största andelen minskande fågelarter. Av våra 248 häckande arter minskar beståndet hos 46 %, och en stor del av dem är skogslevande arter. Det ökade beståndet utgör 26 %, och det är definitivt inte bra. Det vittnar om att åtgärder måste vidtas.
Vi kan också notera att situationen är liknande när det gäller organismerna: insekter, lavar, svampar och mossor. 67 000 nordiska arter är beroende av exempelvis död ved, som bara produceras i tillräcklig omfattning om skogen lämnas orörd. Det finns 8 000 arter i en urskog mot 2 000 arter i normalbrukad skog. För den framtida hållbarheten i det ekologiska systemet är det viktigt att ha faktum som dessa klart för sig.
Nu har vi alltså 94 000 hektar inom naturreservat, och utvärderingar från bland annat Miljömålsrådet visar att vi i nuvarande takt inte klarar 320 000 hektar till 2010.
När det gäller de frivilliga avsättningar som är en viktig del av Carlgrens strategi vill jag peka på ett antal brister. Bolagen redovisar ofta inte öppet vilka områden de har avsatt för reservat. Skydd för en skog kan upphävas. Den långsiktiga stabiliteten finns inte med i det här skyddet. En enskild naturvårdsintresserad person kan självfallet skydda sin skog, men det är inte säkert att arvingar har samma intresse. Även ekonomiska trångmål kan minska intresset. Frivilligt skyddade områden är överlag små och kan tyckas ha ett begränsad värde. Ofta är det från naturvårdssynpunkt svaga marker som skyddas frivilligt.
Jag säger inte att det är fel med frivillighet, men jag säger att det här kanske inte ska vara någon huvudväg. Det är kanske orealistiskt att se det så.
Jag tycker att det är viktigt att behålla den mellan skogsbruket och naturvården överenskomna så kallade svenska modellen. Det innebär ett samarbete mellan stat och markägare, men det innebär inte att staten ska minska sitt ägarengagemang. Det krävs ett aktivt statligt ägande för att det ska fungera. Bland annat är objekt att byta med privata ägare nödvändiga. Men det krävs också en ökad satsning på så kallad intrångsersättning. Är regeringen beredd till det? Vad är annars Carlgrens utfästelse om markägarnas större roll värd?
Min grundfråga kvarstår. Var lite mer konkret när det gäller de 320 000 hektaren! Hur ska du klara det här till år 2010? Hur ser strategin ut i ett mer nedbrutet skick?
Anf. 35 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Jag noterar med tacksamhet miljöministerns engagemang för skogen som en källa för rekreation och också respekten inför enskilda skogsägares insatser.
Skogen är viktig. Under flera tusen år har människan påverkat skogen i varierande omfattning. Under 1900-talet har vi i Sverige fått mer påverkan från människan än vi haft tidigare, och vi ser mänskliga spår i skogarna över hela vårt land. Men trots allt: I förhållande till många andra länder har vi fortfarande många områden, stora och små, med stora naturvärden. Orsaken till detta är att vårt land har många ansvarskännande skogsbrukare som vet hur viktigt det är att bevara den biologiska mångfalden.
Alkärr, ravinskogar, myrholmar, äldre skogsbeten, örtrika sumpskogar och andra miljöer finns bevarade tack vare enskilda skogsbrukare och även tack vare reservatbildningar.
Staten har ett övergripande ansvar för att den enskilde skogsägaren inte ska komma i kläm. Det behövs långsiktiga och klara regler för skydd av den biologiska mångfalden. När det gäller reservatbildning är det viktigt att den enskilde markägaren inte drabbas på ett negativt sätt. Det ska vara skälig ersättning för olika miljöinsatser, och vid bildandet av olika typer av reservat. Det kan röra sig om ekonomisk kompensation eller om att ersättningsmark erbjuds. Men ekonomisk kompensation är i vissa fall mindre lämpligt. Många markägare som avstår sin mark till reservat eller böjer sig för andra begränsningar i brukandet av skogen vill nämligen fortfarande vara skogsbrukare i den omfattning de varit det tidigare. Idealet är förstås att det ska finnas ersättningsmark. Jag undrar hur miljöministern ser på möjligheterna att i större utsträckning än vad som nu sker kunna erbjuda ersättningsmark, där man alltså har statlig skog som går till dem som har lämnat sin egen mark.
