Sjukgymnasternas framtid i den offentliga vården

Skriftlig fråga 2006/07:1391 av Moberg, Carina (s)

den 19 juni

Fråga

2006/07:1391 Sjukgymnasternas framtid i den offentliga vården

av Carina Moberg (s)

till statsrådet Maria Larsson (kd)

Många människor drabbas någon gång under livet av smärtor i rygg, nacke eller axlar. Smärtan innebär att många har svårt att klara av sina vanliga arbetsuppgifter och tvingas till långa sjukskrivningar. Tillgängligheten för behandling vid rygg- och nackproblem brister för många människor i landet vilket gör att sjukskrivningsperioderna blir längre än vad som är nödvändigt. Behandlingen av dessa patienter handlar om att kunna möta den komplexa problembild som vanligen ligger bakom sjukskrivningarna, en behandling som sjukgymnasterna är specialiserade på. Sjukgymnaster har sedan en lång tid och av tradition ett brett samarbete med läkarkåren. Sveriges sjukgymnaster är en högskoleutbildad legitimerad yrkeskår där de flesta även har lång och gedigen vidareutbildning med både bred och djup kunskap vad gäller dessa patientgrupper.

I nästan alla landsting är sjukgymnasterna primärinstans vid rygg- och nackbesvär. Nu aviseras att nya personalgrupper ska introduceras inom vården. Frågan är vad en ny personalkategori tillför när arbetet redan utförs av sjukgymnaster. Risken är att resultatet blir att signalerna om vart patienten ska vända sig blir otydliga. Hur ska jag som har ont i ryggen veta vart jag ska vända mig: naprapat, sjukgymnast, kiropraktor eller bara vila? Valfrihetsreformen ger inte patienten någon vägledning i situationen.

Min fråga till stadsrådet är:

Avser statsrådet att ändra på ordning där sjukgymnasterna är första instans vid ryggbesvär i offentligt finansierad vård och ska läkaren ha kvar sin ”vägvisande” roll i sammanhanget?