Det är också intressant: Om nu markägaren får behålla den skyddsvärda marken eller åta sig skötsel av naturreservat, kan denne också då få möjligheten att få statlig ersättningsmark för att kunna fortsätta verka som skogsägare?
Vi talar om kvadratmeter. Vi talar om ytor. Är ändå inte kvaliteten på naturreservaten i Sverige viktigare än antalet kvadratmeter?
Anf. 36 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Peter Hultqvist och jag är överens på många sätt när det gäller hur viktig den biologiska mångfalden är. Det stämmer att det är viktigt att slå vakt om skogen också för att skydda till exempel fågelarter.
Vi har ju här i riksdagen varit rätt överens när det gäller målen. Det betyder också att vi i mycket högre grad än vad Peter Hultqvist riktigt vill erkänna äger problemen gemensamt. De ramar som nu gäller för hur mycket pengar som ska satsas på naturreservat är, till sista kronan, de ramar som den förra regeringen lämnade efter sig.
När Peter Hultqvist så vältaligt talar om att takten i avsättningar måste öka och att mer mark måste skyddas snabbare faller bevisbördan tillbaka på Peter Hultqvist som egentligen inte har mer pengar. Peter Hultqvist vill visserligen inte hindra det, men han tror inte på att enskildas engagemang skulle kunna öka.
Jag menar att många konkreta åtgärder redan vidtas. Det kommer att fortsätta. Det är inte på något sätt ett arbete som har avstannat eller tappat inriktning. Jag är däremot övertygad om att vi eftersom vi har en så stor utmaning - vi måste klara att nå de mål som riksdagen har ställt upp - i mycket högre grad än hittills måste engagera enskilda och ta vara på enskildas engagemang, kunskap, kompetens och många gånger erfarenhet sedan generationer tillbaka.
Det är möjligt att Peter Hultqvist och jag har lite olika ideologisk syn på betydelsen av statligt ägande. Jag och regeringen tror mycket mer på det personliga och privata ägandet.
Det gör att jag vill instämma i mycket av det som Lars-Ivar Ericson tar upp. Jag tycker att det är intressant att pröva möjligheten att erbjuda ersättningsmark. Jag kan inte i dag ge några löften på den punkten, men jag kan se konsekvensen i tanken att lämna ersättningsmark från annan statlig mark om vi vill slå vakt om enskilda skogsbrukares möjlighet att fortsätta att verka som skogsbrukare. Jag tror att det är bra för samhället och för miljön att många enskilda kan göra den insatsen på den mark man själv känner och den mark man sedan generationer känner ett stort ansvar för. Det är långsiktigt viktigt för naturvården och det kommer att visa sig vara det som vi gemensamt behöver i samhället om vi ska klara utmaningen. Det kommer inte att räcka med bara statliga insatser.
Anf. 37 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Det är intressant att lyssna på Andreas Carlgren. Problemen är i högsta grad gemensamma. Ingen kan tänka bort dem. De existerar oavsett vilken ideologi eller samhällssyn man företräder.
Något som oroade mig var en intervju i en tidning. Man sade att man var beredd att flytta medel från biologisk mångfald till havs- och klimatfrågor. Det var en signal som jag tycker är negativ. Det visar på en minskad ambition i sammanhanget. Den ram som gäller nu kan förvisso vara snäv, men det här blir ju ändå snävare. Det är inte bra.
Oavsett hur det är med olika regeringskonstellationer kan man nog konstatera att det är svårt att nå det här målet till 2010. Frågan är hur man ska göra med det målet.
Jag blir liksom lite bekymrad när jag hör resonemanget om hav och klimat och penningförflyttning och sedan blir det enskilda engagemanget och ägandet någon sorts huvudstrategi i sammanhanget. Jag redovisade i mitt förra anförande vilka jag tycker att svagheterna är på den punkten.
Jag vill passa på att föra in ett annat perspektiv. Botswana, Namibia, Angola, Zambia och Zimbabwe skapar i dag ett stort naturreservat som motsvarar två tredjedelar av Sveriges yta. Det blir världens största naturreservat. Afrika är en fattig kontinent. Sverige tillhör den extrema i-världen. Om de har möjlighet att göra sådana saker och har den typen av visioner som inte bara handlar om biologisk mångfald utan också om en satsning på turism kan vi bättre, och vi kan ta ut steglängden mer än vad vi gör i de här frågorna.
Jag tycker att det blir lite för mycket markägarperspektiv i det som Carlgren förespråkar.
En mycket viktig del i hans svar är att han i första hand avser att verka för att markägare i större utsträckning behåller den skyddsvärda marken. I andra hand vill han utveckla ett system där markägarens kunskap, engagemang och kompetens tas till vara på ett respektfullt sätt för att åstadkomma ett generationsöverskridande skydd av den biologiska mångfalden.
Det är ju en allmän formulering, och man kan fråga sig vad den innebär i praktiken. Vilka ersättningssystem har du i bakfickan? Om det ska fungera krävs det ersättningar som täcker hela kostnaden. Det krävs nog mer pengar.
Jag vill påminna om en sak.
I USA ägs en stor del av skogsmarken federalt. Staten avsätter stora summor för att köpa in skogsmark för just skydd. Det sker till och med under George Bushs ledning - en rätt så nyliberal person. Jag vill bara påminna om att det går att också ha staten som aktiv part i detta.
Jag säger inte att markägarinsatserna och de privata och frivilliga initiativen är fel. Men jag säger att man inte ska ha för stor övertro när det gäller de här frågorna. Jag tror inte att det leder till de här resultaten. Det kommer i praktiken bara att vara komplement.
Jag vill uppmana dig att utveckla och bli konkretare. Då kan vi också se hur du tänker att vi till år 2010 ska klara det här målet. Jag menar att det är rätt så långt borta som det ser ut i dag.
Allmänna ord tillfredsställer ingen opinion som är väldigt intresserad av de här frågorna. Låt dig inspireras av det afrikanska exemplet. För mig är det en väldigt stor inspirationskälla att vi kan bättre.
Anf. 38 Lars-Ivar Ericson (C)
Fru talman! Alldeles innan jag gick till kammaren mottog jag på mejl ett glädjande budskap, nämligen att regeringen har avsatt 26 miljoner kronor till kampen mot barkborrens skadeverkningar. I södra Sverige hade vi först Gudrun. Nu har vi också barkborren.
Det fick mig att tänka på ett telefonsamtal som jag fick förra veckan. En man ringde och påtalade att när det gäller bekämpning av barkborren gäller inte samma stränga regler för naturreservaten som för enskilda skogsägare. Det kan tydligen förekomma att angripna granar i ett naturreservat kan få vara kvar. De blir alltså inte bortforslade och omhändertagna, vilket får till följd att granbarkborren kan utvecklas fritt och så småningom vandra över i angränsande skogsmarker.
Jag vill uppmana miljöministern att titta på om det verkligen är så och i så fall försöka ordna så att de angripna träden i naturreservaten också blir omhändertagna.
Visst ska vi ha naturreservat, men de måste skötas på sådant sätt att det inte drabbar intilliggande egendomar.
Anf. 39 Åke Sandström (C)
Fru talman! Det var närmast utifrån Peter Hultqvists omdömen om skogsbruket i allmänhet som jag begärde ordet. Jag har haft förmånen att få följa skogspolitiken de senaste 12-15 åren och har nu senast deltagit i Skogsutredningen.
Vi ska komma ihåg att tillkomsten av reservaten till stor del är en följd av synderna i skogsbruket på 60- och 70-talen. Vi måste inse att det har hänt väldigt mycket i skogsbruket sedan dess. Vi måste inse att man har blivit bättre på att ta hänsyn till naturmiljön i alla dess former, och man har också via olika lagstöd i skogsvårdslagen fått direkta pekpinnar eller riktlinjer för detta.
Vi ska också ha tilltro till, som miljöministern berörde, de frivilliga avsättningar som görs, inte bara av enskilda markägare. Det gäller ju alla markägare, inklusive staten via Sveaskog. Och, som sagt, det som är det största problemet i dagens skogspolitiska debatt visavi reservatsavsättningar är kanske att man gör ett motsatsförhållande mellan skoglig produktion och miljö. Ingenting kan vara mer felaktigt.
En produktiv skog är en enorm resurs som kolsänka, medan riktigt döda skogar, torra, med en mängd död ved, är negativa ur klimatmålets synpunkt. Jag önskar att vi får se det här i ett sammanhang så att klimatmålet också berörs samtidigt som miljömålet Levande skogar.
Det är väl min fundering till ministern, om vi inte är beredda att fortsättningsvis arbeta med de två målen utifrån samma utgångspunkt.
Återigen till de här årtalen. Det är precis som Lars-Ivar Ericson har sagt, det är ju inte antalet tusen hektar som är viktigt utan det är innehållet i dem. De utredningar som gjordes senast 2002 visar ju att det är betydande skillnader där man enbart har räknat hektar i hundratusental och där man har gått in mer noggrant.
Jag kan väl upplysa Hultqvist om att med den takt som anslagen kom från den förra regeringen skulle det i flera regioner i norra halvan av Sverige innebära att vi skulle uppfylla målet Levande skogar till 2018. I den meningen delar jag miljöministerns uppfattning att vi kommer att väl klara i varje fall samma tempo som hittillsvarande insatser har medgivit.
Anf. 40 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Först vill jag vända mig till Peter Hultqvist och säga att det ändå gäller att se att vi talar om en helhet, där det både handlar om hur vi utvecklar brukningsmetoder i skogen och hur skogsbruket som helhet utvecklas när det gäller den biologiska mångfalden.
Det andra är att vi måste se vad vi bevarar i mångfalden i skogen genom att skydda den produktiva skogsmarken eller i den mån vi använder annan skogsmark.
En tredje viktig del är också att avväga på vilket sätt vi kan nå störst framgång, både på det här området och på andra viktiga miljöområden, för de pengar vi använder.
Det är den ojämförligt största delen av statens miljöbudget som går till just biologisk mångfald. Och det är klart att det inte kan vara orimligt att ställa sig frågan, jämfört med de stora miljöproblem vi har som helhet, om det är riktigt att en så stor del av den totala miljöbudgeten ska gå just till den biologiska mångfalden.
Jag menar att ambitionen inte bara kan visa sig i vilken summa pengar vi satsar på området. Inte heller om vi bara går vägen att köpa in statlig mark kommer vi, precis som Peter Hultqvist visar, kunna nå målet. Det låter offensivt, men det blir i själva verket ganska verkningslöst om vi inte också hittar andra vägar att gå.
Då menar jag att vi ska pröva effektiviteten i hur kronorna används. Därför tycker jag att det är viktigt att också invänta den analys som Statskontoret gör. Där tänker jag att det får ta den tid som Statskontoret har fått av den förra regeringen för att utföra uppdraget. Jag tycker att det vore oklokt att inte ta del av det när vi utformar de konkreta åtgärderna. Jag tycker att det är självklart att vi just av hänsyn till hur viktigt det är att ta vara på de aktiva skogsbrukarna och på förutsättningarna för att använda den produktiva skogsmarken också ser det i ett större sammanhang. Där kommer jag också att vilja använda Skogsutredningens slutbetänkande som ett av underlagen när vi lägger fram våra förslag.
Jag delar Lars-Ivar Ericsons uppfattning att statens ägande verkligen inte alla gånger är en förutsättning för god biologisk mångfald. Effekterna ser vi till exempel när det gäller barkborrespridningen. Det är självklart att det finns skäl att titta närmare på det.
Jag tycker att det är viktiga synpunkter som Åke Sandström tillför. När det gäller klimatfrågan tror jag att det både här hemma i Sverige och inte minst internationellt kommer att bli en stor fråga vilken roll skogen kan spela för att hindra och hejda klimathotet. Det vore också av det skälet lite ansvarslöst att bara titta på ett mål i taget. Det gäller att se helheten. Det är först då som vi också kommer att kunna lösa de problem som kravet på biologisk mångfald ställer på oss.
Anf. 41 Peter Hultqvist (S)
Fru talman! Både-och och inte antingen-eller, det är det som är huvudlinjen. Nu låter det som om jag skulle vilja ha Sverige som ett enda stort naturreservat. Men det vi pratar om är alltså att nå ambitionen att 2 ½ % av marken nedanför gränsen för fjällnära urskog ska skyddas. Det är det vi pratar om.
Är det ingen som tar ut steglängden när det gäller den frågan och pekar på vad vi har beslutat blandas korten naturligtvis bort i sådana här resonemang om kvalitet och inte kvantitet. Det är klart att det ska vara kvalitet i skogsbruket. Det har jag aldrig sagt ett enda ont ord om. Jättebra, utveckla metoderna!
Jag gick häromveckan i en skog och såg resterna efter det här skogsbruket, med rätt så djupa spår från traktorer och rätt mycket rester och annat efter avverkningen. Jag blev inte helt glad och är väl inte heller fullständigt övertygad om att allting jämt sköts enligt regelboken. Det har också skett ett och annat i de statliga skogarna.
Men naturreservaten är något annat. Det ingår i helheten, och jag anser att det ska finnas med så att man driver det lite offensivt. Det är inte en stor del av landets yta vi talar om.
Är det så att man minskar pengarna till det här är det klart som sjutton att steglängden minskar. Det är klart att någonting händer då. Det är klart att det blir en mindre aktivitet. Om det sedan kompletteras med att det är frivilliga avsättningar som är huvudlinjen tror inte jag riktigt på att det här blir det man försöker säga med fina ord och med fina pamfletter.
Andreas! Ta den här debatten på allvar nu och se inte mig bara som en representant för något snävt naturintresse. Ta ut steglängden, titta på Afrika! Kan de så kan vi, och du kan också bättre.
Anf. 42 Åke Sandström (C)
Fru talman! Om man ska ta ut steglängden måste man också veta vart man ska gå. Skogsutredningen har i sitt slutbetänkande visat att vi har en definition av skogsmark i det här landet som är helt annorlunda än andra länders och helt annorlunda än FAO:s definition. Skulle vi få ha samma definition som FAO har, vilket jag hoppas vi får i närtid, ligger vi bra till nationellt sett. Men det går att göra mer.
Det jag vill säga är bara att vi inte får ställa upp den här konflikten mellan skoglig produktion och miljö. Vi ska ta hänsyn till det arbete som görs. Och en utvärdering av frivilliga avsättningar som har gjorts visar, som sagt, att de blir bättre och bättre för varje år.
Peter Hultqvists parti hade ett samarbetsparti den föregående perioden som ville öka avsättningarna radikalt. Jag vet inte vilken folklig förankring du känner finns för det i Dalarna. Men då hade man mera debatt om mängden död ved i skogen, som du irriterade dig på då du skulle promenera, än den skogliga produktionen. Nu vet vi att de målen är jämställda, produktion och miljö. Jag ser fram emot och har stor tillförsikt inför det fortsatta arbetet med att kombinera klimatmålet och målet Levande skogar.
Anf. 43 Andreas Carlgren (C)
Fru talman! Jag vill först försäkra Peter Hultqvist att jag inte känner någon oro för att du skulle företräda ett snävt naturvårdsintresse. Jag är lika övertygad som du är att i fråga om att göra bättre handlar det också om att göra klokt. Det räcker inte att bara säga, som Peter Hultqvist har gjort i den här debatten, att det krävs mer. Det är det jag har velat betona. Jag tänker se till att vi kan presentera det som behövs ytterligare.
Vi måste hitta vägar att definiera vad som ska vara produktiv skogsmark och mark som ska skyddas i fråga om biologisk mångfald. Vi är lika angelägna om att klara detta. Det är självklart att vi ska skydda den skyddsvärda fjällskogen. Det är inte heller ifrågasatt eller omdiskuterat.
Det handlar om att ta vara på det enskilda engagemanget, vilket är en förutsättning när statens egen insats inte räcker. Jag kommer att presentera förslagen, och jag kommer att använda de underlag som behövs för att göra detta sakligt och korrekt. Det kommer att bli konkret. Jag är övertygad om att detta kommer att leda till de framgångar som behövs.
Fru talman! Jag vill också tacka för debatten och önska deltagarna en riktigt god jul.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Interpellationer
Interpellationer är en typ av frågor som debatteras i kammaren nästan varje vecka. Ledamoten ställer interpellationen skriftligt till en minister i regeringen och får svar både skriftligt och muntligt av ministern som kommer till kammaren. Debatterna dokumenteras i kammarens protokoll.